Max Wiik & Peter Lindvall

Basketbloggen

"Don't ever underestimate the heart of a champion"

Luleå Basket är svensk mästare för fjärde året i rad.

Det är den enskilt största bragden jag bevittnat under mina år som åskådare, sportjournalist och bloggare.

För lite drygt ett år sedan var det TOTALT otänkbart - i alla fall för mig. Tränaren Jens Tillman åkte fast för drograttfylla, stjärnduon Josefin Vesterberg och Martina Stålvant lämnade för värsta rivalen och klubben tvingades tänka om totalt inför säsongen 2016/2017.

Då trollade Luleå Basket fram guldtränaren David Visscher, som inte varit aktiv inom elitbasketen på nästan ett decennium, ur rockärmen.

Tillsammans med rutinerade vinnare som Katie Bussey, Anna Barthold och Allis Nyström formade han ett av de hårdast kämpande lagen som svensk basket har sett. Men långt ifrån den rent spelmässigt bästa laget.

I grannlänet Västerbotten var läget annorlunda.

Under hela säsongen har Udominate varit den stora guldfavoriten. Det har värvats landslagsspelare efter landslagsspelare, handplockats importstjärnor av hög Europa-klass och man har satt ihop en trupp som i princip haft två mästerskapsmässiga femmor.

Luleå å andra sidan har stött på patrull tidigt under grundserien. Lagbygget har kritiserats, inte minst av oss på bloggen, importspelare har kommit och gått och man förlorade alla fem matcher mot Udominate innan slutspelet.

Talangmässigt har Luleå Basket inte kunnat mäta sig med rivalen i Umeå. Inte ens nästan. Det står jag fast vid även nu.

Men att höja sig när det gäller som mest - och kämpa tills benen ger upp, svetten rinner och kroppen skriker "SLUTA! DET GÅR INTE LÄNGRE!" - är tamejfan också en form av talang.

Och det är precis vad Luleå Basket har. Kämparglöd. Inställning. Viljan att vinna.

Kalla det vad fasen ni vill. Jag bryr mig inte.

"Don't ever underestimate the heart of a champion!" - det sägs vara Houston Rockets-tränaren Rudy Tomjanovichs bevingade ord efter att hans lag säkrat sin andra raka NBA-titel.

Men jag är inte så säker längre. Det kan lika gärna vara en rödrosig David Visscher som ligger bakom det citatet.

För det är precis vad jag och bloggkollega Peter Lindvall gjorde. Och vi hade så sjukt fel.

Allis Nyströms insats under finalserien har varit något i hästväg. Om det är någon som personifeirar glödet, viljan och intensiteten som Luleå Basket stått för den här säsongen, ja, då är det Allis Nyström.

Katie Bussey ÄR den största matchvinnaren som satt sin fot i en svensk baskethall. Trots att hon gjorde en halvrisig guldmatch så klev hon in, satte dagens tuffaste skott och ger Luleå Basket ledningen för första gången under kvällen. När det behövdes som mest - och det vände hela matchen.

Skriv ett livstidskontrakt med henne. Helst nu.

Och Anna Barthold... Hon gjorde en offensivt dålig insats. MEN VAD SPELAR DET FÖR ROLL?

Hennes blotta närvaro inger en enorm respekt och sätter skräck i vilken motståndare som helst. För att inte tala om det sanslösa försvarsjobbet hon gjorde.

Hissa tröjan. Bygg en staty. Döp arenan efter henne. Den här hjälten är värd ALLT.

Jag vet inte om det här är det guld som skapat mest jubel i Luleå Energi Arena. Jag vet inte heller om det är den titeln som kommer att firas mest av Luleå Basket-stjärnorna.

Men det är den enskilt största sportsliga bragden som jag har bevittnat i norrbottnisk idrott.

Grattis, Luleå Basket. Det har varit så sjukt häftigt att följa.

//Wiik

En hyllning till en vinnare


För några dagar sedan kunde Bloggen avslöja att Luleå Baskets stjärna och nyckelspelare Katie Bussey lämnar klubben efter fyra år och lika många guld. Därmed tar en glimrande epok slut och frågan är om Luleå Basket någonsin kommer hitta spelare med samma vinnarinstinkt, samma karisma och samma ledaregenskaper?
Jag tvivlar faktiskt.

Katie Bussey kommer saknas - på planen, i omklädningsrummet, bland sponsorer och bland fansen. Utan att tveka hävdar jag att hon, tillsammans med Anna Barthold, är den spelare som betytt mest för klubbens utveckling till ett svenskt makthus.

Det har varit en jäkla resa må jag säga och längst fram och tydligt pekat ut vägen har Katie Bussey gått. I medgång har hon låtit andra spelare skina - i motgång alltid rakryggat svarat på frågor och aldrig duckat för kritik. Kort och gott ett superproffs.

De avtryck som Katie Bussey lämnar kommer basketen i Luleå leva med länge och när jag tänker på att hon aldrig fick en officiell utmärkelse för sina insatser i basketligan dam blir jag nästan förbannad - men när det gäller svensk basket förvånar ingenting längre.

Som spelare är Katie Bussey ett unikum och då menar jag inte att hon sitter på massor gudabenådad talang. Nej, det intressanta är hur den amerikanska guarden kunnat vara så framgångsrik - trots att hon alldeles tydligt inte begåvats med alla verktyg.

Jag menar: Bollbehandlingen är okej, inte mer. Passningsspelet funkar. Försvarsspelet ett i mängden. Tre fundament som borde vara helt avgörande om du ska kunna vara framgångsrik som bakplansspelare.
Men inte hos Katie Bussey. Hon har hittat andra vägar.
Skyttet har alltid hållit toppklass, det vet vi. Men det som gjort Katie Bussey speciell är hennes mentala styrka och tuffhet.
Förmågan att vinna matcher. Att dra i de stora skotten - match efter match, år ut och år in - när allt står på spel. Jag har då aldrig varit med om något liknande.

Katie Bussey är en vinnare och jag utgår från att hennes matchlinne kommer hänga i Luleå energi arenas tak någon gång i framtiden.
//Lindvall

Stjärnan kan stanna i Södertälje

Toni Bizaca är en av svensk baskets bästa importspelare genom tiderna.

Kroaten har lett Södertälje Kings till fyra SM-guld och varit lagets stora stjärna hela tiden. En stundtals ostoppbar kraft som alltid hittar nya sätt att få bolluslingen i korgen.

Av vad jag förstått har han en nära relation med tränaren Vedran Bosnic. Och när det stod klart att den svenske förbundskaptenen skulle lämna Södertälje drog jag slutsatsen att samma sak skulle hända med Bizaca.

Men det är inte alls säkert. Jag fick tag i poängmaskinen under kvällen och han berättade att det fanns intresse från bra europeiska klubbar.

Fast Södertälje är fortfarande ett alternativ.

"Jag vet fortfarande inte. Jag har ett par bra erbjudanden i Europa men jag kanske stannar i Sverige ändå. Jag måste se till vad som är bäst för min familj", säger Toni Bizaca.

Är Södertälje ditt enda alternativ i Sverige?
"Just nu är det mitt enda alternativ. Jag har inte fått några andra erbjudanden".

Från vilka länder har klubbar visat intresse?
"Jag kan inte säga mycket om de andra erbjudandena. Bara att en av dem gick till andra rundan i Fiba Europe Cup och den andra är ett topplag i sin liga".

34-åringen snittade 17 poäng och fem returer per match för Södertälje Kings under den gångna säsongen. Han har gjort fem raka säsonger i klubben.

//Wiik

Yoga ska lyfta Hampton till nästa nivå

Efter några veckors uppehåll är det dags att fortsätta NSD:s basketbloggs intervjuserie med utlandssvenskar.

Ingen vet hur länge den ska pågå. Inte ens jag.

Men jag vet däremot vem som är näste intervjuobjekt. Sent under onsdagkvällen ringde jag till forwarden Pierre Hampton, 26.

För några veckor sedan vann han och Leicester Riders brittiska BBL. För Hampton, som dragits med fotskador under ett helt år, blev det en "redemption season" när han dessutom blev utsedd till finals MVP inför 14.500 åskådare i The O2 i London.

Han snittade 11 poäng och sex returer på 22 minuter per match i Leicester Riders.

Här hittar ni de tidigare delarna av intervjuserien:

WILLIAM MAGARITY: DEN BORTGLÖMDA TALANGEN SOM SIKTAR PÅ NBA.

JONATHAN SKJÖLDEBRANDS UPPVÄXT I EN VEGETARISK BERGSBY.

KALIS LOYD - EN AV SVERIGES MEST OSKRIVNA STJÄRNOR.

SIMON BIRGANDER - TALANGEN SOM FÅTT SITT GENOMBROTT I SPANIEN.

ELIJAH CLARANCE: "JAG KAN BLI EN NBA ALL-STAR".

ELIAS DESPORT: "LATE BLOOMER ÄR DEN BÄSTA DEFINITIONEN AV MITT LIV".

Du fick en fin avslutning på säsongen måste man säga.
"Ja, vi blev champions och jag fick finals MVP. Det kunde inte gått bättre om man säger så (skratt). Det var grymt. En ny upplevelse att äntligen få vinna en liga men också att spela i en sån arena. Det var sjukt. Men sen var det också massa andra grejer som hände runtomkring. Damfinalen var innan, det spelades celebrity game och det var grymt uppstyrt", säger Pierre Hampton.

Hur var säsongen i stort för dig?
"Det var bra. Vi vann grundserien ganska snabbt och hade fyra matcher kvar som inte betydde mycket. Vi, inte sket i det, men vilade ganska många spelare då. Det tog en stund innan vi fick ihop det. Vi började få ihop det i december och det är väl ungefär den tiden då alla lag med nya spelare börjar få ihop det".

För dig själv då? Du har haft mycket problem med foten.
"Ja, det var knackigt i början. Jag har varit borta ett helt år, hade ingen försäsong och blev friskförklarad 25 juli. Jag åkte den 29. Innan det hade jag inte fått springa eller någonting. Men det var skönt för jag hade ingen press, de visste om läget och så där. Sen är det klart att man har press på sig själv att komma tillbaka ändå".

Men du lyckades formtoppa rätt bra ändå.
"Ja, fast samtidigt är jag sån som alltid tycker att det kan vara bättre. Jag tycker inte att jag är där jag ska vara än. Det är den tiden jag får ta nu till sommaren".

Du är uttagen till läger med landslaget. Hur känns det?
"Jag har faktiskt tackat nej. På grund av att jag gått med så mycket skador under hela säsongen och har fortfarande problem med ryggen. Ryggen har varit en jättestor issue under hela säsongen faktiskt. Eftersom jag inte varit på elitnivå på ett helt år och haft den där jäkla stöveln på foten i tre månaders tid. Jag har blivit lite sne. Men jag pratade med Vedran (Bosnic, förbundskapten) och förklarade att jag behövde ta den här tiden att vila kroppen. Han förstod det".

Han fortsätter:

"Sen hade det varit jävligt kul att få vara med på den här resan med VM-kval och det är alltid roligt att träffa grabbarna".

Hur ser dina sommarplaner ut i övrigt då?
"Först nu så har jag varit borta från träning överhuvudtaget i tre och en halv vecka. Jag har precis börjat gymma, kört lite yoga och pilates. Jag har testat yoga flera gånger och det är något nytt (skratt). Men det känns mycket bättre och det är något jag ska fortsätta med".

Yoga är svårare än vad man tror. Eller vad tycker du?
"Ja, det är det verkligen (skratt). Jag trodde att det skulle vara mycket meditation och sådana grejer men... Det var det inte. Det var skitkul faktiskt och det känns bättre. Sen har jag en sjukgymnast här i Örebro som jag kan gå till och få lite behandling och akupunktur och sådant".

Har det blivit någon solhälsning?
"Hela den här grejen med krigarposition och allt vad det heter. Många inom basket håller på med det här. Det är mycket hållning och sådant som jag tror är bra för basketen. Sen gillar jag att köra lite boxning och andra grejer så att man inte gör samma träning hela tiden".

Några fler sommarplaner?
"Kanske. Vi får se om han hör av sig. Men det är några D-League- och eventuellt NBA-killar som ska ha en workout i Europa. Jag hoppas att man kan åka ned på det. Det är en polare som jag spelat med som håller i det. Han har gått mer åt coachhållet nu så han skulle höra av sig om det blir av. Det vore skitgrymt".

Han fortsätter:

"Jag kanske drar till Stockholm någon vända och tränar med Yasin (Merzoug, fystränare). Han är jävligt bra på det han gör och jag gillar de grejerna som jag sett av honom. Jag har spelat mot honom när jag var en young buck och vi känner varandra sedan tidigare. Han gör mycket grejer som de gör i NBA och Europa nu så det ser riktigt intressant ut. Mer basketrelaterade grejer som känns bättre för mig i alla fall".

Var kommer du spela till hösten då?
"Jag är inte så superkinkig alltså. Så länge det är ett steg framåt. Jag pratade med min agent om eventuellt Belgien, Tyskland och Frankrike. Vi ska prata lite mer nu i slutet av månaden också. Det har varit en del agenter som hört av sig och velat hjälpa mig men jag gillar att vara lojal så jag rockar med honom. Vi får se - jag är inte superstressad just nu".

Känns Sverige uteslutet?
"Ja, det tror jag nog. Jag är sugen på att testa lite annat, komma ut och testa nya nivåer. Annat land, annan coach, filosofi och hela den grejen också. Men som sagt: Man vet aldrig vad som händer och vad man åker på. Man vet aldrig om man åker på någon skit som förra året".

Finals MVP i BBL måste väl ha gett lite ringar på vattnet, tänker jag.
"Jag hoppas det. Men jag fick players MVP också och det var jävligt najs. Det kändes som att det betydde lite mer när spelarna i laget fick rösta fram vem som varit den viktigaste spelaren. De har varit med hela resan, träningar dag ut och dag in, matcher och vet att man är skadad ibland. Det betydde nog mer för mig".

Till sist. Har du någon dold talang?
"Jag är jävligt bra i köket. Det är en liten hobby att laga mat. Det är någonting som inte alla vet. Jag gillar lite olika grejer och just nu är jag inne i hela den här healthy-showen. Är det barbeque så kör jag bönburgare liksom. Jag gillar att kolla på olika recept, sno recept från TV och testa det".

Har du några andra intressen?
"Jag skulle vlija ta jaktlicens! (Skratt) Det kanske är intressant. Vi ska ut och skjuta lerduvor om några veckor".

Har du skjutit förut?
"Några gånger. Som teambuilding i år sköt vi lerduvor och det var sjukt kul. Jag var tydligen en natural och det var kul att höra. Man har spelat mycket Call of Duty. Många timmar framför TV-spelet (skratt)".

//Wiik

Svensken i personligt möte med NBA-lag

Jättetalangen Simon Birgander spelade den gångna säsongen i spanska Clavijo i andraligan LEB Gold. Där snittade han fyra poäng och fyra returer samt växte hela tiden under årets gång.

Men som NSD:s basketblogg tidigare berättat har den 212 centimeter långe centern siktet inställt på högre ligor.

För några veckor sedan anmälde han sig som en early entry till årets NBA Draft.

Nu kan jag berätta att Birgander varit i ett personligt möte med ett NBA-lag.

"Ett lag har varit på besök och jag har träffat dem. Mer än så kan jag inte säga", säger Simon Birgander till NSD:s basketblogg.

Vilket lag det är kan vi bara gissa i nuläget. Men att han fått möjlighet att träffa ett lag som visat intresse för honom är stort.

Om det sedan leder till att han draftas låter jag vara osagt. Fast visst vore det coolt med ännu en svensk i NBA?

//Wiik

Visscher stannar - Bussey lämnar?

Då var väntans tider över för Luleå Basket: I kväll berättar mästarklubben på sin Facebook-sida att guldtränaren David Visscher stannar i klubben ytterligare en säsong. En föga oväntad utveckling. Visscher borgar för stabilitet nu när han ska bygga ett nytt guldlag.

"Det känns bra att få göra klart detta som en avslutning innan jag lämnar över till min efterträdare i höst", säger klubbdirektör Monica Wikström-Johansson.

 

Däremot har Bloggen fått nys på lite andra uppgifter och det handlar om stjärnan Katie Bussey som spelat i klubben de fyra senaste åren och levererat lika många guld.

Enligt vad Bloggen erfar pekar allt på att hon lämnar Luleå och går vidare i sin basketkarriär. Ett litet bakslag förstås och nu måste tränaren David Visscher ge sig ut på jakt efter en kvalitativ ersättare.

//Lindvall 

Max Wiik och Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru, mina fem söner och en vovve som heter Syrran.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se


Fakta om Max 
Född: 1991
Bor: Luleå 
Yrke: Projektledare och frilansjournalist 
Gillar: Mjölk, arraksbollar och mina sjuka katter
Kontakt: maxwiik@hotmail.com 

  • Twitter