...att byta om och ge mig ut i joggingspåret.

Töserna är precis på vippen att somna, jag sitter i rummet intill och de högljudda protesterna har tystnat.

När man är tre och sex år hör det till att ha synpunkter på lämplig läggningstid och just mina tjejer har faktiskt aldrig - tro det eller ej - varit trötta.

Det är däremot jag.

Sliten så in i vassen, av fullmatat schema på jobbet och hemma.

Av tjafs som bara tar energi, diskussioner som leder ingenstans.

Jogga är terapi i dess enklaste form:

Det är jobbigt, men det går inte att tänka på en massa tråkigheter samtidigt.

Så befriande.

Möjligen är det må-bra-hormonet som sätter in?

Oavsett vilket så är det så välgörande med den egna timmen, och paradoxalt nog är jogga ett utmärkt sätt att få ny energi.

Ha en fortsatt fin måndag kväll alla fina!

...och kunde hantera bekymmer där de hör hemma?

Fyradagarsledighet nedsolkad med en förolämpning som inte hör det privata livet till, ännu en gång, men somligt är svårt att lägga åt sidan.

Jag hoppar över själva sakfrågan, den är ändå så supertrist.

Dock: Jag är urusel på att inte älta saker bortom vett och sans.

"Gode Gud, hjälp mig att förändra det jag kan förändra, acceptera det jag inte kan förändra - och hjälp mig att inse skillnaden" var kloka ord på en liten väggtavla hemma hos min mamma som dog för alldeles snart på dagen sex år sedan.

Jag sparade inte tavlan och jag ångrar mig så, dels för att den hängde centralt i hennes hem, dels för den sa mycket om henne som person.

Hon behövde den verkligen, och jag är inte ett skvatt bättre.

Så på listan att göra: Avsätt fasta tider för ältande när det finns något att älta (tips i hälsotidning, faktiskt). Den enkla devisen lär vara att genom att tänka positiva tankar så sker positiva saker runt mig. Hmm, tillåt mig att tvivla. Eftersom jag har ett öppet sinne så är jag beredd att testa.

Desto bättre går det att avsätta tid för min motion:

I kväll, Bakatillsvängen, jag och mina gympadojor och min MP3.

Härligt!

...är balsam för själen.

Tack snälla Lina för tipset att jogga innan frukost, det var en succé!

Det var lite slirigt i skogen i morse, men det uppvägdes av hur skön luften är när det regnar.

Jag är glad att jag stretade på med joggandet under sommarens alla heta dagar, det har jag på tillgodokontot nu.

Annars är detta den överlägset bästa årstiden att börja med nya goda vanor, det är inget annat som stressar den här tiden på året (ja ja, älgjägarna är undantagna).

Dock: Mina joggingskor som så länge varit så snygga är inte det längre.

Å andra sidan: Nu är de riktigt välanvända.

De håller förstås säsongen ut, men nästa säsong degraderas de till allt-i-allo-skor sedan jag införskaffat nya skor att springa i.

För nästa Vårrus (alltså motionsloppet...:)) ska jag och mina vänner starta i springagruppen.

En utmaning så god som någon!

Men före det: Tjejvasan.

Jag hoppas verkligen att min skidpremiär i år inte alls påminner om förra årets, för då har jag en gigantisk utmaning framför mig.

Tänk om jag är lika drullig i nerförsluten, som jag var då?! Hujedamig!

Å andra sidan: Jag börjar med mycket bättre kondition än jag hade då.

I morgon ska mitt senaste syskonbarn Lucas döpas och det blir en heldag i Skellefteå, där min syster med familj bor.

Om jag är pigg och rask i morgon bitti så blir det en välgörande cykeltur framför tv:n innan avfärd - annars blir det en dito kvällstur.

Ha en fin lördag alla fina!

...stavas planering och förmågan att glädjas över de små framstegen, i alla fall för mig.

Tack snälla Mad Max för att du hänger med på min resa (se gårdagens kommentar) och kommer med uppmuntrande tillrop emellanåt, det värmer!

Jag håller absolut inte på att tappa fart, tvärtom skulle jag nog säga. Motionerandet har blivit en rutin som jag mår bra av, och nu är jag i ett skede då jag måste förnya mig för att bli bättre.

Det är så logiskt: Om jag fortsätter motionera som jag gjort hela försommaren och sommaren så kommer jag att ligga kvar på den nivå jag är i dag, och den är med mina mått mätt bra utifrån mitt utgångsläge.

Det är inte många månader sedan jag inte kunde jogga runt kvarteret och mycket tankeverksamhet gick åt till att fundera på hur i hela friden jag skulle kunna andas och jogga samtidigt!

Men: Utveckling är bra och min kondis kunde vara bättre och jag trevar fortfarande för att hitta rätta formerna och rätta mängderna.

Det kan bli lite tokigt emellanåt - som hybris i skidspåret (felvallningar eftersom "hur svårt kan det vara" visade sig vara hur svårt som helst och för att inte tala om alla snödykningar när jag lärde mig att åka i backarna) och som hybris med varje-dag-joggandet som gav mig svullet värkande knä.

Jag är entusiastisk och ibland blir det fel - som lång hårdkörning på gymmet i kombination med en kalorisnål frukost och alldeles för litet vätskeintag. Därav tuppluren (som var så skön så, sov för övrigt som en klubbad säl hela natten ändå...).

Lyckligtvis lär man så länge man lever (en klyscha som verkligen stämmer):

Långkörning på gym kräver en annan frukost och mer vätska än en trekilometers joggingtur.

I morgon jogga, testa intervaller (som lär vara en höjdare för kondisen).

Noterat: Dags att byta ut den ett år gamla bilden i bloggen.

Så snart jag kan få hjälp, kommer det att ske. Fåfänga? Nej. Nja. Kanske. Jag ser inte fullt så där sliten ut längre.

Viktigast av allt: Jag mår inte så där slitet längre.

Bilden togs månaden innan jag började livsstilskursen, och det har hänt massor med mig.

Mest inombords kanske, men dock.

Ha en fortsatt fin fredag kväll alla fina!

Jag laddade för gymmet i morse och var mycket entusiastisk när jag kom dit:

Uppvärmning på cykel 20 minuter, jajamen, maskinerna som tränar hela kroppen i 50 minuter med extra omsorg till lilla (!) magen som fick 80 situps dagen till ära och slutligen konditionsträning på cykel och löpband i en timme och tio minuter.

Duschen efteråt var fantastiskt skön - gym tränar verkligen hela kroppen - och jag var ännu entusiastisk efter lunchen, en god laxsallad som avnjöts i stillhet.

"Det här är lyxigt" tänkte jag och njöt av varje tugga.

Sen kom den, den stora tröttheten.

"Jösses vad jag känner mig sliten" gäspade jag i telefon till en kollega.

"Du gäspar hela tiden mamma" tyckte barnen lite senare.

Efter middagen - wokade grönsaker med räkor och kesoblandning med fetaost - kände jag mig närmast svimfärdig.

"Mamma måste vila en liten stund" och där blev jag snarkandes i en timme!

Hmm, jag gissar att jag kommer att hinna läsa en del innan jag somnar i kväll...

Nåja, det har varit en härlig dag och visst känner jag att endorfinerna flödar när jag rör på mig.

Förmodligen hann de inte stanna av efter gårdagskvällens joggingtur - jag läste nämligen i tidningen Topphälsa eller Må Bra (prenumererar på båda, bra tips i dem) att må-bra-hormonet flödar i tolv timmar efter ett motionspass.

Tack Marris för den fina kommentaren i gårdagens blogg!

Alla behöver draghjälp ibland, jag är glad om jag kan någon gång kan återgälda alla de gånger du gett mig den inspirationen!

I morgon vårdar jag själen lite extra; jag och töserna är lediga och en picknickutflykt till en närliggande lekpark är planerad.

Lördag: Jogga. Om benen är så pigga som i går, så ska jag testa intervaller. Det lär vara ett bra sätt att få bättre kondis. Återkommer med utvärdering...

Ha en fortsatt fin torsdag kväll alla fina!

Så skön att jogga i!

Nyligen hemkommen och det gick så himla bra i kväll!

Luften är hög och klar och skön och benen som vilat några dagar var hur pigga som helst och Bakatillsvängen gick som en dans.

Kanske berodde det på att gulliga Emilia ännu en gång hjälpt mig att få in musik i min MP3, kanske berodde det på att jag motionsvilat ett par dagar?

Oavsett vad så gäller det att peppa och berömma sig själv när det går bra, så att det finns att ta av när motgångarna kommer.

Tyvärr räckte det inte till för att jag skulle ha driv nog att lära mig att åka rullskridskor, jag gav upp alldeles för lätt och nu står de där längst in i sportskåpet igen och sommarens nya utmaning gick alltså om intet.

Nåja, de finns ju kvar om jag skulle vilja ta mig an en gigantisk utmaning framöver... 

Nu duscha, hoppa i säng och i morgon - gymmet.

Det är dags att minska joggingpassen till förmån för gympass för snart är mellansäsongen här:

Inget vidare joggingväder (=halkigt) men ingen snö.

Dessutom: Omväxling förnöjer.

God natt på er alla fina!

...för att jogga.

DET SKA BLI SÅ SKÖNT!

Jag har längtat, jag var laddad redan i går, men det var min mage också...

Med surströmming!

Min självkontroll när det gäller den delikatessen är sisådär, jag kan liksom inte äta bara tre fiskar och vara nöjd, jag vill ha minst sex fiskar och vore det inte för att jag vet hur törstig jag blir efteråt så skulle jag kunna äta ett par till.

Nå, i kväll rökt regnbåge till middag och gissa vad?

Funkar utmärkt som bas för joggande!

Ha en skön onsdag kväll alla fina!

...går inte att kombinera med joggande samma kväll.

Jag har envist, fram tills nyss, hävdat att det spelar ingen roll vad jag har ätit - bara det hinner gå ett par timmar så kan jag visst jogga.

Jo tjena.

Så fel jag hade.

Det finns undantag, surströmming är ett sådant.

Kvällens joggning är inställd på grund av stor vätskebrist.

Jag äter surströmming en gång per år, minst sex fiskar varje gång, och att börja jogga med den här törsten...

Jag tror inte att det är fysiskt möjligt, och om det är möjligt så är det förmodligen i alla fall inte att rekommendera.

I morgon kväll nya tag ute i skogen, det ska bli skönt!

Nu ska jag successivt börja byta ut joggingpass mot gympass - inte alla förstås men kanske hälften - dels för att det känns som att jag behöver förnya mig och dels för att jag behöver träna upp min styrka i hela kroppen men framför allt i armarna.

Det känns avlägset nu men innan vi vet ordet av är det vinter igen!

Ha en fin tisdag kväll alla fina!

Först en fantastisk helg; möte med mycket intressanta människor som berättar en mycket viktig historia och ynnesten att få jobba tillsammans med en mycket duktig kollega.

Alltigenom toppen, med andra ord, och bäddat för ännu en underbar dag.

Vad händer?

Tja, utan att gå närmare in på sakfrågan:

Nedslående besked, självklarheter är inte längre självklarheter och att hålla på att tjata suger verkligen energi som kunde användas mer... konstruktivt.

I kväll energipåfyllning; jag ska träffa goda vänner och glömma tråkigheterna.

I morgon är en ny dag, och i morgon kväll jogga.

Ha en fortsatt fin måndag alla fina! 

...är snart slut.

Den har varit mycket intressant, kanske rent av den mest intressanta i min 16-åriga journalistkarriär, och mer behövdes inte för att bryta jobbchocken som sinkat mig något denna första arbetsvecka som nu strax är slut.

I kväll blir det snabbmat till familjen, hämtpizza.

Jag grundar med soppa (påssoppa med thaismak) så att det ryms mycket mindre pizza (=kanske den allra onyttigaste mat man kan äta men barnen älskar det).

Soppa är klart underskattad mat, jag ska bli bättre på att laga det.

Kvällens motion är given, joggande. Sent, dock.

Jag njuter för fullt av höstluften som nu definitvt är här!

Hösten är en härlig tid, jag förknippar den med möjligheter.

Nu är rätt tid att påbörja projekt och att göra förändringar.

Hösten är så kravlös jämfört med exempelvis våren (för att inte tala om sommaren).

Ha en fortsatt fin söndag alla fina! 

...mellan middag och joggande, jag halverade den tiden i går kväll och gav mig ut redan klockan sju på kvällen.

Det var ju fredag kväll och fredagsmys skulle också hinnas med samt någorlunda tidig sänggång eftersom jag jobbar i dag (hela helgen faktiskt).

"Konsten-att-kvadda-förutsättningarna" heter den metoden och den överträffas väl bara av att jag äter medan jag joggar (aldrig provat, säkert underhållande).

Allvarligt talat, problemet stavades håll, jättemycket håll.

Så nu egen påminnelse:

Kött, grönsaker och keso ska intas MINST två timmar innan joggande.

Gäller för övrigt all mat, för att inte tala om dryck. Jag har aldrig förstått mig på dem som kan dricka ett stort glas vatten och sen springa i väg, funkar inte för mig.

Nu jobba.

Jobbchocken har släppt, kroppen och hjärnan har vant sig vid att det är så här det är och ska vara nu - fram till nästa sommarsemester.

Ha en fin lördag alla fina!

...mellan middag och joggande, jag halverade den tiden i går kväll och gav mig ut redan klockan sju på kvällen.

Det var ju fredag kväll och fredagsmys skulle också hinnas med samt någorlunda tidig sänggång eftersom jag jobbar i dag (hela helgen faktiskt).

"Konsten-att-kvadda-förutsättningarna" heter den metoden och den överträffas väl bara av att jag äter medan jag joggar (aldrig provat, säkert underhållande).

Allvarligt talat, problemet stavades håll, jättemycket håll.

Så nu egen påminnelse:

Kött, grönsaker och keso ska intas MINST två timmar innan joggande.

Gäller för övrigt all mat, för att inte tala om dryck. Jag har aldrig förstått mig på dem som kan dricka ett stort glas vatten och sen springa i väg, funkar inte för mig.

Nu jobba.

Jobbchocken har släppt, kroppen och hjärnan har vant sig vid att det är så här det är och ska vara nu - fram till nästa sommarsemester.

Ha en fin lördag alla fina!

...men strax är det dags för hemgång för i dag.

Sen middag, mys med töserna och - när de somnat - tid att svettas.

Låter lagom spännande, eller hur?

Förklaringen är att jogga står på agendan i dag.

Skönt - åtminstone efteråt.

Ha en fin fredag alla fina!

...är att utmana sig själv i något som är en garanterad framgång:).

Lite barnsligt, ok, men framgångsrikt för att bryta känslan av att jag inte blivit bättre på att jogga sedan jag började med denna arbetssamma motionsform.

Alltså: Gårdagskvällens joggingtur blev samma sväng som jag provade första gången jag skulle jogga - en trekilometersslinga på asfalt förbi lekparken i byn, längs med vägen som leder till OK och så ut på Nyborgsvägen och in i byn igen vid Ytterby-skylten och hem.

Första gången, jag minns den så väl, stannade jag i höjd med lekparken (cirka 300-400 meter från min bostad).

Andfådd och störd över min egen högljudda andning.

Det var innan jag fick tipset om MP3-spelaren, och jag är övertygad om att jag aldrig hade lärt mig att jogga utan den.

Jag grubblade veckovis över hur jag skulle andas när jag joggar och det hade också mycket väl kunnat sätta stopp för en fortsättning.

Det var bokstavligen svett och tårar innan genombrottet; alltså första gången jag glömde bort andningsutredningen och joggade en och en halv kilometer i sträck och snart det dubbla.

Nu, månader senare, kan jag konstatera: Ja, jag blev bättre än så.

Jag kommer aldrig att bli jättebra på att jogga, men jag kan.

I kväll cykla framför tv:n. Det gäller att hushålla med knäna:).

Nu jobba.

Ha en fin torsdag alla fina!

...kommentarer i stil med "hinder är till för att övervinnas" och "varje problem är en möjlighet".

Jag känner mig sliten av jobbchocken (jag har just gjort min tredje arbetsdag efter 42 dagars semester) och försökte peppa mig själv i bilen hem - efter jobbet - med dylika fånigheter.

Saker som jag sagt åt mina kära vänner när deras motivation dalat.

Undra hur många gånger de har velat stoppa en strumpa i munnen på mig?

Jag hoppar över att fråga.

Det finns faktiskt bara en grej som funkar för mig när jag helst bara vill återgå till att vara en soffpotatis och det är att bara följa planen.

Alltså; har jag planerat att jogga så ska jag göra det.

Nu väntan på att barnen ska somna, sen byta om och ut.

Belöningen kommer efteråt.

Ha en fortsatt fin onsdag kväll alla fina!

...kan vara att komma hem från jobbet och mötas av barnen som plockat en skål röda och svarta vinbär åt dig.

Det hände mig i går och det var ett fantastiskt bemötande efter en nästan outhärdligt lång arbetsdag (=känslan efter en lång semester).

I går motionsledigt för att vila trötta ben, det funkar inte att jogga flera dagar i sträck, jag har inte fysik för det OCH ÄNDÅ GÖR JAG SAMMA MISSTAG OM OCH OM IGEN.

Jag tänker inte rota i vad det kan tänkas bero på, vissa saker må vara outforskade:).

Nå, efter en dags uppehåll är jag redo för nya tag i skogen eller på cykeln i vardagsrummet.

Ha en fin onsdag alla fina!

I dag har jag avverkat första arbetsdagen efter 42 lediga dagar, och inte helt oväntat (=precis som det brukar vara) är jag helt slutkörd nu.

Jösses, vilket ansträngande jobb jag har och HUR ska jag orka jobba så här långa dagar varje dag (och ibland till och med längre dagar) och vore det inte rimligt med en siesta mitt på dagen åtminstone?!

Så känns det nu och så kommer det att kännas de första dagarna, tills hjärnan och kroppen vant sig vid det nya (nåja, nygamla) tempot och rutinerna som så småningom går som en dans (för det mesta...).

Barnen ligger i sina sängar och när de har somnat ska jag ge mig av på joggingsvängen.

Jag, som redan är alldeles utmattad, mest psykiskt, men ändå!

Lösningen är enkel och genialisk: Don´t think, just do it.

Om häcken får landa i soffan så blir den där fram till sänggåendet, alltså håller jag mig från vardagsrummet och soffan som tycks ropa på mig.

Jag vet att på sikt blir jag piggare av att röra på mig, särskilt utomhus.

Jag hade förresten en diskussion om joggande, med en vän, nyligen.

Det apropå att han sprungit länge och ofta och är riktigt duktig på det.

"När började du tycka att det är kul att jogga" undrade jag varpå han såg frågande på mig och svarade "jag har inte kommit dit och glöm att du kommer dit, jogga är och ska vara ett h-vete, det är bara skönt efteråt".

Jaha ja. 

Nu byta om och ge mig ut.

Det är skönt - sen - och det får duga.

Ha en fortsatt fin måndag kväll alla fina!

...eftersom det regnade och jag hade för mycket att fixa inför morgondagen för att avsätta tid för att fara på gymmet.

Två mil senare, i förbrännartempo, känner jag mig nöjd med dagens övningar.

TV-tablån är en katastrof på sommaren, den här sommaren är inget undantag, men jag hittade en dokumentär att fästa blicken på och kilometrarna tickade på.

I morgon kväll möjligen jogga igen, formen får avgöra.

I morgon börjar jag jobba igen, och det känns bra.

Jag har varit ledig i sex veckor, det har varit skönt men nu känns det bra med rutiner igen.

Barnen längtar till skolan/dagis (javisst, hon som nyss var två år är sex år och alltså skolbarn!) och sina kompisar där.

Dessutom: Jag har lyckan att ha ett jobb som jag verkligen trivs med.

Desto mer förbannad blev jag när jag hörde att vi haft inbrott på jobbet, igen, och blivit av med bland annat kamerorna.

Värst av allt är ändå känslan att någon/några samvetslösa typer har varit inne och rotat i våra grejer.

Nu sängen, i morgon är det väckarklocka som gäller.

Just den delen längtar jag inte efter.

God natt på er alla fina!

...att inställningen är A och O.

Inför joggandet i går kväll peppade jag mig själv med positiva tankar; så klart hade jag inte tappat särskilt mycket kondition på en vecka och så klart kan jag jogga lika bra som innan jag åkte på semester.

Så klart att det gick betydligt bättre än kvällen innan.

Planerna för denna fina lördag kväll är att antingen jogga eller uppsöka gymmet, det börjar vara länge sedan jag var där och omväxling förnöjer.

Det är strax precis ett halvår kvar till Tjejvasan och jag må ju anpassa mitt motionerande därefter, en idé är att byta ut fler joggingpass mot gympass för att bli starkare.

När snön väl kommer är det såklart skidor som gäller, men fram till dess...

Hur förbereder jag mig bäst?

Tips emottages mycket tacksamt!

Ha en fin lördag alla fina!

...hjärnans uppmaning till kroppen (läs; benen) under joggingturen i går kväll.

Ni vet, när lungorna bränner och tungan känns som en kotte i munnen och benen väger ett ton och minsann mår jag inte lite illa?

"STANNA NU" - hjärnans vrålande som jag oftast ignorerar till förmån för viljan och vetskapen om att jag kan, jag vill och jag ska fortsätta jogga.

Dock inte i går kväll - jag hade kommit hem från semestern bara timmar tidigare och var i sanningens namn lite sliten efter en veckas flackande:

Till Kina-träff i Vimmerby (adoptionsgänget träffas en helg varje sommar på olika platser i landet), besök på Astrid Lindgrens värld, besök hos släkt i Norrköping och Stockholm och en avslutande tvådagars båtresa till Riga med en heldag i den fantastiska staden som beskrivs som Baltikums Paris.

Dock: Så sugen på att jogga min skogssväng, blandat med viss oro för att jag skulle ha tappat en del kondition under min bortavistelse.

Mina promenader under den tiden kan knappast anses motsvara min vanliga motionsdos, även om de så klart varit guld värda.

Tankens kraft är enorm, och eftersom jag själv trodde att jag skulle ha blivit sämre så hade jag naturligtvis blivit just det - alltså sämre.

I kväll, när det är svalare (höstluften smyger sig på och det är sååå skönt), ska jag jogga igen med vetskapen om att jag visst kan jogga samma sträcka som innan semesterresan.

Ha en fortsatt fin fredag alla fina!

...en halvtimme i ny miljö, så skönt!

Jag är fortfarande på semesterresa och på plussidan finns roliga dagar i goda vänners lag och på minussidan att motionen blivit si och så sen i torsdags.

Så promenaden i dag, och förhoppningsvis i morgon, var så välbehövlig!

Jag har med kläder som jag kan motionera i, joggingskorna rymdes inte i packningen men väl ett par rejäla sandaler som fungerar för promenader.

Matmässigt går det okej; även dagar som i går när lunchstoppet var på McDonalds och middagsstoppet på Pizza Hut...

Det är baksätet som styr stoppen (alltså när de ska vara) och då är det inte läge att börja välja - man tar det som kommer för ögonen.

Ett hungrigt barn är inte att leka med, två är.. tja, ni fattar.

Lunchen blev en Caesarsallad - jättegod! - och middagen blev en nyckelhålsmärkt pizza med kyckling och en massa grönsaker - också klart godkänd. 

Jag tror, utifrån vad jag sett de senaste dagarna, att de flesta snabbmatsrestauranger numera har sundare alternativ.

Max-restaurangerna har sina GI-menyer, alla jättegoda men kycklingburgaren som man kan få med grönsallad är fantastisk.

Ett annat hett tips är att ha frukt och vatten i bilen; jag laddade med bananer, äpplen och vindruvor och att bara stanna till vid ett vackert ställe, sätta sig i gräset och njuta av en fruktstund kan ersätta åtskilliga glass-stopp.

Ha en fortsatt fin måndag alla fina!

...i goda vänners lag.

Jag är bortrest och joggingskorna är kvar hemmavid.

Då gäller det att ha än bättre koll på ätandet, och första dagen har gått bra. Vi har just ätit en underbart middag bestående av grillat lammkött, bulgur, grönsaksblandning (ratatuille) och en härlig grönsallad samt ett gott vin till.

Efterrätten var en jordgubbsbaserad drink.

I morgon hoppas jag hinna med en rask promenad i nya omgivningar.

Det är väl det här som är utmaningen med en vettig livsstil; att få den att fungera även när jag inte är hemma och kan leva efter mina vanliga rutiner.

Jag är övertygad om att det är möjligt.

Tack Lina för den fina kommentaren, så kul att höra! Lycka till med ditt fortsatta joggande!

Ha en fortsatt trevlig torsdag kväll alla fina!

...är jag just hemkommen från, joggat/promenerat Bakatillsvängen och till min stora glädje är mitt knä tillbaka i matchen, inga krämpor kvar!

Jag tog ändå det säkra före det osäkra och varvade joggandet med rask gång, jag vill inte rusa på och riskera att göra mig illa igen.

Så kul att höra av er, Lina och Mad Max!

Jättekul att du kommit i gång så himla bra med joggandet Lina!

Vilket kanonjobb du gjort som blivit så duktig på så kort tid (semestern)!

Att jogga har blivit min varje-kväll-terapi, det finns inget som stressar av som en joggingtur i skogen.

Apropå simningen, Mad Max, jag är benägen att hålla med din bror. Jag har verkligen försökt bli bättre i vattnet, men icke. Jag simmar hjälpligt och så lär det förbli.

Det värmer att få kommentarer till bloggen!

De närmaste dagarna kommer jag att höra av mig sporadiskt, jag kommer att vara bortrest och inte ha möjlighet till annan motion än promenader. Desto fler sådana förhoppningsvis, och desto viktigare att ha koll på maten.

Nu avrunda kvällen med magövningar i mitt tv-shop-fynd.

Ha en fortsatt fin onsdag kväll alla fina!

...göra det.

Simma måste vara en fantastisk motion i dessa heta dagar, för alla dem som kan simma.

Alltså: Jag kan simma, men det är verkligen inte mycket bevänt med mitt simmande.

För många år sedan upplyste en badvakt mig om att han bara sett en människa som simmar mer långsamt än mig, och det var en namngiven manlig kompis till mig.

Det sades inte av elakhet, utan mer som ett konstaterande.

Sedan dess har min långsamsimmande kompis varit med i triathlon där simning ingår, så nu är jag alltså den sämsta vuxna simmare som badvakten med sisådär 15 års erfarenhet har sett.

Det gör inte så mycket, jag har försökt bli bättre men jag blir inte det.

Jag är och förblir en människa som gör sig bäst på land:).

Så därför Karina, tack snälla för tipset, men simning är ingen bra motion för mig.

Mad Max: Ja, jag har sett din kommentar, och vi får grunna på det där med loppis och en gemensam förening för oss tv-shoppare.

Dock: Jag kommer inte att handla där igen, för jag har lovat mig själv att inte se programmet mer (eftersom jag uppenbarligen är lättlurad).

Nu väntar jag på att det ska bli svalare - vid 21-tiden brukar det vara betydligt skönare än vad det nu är - så jag kan ge mig ut och promenera/jogga (mer och mer joggande, mitt knä är strax helt bra) och avrunda med magövningar på tv-shop-fyndet.

Ha en fin måndag kväll alla fina!

...magövningar, fick inleda den här dagen.

Mitt knä är nästan återställt och när det är det ska jag hitta mig en ny runda att jogga.

Bakatillsvängen är fantastisk, men det är mycket hoppande över trädrötter och stenar som - kanske - frestar på knät extra mycket.

"Terrängjoggande sliter mer än joggande på jämnt underlag" upplyste en bekant och kanske har han rätt i det.

Så nu kära vänner, om ni har tips på rundor som är sisådär fyra, fem kilometer så hör av er.

Magövningarna (60 situps) är avverkade och jag och mitt tv-shop-fynd kommer bättre överens även om det knappast lär uppstå ljuv musik. Magmuskler är i och för sig mycket bra att ha, eftersom ont i ryggen (som jag i och för sig aldrig har men kanske skulle kunna få...) ofta lär bero på bristen på magmuskler.

Dessutom skulle en mindre och mer trimmad mage verkligen inte skada!

Nu ut i den vackra sommaren och njuta av ännu en varm (för att inte säga het) dag.

Ha en fin söndag alla fina!

...och för att bara andas.

Förlåt för det som nu kommer, jag lovar att bara säga det en gång (att gnälla på vädret är ju värdelöst):

Jag är så hjärtligt trött på den här värmen, den här dagen är kanske den hetaste denna sommar och jag har mått fysiskt illa av - möjligen -värmeslag.

Jag och töserna har ägnat dagen åt att vara ute, vi har en jättefin lekpark i byn och där roade vi oss ett par timmar och därefter utelek hemma.

Oavsett väder:

I morgon bitti rask promenad/jogging och magövningar.

Ha en fortsatt fin lördag alla fina!

...var det ännu efter klockan åtta i skogen i kväll, jag gick/joggade Bakatillsvängen och avrundade med magövningar med tv-shop-fyndet.

Jag vet inte vad mervärdet med en maskin för situps:en skulle vara, det går precis lika bra utan, och jag är skeptisk till alla varianter på en situps som lär ska träna en massa olika muskler i magen.

Nå, jag kämpar på med min maskin.

Knät blir bättre och bättre för var dag, dels för att det får vila från joggande (utom korta, korta sträckor bara för att känna hur det känns) och dels för att jag äter medicin mot vad som kan vara en inflammation.

Jag uppskattar att jag är helt återställd i början av nästa vecka.

Lärdom: Jag måste variera min motion mer än jag gjort.

Jag håller inte för varje-dags-joggande, inte ännu i alla fall.

Det är svårt att inte välja det man för stunden tycker är roligast, som i vintras när jag valde skidorna så länge som möjligt.

Det tog emot att börja träna på joggandet så länge det fanns snö kvar.

"Varför inte vila från all motion tills du är helt bra" undrade en bekant nyligen och syftade på att jag skulle bli bra snabbare då.

Det är säkert sant, men det skulle också innebära att jag skulle förlora mycket av den kondition som jag nu med stor möda har byggt upp och det är jag inte beredd att göra.

Kvällarna har blivit mörkare och nu går vi in i en otroligt mysig tid.

God natt, sov gott alla fina!