Harrleken är något av det mest spektakulära man kan skåda i naturen, en dramatik som går utanpå det mesta. Här för leden befann jag mig i Storsjöbygden mitt i Jämtland. Dagen var vacker och relativt varm. Jag hade slagit följe med min vän Anders Lundin, en kille som kan det mesta om harrar, harrlek och harrliv. 

   Äntligen skulle jag få se hans lilla harrbäck, ett pyttelitet vattendrag som han med enkla medel hade restaurerat. Det var en härlig vandring ner till flödet. Vi gick över fortfarande gula och vissnande ängar, där blåsipporna stack upp som blåa ädelstenar. Jag blev naturligtvis avundsjuk, eftersom vi i norr inte har vilda blåsippor.

   Plötsligt stod vi där, förundrades och njöt av det lilla liv som bäcken trots allt var. Men det skulle komma betydligt mer. Anders la sig ner, drog upp jackärmen och stoppade resolut ner handen. Upp kom en harr, en harr till och handfast ”napp” i varje dopp. Han la de försiktig ner i en grop ovanför ett stenparti, det plaskade överallt i bäcken, breda ryggfenor snurrade runt, det liksom frustade bland stenarna och i de djupare groparna.  

   Jag uppfattade situationen som anmärkningsvärd och kände i hela kroppen att just den bäcken var Anders alldeles egen livsnerv, ett mirakel av liv och kommande liv. Det var hans förtjänst att harrarna återigen hade kunnat hitta hem till sina anfäders borgar. Plötsligt hade livet fått en bredare dimension, nytt liv skulle skapas. Tack Anders, det var en oförglömlig stund du bjöd på.

Foto; Anders Lundin/ÖP.    

Ingenting är för evigt och allting kommer att förändras. Det är lagen om alltings enkelhet! Efter 31 år lämnar nu Ann-Helen och Ingemar Kristell över verksamheten i Tjuonajokk till Fish Your Dream AB, med Per Jobs i spetsen. Vad säger man om det här? Knappast någonting speciellt, mer än att tiden är bunden för oss alla, även om jag känner både nostalgi och vemod. Det var såååå jävla trevliga år. Jag fick också ynnesten att ha mina Westrinveckor på platsen och inalles blev det 8 stycken, de flesta fullbokade. Bättre plats att ha en ”flugfiskekurs” går inte att finna.

Personligen kan jag med glädje konstera att det var kring de strömmarna i Kaitumälven som min son Martin utvecklades till en fullfjädrad flugfiskare. Därför är det också trevligt att konstetera att den nya köparen kommer att föra Tjuonajokksandan vidare. Jag önskar Jobs med team all lycka i framtiden.

Jag vill tacka Ann-Helen och Ingemar för många fantastiska år och även så skicka en varm hälsning till alla som var med på mina kursveckor.

www.tjuonajokk.se

www.fishyourdream.com    

Trots att det är få protester mot gruvplanerna i Strömsunds kommun jäser det ett missnöje med gruvindustrin runt om i landet. Gunnar Westrin har delvis växt upp i Strömsund och är nu engagerad i landets gruvuppror.

– När malmen tagit slut, då är jobben borta och då är också naturen borta, säger han.

Gunnar Westrin har en bakgrund som älvräddare och motståndare mot vattenkraft. Han är också en välkänd fiskeprofil och har gett ut flera böcker. Numera bor han i Råneå i Norrbotten men är delvis uppväxt i Äspnäs i Strömsunds kommun.

I Norrbotten blomstrar gruvplanerna på flera håll och Gunnar är inkallad som sakkunnig i vattenfrågor av två samebyar som protesterar mot gruvplaner väster om Kiruna. Han är också aktiv i Urbergsgruppen och Nätverket Budkavlen, en nationell rörelse som har sin grund bland annat i protesterna mot kalkbrottet i Ojnareskogen på Gotland.

Enligt Gunnar tar protesterna sin utgångspunkt i framför allt tre grundfrågor; det är ofta utländska företag som tar hand om vinsterna från gruvindustrin, samerna blir allt mer undanträngda och utsläppen från gruvorna förgiftar mark och vatten.

– Vi är inte mot till exempel LKAB, marken är redan bruten och det är en hörnpelare i vårt välstånd. Men nu snackar vi framtid. Jag gillar inte diskussionen om arbetstillfällen, det är svårt att debattera. Jag tycker man ska se för eller mot framtiden. När malmen tagit slut, då är jobben borta och då är också naturen borta, säger han.

För Frostvikens del tycker han att det är viktigt att tänka till innan.

– Stekenjokk är redan uppgrävt, men folk måste absolut få klarhet i hur stora ingrepp det kommer att bli och vad det egentligen blir för arbetstillfällen som gagnar lokalbefolkningen.

Regeringen sade nyligen nej till att införa en gruvskatt i Sverige. I dag betalar gruvbolagen en mineralavgift på en halv promille, internationellt sett en låg avgift.

– Jag tror absolut på en gruvskatt. I Norge ska kommunerna ha procent av bolagens inkomster och det borde finnas här också, säger Gunnar.

Bergsstaten är den myndighet som har hand om tillstånd för gruvbrytning.

– På Bergsstatens hemsida finns en karta, där folk kan gå in och kolla om det finns gruvplaner i deras egna hemtrakter. Jag tror jämtlänningarna kommer att bli förvånade, säger Gunnar.

Anna-Karin Landin/ÖP

Publicerad 31 mars 2013 Tidningen Strömsund/Östersunds-Posten.

Just nu kvavar sjön Sladan utanför Råneå å det väldigaste. Jag tror sällan jag sett så mycket död fisk på koncentrerade områden som just nu, i Sladan. Förra gången jag minns ett dylikt kvavande i sjön var för ca 20 år sedan. I år är det dock lite speciellt.

I utloppet av sjön Sladan, nere vid byn Vitå, byggs just nu en ny bro med ny vägtrumma. Detta i sin tur är nog förklaringen till varför sjön, i skrivande stund, har sjunkit med över en meter, i samma veva kvavar det.

Det finns många olika komponenter till kvavning just i Sladen. Precis där bäcken från Blåmissusjön rinner ner i Sladan verkar också kvavningen vara som värst. Blåmissusjön är känd som landets suraste sjö, med ett medelvärde på pH 3,2.

Kvavning kan lättat beskrivas som kvävning. Syret sinar. Detta i sin tur beror på att alla växter som vissnar ner under vintern behöver syre för att förmultnas. Det syret tas från vattnet, även nödvändigt för alla fiskar.

Det finns också ett mer naturligt förlopp för sjöars kvavning. Man kan likna det vid ett ”rensingssystem”, där en inre naturens klocka håller viss ordning på fiskbestånden. I exempel en abborrsjö kan det till slut bli för mycket fisk – tusenbröder- vilket i sin tur gör att syret inte räcker till både fiskar och växtförmultningen. Då sätter kvavningen in och kanske mer än 50% av fiskarna dör. De överlevande blir återigen större, maten räcker till alla fiskarna och den naturliga förmultningen om vintern skadar inte fiskbestånden. Så går det många år, abborrarna blir allt fler, och till slut räcker återigen inte syret till. Så kan man lättast förklara kvavning.

Dagens globala problem, med bl a en ökad övergödning, gagnar växtligheten, varför allt mer syre går åt till förmultningen. Då kan det hända att sjön kvavar för ofta, vilket till slut kan döda alla fiskar.

http://www.lansstyrelsen.se/norrbotten/Sv/miljo-och-klimat/tillstandet-i-miljon/sotvatten/kustmynnande-vattendrag/Pages/default.aspx

Mitt liv som flugfiskare. Oslo Omegn Fluefiskere. Oslo, 19 mars. 

OSLO; Sted: Aktivitetshuset 33 Frysja, Kjelsåsveien 151 (Ved Rema 1000 vid Stillatorget) 
2013-03-19 kl. 19:00:00

 Info; +4790934637

Kolla mer; www.ooff.no 

Tisdagen den 12 mars kommer jag att ha två föreläsningar i Pajala, dels för elever ut klasserna 8-9, på Tornedalsteatern klockan 13-15 och dels en allmän föreläsning på Biblioteket klockan 18-20.
Info; 076-135 05 99

Foto; Landstinget. Bokmässan i Göteborg 2008. 

Satt och kollade in gruvvisaren på Bergsstatens hemsida och plötsligt fick jag ont i magen. Hela östra delen av Råneälven verkar intressant för gruvföretaget Mawson AB och det är nickel som gäller. Undersökningstillståndet gäller från 2012-10-25 tom 2015 10-25 

www.bergsstaten.se 

http://www.sgu.se/kartvisare/kartvisare-mineralrattigheter-sv.html?zoom=814035.945314,7310265.539648,846579.67774,7355310.827824

Min första fiskeartikel skrev jag på sensommaren 1971. Den hette ”Pimpelfiske i Laevasjokk” och var adresserad till Svenskt Fiske. Det tog några år men den publicerades till slut, i nummer 1/1975. Den först publicerade artikeln hette ”Pimpelfiske i Akkapakte”, vilket skedde i Svenskt Fiske nummer 5/1972. I slutet av sjuttiotalet klev jag också in på Fiskejournalen och sen har det rullat på. Numera har jag haft ca 1100 artiklar publicerade.

Vi har i det här landet osedvanligt många fisketidningar. Sen får vi inte glömma bort Vildmarksnytt som förekom mellan 1991-1998, en lite mer norrlandsbetonad tidning.

Idag har vi ett antal block inom fisketidningsvärlden, LRF Media med Fiske för alla, Jaktmarker och Fiskevatten och Allt om flugfiske, Allers med Fiskejournalen och Fly and Tie, Förbundstidningen Svenskt Fiske, Flugfiske i Norden och Fiskefeber. Numera har vi också en hel del snygga alster på internet.

Jag har några frågor som vore intressant att ventilera.

1/ Vilken fisketidning tycker du är bäst?

2/ Vad ska en bra fisketidning innehålla?

3/ Balansen mellan facktext och upplevelsetext?

4/ Vad saknas? 

Med anledning av debatten på fiskeprofilen om Ella, på www.nsd.se/fiske (Var är brudarna) sätter jag här in en kille med spöet i munnen, en vanlig pose i dagens fiskeartiklar, tidningar, filmer etc. Bilden  har varit publicerad i NSD 2011.

Kolla fiskeguiden Jonters hemsida  http://fishbums.blogg.se/2013/february/spot-i-munnen.html 

Kolla in på Fiskeprofilen och kommentera gärna.

www.nsd.se/fiske 

Att fiska med levande agn/bete är en svårhanterad fråga. Mask är ju en levande varelse och den typen av fiske har de flesta av oss nyttjat, framför allt som barn och ungdomar. Jag tänker på närmast på abborrmetet från bryggan. Pimpelfiskarna använder sig av maggots, blodmask med mera.

Men hur var det nu med levande småfisk som bete, typ mört, löja etc? Jag tycker personligen att det verkar en aning skumt att agna med en levande mört, för att få en stor gädda, som sedan släpps tillbaka. Tillbakasläppet är helt ok men att offra en levande organism för att få en annan organism, som sedan släpps, känns orättvist mot mörten, om man kan uttrycka sig så, en etisk plump. En liten mört har alltså inte samma levnadsvärde som en stor gädda…eller?

Lagen är lite skum i det här fallet. Det är inte tillåtet att agna med en mört som hålls i fångenskap, i badkaret, en balja eller en större burk, för att därefter fiska med dem som agn. Däremot kan man eventuellt fiska upp en mört på plats för att använda den som agn. Eller så här. Om du använder en mört som du har i ett kärl hemma, så räknas den som tam. Då är det inte tillåtet att agna. Om du metar upp en mört där du ämnar fiska med agn, kan det vara ok eftersom just den mörten inte räknas som tam. Det här betyder i korthet att de maskar som du har i en burk är tama djur och får inte användas som agn. Gräver du upp en mask vid fiskevattnet, kan det vara ok. Hänger du med?  

http://fiskevattenagarna.se/2011/10/jordbruksverket-slar-fast-att-levande-betesfisk-ar-djurplageri/

LKAB-Fritid har bjudit in mig till föreläsningar i Malmberget och Kiruna.

Föreläsningen i Malmberget den 20 februari: Nya Entrén(TV rummet) Vitåfors, hålltider:
18.00 – 19.30 Föreläsningen. (Vad är kvalitetsfiske)? 
19.30 – 20.15 Kaffe o snack, snuspaus, försäljning av mina böcker/filmer
20.15 – 21.15 Filmen, Laponia

Föreläsning i Kiruna den 21 februari: Folkets hus.
Tider i Kiruna:
18.00 – 19.30 Föreläsningen. (Vad är kvalitetsfiske)? 
19.30 – 20.15 Kaffe o snack, snuspaus, försäljning av mina böcker/filmer
20.15 – 21.15 Filmen, Laponia

INFORMATIONSMÖTE 
Luleälvens torrfåror kontra EU-direktiven – Projektidé. 
Det är bråttom! Just nu finns det ett nytt fönster öppet för bygden att - 
med stöd av EU-direktiven - i samverkan påverka- skapa möjlighet att 
förverkliga ett pilotprojekt avseende torrfåran nedströms Letsidammen. 
Folkets Hus Vuollerim 17 januari kl 18 
Program 
Uppföljning av vad som har hänt efter mötet som hölls på Folkets Hus i 
Vuollerim den 21 november kl 18.00 
? Rapport från nya kontakter med Riksdagsledamöterna 
? Länsstyrelsen, Vattenmyndigheten, rapporterar om 
utvecklingen. 
? Christer Borg, Älvräddarna, presenterar projektförslag. 
? Länsstyrelsens och Jokkmokks fiskerigrupps co Jokkmokks 
kommuns synpunkter- förslag 
? Vattenfall AB:s synpunkter- förslag 
? Mötet utser arbetsgrupp med uppdrag representera bygden 
som kontaktpersoner i det fortsatta arbetet. 
Fika, frågor och dialog 
Summering och avslutning 
Alla varmt välkomna! 
Arrangör: Vuollerimbygden i Utveckling 
Engagemang förankrad i bygdens utvecklingsplan – från ord till handling 

WWF Älvräddarna.

Jag har alltid hävdat att ekologisk kunskap är en viktig förutsättning för alla naturmänniskor, oavsett om vi är fiskare, jägare eller vandrare. När jag var grabb introducerade min morfar mig i blommornas värld. Han gjorde en växtpress åt mig och sen hade jag det jag gjorde i många år. En av mina morbröder blev professor i zoologi vid universitetet i Trondheim. Han tyckte att vi ungar borde lära oss åtminstone hundra växter, femtio fåglar och tjugo svampar, Hans önskan var också att vi kunde höra vilken fågel det var som sjöng. Motiveringen var bland annat att det då blir så mycket skojigare att vandra i skogen, framför allt för mig som var mycket ute och fiskade. På så sätt skulle mitt fiske också bli ett fylligare koncept.

Jag har någonstans skrivit att årets finaste fiskeupplevelse var när vi såg sju bländvita sångsvanar som sakta flög ut över fjällsjön. En annan gång sattes ett fantastiskt fiske helt åt sidan när vi upptäckte en enda liten norna (orkidé) under en spretig gran. De upplevelserna hade aldrig nått oss om vi inte hade fått insikten som barn.

Idag känns den bredare ekologiska kännedomen viktigare än på länge. Vad händer med ett utbyggt vatten? Hur kommer fiskarna att drabbas? Vad sker när vi etablerar ett dagbrott på renbeteslandet? Hur reagerar tungmetallerna? Kan det vara riktigt att gräva efter uran i exempelvis Storsjöbygden i Jämtland? Kunskap är aldrig tung att bära, oavsett om det gäller artkunskap eller härledande av ekologiska kedjor. Här bör skolan vara vägledande, vilket tyvärr inte alltid är fallet.

Bilden; Under alla mina år som lärare fick mina elever lära sig en fågel i veckan. 

När jag, under hösten 2003, blev tillfrågad om att ha en mellandagsföreläsning i skolans aula i Råneå, tackade jag direkt ja. Det lät mycket intressant och kul var också att få komma tillbaka till min gamla arbetsplats vid Råneskolan.

Nu har jag avhållit mina 10 föreläsningar och känner att det bästa av det mesta har avhandlats. Men man ska aldrig säga aldrig, finns något nytt och intressant att komma med kan det bli fler möten på skolan.

Det har varit en fantastisk tillströmning av publik och medelantalet åhörare per gång har legat kring 100-110, vilket får anses vara mycket bra. Jag tycker att alla träffarna har andats stort gemyt och härlig stämning. Intressant är också att två killar från Luleå har varit med på alla tio föreläsningarna.

Speciellt vill jag naturligtvis tacka arrangörerna, kökspersonalen och vaktmästarna. Utan dem hade evenemanget inte fungerat tillfyllest. Gott Nytt år!

Arrangemangets tio föreläsningar.

29/12-2003. Nya Zeeland.                    

28/12-2004. Kamchatka.     

28/12-2005. Mongoliet. 

28/12-2006. Alaska.

27/12-2007. Öringen i mitt liv.  

29/12-2008. Island.

29/12-2009. Mitt Nordkalotten.

27/12-2010. Sandåslandet.

29/12-2011. Argentina.      

27/12-2012  Mitt liv som flugfiskare.

Årets föreläsning blir den tionde och sista för mig i skolans aula i Råneå. Det känns naturligtvis lite vemodigt, men allt har en början och ett slut.

Föreläsning; ”Mitt liv som flugfiskare”

Plats; Aulan i Råneå skolan.

Tid; Torsdagen den 27 december klockan 19.00.

Entré; 80 kr under 15 år fri entré 

Alla under 15 år deltar i utlottning av ett fiskeset

Jag har min senaste bok med mig ”Westrins fjällfisketips”, tillika alla tre filmerna i trilogin ”Fjällfiske med Gunnar Westrin”, dvs ”Kaitum”, ”Rostu” och ”Laponia”. Plockar också med mig några ”Patagoniens silver” och ”Flugfiske i Råne älvdal”. Välkomna. 

Råneå Områdesgrupp – Brottarklubben i Råneå – SISU/Idrottsutbildarna. 

Jag har skrivit artiklar i svensk fiskepress i fyrtio år, gjort en handfull med böcker och en del fiskefilmer. Numera känner jag att en del av kreativiteten är uppbränd, att vi har skrivit det mesta och även så filmat det mesta.

Hur har vi det på filmfronten?

Jag brukar förnöja mig med att fundera på vad som har saknats i den svenska fiskefilmen, vad som är bra och vad som man bör visa mer av. Tänkte här att jag skulle få din hjälp.

• Vad vill du se mer av i en fiskefilm?
• Vad har du saknat i filmerna?
• Vill du ha mer upplevelsefilm eller mer faktafilm?
• Vad är viktigare, teknik eller drömmar?
• Hur ser du på en fiskares kläder? Är det intressant med sponsring eller duger det med en arbetarskjorta och ett par jeans?
• Hur ser din drömfilm ut?
• Vilken är den hittills bästa svenska fiskefilmen?

NSD – Norrländska Socialdemokraten, i samarbete med Black Island Books, bägge i Luleå, har gett ut en alldeles charmerande bok, lämpligt till jul, med titeln ”Gilla Norrbotten – nitton reportage från kontrasternas land”. Boken är på 114 sidor och rymmer, förutom texterna, ett åttiotal mästerliga bilder. Ida Folkesson/Nyhetschefpå NSD har skrivit förordet och en hel arbetsstab av författare och fotografer har bistått med materialet.

   Titeln ”Gilla Norrbotten” lägger direkt ribban. Det handlar helt enkelt om folk som älskar sitt Norrbotten. Jag tycker det är så otroligt skönt att bara få läsa en bok utan att bli upprörd, bara bli så otroligt glad över livet, länet, människorna, naturen, texterna och bilderna.

   Boken innehåller 19 kapitel med intressanta möten i storslagna miljöer, från Bottenvikskusten upp till Kirunafjällen. Det handlar helt enkelt om en eriksgata genom texter och bilder.

   För min egen del är det också roligt att känna igen sig i utgåvan. I kapitlet ”I Änonjalme till livets slut” får vi möta Lasse Valkeapää, som bor i sin koja i den södra delen av kraftverksmagasinet i Ritsem. Inte långt därifrån mynnar den klassiska fjällälven Vuojatätno ut i den uppdämda sjön. Åtminstone jag får en tankeställare när jag läser sådan text. Plötsligt blir många egna spörsmål rena lyxproblemen.

   Det är möjligt att jag är lite färgad i mitt tyckande, men jag anser att fotograferna på NSD alltid har varit i absolut toppklass. Boken genomsyras av skickligt arbete. Jag har alltid varit imponerad av de fotografer som kan göra mästarbilder av vardagen. På NSDdräller det av dom. Ovan nämnda kan också direkt överföras på de skrivande journalisterna.

   Jag rekommenderar verkligen boken och enligt mitt förmenade är detta den perfekta julklappen.

Boken kan bl a köpas på NSD i Luleå.

www.nsd.se

0920 – 263000.

Avalon Minerals Viscaria AB (australiensiskt gruvföretag) har av Bergsstaten i Luleå beviljats undersökningstillstånd för malmletning i området norr om Vittangijärvi i Lappland, Norrbottens län. Området sträcker sig från Vittangijärvi i söder upp och omkring sjösystemen Pirtemusjávri och Geargejávri upp mot Järämä by. Området beräknas vara ca 181,5 km2. Området innefattar även myrmarker och Torneträsk – Soppero fjällskogsnaturreservat (Natura 2000).

Nu har gruveländet också nått vitala delar av klassiska Sandåslandet i norr, vars trakter är landets största intakta renskötselområde. Samtidigt är ovanstående källflödesområdet till nedströms liggande Vittangiälven, som sedermera rinner ut i Torneälven. Ur Pirtemusjávri rinner den fiskrika Pirtemusjohka, som är en del av det Sandåsland jag känner som jungfruliga fiske- och vandringsmarker. Hur kan detta bara vara möjligt?

http://www.avalonminerals.com.au/

Här ser du förslagen till gruveländet väster och sydväst från Kiruna. I söder ser du Kaitumälven med fiskeanläggningen i Tjuonajokk och norrut källflödessjöarna till Kalixälven och delar av kalixälven. Samebyar som drabbas är Girjas sameby (mellan Kalixälven och Kaitumälven) och Laevas sameby (norr om Kalixälven och källflödessjöarna till Kalixälven).