I dag kan ni läsa om Sophia Sundberg som drömt om att besöka Haparanda hela sitt liv, nu har hon varit hit. Här föreläste hon och bjöd in till walk and talk.

"Skapa dig en målbild och jobba dig dit", säger Sophia Sundberg och påminner om det vi ibland glömmer. Håll fokus! och ha roligt förstås!

I morgon är det valborgsmässoafton och våren skall hälsas välkommen med eldar, tal, fågelkvitter och vårkänslor.

Noterade att det inte finns någon stor hög med kvistar som väntas tändas på i morgon i Rian, utanför Gammelgården i Kalix. För många bybor och Kalixbor har det blivit en tradition att åka förbi där. Elden har i alla år speglat sig så vackert mot Kalixälvens vatten.

"Kanske gör de brasan i morgon", föreslog en god vän.

Kanske det, eller kanske inte.

Hur som helst kommer vackra våreldar att brinna runt om i vackra Tornedalen i morgon.

Själv kommer jag att befinna mig på valborgsfirande vid Koivumaas fäbodar i Övertorneå där jag fått äran att hålla vårtal.

I övrigt konstaterar jag denna dag att vi välkomnar helgens värme med varierande entusiasm och tilltro. En del har släppt jackan och går runt stan i t-shirt, en herre hade fortfarande toppeluvan på huvudet och ur en kvinnas ficka såg jag ett par vantar titta fram, i fall att...

Trevlig valborg på er alla!

Solen ler och möjligheten att ladda sina batterier i dess sken är stor.

Arbeta hårt och det skall löna sig. Det är många som sliter livet ur sig dagligdags och visst lönar det sig ofta.

Men det lönar sig bara under en förutsättning.

Att omgivningen inte har fullt upp med sig själv och andra intressen.

Att odla en myt om sig själv kan i dessa sammanhang vara ett lättare sätt att ta sig fram.

Säg en utsago om dig själv tillräckligt många gånger och det blir tillsist en sanning.

Men det lönar sig bara under förutsättning att ingen känner sin ställning hotad av din sanning...

Det här med människor är komplicerat.

Detta diskuterades under en livlig och uppfriskande debatt under gårdagskvällen.

De som resoneradess åsikter spretade åt alla de håll.

Vad tror du?

En dold agenda är en ful agenda.

Ändå tycks det som att den gömda verkligheten är den som styr mångt och mycket i den vuxna världen.

Vad är det som händer när den dolda agendan tar över?

När sker det?

När lär vi oss förstå den dolda agendans språk?

Klart är att barn använder inga hemliga spel, de spelar sina kort öppna och möter världen med en välvilja få vuxna förunnade.

Vems verklighet vill vi leva i?

Den öppna eller den dolda?

Men det är klart.

Den dolda agendan är bara hemlig för dem som inte är initierade. Kanske är det så att den hemliga verkligheten får delaktiga att känna sig utvalda och speciella? Kanske är just detta som är den dolda agendans dolda agenda och den enda möjligheten till att behålla hemlisen hemlig?

Vem vet?

och

Vem tjänar på den dolda verkligheten?

Tjänar demokratin på det?

På radioreklamen meddelas att det är dags att så gräsfrön nu. Detta för att gräsets rötter ska hinna bli tillräckligt rotade innan sommartorkan slår till.

Ska vi testa?

Ska vi ta och slänga ut lite frön på snön?

Kärleken till livet yr av vårfeber.

De små gruskornen i tusental som pryder hallgolvet stör inte längre.

Solen får dammet att dansa och fönstrets små fingeravtryck speglar sig i de tre glasen.

Kärleken till livet dansar.

I dag känner jag olust över baktankar.

Tänk vad mycket enklare allt vore om alla spelade med öppna kort.

Skulle spänningen försvinna då?

Vem bryr sig?

Rak kommunikation, ja tack!

Säg det du menar och gör det du säger och stå för den du är och ha inga dolda agendor.

JA TACK!

Som jag sagt tidigare, jag tror inte på slumpen. Sammanträffanden över det naturliga har ofta en högst naturlig förklaring.

Konspirationstänkandet är i gång.

I övrigt har dagen varit lysande, lika strålande bra som vädret.

Det tycks som att det är långt fler än jag som våndas över det stora jaget. Samtidigt verkar det som att jaget utan ett stort uppblåst ego är vad många av oss efterfrågar.

Av samtalen vi fört kring det stora jaget sedan förra blogginlägget visar att vi är vill se personer, personligheter, tyckande.

Varför?

För att kunna jämföra, få nya infallsvinklar, känna igen, rata eller försvara...

En av er som hört av er sade så finurligt "När jag kommer hem efter jobbet är jag så trött att jag inte orkar umgås för det tar för mycket kraft och energi. Men jag vill inte vara ensam, så då umgås jag på facebook och läser bloggar. Jag får ett socialtliv samtidigt som jag slipper delta om jag inte orkar och då vill jag inte möta allmänna utsagor".

Det där är vi nog många som kan känna igen utan att nödvändigtvis satt ord på.

En annan kommentar är:

"Att brinna för SIN  egen tanke och tro är varje människas rättighet och ännu bättre är ju om man får lyckan att dela sin åsikt med andra! "

Visst är det väl så...

och

"Att vara allmängiltig låter så beige och avslaget!" Personen i fråga trodde inte att jag skulle lyckas vara allmängiltig och det är nog sant. Ska jag försöka vara det måste jag nog helt enkelt bara hålla tyst och det är inte alltid så dumt det heller...

Tänk vilken tur att vi har varandra, har andra än oss själva att tänka med. Tänk så mycket klokare vi blir på detta sätt:)

Jag, jag, jaaag, jag, jag och jag och jag och jaaaag!

Jag känner mig träffad och jag behöver bearbeta detta väldigt noga.

Läste ni Jan Bergstens krönika i lördagens NSD. Träffsäker, klockren och utomordentligt välskriven av journalisträven med en erfarenhetsbank över det vanliga. Jag läste flera gånger och några gånger till.

Han skriver om just det som jag funderat om så många gånger, om anledningen till att jag då och då drabbas av brottningsmatch och slitningar inte minst med bloggen.

Vem är jag att stå här och vråla JAG, JAG, JAG åt det ena och det andra.

Nu står jag här och har precis läst Jan Bergstens krönika igen.

Han tänker inte skriva j-a-g.

Jag funderar på om jag ska fortsätta skriva j-a-g eller lägga av.

Det finns många sidor på den här debatten.

Å ena sidan har jag fått otroligt mycket respons sedan jag började blogga och skriva nyhetskrönikor och kommentarer. Den respons jag snabbast fick var "du är ju som vanlig" och JAAAA, det är klar jag är, det är klart att vi journalister är. Alla är vi som folk är mest, både du och jag och alla andra. För många har mitt skrivande och mitt sätt att dela med mig gjort att de har vågat närma sig mig, vågat ta kontakt och vågat tipsa, kommentera och fråga.

Det applåderar jag.

De kommentarer som når mig är också "berätta mer om dig!" och "det är så roligt när du berättar om familjen och om dina upplevelser".

Tack!

Å andra sidan står jag här och ropar JAG som en annan egotrippad egotripp stup i ett och det finns garanterat fler personer än Jan Bergsten som undrar varför jaget får sådant stort utrymme. Men de kommentarerna har inte nått mig, tidigare...

Borde jag sluta med j-a-g?

Borde jag sluta bete mig som ett egofreak?

Jag vet inte.

Jag måste tänka på detta några varv till.

Men du, hjälp mig gärna!

Hur resonerar du om JAG:et och dess betydelse? Ska vi journalister vara ett jag som träder fram och berättar om oss själva eller ska vi hålla oss till den anonyma berättarrösten? Är det för mycket jag och eget tyckande i samhället i dag? Borde vi bli mer allmängiltiga?

Mejla mig, messa, ring eller kommentera!

linda.danhall@nsd.se

070-373 60 20

Tarmarna vrider sig i ångest och håret reser sig på armarna i ett försök att fly.

Magsjuka är oerhört äckelvidrigt.

Vi spritar händerna som galna och hoppas att detta går över snabbare än snabbt.

Jag som var helt övertygad om att vi klarat oss i år, men icke.

Ännu ett bevis på att inte ropa hej...

Anton flyttade från södra Sverige till Norrbotten för en tid sedan. Han konstaterade snabbt att det var ganska kallt här och att snön fortfarande låg vit på marken. Han flyttade till Norrbotten för att starta ett annat liv, med mer natur och lugn.

Det var drömmar som infriades.

Han älskar friheten här.

Men allt är inte guld och gröna skogar för en nyinflyttad visar det sig.

"I dag gick jag runt och sökte jobb. Jag gick in överallt och alla sade nej", säger Anton.

Han är uppenbart bekymrad.

"Hur ska jag lära känna människor om jag inte har ett jobb. Jag kan inte bo här på besparingar hur länge som helst, jag måste få ett jobb. Inte ens en provanställning fick jag fatt på".

Jag tänker länge på Antons ord.

Han har en poäng.

Som ny i Norrbotten behövs ett jobb för att komma in i det sociala sammanhanget.

Samtidigt är jag inte förvånad över att han inte fick napp. Jobb växer inte på träd, även om det tycks bli bättre. Men hur är det egentligen, är vi Norrbottningar skeptiska? Får nyinflyttade samma chans som dem vi vetat vem är halva vårt liv och känner dess farbror och moster och mamma och pappa och vet i vilken gård denne person bor på?

Jag vet inte.

Det tåls att tänkas på.

Vad tror du?

Att lära känna nya människor och föra riktiga samtal är någonting av det mest intressanta som finns.

Att dela sina värderingar med någon som ser på livet och tillvaron på ett helt annat sätt är otroligt berikande.

Som jag ser det tillhör vi människor två läge (om vi nu tillåts att generalisera och det kan vi väl just nu få lov till). De som vill bevara sin syn på världen och de som vill vidga den.

Jag fullkomligt älskar att få fler perspektiv.

En sak som jag har märkt är att ju fler oliktänkare jag träffar, desto svårare har jag att leverera "så här ligger det till"-meningar. Det finns så många olika sätt att se på verkligheten på och vad säger att den ena versionen är mer rätt än en annan.

Det här gäller förstås inte i konkreta fall där det finns siffror och statistik som bevis, men där det handlar om känslor och upplevelser.

Nyligen fick jag förmånen att bekanta mig med en person som ser helt annorlunda på tillvaron än jag. Det som är självklart för mig, är verkligen allt annat än självklart för denna person.

Flera gånger har jag brustit i skratt för att debatten vi fört är absurd utifrån min livssyn, men helt verklig för den andre.

I morgon ska jag berätta om Anton.

Han berikar och befriar mina tankar lite mer.

Så fattades det omdebatterade beslutet om Kalix sjukhus.

Oändligt många är oroliga.

Ibland på kvällarna ringer det jobbsamtal hem. Lilla E brukar lyssna om jag inte tassar iväg i rummet längst bort för att det är ett känsligt samtal där källskydd krävs.

Lilla E lyssnar för att fånga upp stämningen och hon kommentarar det alltid.

I dag var hon tyst ganska länge...

"Mamma, du är mamma och så är du Linda på Norrländskan också, visst är det så".

Alla dessa roller.

Haparanda kommun brottas mellan att spara och att investera och har så här långt hållit balansen och avslutat åren med plus i pengakassan.

NSD synar nu i en serie Haparanda kommuns ekonomi och vad som påverkar den. 

Får ni några tankar, hör gärna av er!

Öppnar ett mejl och där står det "orimligt och orättvist". Här är det någon som fått nog och är beredd att ställa sig på barrikaderna för sin tro.

Tänka sig att två ord kan vända dagen för någonannan.

Nu är jag på banan igen.

Är någon stridslysten så inte tänker jag sitta och hänga läpp.

Fram för människans fria vilja och rätt att påverka enligt sin vision.

Det är morgonen som sätter mallen för resten av dagen. Blir morgonen dålig, kommer resten av dagen att blir hyfsat taskig. Det brukar helt enkelt vara svårt att vända de negativa energierna i maskineriet.

Men det går att göra sitt yttersta.

I dag har min dag - delvis- inte fått en så kallad jättebra start. Undrar vad det är som gör att det negativa så lätt trycker bort känslan av det positiva, kanske för att det negativa är så mörkt och mörkret så lätt slukar ljuset? Men varför är det så?

Det fina så här långt i dag var barnen som satt och målade med glitterfärg ivrigt diskuterande när jag lämnade hemmet.

Nu ska jag göra mitt yttersta för att vända trenden och visa att tesen om att morgonen bestämmer dagen är fel, jag ska försöka fokusera på känslan av att se barnen och glitterfärgen och vända missmodet och måttfullheten till kraft.

Jag hoppas att jag lyckas.

Nu ska jag hämta en kopp varmt kaffe (inte för att jag gillar kaffe) och en ostmacka, bara för att jag är så himla värd det.

Dagens uppmaning: Gör någonting bara för dig själv idag.

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=6836981

Härligt nappväder

Påskhelgen betyder ofta ledigt, god mat, ägg, påskris, påskgummor/gubbar och påskägg.

I allra högsta grad betyder det också pimpeltävlingar.

Pimpeltävlingar är trevliga arrangemang som på många håll närmast liknar folkfester. I många byar går byborna man ur huse och samlas nere på isen.

Oftast är det inte tävlingen som är det viktiga, utan samvaron.

Genom åren har vi på NSD bevistat många pimpeltävlingar och när vi pratat med varandra är den samlade reaktionen likartad "Vilken stämning, vilket trevligt arrangemang".

Så den här långfredagen inleder jag med att hylla pimpeltävlingarna som socialt evenemang.

Ses vi på någon is i helgen?

Jag vet att det kommer att hända någonting väldigt bra och det inte alltför långt fram i tiden.

Jag har ingen aning om vad det kan vara, men jag har det på känn.

Skulle känslan visa sig vara förädisk så gör det egentligen ingenting, då har jag fått vara glatt förväntansfull och glad i förväg i alla fall, det är inte så illa det heller.

Vi får se hur det blir, men jag är helt säker på att någonting positivt är i antågande.

Kul!

Vad pratar jag egentligen om?

Jo, jag pratar om intuition.

Den sviker sällan, men vi är inte alltid så bra på att lyssna till den. Men när vi lyssnar, visar det sig alltid vara rätt, eller hur?

I övrigt så börjar påsken i dag.

Jag jobbar för fullt så har du påsktips är det bara att höra av dig.

Ni vet vart...

linda.danhall@nsd.se

108-sidors pappershög fanns i min mejlkorg i morse och jag fick ett gigantiskt lyckorus.

108-sidor en baggis tänkte jag och satte igång att läsa.

Nu har jag läst och min hjärna är som ett urtuggat tuggummi.

Nu ska det bokas upp intervjuer med anledning av pappershögen och strukturera upp all information i lagomt stora potioner.

Jag älskar pappershögar, det finns alltid, alltid, alltid guldkorn i en pappershög.

Håller du med?

I övrigt hoppas jag på att ta in påskris i kväll, men det beror lite på om snuvig lillflicka så tillåter. Är man förkyld och mamma har jobbat hela dagen, då är det barnens rätt att bestämma om mamma får gå ut och plocka påskris eller inte...pyntet kan eventuellt öppna upp, men man vet aldrig.

Ha det gott!

Appropå gott så har ni väl läst dagens artiklar om höga kvicksilverhalter i fisk, på flera håll över gränsvärdet.

Sorgligt.