Marianne Risto, 51, Persön, var bara 38 år när hon opererades för hjärtinfarkt i Umeå.
Hon kommer i håg orkeslösheten innan. Hon berättar om när hon promenerade i det backiga Övertorneå och var tvungen att stanna flera gånger för att orka ta sig uppför backarna.
- Jag hade varit på vårdcentralen och berättat om mina symptom men jag blev inte riktigt tagen på allvar. Jag hade ont i armarna, det knep i bröstet och jag fick andnöd. Det var värst nattetid. De tog ett ekg men det visade inget och då menade läkaren att det kanske var någon muskelsjukdom.
Marianne Risto stretade på med livet. Hon gick till jobbet fast hon mådde så dåligt. Så vände hon sig till en privat läkare och han skrev en remiss för röntgen på sjukhuset. Men då hörde de av sig från sjukhuset och uppmanade Marianne att vända sig till sin vanliga läkare på vårdcentralen för en remiss istället.
- Jag fick gnälla mig till en remiss, säger hon.
Marianne Risto genomgick en kranskärlsröntgen och blev sedan snabbt opererad.
- Sedan mådde jag bra under lång tid. Nu har jag fått tillbaka alla mediciner och ligger väl på gränsen till en ny kranskärlsröntgen. Jag jobbar 75 procent inom äldreomsorgen. Någon heltid orkar jag inte med, säger hon.
Nonchalant behandlad
Marianne Winblad von Walter, 73, Boden, genomgick en ballongsprängning i Umeå för snart tre år sedan.
Hon berättar om tiden innan.
- Jag blev helt orkeslös. På vårdcentralen tog de ett ekg men det visade inte något speciellt. Blodtrycket var lite högt. Jag gick tillbaka till vårdcentralen nästa dag och därpå nästa dag. Den tredje dagen frågade jag om jag inte kunde få en remiss till sjukhuset. Då fick jag det och sedan blev jag väl omhändertagen.
- Nog blev jag nonchalant behandlad på vårdcentralen. Kanske hade jag fått en remiss till sjukhuset snabbare om jag hade varit man, säger Marianne Winblad von Walter.
Lämnad ensam
Uppföljningen på vårdcentralen är Marianne Winblad von Walter inte heller nöjd med.
- Man blir lämnad ensam. Helst i början efter operationen är man väldigt sårbar, ängslig och uppriven.
- Nu är det nästan omöjligt att få komma till vårdcentralen. Jag har högt blodtryck som jag vill kolla, säger hon.
Både Marianne Risto och Marianne Winblad von Walter är nöjda med den sjukgymnastik som följer efter operation.
- Den delen har fungerat bra.
Publicerad 31 januari 2007 00:00
Uppdaterad 11 april 2008 08:15