Dagis ringde.

De hade inga vikarier att kalla in och delar ur ordinare styrka var sjuka, barngruppen var i vanlig ordning stor och  nu undrade personalen om föräldrarna kunde hämta hem sina barn.

Äntligen!

Hörni pedagoger på förskolor: När ni är underbemannade, gå ett längre - stäng förskolan.

.

.

.

Vägra jobba! Säg att ni inte kan garantera säkerheten för barnen, vilket ni inte kan när barnen är så många och ni är så få.

Fucka upp livet för föräldrarna, så vi päron måste gå hem från jobbet och hämta ungarna, få stressutslag över att livet inte blev som vi planerat idag heller.

.

.

Och föräldrar: När det blir så här, det är naturligtvis INTE personalen ni ska skälla på, ni ska ringa rektorn för förskolan, ni ska ringa skolchefen och ni ska ringa politikerna.

Där har ni makten. Det är makten ni ska kritisera.

Ni kan ju fråga makthavarna vart ni ska skicka fakturan för förlorad arbetsinkomst. Var besvärliga.

Nu ser jag framemot fler samtal från förskolan.

Ring, ring, bara ni slår en signal.

Det var ju naturligtvis jag och maken som var paret i exemplet nedan.

Orkar inte dra hela historien, men min poäng är denna: Var är människans ansvar att hjälpa varandra?

Har vi alla förvandlats till lallande individualister utan förmåga att se hur ens eget agerande kan bidra till en varmare värld?

Jag säger inte att man måste hjälpa alla hela tiden, till höger och vänster och helt ohämmat, men kom igen!

Att skjutsa ett par som uppenbarligen behöver hjälp? Speciellt eftersom man själv tydligen tyckte att paret skulle bistå med kamera till personen?

En kamera som inte kostar tretusen spänn precis, en kamera jag köpt till jobbet. Men jag sa ja, du får låna min kamera.

Jag har tänkt så mycket på det här och blir fortfarande otroligt provocerad. Varför? Vad ska jag lära mig av det här?

I min lilla värld, där jag lever, hjälper folk varandra hela tiden. Och nej! Verkligen inte bara varandra.

Frågar någon man inte känner om hjälp, och man har möjlighet till att vara en hyfsad medmänniska så svarar man: Ja.

En person frågade: Kan det vara Norrbotten? Kan vi vara lite mer hjälpsamma här i Norrbotten än i övriga delen av Sverige?

Så kan det väl inte vara. Eller?

Ang att jag skrev att min musikhistoria slutade vid NKTOB:

"NKTB?!? Åh herregud. Kan en sådan skada läkas över huvud taget? Om du har Spotify så kan vi göra ett försök att rädda dig. Stackars sate. Bråddjup"

Yes, har Spotify.

Lyssnar dock inte på NKOTB där.

Kanske var det NKOTB som gjorde att min musikvärld är...begränsad?

Häng med nu:

Ni är på en festlig tillställning.

.

Ni träffar ett par där som till viss del bidragit till trevligheterna. Ni lånar också en kamera tillfälligt under kvällen  av det här paret.

.

Senare, vid 21.00 tiden, ska du med partner åka hem. Paret ni träffat frågar om det finns möjlighet att åka med i bilen, eftersom de inte har någon bil och festen är utanför staden.

.

Nu är det så att för att du ska kunna köra det här paret krävs en omväg totalt för dig på ca tjugo minuter. Du måste alltså köra bil 35 minuter, istället för kanske tio minuter.

.

Vad skulle du ha gjort?

Nu ska jag sätta mig och leverera lite texter. Bland annat veckans krönika.

Här har ni lördagens text.

Gäst bad om recept på kantarellsoppan jag serverade igår till förrätt.

Här kommer det. Min soppa blev god, men lite, lite för salt.

.

.

.

1 Lägg torkade kantareller i vatten och låt dra i några timmar.

.

.

2 Puttra sedan svampen och vattnet rätt länge för att dra ut smakerna, jag hade bara tid att låta puttrande pågå i ca trettiominuter.

.

.

3 Smula ner lite grönsaksbuljong, skvätt ner lite kantarellfond, häll i vispgrädde och puttra. Red eventuellt med mjöl.

.

.

4 En nypa socker, en skvätt vitt matlagninsvin, lite sherry. Smaka av, peppra lite.

.

.

5 Servera med brödkrutonger som toppar soppan, lite persilja på toppen och en klick creme fraiche eller yoghurt.

Brödkrutonger: Skär bort brödkanter från vitt bröd och fixa fyrkanter av dem.

Blanda ihop olivolja med pressad vitlök och lite stark riven ost. Gegga ner brödet i oljan och strö ut på plåt.

Salta lite.

In i ugnen på 250 grader i några minuter, tills brödet tagit färg.

Har haft en underbar helg på alla sätt och vis, men nu måste jag hosta lite och snyta näsan.

Förkylningen har satt sig på lungorna.

Tips för att behålla hälsan? Mota bort förkylning?

Besökte Icehotel i lördags i Jukkasjärvi. Fantastisk upplevelse som vanligt.

Här sitter jag i ett kylksåpsrum - det kanske inte var det bästa för hostan så här efteråt?

Men att vara inne i kylan är något speciellt.

Igår dränktes jag och pudrades med kärlek från så många olika håll.

En mailade mig länken till Melissa Horns låt på youtube och skrev att hon tänkte på mig när hon hörde mig och avslutade med Kram bästa Lina!

Nu undrar jag hur jag kunnat missa Melissa Horn?

Lyssna på Sen en tid tillbaka av Melissa Horn.

Och ja: Jag känner igen mig, så där att hennes alfabet trippar upp från mina fötter och vidare mot knäna, med sikte mot hjärtat.

Kompis  skulle hämta en annan kompis åt mig igår kväll medan jag nattade ungarna.

När mina småkorvar är på väg att somna ringer kompischauffören.

" Men, det är ju ingen här?"

Jag ringer kompisresenären och frågar var hon är. På tågstationen blir svaret.

Ringer kompischaufför och säger att hon visst är där, på tågstationen.

Kompischaufför: " Men du sa ju busstationen!"

Min fråga till bilköraren blev senare: Men hur kan du lita på att jag säger adress?

Jag säger aldrig rätt adress.

Man måste dubbelkolla om jag säger det jag menar.

I går var en sådan varm och kärleksfull dag.

( Här ligger jag i en färgkupol och "badar" i rött ljus )

Först politiska  diskussioner och livsfrågor på förskolan vid lämning av barn, och vid det samtalet började rjag eflektera över begreppet " Allt har sin tid".

En orsak till vår stress idag, vår jäkt, vår prestationsångest är ju att vi inte lever efter "Allt har sin tid".

Och så fortsatte dagen, i mötets tecken. Jag fick glädjen att prata med människor från morgon till sen kväll om det vi kallar för livet.

Frågade också min man under dagen: Om jag fick välja var jag skulle dö, var skulle det vara?

Han svarade: I en nybäddad säng med fina vita sängkläder som tvättats i 90 grader.

Jag är nöjd över att han svarade rätt.

Fredag (idag): Hemgjord pizza. En Margarita och en med kronärtskocka.

Lördag: Sovuasskav i pitabröd med grönsaker - dessert oklart ännu.

Söndag: Renskav med potatismos

Måndag: Blodpudding med bacon

Tisdag: Potatis och purjolöksoppa - här kommer veggon in. Minns ni? Målet var vegetariskt en gång i veckan.

Onsdag: Hjärtskav med ris.

Torsdag: Torsk med potatis och äggsås.

Carina Remnemark från Nordea som föreläser om kvinnors ekonomiska situation har nått sina mål i livet, och hon var verkligen så peppande.

Hon berömde mig för att jag var så strukturerad i mitt arbetsätt.

Va?!

Jag? Strukturerad och organiserad?

Hävdade bestämt att hon fått en felaktig bild av mig -att jag inte alls var ordningsam.

Carina Remnemark stod på sig, hon sa att jag direkt vid vårt möte haft tydlig målbild, styrt upp situtationen, visste vad jag ville och arbetade strukturerat och målmedvetet.

Ett måste för många för att komma dit man vill i yrkeslivet enligt henne.

Ett verktyg för att orka vara högpresterade.

.

.

.

Kanske dags att fundera över hur man ser på sig själv, undrade hon?

Eller, frågade hon, slåss jag mot min egen grundpersonlighet?

Liksom försöker vara strukturerad, fast jag är en bohem?

Eller tänker jag att jag är en bohem och slarver, fast jag egentligen har förmåga att organisera när jag vill och måste?

Nåväl. Nog om mina egna navelfunderingar.

 .

.

.

Det viktiga här, och det jag verkligen tog till mig är:  Ordning och struktur, tillsamans med en tydlig målbild är bra att ha om man vill nå någonstans.

Att man får mycket tid och energi över om man vet vad man gör, och när man gör det, och framförallt varför.

.

.

.

Man kan jobba på bra om man slipper oroa sig över om räkningar är betalda, om man fixat rätt försäkringar. Om man har uppskrivet vad man ska göra istället för att stressa mentalt över att man inte har kontroll så flyter livet på lite lättare.

Struktur: Dagens vackraste ord!

 ----

Hur ser det ut för dig?

Har du ordning och struktur i ditt liv?

Vill du ha det?

Lite tankar så här en fredag.

... och tänker att " ah vad skööönt att jag har förmågan att betala de här räkningarna. Jag är rik".

Kanske känns det bättre då tror ni?

Lunchdate igår med äkta hälften. Fil och musli på kontor. Det var dagen innan lön.

Träffade färgstarka Carina Remnemark  från Nordea som föreläser om "kvinnors ekonomiska verklighet".

Ni vet: Jag gillar verkligen det här med pengar. Pengar och att ha kontroll på sina pengar är otroligt viktigt. Kommer skriva mer om det här.

Jag ska återkomma om vad den härliga kvinnan sa, hon var otroligt inpspirerande.

Tittar man noga på min hals ser man lite stressblemmor. Fick det när Carina Remnemark började diskutera hur viktigt det är att välja pensionssparande och fatta det där oranga kuveret.

Jag pensionssparar - men att snacka val är lite för overkill för mig. Just nu.

Här är jag med Jane Axelssons, Nordeas chef i Kiruna.

Här är stressutslagen större, tänkte väl intensivt på det där med pension.

Hörrni brudar, ( för det är tjejer som generellt struntar i sin ekonomi) , skit inte i stålarna.

Ta hand om dem istället.

Själv ska jag ska bättra mig  ännu mer och ta tag i pensionssparandet.

....eller vara för jobbfokuserad, och kanske till och med stessad.

Det är frågan idag för mig.

Tog en akupunkturbehandling igår i jobbet mot stela axlar. Vid första nålsticket fick jag ett litet ...tja....sammanbrott.

Gråt och skakningar i kroppen. Allt filmandes naturligtvis.

Och det första jag lyckades säga efter att jag återfått kontrollen var:

Jag glömde visst att säga att jag är spruträdd.

.

.

.

.

Och då blir ju följdfrågan naturligtvis: Hur kan man glömma bort den lilla detaljen, när man ska spela in tv om akupunktur och själv bli stucken?

Svaret är enkelt: Jag vet inte. Jag tror jag varit så fokuserad på att göra ett bra jobb att jag liksom glömt sådana "små" detaljer.

Jag har velat göra en bra tv-serie och inte funderat så mycket på att det är jag också som ska ta olika behandlingar.

Nåväl. Det gick hur bra och fint som helst resten av akupunkturbehandlingen, det gjorde inte ont och var inte obehagligt. Känslan efter sticken var som att man fått massage, varmt och mjukt.

Själv känner mig stolt över att jag vågat kliva över ett rädslohinder i livet.

(spruträdd nygråten kvinna med två nålar i nackpartiet )

I lördags var det ju min sexåriga bröllopsdag, och så var jag värdinna på min väns bröllop. Jag är också gudmor åt hennes son, och hon fyller år samma dag som min dotter.

Jag och bruden Maria jämför våra ringar. Bild lånad

Vi träffades i Härnösand för sex år sedan på öppna förskolan och blev vänner. Senare visade det sig att vi har samma barndomsvänner och dessutom är släkt på långt håll.

Jag tror det var därför jag var så grinande under måndagen. Var liksom helt känslomässigt slut, var  berörd av helgens stora upplevelser ända in i själen och hade egentligen behövt tid att landa lite, smälta det storartade jag fått vara med om.

Livet är så jäkla vackert.

Så här såg vi ut dagarna innan då vi planerade för bröllopet - och nej, vi hade icke bestämt oss för att ta lika kläder, ta på oss glasögonen och visa våra halsband. Båda hade svarta leggings också. Med skinnimitation på knäna.

Konstaterar bara: Somliga har god smak.

Håller på förbereda föreläsning om hur man kan ta till vara på sin energi, ha en positiv inställning, utveckla sina styrkor och lättare nå sina mål.

Det var lite stickigt:

 Foto: Jan Olof Granqvist

Vad jag gjort på arbetstid:

Foto: Maria Ekman

Får så fina presenter.

Trots förkylning klarade jag av att genomföra ett helt zumbapass igår.

Jag har inte svingat på höfterna så mycket sedan...kanske 2001. Någon sen kväll på krogen.

Just utkommen från zumbapass.

Börjar få en vana att jobba i morgonrock:

Bloggläsaren "madde" skickade ett fint mail med massa bra må-bra tips. Läs och njut.

Jag har så kloka fina bloggläsare. Tack för det.

" (...) Jag vet inte hur jag ska förmedla några hjälpande ord till dig via cyberspace. Men försök att hålla huvudet ovanför vattenytan och paddla på som fan med fötterna. 

(...)  Ta dig en ledig dag, om du kan, och gå runt i understället. Drick kaffe och fundera. Var ute i friska luften. Umgås bara med dem som ger dig positiv energi. Ät gott. Sov. Och ha inte dåligt samvete. Inte för någon, något eller någonting. Dåligt samvete kan äta upp en inifrån.

Första jobbmailet skickade jag i morse klockan fyra. Jag tror det är någon form av rekord.

Huvudet är snorfyllt och jag är uppenbarligen förkyld.

Nåväl, inför dagens tvinspelning av Lyckopiller lär min röda rudolfnäsa gå att dölja med lite underlagskräm från Kicks.

Ska testa två spännande saker idag, och en annan behandling i morgon.

Kanske blir jag frisk på kuppen? Hittar ett friskpiller?

Underbara Lillegos var mitt Lyckopiller förra veckan i Härnösand.

Kan Lillegos också gett mig en dos bakterier, jag menar, han var ju snorig och jag pussade honom ändå.

Massa massa gospussar på lillprutten.

Barn är vandrande smittohärdar, det vet ni väl?

Så här:

Man bryter ihop över jobbördan. Över ens  egen prestationsångest. Sin tv-jobbsångest.  Man ringer chefer och grååååter.

Man gråter lite till. Man äter ris och korvstroganoff och sedan smackar man i sig två chokladmuffins efter det.

Och struntar i att man numera inte dricker kaffe efter klockan 15.00 och hinkar i sig kaffe med mjölk.

Sen lägger man upp en plan, på vad som är realistiskt. På vad man ska göra i jobbet.

Sedan känns det mycket bättre.

Förutom att vara med ungarna, vara värdinna på bröllop har jag gosat med baby. Bytt blöja, vyssjat, gett napp. Jag har njutit av det. Åh vad jag har njutit av att få pussa en sexmånaders.

Jag tror det är därför jag känner mig så nedstämd idag, vakna upp till en massa jobb, slut efter mental anspänning av förberedelse inför bröllop, sjuk, sjuka barn och kanske inte alls där jag vill vara.

Fick mail från en bloggläsare, hon frågade varför jag gör tv eftersom det ger mig ångest innan, hon bad mig lyssna på mitt hjärta.

Får fundera på hennes ord.

Gjorde teleintervju just, med gråten i halsen.

Fy fan vad kass jag känner mig för tillfället.

Maken försöker trösta och påminna mig om att ångesten brukar lätta, släppa, försvinna när jag väl är på gång, när jag väl jobbar, att jag brukar tycka att det är kul, att det blir bra tv. Att det ger goda energier så småning om.

Jaså? Minns inte?

Ångest.

Har alltid sådan ångest innan jag börjar göra tv. Superångest.

Prestationsångest.

Scenångest? Kan det liknas vid scenångest?

Det krävs så mycket av en att göra tv, man ska vara lugn, fokuserad, få personen man intervjua att slappna av med mera.

Jag testar ju saker själv också i Lyckopiller, jag bjuder på mina upplevelser. Visar min personlighet.

Fy snablars vad det är hemskt, hemskt, hemskt, hemskt. Så här just innan.

Just nu har jag enorma flyktkänslor och jag har liksom lust att ställa in alltihopa, säga att Nej - det här var verkligen ingen bra idé.

Jag ska inte alls vara programledare för Lyckopiller.

Mår alltid kräk, pest och kolera innan tv-jobb. Det är hemskt hemskt hemskt hemskt! Blir alltid sjuk innan jag ska göra tv, eller får munherpes.

Sover dåligt, äter dåligt, mår dåligt.

Och nu är barnen sjuka också, så jag måste vara sjuk, vara med sjuka barn, och rodda ihop två inspelningar som kackat ihop sig. Imorgon klockan tio ska allt vara fixat och klart, jag ska vara toppenbra och hög-högpresterande. Efter en tågresa på tre och en halv timme.

Fuck! Fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck fuck !!!!

Ursäkta: Ni får vara min bikt idag.

/ En journalistbekännelse.

Ett mail om fötter:

"Hej!
 
Jag läste din krönika i lördagens NSD, och kan tipsa om följande kräm: Scholl, kräm för spruckna hälar. Jag har testat, och - den hjälper faktiskt!  (Men bara så länge man använder den, så fort man slutar, kommer de tillbaka...  Ett minus, men, som sagt, den hjälper så länge man använder den )
 
Hälsningar från
Maria
"

Skrev jag att jag är sjuk. Igen.

och imorgon börjar jag spela in Lyckopiller för 24 Norrbotten.

Skrev jag det?

Ni som hängt med ett tag, ni minns väl att jag var dundersjuk när jag spelade in Lyckopiller förra gången också.

Och när jag gjorde Politikern för 24 Norrbotten fick jag herpesblåsor.

Så här ser jag icke ut just nu, fotot är från fredag kväll. Då var jag och maken på restaurang och firade sex år som gifta.

Sådärja, då var man hemma igen.

Imorgon börjar inspelningarna av Lyckopiller igen, säsong två.

Och jag har naturligtivis blivit sjuk, precis som förra gången. Satsar på att dunderkurera mig idag och vara i tipptopp imorgon.

Massa jobb som ska göras idag, bland annat skriva en krönika, och på det är barnen också sjuka. Men det ska gå, visst ska det gå?

Annars så har jag varit värdinna på bröllop, hållt tal och grinat - inte lagom grinat utan grinat väldigt mycket.

Är väldigt svag för just bröllop och vigsel i kyrkorummet är sagolikt mäktigt.

Beställde den här rosa klänningen, precis som många av er tyckte var fin i ett tidigare blogginlägg.

( nelly.com)

Synd bara att jag var alldeles för liten på överkroppen, ( läs inga tuttar som passade klänningen) det såg inte klokt ut.

Blev en grå klänning från Åhlens istället, ska se om jag lyckades hamna på ett fotografi utan ytterkläder.

Fick ett sådant fint mail.

En kvinna tycker jag spelat roll genom att bara vara människa, och hon tar sig tiden att formulera det, maila det till mig.

Jag tycker det är vackert  och en fin handling från en person till en annan. Att faktiskt uttrycka något man tycker det är bra till någon annan.

Dagens applåd till henne!

Vi har träffats på ett badhus för några år sedan, jag kommer ihåg det mötet, men minns inte mina ord.

Mail:  

"Brukar ibland läsa din blogg och har även läst många artiklar du skrivit, du om någon är duktig och driftig, samtidigt som du har möjlighet att påverka andra människor!!

Vet inte om du kommer ihåg, men för några år sedan när jag och barnen var och badade på Kiruna badhus var även du och din familj där, i omklädningsrummet flippade min då 3-åriga tjej ur, medans lillkillen kröp omkring överallt. Du sa bara lugnt och med mjuk röst till henne "du får ha tålamod". Påminner henne om det än idag när hon flippar ur lite för fort, innan hon egentligen har någon grund för att göra det haha. Så tack för den hjälpen:) "

Svar: Angående att prata med mjuk röst, igår sa min unge " Mamma, måste du vara som en militär?"

Jag kommenderade barnen att städa och har så otroligt svårt för om de inte lyder, då kommer Översten in.

Översten är bättre än Häxan Surtant och Vrålapan som också gör besök då och då är värst av alla.

Jag tjuvbloggar lite, jag vill skriva till er.

Är så tacksam just nu, djupt djupt tacksam. Att ta ledigt några dagar för att bara vara med sina ungar är magiskt.

Vi sover mycket, jag och barnen. Tidiga kvällar, och ändå sover ungarna rätt länge på morgonen. Jag är utvilad.

Vi sover i en enda hög, jag och mina avkommor. Nära. En häl sparkar till ens panna, ett knä i ens rygg.

Vi hänger med vänner och har inga andra matambitioner än prinskorv och makaroner. Vi har promenerat ihop i snödrivor och fikat syndigt mycket kakor på café.

Att välja flingor på Coop blev en av dagarnas höjdpunkter, de fick välja valfri sort - bara för att fira lite. Chokladflingor. Hör inte till vardagen - hör till ibland.

Ibland är det så viktigt med ibland.

Är helt övertygad om detta, att då och då måste man ta det långsamt. Försiktigt. För att hitta glädjen, för att känna de största känslorna.

För att nå sin innersta kärna, måste man ha tid att ta emot känslorna.

Enkelt liv ger kunskap om livets mirakel.

----

Har du tid för tacksamhet idag?

En sista sak innan jag loggar ut: Söker en person, kompisgäng, familj, par och så vidare i Luleå med omnejd som spelar spel för att må bra.

Alltså spel som i Monopol, Uno, kortspel och så vidare.

Till andra säsongen av Lyckopiller i 24 Norrbotten.

Ni är så duktiga på att maila, så fortsätt gärna!

Och har ni någåot sätt att må bra på - maila om det också!

Jag blir glad när ni hör av er:).

Och blir glad när jag får ta del av era tankar, ert liv, era åsikter och synpunkter.

Lina - Nuuu tar jag lite semester och släpper jobbet en stund.

Hej, har lite semester, men funderar ändå på en sak.

Vad är sossarnas huvudproblem? Funderar på att skriva en krönika om det.

Vill jättegärna höra era åsikter och det kan publiceras intill krönikan, så som jag gjort tidigare.

Om vi ska lyssna på socialdemokraterna, vad behöver de då lyssna på?

Krönikan.

Nu tar jag bloggsemester si sådara där fem till-sju dagar.

Behöver vila huvudet lite granna och sedan återkommer jag med ny kraft.

Ang blogginlägg om Helg: Fredrik heter Fredrik Lundh Sammeli och Carina heter Sammeli.

Kom på det helt själv.

Hur gör man då för att vakna pigg och utsövd klockan 07.00 söndag morgon?

Jo, man slutar dricka kaffe efter 15.00 och håller sig till tre till fyra kaffekoppar. Då är man jättetrött redan 20.00 och somnar 20.30 i soffan framför Melodifestivalen.

Nu vet jag inte vad jag tycker om det här, efter kafferehab har jag blivit ännu kvällströttare och orkar inte vara vaken efter 21.00. Frågan är: Ska jag börja överkonsumera kaffe igen?

Södagens mysoutfit: Rosa byxor Sobea, rosa tröja Odd Molly, rosa ullsockar okänt märke.

Rosa är avslappning för mig.

Mitt sovrum går numera i rosa - och det var icke en medveten tanke.

Min krönika handlar om att amma....och ligga.

Jag hade lite skämskänslor när jag skrev det och bollade hejvilt med kollegor, bland annat Jessica Rosengren.

Mail om krönnen: "Kul krönika även denna helg. Du balanserar skickligt mellan privat och personligt."

Well; jag gör mitt bästa för att underhålla dig, beröra dig, väcka tankar i dig, eller bara ge dig en ordshow.

.

.

.

.

Annat i Helg: Om stress. Hur mycket orkar våra barn med? Och så skriver jag om kärlek, intervjuat ett politikerpar. Carina Lundh Sammeli och Fredrik Sammeli som träffades under en kommunkonferens.

Det kan tydligen gå hett till på såna tillställningar.

"Hej!
4 port
Koka bandspagetti, häll ut vattnet.
Blanda 1 valfri grädde med 1 pkt saffran.
Häll saffransgrädden över pastan.
 
Stek 1 pkt chorizokorv med 1-2 paprikor.
Strö över fetaost och ruccolosallad.
 
Skiva tomater till.
 
Det låter inte gott men är gudomligt gott!
 
/ Viveka
"

Följer rapporteringen via P1.

Radion är oslagbar när det gäller direktrapportering.

Enormt.

Det jublas i Kario.

Den här pastarätten ska jag göra istället.

För ett år sedan gav jag ett nyårslöfte. Alla talade om att man skulle dra ner på pasta, då lovade jag mig själv att börja laga mer pastarätter och bli bättre på det.

Jag har hållt det löftet. 2010 var pastans år, och vi fortsätter glatt vidare in med pastan på 2011.

Pastan varvas så klart med potatis.

 Vi äter ofta: Kokt potatis, hemgjort potatismos, hemgjorda klyftpotatisar.

Annat gott: Raggmunkar.

Och superdupergott: Rösti.

 PotPastidieten kallas det.

Jag vill ju slanka till mig lite, ett kilo mindre på kroppen. Inte mer.

Lunch: Två tallrikar musli med mjölk. Kaffe och tre hembakta drömmar.

Nu planerar jag middagen: Pasta med sås på olivolja, vitlök, sardeller, tomater och massa parmesanost.

Och så efterrätt: Någon god chokladkaka kanske med vaniljglass till.

Imorgon blir det kalas och tårta istället för yoga.

Frågor på det? 

Barn sa att jag var fin trots ny finne.

Tack så.

Snökaoset innebär att yogahelg är inställd.

Så jag får göra hunden själv framför På Spåret i kväll.

Tråkigt.

Men å andra sidan, det innebär också att jag och familjen kan ha tacomys som vanligt i kväll.

Vad äter ni ikväll?

Norrbottningar känner sig tryggare än förr.

Bara nio av hundra är till exempelvis osäkra när de är ute sent i ett bostadsområde.

Det måste vara så skönt att vara fullständigt avslappnad och icke nojig och fullständigt icke-neurotisk.

Sådan vara icke jag.

Efter varit på vanlig BVC-kontroll med ungarna har jag skyhög puls och oroar mig för deras framtid, huuur ska det gåååååååå? Huuuuur ska jag skydda dem? Huuuuur ska jag göra deras skoltid bra?

Jag är så dålig på att vara lugn mamma. Har jag gett barnen kärlek? Tillräckligt? Stabil barndom? Harmoni? Aktiviteter? Kan de räkna? Ska jag lära dem läsa? Hur?

 Kommer det finnas vilda blommor när de är vuxna, eller kommer vi ha sabbat hela världen för dem?

Alla kommer ha bil, ingen kommer att ha ätit renkött

eller vildfågad fisk.

Buhuuu buhhuuuu.....!

Och tonårstiden - hur ska jag lotsa igenom ungarna genom den? Hur ska jag skydda dem? Vågar inte tänka på alla faror, alla faror...

Fy fabian - jag kommer gå under av modersrollen, men får absolut inte gå under för jag måste ta hand om mina barn.

Och nej, jag har icke kammat mitt hår under min morgontoalett.

Nytt projekt på gång.

Ska skicka en förfrågan till en person som jag haft lite personlig kontakt med, och lite jobbkontakt med.

Det är en lite informellt skriven förfrågan, går via FB, och jag funderar rätt länge på hur jag ska avsluta mailet.

Personen i fråga har själv skrivit Kram som avslut till mig tidigare.

Ska jag skriva Kram då?

Men jag tar ju kontakt i egenskap av journalist.

Kan jag skriva Kram Lina NSD då?

Låter ju helt....odd.

Men det är ju via FB.

MVH låter för formellt.

Dagens i-landstankar.

Oro idag.

Vad händer nu i Egypten.

Carl Bildt säger att läget kan bli farligt.

Provar lite övningar inför yogahelgen.

Hur ska man stå ut med den här världen? Allvarligt?

Jag känner så.

Vet ni: Jag får ångest av nyheter. Ren jävla tärande ångest.

Hanterbart på dagarna.

När det är ljust.

När trollen är borta.

På kvällarna orkar jag nästan aldrig kolla sena nyhetssändningar eller uppdatera mig. Då drömmer jag så oroligt och svettas. Vaknar av hög puls, världen är så hemsk.

När maken ska kolla nyheter går jag ofta en runda i huset, kokar te, vill inte höra, orkar inte höra, vill bara låsa in mig och barnen i husets och be om nåd, om barmhärtighet.

Och så blev jag journalist. Det har varit mitt drömjobb sedan jag var barn.

Människan är komplex.

Sannerligen.

En sexårig pojke mobbas (!) för att han gillar rosa och nagellack.

Kräkningarna mot honom gick så långt att det övergick till knivhugg i nacken.  " En liten incident", sa man att det var från skolans håll och föräldrarna kontaktades inte.

En sexårig liten pojke. Det är helt ofattbart.

Hur kan världen vara så grym? Hur?

Jag önskar all kärlek, allt gott, all sinnesro till denna lilla pojke med familj.

KäraGodeGudIHimlenHurKanNågotSådantFåSke?

KäraGodeGudIHimlenGörAlltUnderbartFörDennaLillaPojke.

Lättmjölk med musli.

Besök hos sjukgymnast.

Status: Sne rygg och ena benet är två centimeter kortare än andra.

Åtgärd: Ska få träningsprogram baserat på boll och gummiband och det ska utföras tjugo minuter, två till tre ggr i veckan.

Vidare: Varit och köpt skor á 1200 kronor som jag ska bära inomhus med korksula, och korksula i alla andra skor också.

Känns så där att ha satsat 1 200 spänn på....tantskor (?).

Är det så här att vara trettio?

Dinosauriepussel. Stora bitar. Golvpussel.

Bra!

Lunchade med flera kollegor i går och efter fick jag en vänlig fråga från en av dem:

- Men du äter så lite?! Du har väl inte problem?

Det var lite gulligt.

Ätstörningar är väl inte det första som drabbas en morsa över trettio år eller?

Jag äter inte lite. Jag äter nog rätt mycket för att vara 150 cm.

Förklarade för kollegan att jag äter sex gånger per dag, var tredje timme, då har man svårt att få i sig gigantiska lass med potatis.

Så började vi prata om hur man äter och hur ofta.

Vissa äter sällan, och blir jättehungriga, äter jättemycket och blir jättemätta.

"Paltkoma" kan det visst kallas.

Själv försöker jag aldrig äta mig för mätt, jag avskyr den känslan.

My god, sist jag kollade var frosseri en av dödssynderna.

----

Om jättehungrig är en etta, och tio är proppmätt, så vill jag vara på en sjua ungefär, efter en middag.

Behagligt mätt.

Alltid redo för en efterrätt om så bjuds.

Efterrätter tycker jag matens absoluta guldglans.

Äter jag på restataurang, kollar jag efterrättsmenyn först.

Socker börjar på S som i Sinnligt och Sensuellt.

( Frukost: Havregrynsgröt med lättmjölk och sylt.

Ett ägg och kaffe.)

Suttit på möten hela dagen.

Ätit årets första semla.

Planerar helgen lite smått.

Middag hemma blir: Pastan från i söndags. Den borde väl fungera än?

Ni måste göra den pastan, den räcker fantastiskt långt.

Vi har alltså ätit den:

.

.

.

Söndag: hela familjen

Måndag: Lunch åt bara mig

Tisdag: Middag åt mig och barn

Onsdag: Middag åt hela familjen.

Det är liksom pastan som räcker i en evighet.

Gjorde på en fläskfile och ett pkt bacon.

Och lite mer än ett halvt pastapaket, Barillaspagetti.

Men imorgon är den slut, tror jag. Om inte : jag äter icke den till lunch.

Någonstans ska man dra pastagränsen.

Därmed pasta!

Har du tagit hjälp av akupunktur mot något?

Ta gärna kontakt med mig: lina.nj@nsd.se

Här finns jag, finns du där?

Fortfarande i outfit dunjacka.

Värmt mig med kaffe.

" Det är kommunens ansvar att invånarna får det stöd och den hjälp de behöver,

men det är inte socialtjänstens uppgift att tillhandahålla bostäder. "

Så skriver socialstyrelsen om hemlöshet.

Är det en mänsklig rättighet att ha ett boende idag, 2011?

Jag hittar ingen sådan skrift - gör ni?

Att det är kommunens ansvar att se till att invånarna får stöd är ju bra, men vad ingår i det begreppet?

Finns det risk för att människor hamnar mellan stolarna, eftersom ingen är riktigt ansvarig för någonting? Eller? Har man tur hamnar man hos en engagerad socialsekreterare, har man otur kommer man i ett ingemansland?

Kan det vara så tror ni?

Fast det är klart, man är ju inte hemlös om man bor med sitt barn i husvagn, då har man ju husvagnen liksom?

Missa inte Lotta Nilssons artikel om pojken som får bo i husvagn med sin far.

Det är Norrbotten och vinter, det handlar om barn som behöver värme och trygghet, inte minst stabilitet och som vi måste se till får en bra start i livet.

Är inte alla ungar våra ungar?

Socialförvaltningen kan inte erbjuda lägenheter , det ska den enskilda ordna själv via hyresvärden i första hand.

Det är huvudbudskapet verkar det som. Men allvarligt talat: Vilken hyresvärd vill hyra ut lägenhet till arbetssökande person som använt droger?

Det här är ett stort problem för hemlösa: Ingen bostad, inget jobb, inget jobb, inga pengar, inga pengar, ingen bostad.

Och har man annan problematik ovanpå det, så ja, då blir det överkomplicerat. Hur ska man kunna ordna sitt liv överhuvudtaget om man inte har ett hem?

Och huvudfrågan: Är man bara värdig ett hem om man har ett ordnat liv?

Hej välfärdssverige 2011. Fy vad stolt jag är!

"

Jag börjar själv få samma tankar som dig Lina, har alltid älskat och varit stolt över att vara Kirunabo.

Stänga badhuset i ett år, katastrof när man bor i en landsända som sällan tillåter sköna utomhusbad sommartid.
Sporthallen är inte heller mycket att skryta över.
Vart tar alla skattepengar vägen? Mats"

Önskar mig lugn och ro och en resa till varmt land med familjen.

Känns lite jobbigt att starta dagen med outfit dunjacka.

Ska barn arbeta i hemmet?

Vad tycker ni?

Jag tycker absolut att alla ska bidra till ett hem och försöker lära mina barn det. Antar att det på många sätt är lättare att börja med det nu, än när det är teens?

Varje lördag ska båda barnen ( fyra och snart sex år) städa sina rum. Själva.

Det innebär plocka upp leksaker från golvet. Sedan kommer vi vuxna och gör finliret, dammsuger och skurar.

På kvällarna försöker vi också få dem att plocka upp i sina rum och det går bra ibland, mindre bra ibland.

När vi ätit middag ska de plocka undan tallrikarna själva och nu försöker jag inför att de även ska stoppa sin egen disk i diskmaskinen.

Då och då får de också uppdrag: Som att sätta skorna fint i hallen, bädda sängen eller dammsuga köket.

Igår för fyra år sedan låg jag trött och svullen i dubbelsängen och undrade om jag aldrig skulle få krysta ut en baby?

Åtta dagar "över tiden" och det kändes nästan hånfullt mot en andragångsföderska.

Klockan 18.00 kom en dundervärk och sedan en till. Synfältet försvann under värktoppen och det var bara att ringa barnvakt och hoppa in i bilen för att åka till Gällivare BB.

Han föddes några timmar senare,  så liten och mager, söt och ljuvlig, han och jag var livrädda tillsammans där på BB.

Det pågick något i Åre samtidigt - Anja Pärsons namn nämndes ofta, gossen och fadern följde evangemanget tillsammans där i Gällivare medan jag sov.

Och jag pendlade mellan fullständig lycka och total ångest över rädslan att inte kunna skydda det här gossebarnet mot livet.

------

En fyraårings önskan: En dinosaurietårta.

Det blir lite så och så med maten den här veckan:

Måndag: Åt vi hamburgare, färdigköpta burgare från frysen med bröd.

Tisdag: Äter vi rester från söndagens middag ( se recept nedan)

Onsdag: Blodpudding planerad, med bacon

Torsdag: Falukorv med makaroner ( korv från Norrbotten )

Fredag: Öppet för förslag.  Dock räcker det med grisaföda.

Söndagens pastarätt - så god! Fick fem av fem möjliga poäng från familjen.

1 Fräs lök genomskinligt med smör och vitlök

2 Häll över strimlad fläskfile ( jag åt ledsna (?) grisar från Tyskland ) och skivad bacon. Fräs.

3 Häll över grädde, lite kalvbuljong och låt puttra.

4 I med lite dijonsenap, lite tomatpure och en skvätt vitt matlagningsvin. Puttra och smaka av med peppar. Red ev med vatten.

 5 Blanda sås med pasta och hacka över persilja.

Ät och njuuuut och försök förlika dig med att du äter långtransporterat kött, nästa gång kan du handla en blad norrländsk gris.

Förövrigt: Blev inte besviken på Gynekologen i Askim.

Kul skäms:tv.

Funderat jättemycket på debatten nedan, om griskött.

Vad ska vi med dåligt samvete till?

"Bråddjup" tycker inte dåligt samvete ska kasseras allena, och jag är benägen att hålla med - till viss del.

Utveckling är  ofta (alltid?)  baserad på kris - man vill något annat.

Inte sällan är "något annat" en känsla man kommit fram till efter upplevelser av olust - dåligt samvete.

Tänk: Man vill börja träna, för man har dåligt samvete för att man inte tar hand om sin kropp.

Men precis som med allt annat handlar det om att balansera det dåliga samvetet.

Dåligt samvete utan att agera är rätt dränerade och miljön är ju ett område där det är svårt att göra tillräckligt. Som människa är man konstant miljöbov och har man dåligt samvete över det hamnar man i fosterställning och kan inte göra något.

Eller så förtränger man miljöhotet konsekvent, tänker att jag kan inte göra något, och så vägrar  man källsortera, har bilen på tomgång, skräpar ner i miljön medvetet och eldar bildäck.

Jessica undrade tidigare vad jag ansåg om miljön, snackar vi för mycket och gör för lite.

Jag har inget svar. Snack är ju bra, ju mer vi snackar, ju mer vet vi och kanske kan kunskapen så småning om leda till att vi agerar?

Men enbart snack räddar inga träd - så är det ju också.

Så: vad gör jag för miljön?

Alldeles för lite, så klart.

Men jag bestämt mig för att skrota det dåliga samvetet just nu, för jag gör det jag orkar, mäktar med och förmår och vill.

Det jag också märkt är att om man gör lite grann för miljön, och är nöjd över det, så kommer nästa steg liksom smygande.

När man mår bra och inte känner sig som värsta miljöskurken, är det lättare att börja handla mer ekologiskt.

Konstigt, men så känns det för mig.

Min lilla goda miljölista ( den onda är för evigheterslång) :

§ Försöker ofta handla ekologisk mat

§ Kollar efter miljömärkning på rengöringsprodukter. Dock använder jag klorin, mycket dåligt, men ser det som tvångsbeteende.

§ Äter mycket viltkött ( renar pruttar inte ner miljön som kor, och renkött har inte långa transporter som mycket annat kött). Är same, att äta ren är som att andas, helt naturligt.

§ Försöker lära mig lite mer om vegetarisk kost ( vegetarisk är bättre för miljön). Går rätt skitdåligt.

§ Försöker att handla medvetet när det går. Kommer jag använda sakerna jag vill köpa? Är sakerna hållbara?

§ Försöker (ibland )  köpa barnkläder som kan användas i flera led.

§ Försöker i den mån det går att köpa kläder till mig själv som jag kommer använda ofta och länge. Dvs: hållbarhet både i stil och kvalité.

§ Försöker att inte köpa "skräp"leksaker till mina ungar som de inte kommer använda, men som belastat miljön under tillverkningen.

§ Saker jag inte använder längre, försöker jag återvinna, antingen miljömässigt eller ge bort till Röda Korset.

---

Hur ser du på miljöfrågan?
Vad gör du?

Dåligt samvete?

Nyyogad framför soffan, höga förväntingar nu på Gynekologen i Askim.

Fått kompis att titta också - ska bli spännande att höra vad hon tycker.

Hon förstår inte riktigt varför jag kan njuta av P1 och kollar På Spåret.

Kanske kommer hon förstå Gynekologen i Askim?

Kommunen köper tillbaka slalombacken!

Äntligen.

Drar en suck av lättnad, kanske är Kiruna en snö- och framtidsstad trots allt?

Vi hade massa folk här under helgen och diskussionen var riktigt bitter stundom. Människor var ledsna och besvikna över utvecklingen i Kiruna:

§ problem med slalombacken

§ bostadsbrist

§ stängt badhus

§ otydlighet kring stadsflytten

Nu kanske vi alla blir lite muntrare? Och solen syns ju, har ni sett?

Våren är på väg, våren är på väg.

Nu är det jag som ska stötta någon lokal handlare och köpa slalomutrustning till mig och sonen.

Vi ses i backen, visst gör vi?!

Det var ju så kul det där med amning i Solsidan. Var det inte?

Så man höll på för att få till det med bröstmatningen, massera, duscha, gå utan BH, inte äta det och äta det och inte dricka det och dricka det.

Det ju som att bli hjärnkirurg nästan.

Hur var det för er? Någon kul story? Fast kul blir det ju bara när det är över, när man väl försöker få igång och få till amningen så är det mest slit.

DAGENS VILL HA: Intensivt yogapass. Och det är inbokat!

DAGENS KLÄDSEL: Blåjeans Wrangler, vit- thirt HM, lila houdinijacka. Vita sockar Lindex.

DAGENS SMINK: Noll

DAGENS FRISYR: Utsläppt, klämma i luggen.

DAGENS HÄNDELSE: Akuthandlade frukost på morgonen. Ångrade att jag sket i  min plan och storhandlade under söndagen.

Det var verkligen tomt i kylskåpet och barnen var hungriga.

DAGENS LÅT: Danny In the club

DAGENS PLANER: Boka inspelningar av Lyckopiller. Skriva klart en artikel och leta spännande intressanta personer att intervjua till Helg.

DAGENS SAKNAD: Mamma

DAGENS DUMMASTE: Var totalt osminkad och ofixad under snabbhandlingen. En person kom och pratade om mina krönikor, jag skämdes över min ofixade stil.

" Du är en bra representant för oss småbarnsmammor", sa personen och jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte.

.

.

DAGENS SJUKA: Två av fyra är sjuka i familjen. Igen.

.

.

DAGENS DROG: Kaffe. Men är ju under rehab.

.

.

DAGENS FAVORIT: Jag ser ljuset, jag ser solen.

DAGENS GODIS: Kaffe

DAGENS HUMÖR: Mensen har kommit. PMS:en är över. Nice. Så stabilare än Lilla My. Under helgen var jag dock Lilla My överdimensionerad.

DAGENS ORD: Man kan inte planera för mycket, planerar man inte skiter det sig på ett eller annat sätt.

Snott från Sensuellt sound.

Ni andra nsd:bloggare: Vad är er Dagens?

Vad är det med Solsidan som gör att man efter ett avsnitt får känslan av att någon faktiskt tjuvkikat i ens hem?

När Mia Skäringer ska få till amningen skrattar jag åt igenkänningen.

Nej, jag har icke stått med tuttarna nakna intill ugnen, men nästan allt annat under amningsperioderna.

Som lindat in liljekullarna med kokt, urkramad vitkål (!).

Husmorsknep. Som jag antar är ett knep som är dött och begravet för länge sedan. Skulle fungera mot mjölkstockning.

Hårfönat tuttarna- det är väl standard eller?

Min favorit Danny gick vidare direkt, åhhhh, Danny, Danny, Danny, Danny!

Tonåringen i mig har party. Och vilket dansnummer han hade, Danny, så snyggt.

Det var annat än Dilbas. Jag gillade hennes låt - men hur tänkte man med scenframträdandet? Låten fick liksom inte alls blomma ut, eftersom det var zzzzzzzzömningt på scen.

Men bästa låten tyckte jag faktiskt Jenny Silver hade, en riktig tuggummihit och jag gissar att en av mina favoritkanaler kommer spela den, p4.

Vidare: Programledareduon skötte sig snyggt och deras manus var bättre än vad fjolårets programledare var tvugna att genomlida.

Marie S var söt och skicklig som socker ( ja ja, det blev fel i slutet, men sånt händer, det ökar ju snackfaktorn om festivalen).

Vidare: Jag somnade bara till en enda gång under hela programet och ringde faktiskt en kompis klockan 21.00 för att kolla hennes synpunkter.

Hennes spontana reaktion var: Är du vaken?!

PS: Och så kul att Carl Bildt var med.  

Dåligt samvete idag för att jag billig icke norrländsk fläskfile i frysen.

Dags att göra något åt saken?

Försöker äta så mycket vilt som det bara går både för miljöns- och hälsans skull- kanske är det också hög tid att bara köpa norrländsk fälskkött ?

Ni får förstå vad det påverkar mig att dragit ner på kaffet.

Hela veckan har jag somnat innan klockan 21.00.

Så trött på kvällarna, jag antar att kaffet varit min linlina de senaste åren och fått mig  lite mer fejkpigg.

Nu vet jag inte om det är bra eller dåligt att jag blivit tröttare - vad kan det månne ha för hälsoeffekt?

Maken undrar om jag drabbats av sömnsjuka. Igår snarkade jag 20.30 i soffan och det var inte för att Kristian Luuk var så sövande.

Om ni undrar varför jag genomför den här kafferationaliseringen, så läs NSD Helg idag.

Om hur kaffet stressar våra kroppar.

Imorgon skola vi sjunga och vara glada.

MF som i Mycket folkligt.

Kopplingen mellan sängkläder tvättade i 40 grader och min förklylning kanske inte var helt galen ändå.

Läs här.

Var inte rädda ni som icke kan twitter, bara klicka här.

Är det på grund av Twitter?

Eller för att jag är på väg att få PMS?

Eller för att jag dragit ner på kaffet?

Jag tror det är Twitter, jag ger Twitter...hmmm...tre dagar.

Mår jag fortfarande dåligt, så kommer jag glömma att vi sågs.

Är det därför det känns jobbigt att vara twittrare?

Kanske ska jag sluta?

Ska det kännas jobbigt att twittra? Liksom som ...stress?. Illamående. Torr i munnen?

Eller känner alla som förlorat sin twitteroskuld så här?

Känns som att gå på en fest, och inte känna någon alls. Ungefär så.

Ska jag gå runt nu och presentera mig för alla eller?

Klump så där i bröstet av nervositet. Kanske är jag och Twitter inte rätt för varandra? Och hur vet man det i så fall?

Finns det några twittertecken man bör ha koll på?

Nu provar jag twitter.

( jättenervöst)

 ( här försökte jag länka till kommande reklamfilm i 24 Norrbotten, men misslyckades.)

Jag tror de inte vågade skriva PMS, tuttar, mens och ägglossning.

Fortsätter tråden om våra söner som halkar efter i skolan och i större grad blir utsatta för hot och slag.

Det finns en utbredd matchokultur bland killarna, en anti-pluggkultur säger jämställdhetsminister  och biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni.

(foto. Johan Ödmann)

Våra krav på killarna är också lägre ställda, bland annat för att de mognar senare än tjejer ( vågar man ta en debatt om flick- och pojkklasser?) .

Ämnet debatterades för ett tag sedan på SVT ( tack så mycket för länken Ordvinden).

Nyamko Sabuni var tydlig och klar i debatten om att den här "tuffa" attityden killar har mellan varandra, och att vuxenvärlden accepterar det, är till stor nackdel för pojkarna, men även mycket illavarslande för Sverige på sikt.

Hur ska vi kunna konkurrera med andra länder, om vi uppfostrar ett gäng lata machograbbar som endast vill göra hivefive?

I SVT diskuterades skolans roll och att lärare samt rekotorer har stort ansvar att inte göda den här anti-pluggkulturen.

Nu vill jag se en debatt bland oss pojkföräldrar.

Vi måste också vara  ansvariga för att pojkarna halkar efter i skolan och känner behov av att spela tuffa . Eller?

Hur ska vi pojkföräldrar göra för att uppfostra söner till jämställda individer som tar ansvar?

Hur ska vi föräldrar till underbara gossar agera så att de under uppväxten inte känner sig tvugna att ta på sig en könsroll?

Min vision som mamma, det jag önskar, är att båda mina barn ska känna frihet att vara som de är, fria från onödiga könsförväntingar.

Jag vill också att de ska känna stort ansvar för sig själva, och ansvar mot andra.

( Inte ett helt litet uppdrag jag tagit på mig. Tiden får visa hur det sedan blir)

Fått anledning kring att fundera lite extra kring ett ord.

Samliv.

Vad ger det ordet för tankar? Vad signalerar ordet?

Maken: Är du ironisk eller kan du tänka dig att ha den svarta på bröllopet?

Men: Känner han inte mig ? !

Så klart jag inte kan tänka mig att ha den svarta.

Svart på bröllop är icke OK enligt  etikettexpert Magdalena Ribbing.

Eller den här?

Nelly.com

Rätt enkelt bröllop där färgerna är grått och vitt.

Jag är värdinna, ska hålla tal och välkomna gäster.

Alla klänningar från Nelly.com

Ett:

Två

Tre

Fyra

Fem

Sex

Mailat och bokat hotellrum.

Nu fortsätter jag att beta av to-do listan och stålsätter mig för att bekämpa flyktmekanismerna inom mig som skriker: Ta en kaffe, gå in på FB en stund. Ta en paus.

Så fan heller att jag ska.

(V)i ber om ursäkt.

Läser att det är våldsamt att gå i skolan i Boden.

17 pojkar och fem flickor har under förra året skadats på grund av våld.

Så allvarligt! Helt oacceptabelt. Men det har skett.

Konstaterar att pojkar är mer utsatta än flickor. Varför är det så? Och vem är det som som skadat någon annan? Är gärningsmännen pojkar eller flickor?

----

Tänker att det här en fråga vi måste diskutera mer, våra söners uppväxt och verklighet.

Varför utsätts de för mer våld och utför mer våld?  

 ----

Feministen i mig är också oroad över pojkarna halkar efter i skolan - vad är det för struktur som skapar det här mönstret?

För inte kan vi väl säga att det är ett problem på individnivå? Eller?

Vi diskuterar ofta tjejers könsroller - och det är jättebra - men som pojkmamma vill jag att vi debatterar mer vad det är för könsroller vi förväntar oss av våra söner.

Pojkar förutsätts vara lite mer modiga, lite tuffare, leka  med bilar och får ta mer plats.  De ska brottas och får höras.

Och känslan är att vi inte ställer lika höga krav på våra gossar, som på våra döttrar. Kan det stämma?

By: oroad pojkmamma som tycker att kill - och mansrollen är alldeles för snäv. Vad göra åt saken?

Man läser i något magasin att ett kokt ägg är ett bra mellanmål.

Man kokar ett ägg på morgonen, kylar av den och lägger ett ägg i en plastpåse som man tar med sig till kontoret.

Man äter ägget strax innan 14.00 som mellanmål.

Well, det är gigantisk bostadsbrist i Kiruna.

Så var det inte för nästan åtta år sedan. Då skulle jag sälja min centrala etta.

25.000 sa jag till familjefadern som skulle köpa den.

Ok, sa han.

Och jag fick så dåligt samvete, för jag hade köpt lägenheten för bara 13 000 kronor, så jag bara:

Du får den för 23 000 kronor. Och alla möbler ingår då också.

Ok, sa han.

Undra vad den lägenheten är värd idag? Hyran låg på någon tusenlapp.

...här på redaktionen.

Åsa Junkka testar också lite yogapositioner.

By:

Lina 31.

Tydligen är det kring 30-års åldern man blir extra intresserad av sin hälsa.

Vid 40 blir man ännu värre. Vad jag hört.

" 
Jag har i ärlighetens namn inte hängt med på alla lyckopiller så du kan ha tagit upp mina redan.
 
Jag har helt förälskat mig i Zumba. Min kropp har börjat krångla och jag har fått en diagnos som jag har svårt att acceptera! Pga. av det så sålde jag mitt stora lyckopiller, min älskade häst, för att hinna med träning.
Jag har provat en del träningsformer som ska vara nyttiga för mig. Bla. Qigong. Det har gett mig mycket men inget har gjort den här 45-åringen så lycklig som Zumba. Och det är det livet går ut på enlig mig..att njuta. Naturligtvis utan att skada eller såra andra. .
 
Mitt störtsta lyckopiller är natuligtvis min familj men det är ju tyvärr inte alla som får uppleva den lyckan. Våran Sheltie, Wille, är också en guldklimp.
 
Meditation är också något som ger mig mycket. Eftersom jag är lite otålig av naturen började jag med vägledda meditationer. Nu när jag har lärt mig tekniken kan jag leda mig själv i meditationen.
Det jag har fått uppleva under meditation är så starkt så att det nästan inte går att förklara. Jag vet att det låter flummigt. Men om du tänker på känslan i kroppen när du kommer hem och får sticka näsan i ditt barns hals och dra in den ljuvliga doften. Du vet när lyckan är så stor att du känner dig självlysande!  Det "ljuset" har jag nu mycket lättare att plocka fram och jag försöker även att sprida det till andra i min omgivning.
 
Ha en bra dag!
 
kram Nina"

Så: Zumbavänner i Luleå? Finns ni?

Tydligen kan Zumba vara ett lyckopiller.

Hör av er.
 

Vänsterpartiets tidning Vänsterpress slår fast att skattepengar går till horor:

" Och svenska folket betalar kalaset, både bröllop, fester och horor"

"...för att han skulle lägga av med sitt leverne med prostituerade...".

( Läser det i Expressen. )

Vänsterpress har  alltså läst boken Den motvillige monarken och rubriken på artikeln är "En kåt kung" ( hmmm....vem har inte varit det? Är det känslotillståndet skandalöst ?)

Nåväl: Hovet ska låta jurister granska det hela, eftersom det ingenstans i boken står att kungen köpt horor, men den ansvarige utgivaren för Vänsterpress går inte att nå för en kommentar.

Ansvarig utgivare är Vänsterns partisekreterare.

Ohly vill inte heller kommentera artikeln, men då stiger Kronprinsen Jonas Sjöstedt fram och putsar upp V:s fasad :

- Det är ett övertramp och man måste be om ursäkt, säger riksdagsmannen Jonas Sjöstedt till Expressen.

Bra Jonas Sjöstedt. Nu har du nog tagit ett steg närmare att leda partiet.

( foto: Johan Gunséu )

Thomas Fogdö kan bli årets föreläsare.

Kul!

Intervjuade Fogdö till Helg innan jul, han var lugn och sympatisk.

Det jag minns mest var hans tal om ansvar, att vi faktiskt har ett ansvar över våra liv.

Vi kan bryta ryggen, och det är en livskatastrof, helt jävla hemskt - men man kan få ett bra liv iallafall. Efter ett tag.

Vi får krisa, bryta ihop, vara deprimerade och förbannade på livet, men sedan har vi ansvar att ta små små steg till den tillvaron vi önskar.

Livet är inte rättvist - men vi har vårt liv och ingen annans liv. Vad ska vi göra av vår tid?

Nu kör jag lite dagisrace med fil i magen och sedan höres vi. Ok.

Annat: Ska blogga om hur jädrans bra jag är på att göra affärer. Speciellt lägenhetsaffärer. Ett riktigt proffs.

Vidare: Håller på att sy ihop säsong två av Lyckopiller. Så har du tips, ideér, förslag på vad du vill titta på, så är det dags att höra av dig. Nu.

Och har du själv hittat ditt lyckopiller i vardagen och vill berätta det, så är det dags att höra av dig. Nu.

Och har du hittat ditt lyckopiller, men inte vill berätta om det i tv, så kan du höra av dig ändå. För jag och bloggen är nyfiken.

Frågor på det?

Min mail: lina.nj@nsd.se

Ett av mina lyckopiller. Morgonpromenader. Händer för sällan, men är glad när det väl händer.

Diskuterat politik med kompis i telefon.

Hon är bekymrad över badhus och Luossabacken.

Många verkar vara just det, bekymrade.

Vad är det som händer i Kiruna?

Var är visionerna från politikernas håll?

Nattat barn och druckit ingefärste med filt över benen och datorn i knät. Skrivit text och letat information. Svarat på mail.

Ljusen är tända.

Tv:n står på. Följer utvecklingen i Egypten med ett öga och ett lyssnade öra.

Nu är det dags för mig att tvätta av mig sminket, tvätta av den här dagen och säga hej till sömnen.

Det svider i ögonen.

Jag är mycket trött.  

Lyxat med massage ( fick veta att ryggen är helt sne och felbelastad, men det visste jag redan och jag har fått tid till sjukgymnast)  och nyss bakat småkakor med barnen.

Det var rätt bra botemedel mot att vara förbaskad på hur saker och ting utvecklas i staden.

Cookies med nonstop och kolasnittar blev det.

Mumma med ett glas kall mjölk. Kanske borde vi alla baka lite mer? Det känns som att man blir gladare av det. Men övriga problem löser (tyvärr)  inte småkakor.

Jag glömde ju vår sjukvård när jag gjorde (icke)PR för vår stad, Kiruna.

Här får folk liksom demonstrera år efter år för sjukhuset skull - Lars Lindberg, NSD:s fd chefredaktör och fd chef för Radiotjänst skriver om ämnet. Här.

Kanske dags att besöka Hemnet och börja kolla efter bostäder i länet?

Facebookgruppen Nya Kirunabilder undrar om något fungerar i Kiruna?

Och på min FB-sida kommer förslaget att flytta till Piteå, där fungerar både badhus och slalombacke.

Ja, forskning visar ju att folk i Piteå mår bäst, kanske tack vare att skattepengarna genererar till saker som just badhus och slaolombacke?

Eller är det något annat med Piteå?

Hur mår Kirunaborna just nu? Jag undrar jag.

Själv är jag förbannad och funderar på hur huspriserna ser ut i Piteå.

Jag vet inte riktigt vad mina skattepengar går till i Kiruna kommun, kanske bäst att investera dem någonannanstans?

Well, men jag är glad också, för jag har fått en present för att jag är fru och mamma. Gillar känslan av att klockan är större än armen.

Synd att vi är beroende av ett företag när det kommer till backen, eller?

Nu är jag så jä**a less.

Ursäkta mig, men ska jag flytta från Kiruna eller?

Så här är det att bo i Kiruna just nu:

§ Badhuset ska stängas i ett år.

§ Öppna förskolan stängdes för länge sedan och får numera drivas runt av eldsjälar utan betalning. Inga pedagoger är där.

§ Biblioteket är skit, inte servicen, men själva huset uppmuntrar noll till läsning. Noll.

§ Vi vet inte var stan ska ligga, var stadskärnan ska vara.

§ Barngrupperna är jättestora, man ( kommunen) struntar fullständigt i Skolverkets rekomendationer om femton barn per grupp.

§ Det finns inga tider till talpedagog för yngre barn på grund av att kommunen tydligen bara har en, EN , talpedagog och äldre barn prioriteras.

§ Det finns inga bostäder för folk som vill flytta hit och nu så är Luossabacken stängd också.

.

.

.

Vill ni flytta till Kiruna?

Blir ni lockade av min reklam för min (fd) älskade stad?

Välkomna.

Själv funderar jag på att lämna stan. Man verkar inte vilja ha kvar barnfamiljer här.

Ja, jag får gnälla, för jag röstar.

---

Ringde föressten till min gamla hemkommun Härnösand där vi spenderar somrarna.

Jajamensan!  Bara att börja simskola för flickan under sommaren. Intensivkurs.

De frågade också om jag inte ville ha andra barnet på lek- och plask samtidigt.

Kontrasterna känns enorma.

Hur är det med era ungar? Vaknar de på grund av växtvärk?

Här hemma masseras det ofta ben på nätterna, båda lilla och stora vaknar av att det gör ont benen.  De växer, antar jag.

Man får köra olika tekniker, hårdare massage om det gör riktigt ont och musklerna behöver slappna av. Smekningar om det bara är lite spänningar.

Man lär sig.

Men är jag ensam om att ha ytterligare en roll: Nattmassör.

Det är ju klubbat och klart för renovering av Kirunas badhus och allmänheten kommer inte kunna simma under ett års tid.

Nu börjar folk protestera.

Själv har jag oroat mig över detta projekt  länge och innan valet informerade jag mig noga vilka som ville bygga nytt badhus, och vilka som ville renovera.

Jag håller nu på att undersöka om det går att få simundervisning till min dotter där vi ska spendera vår semester. Det är så otroligt viktigt att barn lär sig förhålla sig till vatten och lär sig simma.

Jag undrar hur våra folkvalda ser på det? Hur blir det med simskolorna?

Som jag ser det är vi i behov av flera nya lokaler i Kiruna, badhus, bibliotek, sportanläggningar. Tänk om man skulle våga drömma om ett multihus?

Där man kan läsa böcker medan man ser folk simmar? Fika efter ett svettigt motionspass?

Kan man äta kärlek? Ja, läs mailet nedan. Det är precis det man kan.

Så fint! Jag ska verkligen tänka på det  , att man ska lägga tid på mat och relationer - för de hör ihop.

Tack du fina för din livsvisdom.

"Livets goda. Det är så mysigt och underbart fint! Något så enkelt som en efterätt. Jag blir så glad när jag ser människor lägga tid på mat och relationer. För visst hör dom ihop? Jag tycker det. Att man kan vårda så mycket med hjälp av detta enkla men ändå livsavgörande. Det blir som att äta kärlek.

Jag och dottern gör efterätt på lördagarna, tillsammans. Vi gör tillsammans, slickar skålar och rör ihop. Äter och myser. Vi har inte mycket pengar men detta är värt mer än väldigt mycket annat.
 
Tack även för att du delar med dig av dina recept. Det uppskattas väldigt "

Mail om yoga och mat, och lite till:

Den här tjejen skriver handlingslistor mycket strukturerat, dvs i kategorier. Jag är imponerad.

"Hej!

Din blogg är så himla bra, du får med så mycket klokt och tänkvärt på så
få ord :-)

Håller med dig om yogandet, man vill verkligen frälsa alla! Jag är helt
övertygad om att yoga vore bra för ALLA, bara de vore villiga att ge det en
chans! Så jag försöker också frälsa världen i yogans anda så fort jag får
tillfälle. Jag började på en 8-gångers nybörjarkurs, och jag blev frälst
direkt. Bara på 2-3 veckor märkte man ju resultat, både fysiskt och
psykiskt! Men visst, det låter förmodligen lite flum-flum för en oinvigd
utan öppet sinne.

På tal om mathandling har jag precis som du jobbat i kassan (på fd Obs),
och jag tyckte också att det var så kul att se vad folk handlar och sedan
bygga upp deras personlighet och liv utifrån det. Jätteintressant ju!!

Mina egna handlingslappar är jättestrukturerade, i alla fall om jag ska
storhandla. Jag skriver först ner allt jag behöver, sedan renskriver jag
lappen efter hur varorna ligger i butiken så att jag som får en "karta" att
gå efter. Kontrollfreakigt? Ja, kan tyckas, men efter år av panikångest har
jag fått nog av att vilset irra runt i affärer bara för att slutligen ge
upp, lämna allt jag har för händer och hyperventilerandes springa ut ur
butiken.
Den här metoden fungerar utomordentligt bra måste jag säga, och i samband
med lite yoga-tänkande -ta det i sin egen takt och vara här och nu, beta av
vara för vara- så håller sig panikångesten på avstånd.
"