Övertorneå har hållit kommunfullmäktigemöte i dag och 44 ärenden stod på ärendelistan. Mötet bjöd på en och annan debatt i en hel rad viktiga frågor. Jag är otroligt trött i huvudet, det blir jag alltid efter kommunfullmäktige och då tänker jag alltid på hur trötta alla politiker måste vara som hela tiden måste vara på hugget med snabba debattinlägg.

Hemma igen rusade jag av mig alla ord med en match fotboll med barn och vovve.

En helt och hållet intressant dag.

Nu är det tjäderinvasion längst vägarna i Tornedalen. Tog en tur norr om Pajala och såg 15 tjädrar längst vägen. Har inte varit med om dess like, några brukar gå att räkna in på sträckan om våren, men aldrig förr har jag sett 15 stycken, 14 hönor och en tupp. 

Fick förklarat att anledningen till att tjädrar så här års håller till vid vägarna är för att de söker gläntor och en väg betraktas som en glänta i deras ögon och samtidigt passar de på att mumsa i sig småstenar till matsmältningen.

Jag väntade och väntade på att tuppen skulle vända på sig, men han försvann kluckande bara längre och längre in i skogen. Jag som så gärna hade velat få en närbild framifrån på den praktfulla fågeln. Bättre lycka nästa gång.

Isarna ger sig i väg en efter en och ger plats för en annalkande sommar.

I dag kunde vi i länets bästa tidning läsa om dansens dag i Boden och i kväll var det dags för dansens dag i Kalix. Mängder av elever och lärare visade upp sina kunskaper i dans med känsla, engagemang och intensitet.

Fantastiskt roligt och inspirerande att se.

Minns ni rockringen?

Så klart ni gör och vi var många som var riktiga hejare med ringen när vi rockade som allra mest...för si så där ett antal år sedan...

Somliga av oss tror fortfarande att, en gång hejare, betyder alltid en stjärna, så när jag i dag fick en rockring i händerna var jag redo för show "Jag är jättebra på rockring, nu ska ni få se", meddelade jag och vips föll ringen till marken. Hm...nå, det måste ha varit någonting besynnerligt som gick snett så jag plockade upp ringen och snurrade och wolla, ringen föll till marken efter tre snurrar runt mig och för varje snurr allt längre ned mot marken.

Publiken blev föga imponerad.

Jag blev väldigt förvånad.

Dagens lärdom: Rocka rockring är inte som att cykla och en gammal bortglömd merit är ingenting att skryta med.

Nu ska tränas.

En händelserik helg går mot sitt slut. I Tornedalen har arrangemangen avlöst varandra. I Haparanda har det bland annat hållits hopptävling och i Övertorneå har pedagoger från hela landet träffats för att inspirera varandra, de lyckades också inspirera mig så att jag har sjungit på nya barnvisor hela helgen. Lite om dessa arrangemang kan du läsa om här på webben, mer kan du läsa i papperstidningen framöver.

Tänker på att glädje smittar så lätt. Helgen har varit en glad helg med möten med många glada och entusiasmerande människor.

Nu är väskorna packade för nya äventyr, med start i morgon.

Vintern rinner bokstavligen bort i rännilar och vårsolen värmer. Veckan som gått har varit en personlig lyckovecka. På söndagen förärades Lotta och jag med Naturskyddsföreningens naturvårdspris och ordförande Lars Andersson och andra Naturskyddsmedlemmar sade så många värmade ord att jag känner mig stum. Vi är djupt överväldigade och otroligt tacksamma. Så klart värmer det när den journalistik som NSD publicerar uppskattas, härligt att NSD nu kan ståta med ännu en utmärkelse. Jag är otroligt rörd och stolt över priserna, över samarbetet med en fantastisk vän och kollega Lotta, över länets bästa tidning, över er läsare och över att få arbeta för er. För det är ju det vi gör, försöker lyfta fram viktiga frågor och händelser till er och detta tack vare er som tipsar, som kommenterar och som sporrar oss att hela tiden blir bättre, hela tiden göra mer. Ni är så bra!

En annan härlig händelse som som inträffade under veckan är att min syster får åka till Fuerteventura med Mix Megapols tjejplan, hon är så otroligt mycket värd det. Det kommer garanterat att bli en helt fantastisk resa.

Vissa dagar börjar inte bra. Det här är en sådan dag och det innebär att gasa istället blir till att bromsa. Jag är dålig på att bromsa och när jag måste, kryper det i kroppen på mig. Dessutom är jag fortfarande snorig.

I allra högsta grad handlar denna morgon om oväsentligheter, men jag tänker ändå tillåta mig att sura en stund.

Klockan tio vänder det garanterat, då är det dags för presskonferens med en rad entusiastiska kulturarbetare.

Hoppas att din dag har startat bättre.

Jag tror med bestämdhet på att krydda vardagen med detaljer att njuta av och att hålla fast vid, att tänka på när det känns stressigt eller uppförsbacken känns motig. 

Det behöver inte vara stort och det behöver inte vara dyrt. Bara någonting, en sekvens, som gör att livet glittrar till. En stund att frysa som ett fotografi inne i huvudet.

Det kan vara några ord som någon sagt, som känns intressant att återkomma till i tanken under några dagar, det kan vara ett projekt som håller på att ta form inne i huvudet, det kan vara ett fågeldun som singlar ned från himlen, en istapp som bryter solljuset, ett kärleksfullt par som vandrar förbi utanför fönstret, en fantastiskt nypressad apelsinjuice eller som i går när jag köpte mig själv tulpaner, bara för att.

När jag är hemma tittar jag på dem, njuter av deras form och olikheter, känner doften och pratar om dem med de små. När jag är borta kan jag återvända till de fina blommorna någon sekund, när jag vill och bli glad över att de väntar på mig där hemma på köksbordet.

I dag blev den här dagen extra vardagslyxig.

Småttingarna hämtades på dagis av en fin vän och tillbringade eftermiddagen lekandes med tre små vänner. De har lekt, lekt och lekt.

När jag kom och hämtade dem möttes jag av lekbusiga ögon, kladdkaka, prat och skratt och när vi skulle åka skickade fina Malin med nybakade bröd. Gissa hur goda kvällsmackor det blev, en riktig vardagslyx att tänka på.

Hur förgyllar du din vardag?

Utanför fönstret fryser de få människorna utanför bussen.

Drar ned ärmar över bara händer och låter mössan glida upp ur väskan. 

Över asfalten drar vindilar med sig den lilla snö som inte trampats hård som asfalt.

Flaggorna dansar.

Husbilssovaren spottar tandkräm på småstenarna.

Utanför fönstret vinkar leende busschaufförer till varandra.

Kvinnan i rött vilar seendet i fjärran, hon är någon annanstans.

Kanske är hon på en solig strand där vinden inte når henne.

Den blå bussen med en gul rand öppnar dörrarna.

Här inne knapprar bokstäverna vidare.

I går var jag en stund på fest! Många nya härliga och entusiastiska personer att prata med. Glöd känns!

Festen hölls på Folkets hus i Haparanda där romerna firade sin nationaldag med sång, modevisning, konsert och dokumentära och historiska berättelser.

Helena Långström är projektledare för "Fördomar! Adjö!" och hon har ett digert arbete framför sig, enligt regeringens mål ska en rom år 2032 födas till samma livsvillkor som övriga Svenskar, alltså utan att vara stämpad som tjuv, tattare och allt möjligt annat och utan att vara dömd till att möta rasism.

I dagens NSD (pappersversionen) säger Helena Långström att målet med arbetet är att slippa fördomar och att "istället skapa glädje och mervärde, ett ömsesidigt brobyggande".

Hon kämpar för gemenskap och allas lika värde, mänskliga rättigheter.

Hjärtligare fest är det länge sedan jag bevistat.

Tänker på att Dalai Lama brukar tipsa om att möta människor "heart to heart".

En riktig spexare på festen var den här lille killen :)Hemmi Nyman busade på och vilade då och då ut i Tamperä Nymans famn.

Och Teresa Grönfors sjöng väldigt vackert med i nationalsången Gelem Gelem.

Känns som att jag varit ledig i evigheter och efter ett fantastiskt påsklov är jag tillbaka på ett fantastiskt jobb, lite tröttare än vanligt eftersom jag naturligtvis ställt om dygnsrytmen lite under ledigheten. Dessutom vårsnörvlig och tung i huvudet.

Ja, ja, ni behöver inte påpeka att våren ska svettas in och att jag i min iver att välkomna varma solstrålar skalade bort översta lagret på vinterjackan. Så, ja, jag får skylla mig själv och å andra sidan är en vårförkylning inte mycket att yvas över.

Nu fortsätta skriva så att ni får någonting intressant att läsa från Haparanda och Övertorneå, tänk att det händer intressanta saker hela tiden.

I dag är en extra fin dag, romerna firar sin nationaldag i dag.

Ha en härlig måndag!

Jag tittar på det stora påskriset som ståtar på flygeln och förundras över att hela påskriset ser helt vilt ut, alla fjädrar hänger nedåt och nästan alla prydnadsägg hänger på samma gren.

Nu tänker jag, att någongång kommer fjädrarna att ståta uppåt även i detta hus.

Samtidigt vet jag att jag kommer att sakna påskarna när fjädrarna hängde nedåt, jularna när julgransglittret hängde huller om buller och avslutades med en stor knöl på grenen just där lusten att pynta försvann, jularna när de oskrivna reglerna trotsades om att antingen hänger glittret nedåt eller runt granen, inte både och som ett rutmönster, halloween-helgerna med konstgjort spindelnät och blodiga korvfingar i moset och midsommarstången som pyntats med spretande blommor åt alla de håll...

När vårt hus fylls av prydligt pynt vid högtidsdagar så kommer det att vara så mycket tråkigare än nu. Mindre galet och mycket tristare. Dock prydligt.

Men just nu fascineras jag över att ett påskris kan ståta med ingen som helst symetri.

Kreativt och lustfyllt pyntat.

- Är du en ängel? frågade den lilla pojken som länge tittat ingående på mig med stora ögon.

Så sträckte han fram handen och tog på min arm och log.

Hjärtat blev varmt.

Barn är fantastiska.

Ja, sport är spännande, lagsport är spännande och individuell sport kan vara så spännande att magen vrider ihop sig. Men någonting som jag inte förstår är vad det är som gör att de allra fulaste uttrycken levereras under hockeymatcher av annars rätt städade personer.

I vårt vardagsrum har det i kväll vrålats:

- Jävla stolpjävel!

- Herrejävlar!

- Vad i helvete!

Hm...

Varar en hockeysäsong tillräckligt länge för att förstöra språkbruket för evigt?

Att se en film klockan 16 på eftermiddagen hörde ungdomsåren till. Men i går när allt eldande var över och picknickkorgen var packad så satte jag mig i soffan och såg "A royal affair". En historisk film om Christian VII, kung i Danmark. Så otroligt vackert filmad film, men otroligt sorglig, på så många sätt. Nu på morgonen tänker jag fortfarande på filmen. Det finns så många människoöden, så många historier som vi bär på. Alla liv är inte rosenskimrande rakt igenom. Efter min eftermiddagsfilm så väntade så klart hockeyn, den var trots förlust till Luleå betydligt mindre sorgligt än "A royal affair".

Tycker du historia och historiska personligheter , vill se vacker filmning och är beredd att fälla en tår, så se filmen. 

Påskhelgen blev en jobbhelg med trevliga teman. Nu har jag gått på ledighet och i dag har familjen ägnat sig på att bränna upp en grenhög.

Efter mycket möda och mycket tankekraft så lyckades projektet och ett är säkert, ingen av oss har fallenhet för pyroteknik.

Tänk att det skulle vara så svårt att få eld på en hög med grenar.

Nå, vi lyckades och därmed är målet uppnått och vi är väldigt svarta, inte minst i ansiktet :)

Nu är det mycket väder på hjärnan men det är svårt att låta bli att imponeras av påsken och vårvinterns fantastiska väderlek, strålande solsken som värmer och det är inte svårt att förstå att över 600 pimplare hittade till Matojärvi på Påskafton för att lapa sol och försöka få några fiskar på kroken.

NSD:s webbredaktör Malin Håkansson har pysslat en rejälstund och skapat ett jättefint bildspel från pimpeltävlingen som du kan ta del av om du vill. Själv sitter jag och skriver på en intervju jag gjorde i förmiddags i Överkalix, men den får du vänta lite längre på innan du får del av.

Ha en fortsatt härlig påskhelg och var rädda om er.

En del ger upp en vårtjut, andra flyger åtminstone i fantasin till blåkulla och ytterligare andra tar ett årligt påskhopp under påskhelgen. Här i huset är påskhoppet obligatoriskt, vårglädjen sprider sig med hoppet.

GLAD PÅSK!

Att sitta stilla nästan en hel dag och att dessutom vara tyst stora delar av dagen är rena sömnmedlet. I dag har NSD hållit utbildning för personalen, utbildningen hölls på centralredaktionen i Luleå och jag är helt slut. Det är en konst att sitta stilla och hålla sig pigg. Klockan sex i kväll började jag längta till sängen...snart, snart, snart får jag stänga ögonlocken och jädra vad jag ska sova.

Sovgott på er!