Är jag en dålig förlorare om jag påstår att Brynäs är Elitseriens Juventus?

Är det dålig stil att kalla dem för ett gäng rakade Big Jim-dockor  redo att  spela upp en operett inför närmaste domare, som om man vore attackerad av höghastighetsvapen?

Är jag bitter när jag tycker att narrbjällrorna, de krumma små benen och de gälla rösterna väcker sympati hos den veka domarkåren?

Är jag en dålig människa när jag påstår att vi pratar om en  gycklargrupp med en smutsig agenda?

Är jag cynisk när jag anser att BIF är Elitseriens fegaste lag med god marginal?

Är jag en sorglig person som tycker att det är orättvist att Markström räddar denna medeltidsvecka på is varje match?

Är jag?

Jag får tröst i detta vackra klipp.

Så allt var bara en bluff. Ett iscensatt kammarspel för oss godtrogna.

Jonte-gate var Ostens skapelse från början. manus, regi, ljud och ljus. Rubbet.

Jonte är den ende spelare i ES som kan gå med på en sån ide och det hedrar honom. Att sammansvetsa laget med denna manöver var han nya "lysrörs"-hyss. Jag bugar inför denna klassiker.

Alla spelade sin roll till fulländning. Applåder. I love it.

                                  * *  *  *

LHF vinner med mersmak över ett Modo som landat igen efter den senaste av otaliga Foppa-boostar.

Vi spelade med den energi och aggresivitet som kommer att ta oss hela vägen till Guturala utrop i Stadsparken med en gorilla-öl (7,2%) i handen.

Hela laget får guldstjärna i boken.

Näslund visade sitt vanliga bebisregister när det verkligen gällde, och Malek har börjat kasta in puckar igen. Modo kan få en kort säsong men belöningen kommer i form av längre golfsäsong. Foppas leråker till bana ser dock ut som en efterfest. Detta kanske härdar Susse-gossens spel inför kommande Kändisturneringar.

Den infekterade målvaktsfrågan har förhoppningsvis nått sin kulmen och klingat av. Förespråkare av Nilsson, som jag, får gott finna sig i att R2 valt att inte välja alls. Man går på magkänsla vilket i kräksjuketider känns en aning kontraproduktivt.

Nåväl, oavsett vem som får äran att stå på torsdag vill jag förespråka en dimension i målvaktspelet som jag saknar hos herrar Nilsson-Modig.

Ron Hextall-dimensionen.

För att inte bli långrandig så kan man sammanfatta denna spelstil med att man inte bara ser på målvaktsklubban som  ett verktyg att täcka skott, passa och rensa ur zon med.

Man expanderar användningsområdet  hos klubban till den hos yxans, slagträt samt liens egenskaper.

Detta öppnar som ni själva förstår upp en helt ny värld av funktioner hos ett instrument som kan tyckas trakteras en aningens endimensionellt.

Låt mig utveckla.

Inom Kung Fu pratar man om olika djur som inspiratörer av olika stilar. Apan, tigern, orm.n etc, etc,

Översätt detta till ett tänk kring målvaktsklubban. Tex:

-Yxan. Vid eget boxplayspel med skymd sikt och motståndare i målgården kan man avlägsna en forward med en sving riktat uppifrån och ner mot vald mjukdel. Oerhört effektivt och en signal till motståndarlag att ordet "aj" är synonymt med LHF:s målgård.

-Lien. Samma som ovan med den lilla skillnaden att man så att säga ”fäller” motståndaren med en svepande rörelse längs isen med adress vadmuskulatur och skridskoskenor.

-Slagträt. Återigen en svepande rörelse, dock i midjehöjd. Inte helt olikt den rörelse Baseball-spelare nyttjar för maximal effekt.

En av Hextalls styrkor var den passion för dessa tekniker som han investerade i varje utfall. Resultatet och hans meritlista talar för sig själv.

Ha roligt, improvisera. Öva på dockor och sandsäckar. Gör övningarna så match-lika som det är möjligt. Låna polisens madrasserade dräkter man använder vid Hunddressyren. 

Jag vill också poängtera den mentala tyngd som man belägger motståndarlag med när man nyttjar denna solfjäder av möjligheter. Att klart och tydligt deklarera löften om obehag vid s.k ”jidder i målgården” kommer garantera friare sikt för egen målvakt och därmed mindre insläppta mål. Att släppa in lite mål är jättebra.

Har skickat ett potpurri av Hextall-manövrar på Posten till LHF:s kansli.  

Kenta Nilsson kom för nära . Ajabaja Magic.

Amatöraftonen är över mina damer och herrar. Luleås sportchef Darth Bergström hade av allt att döma en svart söndag. I mina ögon hans första misslyckande i sin nya roll. LHF hade behövt lite uppiggande lyx-shopping. Låt oss då gå vidare och koncentrara oss på nästa uppgift. Innan det vill jag dock med emfas slå fast att Tomas Ros på Aftonbladet är jämte Patrik Ekwall den största manege-pajas vi har. Tack.

Peter Forsberg är en Ming-vas på skridskor och idag är en match med Foppa på isen en lika rar syn som den långnäbbade busksångaren för en ornitolog. Varje match kan vara den sista för Forsberg, så skör är hans kropp. Den påstådda revbensskadan var förstås problem med tassarna. Revbensskador har en förhållandevis kort konvalescenstid.

Med de orden vill jag gratulera er som har biljett till matchen. Hur mycket man än håller sitt lag först måste hatten av för den största artist jämte Zlatan och J-O Waldner Sverige fostrat.

Forsberg är unik på så många sätt och sockrar detta med en karisma på isen som överskrider samtliga Elitseriens toppnamn kollektivt. Jag såg matchen mot BB 71 och det är frapperande att se den respekt han åtnjuter hos ett topplag som HV 666. Per Ledin såg ut som en rosig gossopran ståendes jämte.

Jag vill dock lyfta fram det faktum att Forsberg idag framförallt  handlar om Powerplay samt Boxplay. Han verkar grinig och fast besluten om att kopiera sitt beteende under OS 1998 då han bara åkte omkring och smällde på folk.  Han verkar stressad över den tidsbrist han lider av för att komma i form till OS. Utnyttja detta med lite kommentarer om hans leråker till golfbana, handskar i ansiktet och varför inte fråga om vilken foundation han använde under MQ-kampanjen. Vi kommer garanterat att få några enkla 2:or av Foppa om korten sköts rätt.

Modos Powerplay blir dock en mardröm i paritet med Charlotte Pirellis hyllningsplatta till Monika Zetterlund. Det kan bli outhärdligt att uppleva. Det tryck Forsberg kan skapa i stort sett på egen hand är vidrigt och man sträcker sig efter hjärtmedicinen. Om Foppa blir lika puckkåt som mot Frölunda kan dock Modos PP dras ner i tempo vilket är att föredra.

Forsberg är sjömil ifrån den nivå han var i sin prime och detta handlar främst om hur LHF hanterar myten. Visst har Modo flera bra spelare, självklart men det är Forsberg som skapar det mentala övertaget. 

Foppa må byta om i en telefonkiosk men är i allra högsta grad mänsklig i 5 mot 5 spelet. Han är dessutom fortfarande lika underhållande i intervju efter intervju då han sågar sina insatser i betygskalan ”helt värdelös”, ”katastrof, ”pinsam” och slutligen toppbetyget ”gjorde väl inte helt bort mig”. Detta ofta efter 2-3 gjorda poäng.

Detta understryker hans totala likgiltighet inför hela presskårens lallande.

Bryr sig den långnäbbade busksångaren om ornitologens omdömen?

LHF har en Rocky-vändning på gång och den sista tidens turbulens svetsar oss samman och vi vinner en tät match med 4-2. 

När Christer Björkman tar sin lie och går till jobbet på lördag startar den femte årstiden. En årstid av prövningar i ständig kulturskymning. Björkman har tilldelats dårarnas carte blanche och låter sin omnipotens lysa i full prakt. Om han fråntogs titeln som General för Melodifestivalen skulle Svenska folket få betala i Gamla Testamentet-valuta.

                               *        *          *           *

”Den som giver eder en bägare vatten att dricka skola ingalunda gå miste om sin lön”

Folk i Norrbotten mår dåligt av  LHF:s  Golgatavandring och bör få själslig tillsyn. Därför vädjar jag till Svenska Kyrkan i Norrbotten att sälja av delar av de 50 000 hektar skog man äger och finansiera ett köp av:

-ett stycke offensiv spelande back

-en sniper

-en målvakt av finaste snitt.

Kyrkan har ett ansvar här. Ta det som ett kall. 

Jag anser mig vara pragmatiskt lagd och låter inte tanken vandra längre i affektion än att  jag kan följa den med en ficklampa, men R2:s agerande i målvaktsfrågan lämnar mig med en Dvärgtax förbryllade uppsyn när den bevittnat ett korttrick.

Det står utom allt tvivel att man inte har hittat en harmonisk väg att lösa detta.

Modig, stundtals mer ifrågasatt än Stalin, verkar vara en mentalt stark person för sin ringa ålder på sidan av isen. Han har dock tyvärr inte verktygen för Elitseriehockey denna säsong. Tittade på hans statistik som täcker hela hans säsong och det står klart att han väger tunt på alla tänkbara sätt och hör hemma i en lägre division, alternativt en nykomling i ES.

Modig har inget kontrakt med en garanti för ett visst antal spelade matcher, självklart inte ,men han heter MODIG. Namnet förpliktigar och inom en rigid förening som LHF betyder detta mycket mer än man vill eller någonsin kommer erkänna.

Free Willy, låt guldlock gå vidare.

Anders Nilsson är Sveriges näst mest lovande målvakt efter Markström, och han riskerar att bli sin generations Myschkin, ständigt i skuggan av en uppenbart mer begåvad Markström. Nilsson kan dock sparra underifrån och på sikt bli en stormålvakt.  

Ett viktigt steg på vägen är att få spela matcher. Till exempel Elitseriematcher. Här har ju R2 en öppning då Luleå hockey spelar i Elitserien.

Jag tror på Nilsson, Jonte Kinte och femlingar med slutspelsformtopp. Jag tror att vi står där i stadsparken med varsin pressbyrå-cigarr i vita jeans med Amarone-fläckar och Mandelanäve i skyn.

Livet är för kort för att inte orka tro på Zorrofinter från Burra med fokus på bucklan i horisonten.

·      * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *  *  *  *

·       

Fick just in färska sanningar. Sitter med dom i knät:

*Anledningen till att SAIK tappar publik är att befolkningen inte hittar till arenan utan privat herde . Man kommer nu att rita för en ombyggnad. Skellefteå Kraft arena kommer att förvandlas till en gigantisk bagge i inspirerat tillstånd.

*Luleå gav Ove Molin friare isyta att röra sig på än Adrian Schultheiss.

*Anders Gärderud hade fixat Baumgartl.

*Sverige tar OS-Guld igen. Vi har hysterisk form på väldigt många spelare, en världskeeper, och matjord i massor i o m Forsbergs närvaro. Organisation, erfarenhet och spelkunnande. Kanadas fall i finalen kommer att skrivas på övervarvs-kontot. Man kräver ett Guld efter JVM i ännu större utsträckning. Perfekt.

*Jonas Jerebkos har samma status i Sverige som Niklas Jihde eller nån annan folköls-atlet. Han är dömd till ensamhet på andra sidan månen.

Jag har i dagarna lämnat in en motion till Svenska Ishockeyförbundet  med syfte att motverka de katabola krafter som firar stora triumfer inom svensk Elithockey.

Bakgrund:

När man zoomar ut och begrundar den fysiologiska standarden på herrsidan i Sverige kontra den inom transatlantisk hockey, ställs ytterligheter mot varandra. Inom NHL har man tagit fasta på och betonat vikten vid att använda sig av en kraftigt uppbyggd muskelmassa. Fördelarna har visat sig vara otaliga. För att nämna några så har man sett kvalitetsförhöjning på  skridskoåkning, uthållighet, skott, teknik och tacklingar.

Nyckeln har visat sig vara användadet av s.k ”jättetunga vikter” i samband med s.k ”seriös träning där man skriker upp varje vikt”.

I Sverige har vi valt att satsa på s.k ”ganska tunga vikter som musikalartister kan bolla med”, vilket har resulterat i medioker nivå på bl.a skridskoåkning, uthållighet, skott, teknik och tacklingar.

 Ishockeyförbundet har tillsatt en utredning som Håkan Loob ska sammanställa till år 2025. Man vill få svar på frågor kring dilemmat ”är en svag kropp bättre än en stark kropp inom kraftsporter?”.

Mitt förslag lyder som följer:

För att erhålla licens för spel i Allsvenskan och Elitserien bör man uppfylla dessa kriterier. Man ska kunna uppvisa:

*Minst en matchvikt på 92 kg med ett klanderfritt BMI.

*Ett personligt bästa på minst 160 kg i bänkpress

*Ett personligt rekord på minst 200 kg i benböj.

*Ett personligt rekord på minst 40 repetitioner av chins

*Ett personligt rekord på minst  85 korrekta armhävningar med klapp.

* Ett påskrivet dokument som tydligt deklarerar utövarens vilja och öppenhet inför att låta primaten inom sig styra allt beslutsfattande.

Tack

Vänligen

Ola.

Niklas Olaussons sommarfys inför 2010/2011.

P3-Guldgalan höjde ribban och är nu galan att slå när det kommer till produktion och innehåll. SVT regerar och är den enda kanalen som vill flytta fram positionerna. TV4, TV3 och kanal 5  är ett uppsamlingsheat för bakåtsträvande gin & tonic-pajasar, totalt ointresserade av att ta fram något banbrytande. Tittarsiffror styr innehållet. Man super, dansar, äter, och åker skridskor tills Steffo gått hem med en kräftstjärt i mungipan.

TV4 skulle dock passa som värd för en gala som korar Sveriges största idiot. Vinnaren skulle i min bok bli Johan af Donner. Han är kanske Sveriges genom tiderna största genetiska dikeskörning.

                                         *  *   * 

Rögle InnebandyKlubbs resa mot Luleå startade tidigt i morse.  I en packmopedskonvoj tog man sig mil för mil upp mot den oundvikliga upprumpningen.

Oavsett om Bunny Jönsson gjuter mod i Lille Skutt-Gunnars små grisbönder kvarstår det faktum att Lindex Bandy Klubb ställer upp med samma trupp som presterat på en jämn div-3 nivå senaste månaden. Gath är dock bänkad, vilket är synd då hans herrbebis-register hade gett oss PP i massor. Han är född ur balans.

Bunny-boy  kan dock ha drillat sina läderslipare i Poweplay-spelet. Här får vi se upp. Jönsson var ett geni i PP och har säkerligen delat ut nya uppgifter på träningarna.

Vi har en straffspark värd sex poäng här.

Rögle hemma. SSK borta.

LHF behöver inte köra över Rögle. Vad vi behöver är tre mjuka små braspinnar i bagaget till att tända elden i den något svårare matchen mot IFK Jeff Goldblom på lördag. Vi har revansch av episka mått att utkräva.

Jag ser dessa två matcher som ett examensprov för R2. Att slå i underläge är tryggt och mysigt och för vissa en livsstil. Att aldrig ta täten, ansvaret och följderna med mod utan att välja the way of Jan Emanuel.

Sex poäng. Kom igen. Som att kasta in en prinskorv i Arcushallen.

Uttrycket ”bliv vid din läst” dyker upp i mitt huvud när jag läser om Håkan Loobs wallraffande i Europaliga-frågan. Var , när och hur fick Håkan Loob kompetens i mutualistisk marknadsekonomi?  Loob, som var ett geni på isen utstrålar allt annat på bar mark. Han börjar blöda näsblod av mellenstadiematematik.

Att man slussar in gamla stjärnspelare i de egna leden på den sportsliga sidan (sportchef, värvningsansvarig osv.) är en sak men att låta före detta spelare, uppväxta på Buster, ta beslut över miljardbelopp är ett hazardspel på högsta nivå. Vi kan väl låta Brolin skriva en avhandling på Royal League-problematiken? Det skulle vara intressant att se vad han skulle presentera.

Mycket riktigt tvekar Hockeyligan, då underlaget Loob gett förmodligen är några A-4 blad fyllda med kritteckningar. Dessutom har Loob som hållit på i evigheter, bara kommit halvvägs i sin grumliga analys.

Snälla, ring någon annan. En person med en utbildning, pigga hjärnsynapser och koll. Frank Andersson hade gjort det lika bra.

                                                          *    *     *

Modo kommer vara hungriga som Anna Book i kväll. Att ta lätt på kvällens uppgift är ett stort misstag. Samma inställning som mot Diff & Puff ger seger ikväll då Modo hamnat i mental Limbo med Big Foot Forsberg som hovrande spöke i var spelares huvud.

Låt Hurtig visa vägen ikväll. Han har inställningen.

5 saker Niklas Sundström tänker på under match:

*Kändisvolleyboll i Båstad

*Kändisgolf på Ullna

*skäggstubbslängd

*närspelet kring greenerna

*hur less han är på hockey

Rapport från Hovet den 14 januari 2010:

Det var som att se Kebnekaise födas. En imponerande syn för såväl seismologer som LHF-fans. Luleå tog DIF & Puff på sängen med  aggressiv forechecking, offensiva tacklingar och en stor portion kyla. Jag och Erik som hade med sig två välskrudade barn, iförda full Luleåstass , viftade med en LHF-flagga högst upp i Luleåklacken. Sista fem minuterna överröstade vi Reptilhjärnskaninerna totalt. Mycket såg bra ut men roligast var Hurtig Jr:s inhopp. Gossen går in och charkar, tar sin 2a och får ett friläge direkt från båset som likaväl kunnat sitta. Han har ärvt sin fars inställning och styrka.

Detta var Luleås bästa match för säsongen och det finns hopp om att ta fjärdeplatsen.

Bästa spelare:

Burra-gör en kanonmatch. En balja och massor av defensiva hlältedåd med mantel på.

Modig-Solid, inget snack .

Chabada-tog revansch på en farlig Siox-indianare med två snygga baljor

Hurtig Jr-måste nämnas med 3 farligheter och en 2:a för bra tjafs. Jag fick hjärtförstoring av att se honom på isen.

Avslutningsvis:

Jag skiter i hur DIF tänker, men dom MÅSTE byta sin introfilm.  Den är så pinsam att sekundärskammen gav mig 42 graders feber. Jag kan inte med ord beskriva hur frapperande risig den är.  Man blir på riktigt….rädd.

Jimmy Nordin borde f.ö lansera en "Hårde Hardy" i sin sexleksaks-katalog.

Jimmy "obs" Ölvestad är noga med kosten.

Drömde att jag gick  på Magnus Hedmans Boksignering av sin ”100 sätt att få f**** i Båstad”. Jag fick mitt ex signerat och det kändes stort att få träffa Chelseas störste genom tiderna. Väl hemma slår jag på TV:n där Ove Molin kämpar med att kontrollera sin Chihuahua i ”mannen som talar med hundar”. Tobias Fredriksson talar ut i ”du blir vad du äter”och i reklampausen ser jag Jörgen Jönson lansera sin foundationkräm ”Johnny Winter bunny eyes  vitamine plus”. På radion ger Ralf Edström drinktips för bilpendlare och TT meddelar att Jörgen Brink blivit anmäld för brott mot vapenlagen av Ole Einar Björndalen.  Vidare i drömmen meddelar man på Timrås hemsida att Patrik Klüft tar över i båset efter att Challe Berglund blivit biten av fyraårige Cosmopållen. Styvfar Stig H Johansson: -Challe hade inget där att göra. Bara utbildad personal får sätta fast sulkyn. -Om Challe vill prova på trav får han börja med ponnys som alla andra.  Vidare i drömmen ser jag Stig Salming skälla ut Johan Davidsson för att han ”är den fjolligaste tandfé som stått på ett par damskridskor och att han drar ner sporten ishockey på rytmisk gymnastiks nivå”. Salming utkräver 50 armhävningar med klapp plus ett löfte om skärpning och får det. Vidare talar Phil Esposito ut hos dr.Phil  svårt traumatiserad efter att hittat sin frus dagbok som fyllts med sexuella fantasier om bröderna Salming i en menage a trois. Full utrustning men bar underkropp.  

Jag vaknar med ett leende. Dagen är räddad med en sån filmfestival på näthinnan.

På torsdag är det dags att vända mot Hardys lilla hårda.

Några sanningar om DIF & PUFF-LHF 

-Modig höll sea world klass i 3-6 förlusten i november och bör släppa fram herr Nilsson.

-Vi hade en bra offensiv men hamnade på hälarna defensivt och fick således kämpa i underläge hela matchen.

-Jag kommer att solkatta Dif:s målvakt hela matchen vilket öppnar för dragskott. Jag skriker ”Köhler!” så vet ni eran Que.

-Tycker att idén med att sära på femlingarna suger. (förutsatt att Cams axel läkt) Fortsätt med Hedström.

-Kristoffer Ottoson-vilken fiiiiin kille, han var hemma flera VECKOR med familjen. WOW! Helt otroligt vilken lökig debatt och Mats Nyström visade än en gång att han är ett monument över överkokt journalistik utan sting. Hans följdfrågor i intervjuerna är helt förlamande tråkiga 

-Hovet är en klassisk hockeyarena ändå. Den har anor och gör Luleås matcher skönare att följa på plats.

Jag finns på plats med ett uppdrag. Den här matchen känns enormt viktig för mig.

Vi vinner med 3-6

 Challe får träna med vovve så länge...

”Det är för mycket sport inom idrotten”. Ett gammalt Percy Nilsson-citat  som nog, i hans värld, mest syftar till att uppmana den fria marknaden att ta för sig inom Svensk hockey.

Citatet aktualiserar dock likväl de gamla frågeställningarna kring Idrott och politik.

Sverige har i alla tider av principskäl försökt sära på Idrott och politik  med blandat resultat. Vi har som nation dock mest särat på våra ben och sittkissat ner oss när allt ställts på sin spets. Moskva-,Los Angeles och Peking-OS är bra exempel då Sverige visat kobent flathet och darrat på rösten.

Min poäng är att detta inte är den enklaste sak att råda över. I mitt tycke faktiskt bland den mest problematiska vi har.

Idrottens obändliga kraft har sugits in av såväl diktaturer som fredsälskande som manifesterat för förbrödning och fred.

Vad som än står i Riksidrottsförbundets stadgar i denna fråga kan dock inte förändra det faktum att:

 Allt är politik idag.

I ljuset av detta vill jag hylla H-läktaren (och andra klackar för den delen)för sitt visade brinn i frågor som berört livet utanför arenans slutna sfär. I en tid då läktarkultur förknippas med våld, fascism och heil Hitler är det befriande att se krafter som står emot.

Låt mig med emfas betona: Att be Tommy Töpel att definiera vad som är politik och inte, är som att be Chuck Norris definiera begreppet ”politisk neutralitet inom Amerikansk krigsfilm”.

Töpel är en lakej, en bonde i spelet. Hans röst är tunnare än Penilla Wahlgren med halsfluss.

Därför vill jag uppmana H-läktaren att kämpa för sin egen kultur och rätten till att uttrycka en åsikt oavsett område. Om jag dock (mot förmodan) ser nån av er stå och idiot-heila kommer jag flygandes med en dropkick följt av en nun-chaku uppvisning. 

Vi syns den 14.e på Hovet. Där tar vi viktiga 3 pinnar. Det är sånt vi gör.

Ursäkta bildkvaliten men ljudet är det inget fel på.

När Expressens Mats Olsson började skriva sport gjorde han det från ett fan-perspektiv. Greppet var nytt och fräscht, och han fick genast ett tusenhövdat entourage av anhängare som bl.a bjöds på anektdoter från CBGBS:s på 80-talet  blandat med intressanta synvinklar på levnadsöden från den nya hyperkommersialiserade idrottsvärlden.

Olsson gör sin grej, och även om han stundtals känns trött, så är han fortfarande en ledande profil. Han skriver icke-fackligt men framförallt:

Han har språket.

När Mats Wennerholm utför journalistisk fellatio på hockeysverige med sitt populistiska medvinds-lallande somnar jag. Under JVM i Kanada ”analyserade” han:

-Så här ska hockeyn spelas i Elitserien. Fart !fläkt! offensivt! burskyddsförbud! Styrspelsförbud! Övre åldersgräns! Mindre rink!

Det är ingen analys. Det kallas populism.

Jag håller med i mycket, men det är en annan debatt. Det Wennerholm och 70 % av sportjournalistkåren saknar i Sverige är:

                                                  Språket

Hockeyn har begåvats med ett språkligt B-lag medans fotbollen lockat fram några begåvningar från pojkrummen.Erik Nivas ”Den nya världsfotbollen” är ett  ljus i mörkret. En reseskildring och repotagebok av en värld där länders gränser suddas ut av fotbollen. Hur Afrika, Asien och Rysslands roll förändrat fotbollen i världen och hur snabbt livet kan förändras för människor i den del av världen vi bara hör talas om i termer av ”Svält”, ”Malaria” och ”Inbördeskrig”.

Det skall också nämnas att Simon Bank har kunnande och ett språk i utveckling. Värre är det för Marcus Birro som bara har språket. Han har dock tid att sätta sig in i spelet. Per Bjurman har och kommer aldrig förstå idrott överhuvudtaget men känns tack vare sitt språk mer intressant än många hockeykonnässörer. Wikegård och Boork har jag redan avhandlat. Deras röst är trots allt viktig.

Om man ställer den kardborre-peruk-beklädde Patrik Ekwalls texter mot dessa begåvningar framstår han med all önskvärd tydlighet som den bäst rustade för att ta över efter Clownen Manne.

Fotbollens ointagliga litterära försprång till ishockeyn stavas finkultur. När Mike Tyson blev bananas efter torsken mot  James ”Buster” Douglas lämnade finkulturen boxningen för fotbollen. Författare, poeter och politiker trängs längst fram på de linguistiska och poetiska barrikaderna för göra sin röst hörd.

Jag minns P.O Enqvist essä ”kartritarna”om Martin Dahlins vassa armbågar med värme, och när Norman Mailer beskriver Mohammed Alis första Rond mot George Foreman i ”the rumble of the Jungle” får man gåshud. (Ali förolämpade Foreman genom att slå s.k right hand leads”). Ken Dryden, legendarisk Kanadensisk målvakt , skrev boken ”the game” efter sin karriär. Sprängfull med anektdoter från en tid då spelare fostrades på frusna sjöar. Dryden skriver fantastiskt om Scotty Bowmans sätt att tänka och om utmaningsmatcherna mellan Sovjet och Kanada i början på 70-talet.

Det som redan hänt inom världsfotbollen händer nu inom ishockeyn i och med att KHL dammsuger upp andelar på marknaden.  Här finns tonvis av ekonomiska , politiska och idrottsliga stories att göra. Varför plockar ingen upp tråden?

Dessutom:

Var är boken om Stig Salmings långfinger till Phil Esposito VM 1977?

Var är boken om Ulf Samuelsson?

Var är den plumpa men hysteriskt roliga boken om Elitseriens största fjollor genom alla tider? 

Ishockeyn kommer att genomgå den största förändringen på väldigt lång tid den närmaste tiden, men stories finns också i det förflutna. Sverige badar i hockeyhistoria med sina egna levnadsöden. 

Trots att litteratur om idrott är en liten marknad i Sverige undrar jag:

Vem utmanar P.O Enqvist och höjer den språkliga ribban inom hockeyjournalistiken?

Jag sätter en slant på NSD:s Pelle Johansson. Han har polisongerna för det. Framförallt är han inte populist.

Det är en bra början.

-Phil, Yo mama so fat she had to go to Sea World to get baptized.