Det är skillnad på skit och pannkaka. Det vet framför allt alla dem som drabbas av upploppen i Husby. Det är skillnad på vad som satsas på dem. Just det. De är inte vi. Och det är antagligen den viktigaste orsaken till att det mesta dras in.
Att vi som inte bor där, ser dem som är där som om de är en annan sort.

I radion berättar en forskare som arbetat med att ta fram de orsaker som leder till upplopp, att hans kollega i rummet intill, arbetade som fältassistent  för 25 år sedan.

- Då var de 50 fältassistenter på hans kontor nu är de fem.

Finns det färre sociala problem  i de förorter där det brinner denna vecka? Nej, det visar ju OECD:s siffror. Fattigdomen har ökat med högst hastighet i Sverige de senaste 20 åren. Klyftorna blivit allt större.

Jag undrar om det är en av de viktiga orsakerna till att unga män slänger bort sin framtid. Ja, att de inte ser att det finns någon.

Tre dagar. Tre ljumma ljuvliga dagar och se knopparna kommer fram. Liljekonvalj i givakt, vinbär på häng och häggens klasar som små skalbaggar glufsar i sig.

Hela världen känns nyskurad. Lika ny och ren som de nyutslagna björklöven. Lika dammfri som vår städade ateljé. Om jag fick bestämma så skulle varje nytt år börja nu. Eller kanske att jag har fel. Det är ju när dagarna är korta, mörka och kalla som vi behöver alla fester som vi kan hitta. Nu är det ju fest varje dag utan undantag.

Lördagens fest i teve missade vi, gårdagens fest på isen missade jag. Nu sitter jag här och undrar om jag har missat något alls.

Grattis alla vinnare på isen och på scen. det här har varit er helg.

Nu finns Sverige på fjortonde plats bland OECD:s länder. Vi har med rekordfart rasat ner i jämlikhetslistan. 

Och jämställdheten ökar inte direkt när tingsrätten i Umeå lägger fram sin friande dom i ett våldtäktsmål. En ung flicka håller ihop sina ben för att slippa bli våldtagen av två män som använder en vinflaska. Tingsrätten anser att det gör hon för att hon är blyg. Alla björklöven i björkarnas stad borde rodna redan nu.

Rodna borde dessutom företagsledningen för American Apparel. När de gör reklam för sina UNISEX-skjortor låter den  kvinnorna posera med rumpan bar. Jag undrar vem det är som visar hur lite de förstår av hur samhället har förändrats. Domarna i Umeå? America Apparel? Eller vem då?

Visbys kommunledning rasar för att Karlskrona vågar sätta upp en skylt om att solen lyser flest timmar där. Det är ju sant om man räknar alla soltimmar hela året. Men Visby anser att eftersom att de har vunnit sommarsolligor så äger de rätten till att kalla sig den soligaste stan. I så fall bor de Luleå vara med och slåss för här var det soligast förra sommaren...

Blir människor som behöver hjälp starkare av att leva på socialbidrag?

Blir tonåringar mindre sköra av att personalen på skolorna dras ned?

Det är två frågor som jag anser att förre kommunalrådet numera socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, M , ska kunna svara på. Han säger:



Jag vill veta om det inte är bättre att de som har psykiska problem står utanför sjukförsäkringen.


Vi är i listornas förlovade land och denna vecka publiceras två nya försök till att rangordna oss. En visar på att Luleå hör till landets 30 bästa kommuner att leva i. En annan att Bill Gates Microsofts grundare här mest pengar i hela världen, Ingemar Kamprad, Ikea, hör till topp fem.

Jämlikhetslistans tråkigaste besked är att fattigdomen ökar mest i Sverige.

Det tog nästan  två år innan Rapport sände den nyhet som Utredningen om skatteutjämning mellan kommunerna berättade om.

Det är Stockholms län som får mest skatteutjämning, därefter är det de två storstadsområdena som får bidrag.

Det är inte de 30 kommuner som förlorat mer än 40 procent av sin befolkning som får ta emot skatteutjämning så att de kan utföra de uppgifter som är nödvändiga. De är inte skoleleverna, de allra äldsta eller de sjuka som garanteras en lägsta nivå. Det är rika kommuner som Täby där invånarna får mest.

Varför? Jo, för att reglerna har ändrats sedan skatteuppgörelsen togs för 20 år sedan. En liten bit i taget har tyngdpunkten från utjämning till kostnadsstöd förflyttats.

Anders Borg, finansminister, som är ansvarig för skatter säger ingenting. Men Annie Lööf som är näringsminister debatterar och säger: Vi har höjt stödet till bensinstationer och matbutiker i glesbygd.


Det handlar inte om små bidrag, det handlar om hur mycket varje människa är värd. Är alla lika värda i vårt avlånga land? Se då till att utjämningen inte går till rika kommuners kostnader för att hyran och lönerna är höga, mycket högre än i övriga landet. Höga kostnader ger höga bidrag och då har ju inte lilla Åsele an chans.

En av de nyheter som kom fram är att staten har flyttat tusentals arbetsplatser och lagt ner tusentals utanför de tre storstäderna. Regeringen har skapat 1 700 nya jobb i Stockholm.

Samtidigt talar politikerna om de två myndigheter som flyttade till Visby. Det var så synd om de människor som tvingades välja att flytta med.

Tänk om vi såg människors lika värde som om att vi har en skyldighet att försöka hitta bättre lösningar på de problem som uppstår när arbetslivet förändras? Tänk om den bästa utjämningen skulle vara att unga nyutbildade fick en morot för att börja sitt arbetsliv där det finns brist på personal.

Så gör den norska staten för att alla ska få sjukvård och utbildning oberoende av var de bor. Som det är nu tror vi en sak och får veta att allt är tvärtom. Det är inte det bästa sättet

Hit men inte längre. Gränsen går i Umeå. Nu när ett tågsätt fyllt med koppar spårat ur på gränsen mellan Jörn och Älvsbyn kan inte SSAB i Borlänge tillverka plåt, patienterna som ska till onkologen i Umeå kan inte ta tåget och turisterna som ska fara till riksgränsen får hoppa av i Umeå för att ta bussen norrut.

Gränsen för dubbelspår går i Umeå. Trots att EU tycker att det viktigaste infrastrukturprojektet är att bygga ett spår mellan Umeå och den finska gränsen så händer ingenting. EU prioriterar detta så högt att de erbjuder 40 procent av kostnaden i stöd. Men vår regering tycker att det är helt okej att en tredjedel av landet är utan järnvägstrafik söderut om ett spår rivs upp. Ja, för inte kan det väl finnas några behov att fara norrut?

Nu har det det gått mer än 75 timmar sedan vagnarna rev upp rälsen och all trafik blev stoppad. Mer än tre dygn sedan tågen rullade. Då får vi veta att denna gång blev inte stoppet sju dygn utan fyra. En tredjedel av landet utan tågtrafik i fyra dygn. Urspårad.

Ibland kan man inte tro på vad det står i tidningen. Det är så otroligt att det liksom inte kan passa in i pusslet. En pusselbit som liksom kommer från ett helt annat pussel.

Igår fick jag en artikel som författaren Kristian Lundberg har skrivit. Han som vann ett Augustpris med "Yarden". En bok som bland annat innehåller en beskrivning av de tunga och okända arbetsförhållanden som gäller i Malmös hamn. Boken är en roman. Ett hittepå. En bok som beskriver verkligheten där personerna är fiktiva.ja, på låtsas.

Helt från ingenstans fyra år senare får författaren veta att hans bok undersöks av en undersökande journalist. Bra, tänker han, äntligen får de som jobbar i hamnen visa hur de har det. Men den delen är ointressant för den undersökande journalisten. Han tänker ta reda på om de fiktiva personerna i historien är påhittade!!!

Det är då jag förstår hur dålig skolan är. Ja, när de som gått där inte har fått lära sig att se skillnad på romaner och nyhetsartiklar.

Kyligt var det när vår utrikesminister Carl Bildt gjorde sin karriär på 1980-talet. Då han jagade sovjetiska ubåtar i den svenska skärgården. De visade sig vara djur som gjorde olika ljud under vattnet. I påskas var det ryska stridsplan som närmade sig Sverige. Två bombplan och fyra jaktplan var 3,5 mil från den svenska gränsen. Flygvapnet i Sverige hade ingen beredskap så det var Nato som flög ut över Östersjön. Sex veckor senare avfärdar Carl Bildt debatten och kallar den rätt hysterisk.
Det finns inget sakligt underlag, säger han, för påståendet att Ryssland övade anfall mot Sverige.

Ännu kallare blir det för varje år med massarbetslöshet i Europa. I Ungern kapas demokratin av Jobbik och Fidesz, och i Storbritannien heter landets tredje största parti UK Independence Party. Det fick Drottning Elizabeth och hennes Toryregering att fylla regeringsförklaringen med främlingsrädsla. Förra gången massarbetslösheten spreds över de brittiska öarna var det Brittish union of Fascist med ledaren Oswald Mosley som tågade på gatorna.

Han talade alltid om vad vanliga människor måste offra för saken. Övertron på idéer fanns också 1913. Då skulle litteraturen och musiken vara med och skapa den moderna människan. Coco Chanel klädde henne och Igor Stravinsky upprörde henne med sitt verk Våroffer. Debatten om vad som kan spelas, dansas och göras på en scen ekade från Paris, över Berlin till New York.

Idag är det självklart för oss att media skildrar USA som om det ligger närmare oss än Berlin. Och på många sätt är det ingen skillnad mellan de brott mot flickor och kvinnor som begås här eller där. Denna vecka följer vi den obegripligt hemska kidnappningen av tre unga kvinnor i Cleveland som tog sig ut ur huset efter tio år.

Tio år. Då för tio år sedan fanns det fortfarande svenska som visste när folknykterhetens dag firas. På bakfyllans dag sa många efter den första utomhusfyllan. Andra kallar den kristiflygaredagen. Kristi himmelsfärds dag var den enda lediga dagen då nykterhetsrörelsen kunde samlas när de ville sprida sitt budskap 1925.

Vi lever på gränsen, på gränsen till den tid när allt börjar gro. Fortfarande är allt slutet, knutet och låst. Men alldeles om bara någon timme, dag eller så öppnar sig en knopp, ett löv och då... har vi tagit steget över den osynliga linje där vi balanserar idag. Atjoo!

En av mina vänner från barndomens somrar är jurist. Hon arbetar i södra Sverige som ombud. Ibland är hon ombud för flyktingar. Varje gång media har en debatt om hur lätt det skulle vara att få stanna i Sverige säger hon riktigt förbannat: De har ingen aning om vad som krävs för att få ett uppehållstillstånd.

Nej vi har inte vetat vad som krävs.Men läser vi Lena Tegströms reportage i dagens tidning så får vi veta att i Sverige räcker det inte att vara ensam överlevande i en familj som mördats av fiender till fadern. Migrationsverket anser att den unge mannen ska gömma sig i Kabul, trots att familjens fiender sökt efter honom där.

Sveriges främste Afghanistankännare Anders Fänge anser att ingen av dem som sakta svälter sig in i döden i Boden skulle kunna klara sig i Afghanistan.
Han säger:

Jag tycker att man ska titta närmare på om man kan sända tillbaka människor till Afghanistan. Alla oberoende bedömare förutser en osäker framtid med värre våldsamheter och en allvarligare krigssituation.

En kort tid delade jag bostad med en ung student från Afghanistan. Vi hyrde rum hos en äldre kvinna på Bergviken. Han hade klarat av sina studier för att bli behörig att söka till Tekniska högskolan i Luleå. Hans föräldrar var en del av den sovjetiska makten i Kabul. De hade utbildat sig i Moskva. Men för 27 år sedan var det inte långt kvar innan Sovjet förlorade det kalla kriget och lämnade landet. Då var det förött av inbördeskrig. Sen kom de olika islamistiska gerillagrupperna som vi kallar talibaner idag. De hade fått sina pengar och vapen från USA. Inbördeskriget böljade fram över landet. Kvinnorna stängdes in i stora tygsjok och fick stanna i hemmen. Barnen förlorade möjligheten att gå i skola. De hänvisades till koranskolor.

Det är väl ungefär då som Usama-bin-laden planerar sitt dåd mot New York. Snart börjar kriget mot terrorn.

Vi deltar tillsammans med Nato.

Men lyckas vi göra landet säkrare?

Finbesök på ängen en vanlig vardag. Herr storspov har tagit sig en sväng runt björken och lockar på de andra som sitter där i diket. Först händer ingenting, sen kommer de ut på sin tidiga morgonpromenad. Men det är så långt borta att jag inte når fram. Jag hör deras debatt och deras lockrop men inte ens mitt längsta objektiv får in dem i sökaren.

Dagens läsning är vår alldeles nya sopsorteringsguide, där jag letar poesi. Det finns ett upprepande som sjunger mellan raderna. Och jag får lära mig något nytt. Det finns tre olika förslag om ställen där jag kan lämna min slitna kaffekopp. Den kan läggas i grovsoporna, lämnas till återvinningscentralen och skänkas till återvinningsmarknaden. Det är en hel vetenskap i korta sentenser.

Var det någon mer än jag som såg de två partiledardebatterna igår? Först lyssnade jag till slutdebatten inför valet till sametinget. En chans att få lära sig något helt nytt. Den andra debatten med partiledarna från riksdagen gick i gamla hjulspår.

En retorisk bild fick mig att se hur socialdemokraterna ser på skattesänkningar, jämfört med regeringen.

" Ni använder ett sprinklersystem när ni sprider pengarna, vi använder en tillbringare för att fylla rätt glas."

Det sa Stefan Löfvén.

Annie Lööf, C, ville förbättra skolan med hjälp av ung företagsamhet, Göran Hägglund, KD, göra de privata vårdföretagen mer öppna samtidigt som han vägrar berätta vilka apotek som är bra. Den stora skiljelinjen går mellan det svenska folket och våra politiker, ( förutom Jonas Sjöstedt, V) när det gäller skattepengarna som vinstutdelningar till riskkapitalbolag.

Igår fick vi veta att ett av dessa bolag sålt sina Apotek som de köpte för tre år sedan. Priset? Jo, 195 procent mer än de betalade till oss skattebetalare...

Grattis Mattias Alkbergs Begravning till alla fina recensioner som ni fick när ni spelade, gestaltade och sjöng på Dramaten i Stockholm.

Grattis alla norrbottningar nu ställer Karin Mamma Andersson ut på Konsthallen i Kulturens hus i Luleå.

Grattis alla som bor i Sverige om LO:s förslag om hur vi ska kunna satsa på 100 000 nya arbetstillfällen går igenom. Till och med Kjell-Olof Feldt anser att denna tid är inte en tid för sparande utan en ti för att investera inför framtiden.

Grattis alla seglingsfantaster. I sommar får ni chansen att tävla mellan Sandhamn och Luleå. Det är 25 år sedan hela fjärden fylldes med VM-seglingarna. Nu ska ett race anordnas efter Gotland runt.

Redan under det kalla kriget i Afghanistan satsade USA på islamistiska grupper som slogs mot Sovjet. Idag är vi med i kriget både i Afghanistan och som åskådare till den förtvivlan som de flyktingar visar som sakta svälter sig till döds utanför migrationsverket i Boden. Det är sorgligt förtvivlat sorgligt.

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt fick svara på konstitutionsutskottets frågor om Sveriges engagemang i Saudiarabien. Den svenska staten projekterade en avancerad vapenfabrik genom ett företag som FOI skapade. -Ingenting, sa Fredrik Reinfeldt att han visste, innan radion avslöjade historien. Detta trots flera regeringsbeslut.

Vårt samhälle är för det mesta högteknologiskt. Vi varnas för att bli lurade i cyberrymden. Men veckans mesta bedrägeri stod de två som använde en pantflaska och ett snöre för att lura till sig pantkvitton för 11 000 kronor. Till slut blev de avslöjade av en butikskamera.

Jag kan inte låta bli att tänka på att verkligheten alltid slår dikten.

T o m i Luleå där kommunen har bestämt att vårljuset räcker. Från och med den 1 maj är alla gatlyktor släckta. Det är som med fåglarna som flyttar efter datum och inte efter vädret. Oavsett hur långt våren har kommit är ljuset släckt.

Verkligheten slår dikten än en gång. I morse när jag läste webbtidningen fick jag skratta högt. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat hitta på detta lågteknologiska bedrägeri. Vad som hänt? Jo, för att få pengar hade några personer använt ett snöre för att kunna panta gång på gång.

11 000 kronor hann de få pantkvitton på, utan att någon märkte något.

Nej, det var inte första april, det var första maj.

En första maj där det gick en skarp skiljelinje mellan de inom arbetarrörelsen som vill använda skatter för att utveckla samhället, låta överskottsmålet gälla över en längre tid än idag och att satsa på att alla ska ha rätt till en lön när de deltar i arbetsmarknadsåtgärder.

Och de som håller i sig i de ramar som fastställdes i en annan tid när arbetslösheten var lägre än idag.

Vi får hoppas att verkligheten skapar en öppning för alla dem som inte får vara med idag.

Var gick du? Det var frågan vi alla ställde när vi samlades på kaféet i Gamla stan.  Det fanns inte en chans att någon lät bli att demonstrera den 1 maj. Först var det förhållandet på arbetsmarknaden, (paragraf 32), som fick oss att samlas och trava iväg. Sen var det kriget i Indokina som skapade ett tvång att demonstrera. Och vi kunde inte förstå att ingen slogs för barnen som varje dag drabbades av drogernas baksidor. Vi tillverkade banderoller med slagord mot denna låtgå-mentalitet. Vi såg framåt. Vi hade en tro på att allt gick mot att det skulle bli bättre. Det var nog det allra viktigaste. Ja, att 1 maj gav en riktning mot ett samhälle där vi alla räknas.

Det är inte så idag. Vi har skapat ett samhälle där vårt värde är relativt. Ett samhälle där människor utnyttjas av giriga arbetsgivare på samma sätt som det var före vi skapade arbetarrörelsen. RUT och ROT har öppnat en flod av arbeten utan avtal och försäkringar.Alla som har läst denna blogg vet att jag är otroligt tveksam till nyttan med dessa arbeten som vi skattebetalare betalar bidrag för.

Idag handlar Uppdrag Granskning om vad som sker. Det är antagligen dessa förhållanden som vi borde demonstrera mot. Kaliber har också berättat på P1.

Tvärsigenom dörren hörs den intensiva kören i björken. Stänger av radion och öppnar dörren. Nu håller regnet takten när kören samlas inför Valborg. Tänk i morgon då brister vi ut i hyllningar. Vi hoppas på, att slippa ha vantar på, vid den sprakande elden. Varje år tänker jag på den Valborg jag aldrig glömma. Promenaden över åkrarna till den enorma elden i snöstormen i Sörmland. Vi började firandet av våren det året med nya klackiskor, tunna strumpor och svepande klänningar på altanen i solen och slutade kvällen  med tjocksockor, ylletröjor och morfars gummistövlar. Men sången den var så där vacker som bara en vårkör kan vara och det klarnade upp när elden falnade och då var det stjärnklart för oss stjärnögda vårförälskade.

Relativ fattigdom är kanske veckans torra sammanfattning.

Veckans högsta siffra är 41 000 utförsäkrade från sjukförsäkringen. Var tionde av dem lever idag på socialbidrag, dvs 3 880 kronor per månad. Vilket är en förhållandevis låg siffra.

Skolchefen i Luleå uppmanar alla familjer att lämna sina barn med matpaket i kylväskor på skolan och förskolorna. Hon poängterar att skolplikten gäller även om Kommunals strejk bryter ut på måndag. De som strider för att få högre löner hör till dem som inte tjänar mer än cirka 15 procent av en statsrådslön.
Åter till drop-in
Gunilla Carlsson heter vår biståndsminister som kritiseras hårt den senaste veckan. Enligt en utredning har hennes beslut utsatt fattiga i behov av bistånd för onödigt lång väntan på hjälp. I våra ögon är självklart dessa människor som lever i krigszoner i stort behov av stöd.

Men den fattigdom som finns i Sverige ifrågasätts hela tiden. Författaren Susanna Alakoski var i Luleå denna vecka. Hon berättade om den sociala forskning som visar att det finns fattiga barn i vårt land. Hon berättade också om hemlöshetsakademin vid Lunds universitet.
-De säger att om vi bara använder en promille- en tusendel, av vad vi sänker restaurangmomsen med så skulle vi kunna utrota hemlösheten berättar hon inför en fullsatt sal i Kulturens hus.

Fullsatt, skulle Lindeman fräst ifrån. Du tror att du sett en fullsatt sal. Kom inte och snacka om fullsatt om du in te var i Globen. Där hade kanadensaren Justin Bieber tre fulsatta konserter. Mer lokalt så drar Piteå IF en stor publik när de spelar i damallsvenskan. Det är länets bästa fotbollslag.

Kommer ni ihåg när allt skulle vara Drop-in? Nu har Kalix kyrka drop-in under kulturnatta för dem som vill gifta sig. Drop-in vigslar händer väl annars oftast i Las Vegas

Det här är ett klipp från DN idag. Texten handlar om hur rummen vi vistas i påverkar vår kropp och vårt liv. Jag har alltid varit orolig för att bristen på ljus påverkar oss mer än vi vill veta. Det finns så stora skillnader i min ork mellan en vanlig dag i november och en dag i april. Det är otroligt häftigt med den porlande glädjen över ljuset, när det återvänder med en snabbhet, som jag har glömt sen förra våren. Det pirrar och tiden räcker till att hinna med.

I natt var det inte många timmar mörker. Redan före fyra började storspoven drilla. Björkarna fylldes av småfåglar som samlade sig till en kvittrande sång. Energin från ljuset, ljuden och doften av jord är en gåva.

Vad är fattigdom? Den är relativ, berättar Susanna Alakoski när hon talar med Kerstin Wixe om sitt liv och sin bok Oktober i Fattigsverige. 

Hon var en av dem som reagerade på vårt sätt att hitta olika orsaker till att det inte finns barnfattigdom idag.

Samtidigt som hennes bok kom till bokhandlarna i höstas gjorde Uppdrag granskning ett inslag om att barnfattigdom inte finns. Jan Josefsson gick runt i ett bostadsområde och talade med barn som inte såg sig själva som fattiga.

Susanna Alakoski berättar om sitt eget liv och konstaterar att barn som lever i fattigdom och kaos, upplever detta som annorlunda och som en brist, först som vuxna.

När jag såg intervjuerna med barnen på teve som ansåg att ingen är fattig här, tänkte jag att deras berättelser är ett bevis på att de lever utan kontakter med de tvåtredjedelar i Sverige, som fortfarande har det bra. De hade helt andra upplevelser med sig om vad fattigdom i deras hemländer är och har ännu inte upptäckt hur de andra lever här. Som ett bevis på hur isolerat vi lever.

Susanna Alakoski har samlat på de dokument som alla myndigheter skrivit om hennes liv och hennes familj. Det är 600 sidor som hon spritt ut över golvet i det rum där hon skrev sin bok.

Ett rum i Ystad, stan där hon växte upp. Hon skrev och vandrade runt, i sin stad. Hon mötte de människor som hon hängde med i tonåren och såg hur de mådde, om de fanns i livet, och upptäckte det som hon aldrig såg då när hon var 14 och flyttade hemifrån.

"Jag är en person som väljer att gå rakt in i det som gör ont, jag går inte undan." Det är en av Susanna Alakoskis förklaringar till att hon klarade av att vara i Ystad, läsa dessa handlingar med beskrivningar av familjens liv och möta vännerna från förr.

Hon har sökt upp den forskning som finns idag om fattigdom och hemlöshet. Vid Lunds universitet finns "Hemlöshetsakademin". De har alla fakta om vårt samhälles styvbarn.

Forskningen visar att det finns ungefär 1 000 hemlösa barn.

Hemlöshetsakademin har räknat på vad det skulle kosta att skapa ett socialt program för att utrota hemlösheten i Sverige. Kostnaden är en promille av vad det kostade att sänka restaurangmomsen enligt forskarna. En tusendel av denna skattesänkning låter som ett väldigt billigt pris för att vi ska få leva i ett samhälle där alla har samma rätt till bostad. Billigt för oss som samhälle och otroligt värdefullt för de familjer som idag slussas mellan olika sovsalar hos välgörenhetsorganisationer.

Om högt och lågt från sidan. Det är ibland som med denna bild. Vi tittar och ser det vi tolkar in. Jag skulle kunna tänka mig att de flesta tror att våren är snöfri nu vid älvens strand. Så långt har inte gumman Tö hunnit än. Men med den information som bilden ger är det en slutsats som inte är fel.

Varje år får politikerna massor med ofullständig information men en är likadan när antagningen till gymnasierna är klar. Vård och omsorg har lägst antagningspoäng. Skulle jag titta på dessa siffror år efter år så skulle jag vilja se mer. Ja, jag skulle ta reda på varför antagningspoängen till utbildningarna inom vården har 92,5 som antagningspoäng, när VVS och fastighet har 165. Eller när dans, musik och frisör har långt över alla andra. Vill du gå musikprogrammet krävs 257, 5 poäng.

Vad säger detta? Så här från sidan skulle jag kunna påstå att vårdyrkena har förlorat sin status. Jag som var tonåring på 1970-talet minns hur mina klasskamrater med högsta betyg 5,0 sökte till vårdlinjen för att kunna bli sjuksköterskor. Vi drömde om att kunna göra en insats. Vi såg hur villkoren för dem som jobbade då blev allt bättre.

Vad sker idag? Vilka är villkoren för anställda i vårdyrken? Hur behandlar vi människor som arbetar med att ta hand om sjuka och funktionsnedsatta?

Det är kanske de frågor som politiker i kommuner och landsting borde svara på. Inte göra som Norrbottens läns landsting och polisanmäla sina anställda när personalen löser ett problem för patienterna. Ja, varför valde landstingsledningen att polisanmäla sjuksköterskor och läkare när de skrev ut ett tiotal körkortsintyg utanför arbetstid mot pengar till kaffekassan? Tror de att det kommer att bli lättare att anställa välutbildad personal?

Vårdcentralchefen som införde systemet hon undrar varför landstinget inte frågade personalen och sa till dem att denna service skulle avslutas.

Kommer fler att söka sig till vården? Erbjudandet i kommunen innehåller arbetsdagar från 07.000 till 21.30 med en lång rast mitt på dagen. Deltidstjänster. Och ett evigt hoppande mellan olika tjänster innan du erbjuds en fast anställning.

Helt klart visar vi som samhälle att vårdyrkena inte har någon status alls.