Jag skiter i att sommaren är på ingång.

När skidsajten sweski.com i dag publicerade det preliminära tävlingsprogrammet för skidvärldscupen, Tour de Ski, OS, SM med mera kunde jag inte låta bli att kopiera det och studera det.

Det blir som bekant ingen världscup i Gällivare den här säsongen. I stället får norska Lillehammer (ni som inte har sett Little Steven i den underbara TV-serien Lilyhamer - gör det nu) premiära med sin minitiour i månadsskiftet november/december.

Sen rullar det på ända fram till världscupavslutningen i Falun.

Datum att hålla koll på lite extra: VC-premiären i Lillehammer (29/11-1/12), Tour de Ski (28/12-5/1), OS i Sotji (7-23/2).

Här har ni hela programmet - som kan komma att ändras. Håll till godo:

22-24 nov: Uttagning WC (Bruksvallarna)

29 nov: WC sprint C (Lillehammer)

30 nov: WC 5/10 km C (Lillehammer)

1 dec: WC 10/15 km F jaktstart (Lillehammer)

7-8 dec: Team Sportia Cup/Scandic Cup

7 dec: WC Kuusamo 10/15 km C

8 dec: WC Kuusamo mixed stafett

13-15 dec: Skandinavisk Cup (Finland)

14 dec: WC sprint F (Davos)

15 dec: WC 15/30 km F (Davos)

21 dec: WC sprint C (Oberstdorf)

22 dec: WC teamsprint C (Oberstdorf)

28 dec: Tour de Ski, 2,5/3,75 km F prolog (Oberhof)

29 dec: Tour de Ski, 10/15 km F jakstart (Oberhof)

31 dec: Tour de Ski, sprint F (Lenzerheide)

1 jan: Tour de Ski, 10/15 km C masstart (Lenzerheide)

3 jan: Tour de Ski, 15/30 km F jaktstart (Cortina-Toblach)

4 jan: Tour de Ski, sprint C (Val di Fiemme)

5 jan: Tour de Ski, 9/10 km F jaktst climb (Val di Fiemme)

4-6 jan: Team Sportia Cup/Skandinavisk Cup (Sverige)

11 jan: WC sprint F (Nove Mesto na Morave)

12 jan: WC teamsprint C (Nove Mesto na Morave)

11-12 jan: Scandic Cup

15-18 jan: SM-veckan (Umeå)

18 jan: WC sprint F (Szklarska Poreba)

19 jan: WC 10/15 km C (Szklarska Poreba)

24-26 jan: Nordisk juniorlandskamp

27 jan-2 feb: JVM och U23-VM (Val di Fiemme)

1 feb: WC 10/15 km C (Toblach-Dobbiaco)

2 feb: WC sprint F (Toblach-Dobbiaco)

5-9 feb: Skandinavisk Cup (Estland/Lettland)

7-23 feb: Vinter-OS Sotji (Ryssland)

13-16 feb: USM (Åsarna)

15-16 feb: Team Sportia Cup/Scandic Cup

20-22 feb: Riksfinal 13-14 år (Ulricehamn)

20 feb-1 mar: Vasaloppsveckan (Mora)

21-23 feb: Skandinavisk Cup (Norge)

1 mar: WC sprint F (Lahti)

2 mar: WC 10/15 km F (Lahti)

2 mar: Vasaloppet (Sälen-Mora)

3-9 mar: JSM (Lycksele)

6 mar: WC sprint C (Drammen)

8 mar: WC 50 km masstart herrar (Holmenkollen)

9 mar: WC 30 km masstart damer (Holmenkollen)

14 mar: WC-final/för-VM sprint C (Falun)

15 mar: WC-final/för-VM skiathlon (Falun)

16 mar: WC-final/för-VM 10/15 km F jakt (Falun)

14-16 mar: Folksam Cup final (Östersund)

22 mar: Team Sportia Cup/Scandic Cup

23 mar: Team Sportia Cup/Scandic Cup

22-23 mar alt. 29-30 mar: SM teamsprint

// Höjer

Gjorde nyss min allra första intervju med nye herrtränaren Mats Larsson.

Det gick så bra, så bra. Trevlig prick. Blev mest lite hur-har-första-tiden-som-landslagstränare-varit-snack.

Här kommer ett litet utdrag om någon är intresserad:

Känslan att vara ny landslagstränare?

Det känns fantastiskt kul. Jag blev väldigt glad när jag fick frågan. Men det blev snabba beslut med famil, jobb och så vidare...

Blev du förvånad när du fick frågan?

Ja, det var överraskande. Det var inget jag hade haft någon tanke på själv.

Du la av med skidåkningen för två år sedan. Vad har du sysslat med sen dess?

Jag har drivit en skidanläggning i Hammarstrand, jobbat i butik, kört Vasaloppsläger... Och så testade jag skidor med landslaget i vinter så jag har ändå varit i cirkusen en del.

Du och Rikard Grip ska dela på ansvaret för herrlandslaget. Hur ska ni dela upp sysslorna?

Mitt största fokus kommer att vara på teknikdelar samt ett tänk mot sprint på tävling och träning. Åkarna ska kunna bolla mot mina erfarenheter. Annars kommer vi att hjälpas åt med träningen. Sen är det upp till de aktiva hur de vill ha det. En del vill ha mer hjälp med träning, andra mindre. Vissa har ju sina egna personliga tränare.

Marcus Hellner har ju haft både Joakim Abrahamsson och Arild Monsen som tränare tidigare. Kommer du att hjälpa honom lite extra nu?

Marcus själv måste känna vad han vill. Han är en väldigt rutinerad kille och känner vad han behöver. Vill han ha stöd så finns det inom laget. Och där finns inte heller några gränser. Vill Marcus ha Mattias Persson (ny damtränare) som tränare så funkar det alldeles utmärkt. Det är helt prestigelöst oss emellan. Allt beror ju på hur man funkar som person.

Hur pass bra koll har du på landslagsåkarna? 

Många av de här åkarna har man spenderat största delen av sitt liv med. Sen blir det att lära känna dem på ett annat plan. Nu blir det en annan grej. Men de äldre har jag rätt bra koll på, det är de lite yngre man inte har lika bra koll på.

Hur blir det att bestämma över och leda sina gamla landslagskompisar?

Det jag känner är ju att jag har varit i den här situationen själv, både i stora framgångar och i stora motgångar. Jag har lätt att förstå vad åkarna går igenom. När det går tungt, eller när det lyckas väldigt bra. Det ser jag som en väldig styrka.

En sån som Marcus Hellner hade ju ett lite tyngre fjolår jämfört med tidigare. Är det lätt för dig att relatera till honom med tanke på att du hade en del upp- och nedgångar under din aktiva karriär?

Ja, absolut. Det tror jag. Man har ju förstående för vad åkarna står inför. Säg att du till exempel har varit sjuk i två månader, hur hanterar du det? Det är mycket sånt man kan hjälpa till med. Det tror jag kan vara bra. Sen får man väl se hur nära man kommer. Det är väldigt individuellt hur mycket man vill släppa som aktiv.

Du var ju sjuk en del under din karriär. Har du pratat något med Jesper Modin som missade hela fjolårssäsongen på grund av sjukdom?

Nej, ingenting nu. Mer än att jag vet att han är sugen på att köra vidare. Han måste bara ta det i sin takt, inte bara köra på. Ta det steg för steg.

Det är mindre än ett år kvar till OS. Vad måste ni fokusera på i landslaget?

Jag tror att många av grabbarna önskar sig mer tryck i sin träning, gå på lite mer i träningen. Men det är ju också någonting som vi måste sitta ner med de aktiva och prata igenom. Vad vill varje aktiv? Vi ska finnas för dem. Vi kommer inte att bestämma att den ska göra såhär och den ska göra såhär. Det här är killar och tjejer som är otroligt rutinerade. De vet vad de har gjort och de vet vad som krävs för att nå ända fram.

Kan du ge exempel på vad mer tryck i träningen innebär?

Kanske träna lite mer osv... Sen är det väl mycket kvaliteter.... En del kanske tränar mer stakning, nån behöver träna diagonalåkning, treans växel, nån vill träna mer i tuffare terräng... Det är otroligt individuellt, det går aldrig säga att det är såhär och såhär. Det måste var och en av de aktiva säga hur de upplever saker och ting. På lägren gör man så mycket som möjligt gemensamt. Men däremellan tar de aktiva sina egna grepp...

Ska ni sitta ner med samtliga åkare?

Ja, precis. De som vill ha nån av oss oss tränare ska få det. De som vill ha en utomstående får det. Varje aktiv ska få ut max av sig själv. Det är viktigt att vi försöker stötta det så gott vi kan.

Hur ser den kommande lägerplanen ut?

Vi har en grovplan, den kommer vi att göra färdigt när vi är nere på Olympic camp i Stockholm (nästa vecka).
Det är viktigt att de aktiva får tycka till om saker och ting också. Vi kommer att sitta och prata med dom.
Juli brukar vara lägerfri månad. Annars rullar det på med läger framöver. Men det kommer vi göra klart under den närmaste tiden.

Jag hörde nåt rykte om ett läger i Riksgränsen i slutet av maj?

Ja, damerna åker till Riksgränsen och grabbarna till Mallorca i månadsskiftet. Några får snö, andra sol och värme.

That's it for now.

// Höjer

Jahapp, då har man blivit slagen på näsan då.

Jag måste erkänna att jag var helt säker på att Joakim Abrahamsson skulle bli en av de nya landslagstränarna. Enligt mina uppgifter var han ett hett alternativ och när jag pratade med honom för några veckor sedan lät han oerhört sugen.

Men igår, när kollega Johansson pratade med honom, blev det klart att han tackat nej till landslaget för att i stället satsa på sitt jobb inom Kalix kommun.

Nåja, det fanns ju andra namn i mitt huvud. Bland annat Magnus Ingesson och Sven-Erik Pajala.

Men när jag pratade med dessa båda herrar under gårdagen blev det tydligt att jag även där hade snedvriden koll. Ingen av dem hade hört något från landslagsledningen.

Ja, ja. Så kan det gå.

Nu blev det några helt otippade namn -  däremot, absolut inte sagt dåliga namn - som blir nya tränare för skidlandslaget den kommande OS-säsongen.

• Mats Larsson, den skäggige gamle sprinthjälten från VM i Sapporo 2007 (han vann silver) tar tillsammans med Rikard Grip hand om herrlandslaget.

• Mattias Persson, 45-årig tränare från skidgymnasiet i Östersund, tar hand om damerna tillsammans med 34-årige Johan Granath som varit tränare på skidhögskolan  i Falun.

Mats Larsson har jag självklart koll på, men mest på grund av hans karriär som åkare. Han gav alltid ett väldigt sympatiskt intryck måste jag säga och det ska bli spännande att se vad han kan uträtta i rollen som ledare.

Roligt också att Rikard Grip satsar på något nytt då han lämnar damlandslaget för herrlandslaget. Kan säkert innebära en nyttig nytändning.

Mattias Persson och Johan Granath då? Jag måste erkänna att jag har dålig koll på dem. Men jag pratade nyss med Magdalena Pajala (som i morse fick reda på att hon tillhör A-landslaget kommande säsong) och hon hyllade framför allt Persson.

Pajala hade honom som tränare då hon pluggade i Östersund - och hon menar att han är en riktigt, riktigt bra på teknikträning.

Hursomhaver kan landslagsäsongen äntligen dra igång och det passar ju bra med tanke på att det var snöstorm i Norrbotten i går (inte alls bitter, nej, nej).

Jag längtar redan till OS.

// Höjer

Så blev det då offentligt att Arild Monsen lämnar det svenska skidlandslaget.

Landslagsstjärnan Calle Halfvarsson sa redan förra veckan att han gärna ser en comeback av Joakim Abrahamsson i landslagets tränarstab och enligt uppgifter till NSD är Abrahamsson en het kandidat.

När jag under tisdagkvällen ringde Abrahamsson lät han hemlighetsfull, försiktig, positiv och sugen. Ja, allt i ett.

Jag fick i alla fall en ordentlig känsla av att Abrahamsson mycket väl kan tänka sig att göra comeback som landslagstränare...

Här är utdrag från intervjun (hela hittar ni här):

- Det är klart, jag har ju ett enormt stort skidhjärta, så är det bara. Och jag har ju följt sporten tätt hemifrån, säger han.

Har du fått någon förfrågan?

- Jag har inte pratat med någon.

Om du skulle får en förfrågan?

- Man måste ju alltid se till vad de har tänkt, vad de vill... Men jag tror inte att det är någon som tvivlar på att jag har ett brinnande intresse för skidor och rätt kompetens för uppdraget.

Det låter som att du är lite sugen...

- Det är som jag säger. Det är ingen hemlighet att jag har ett brinnande intresse för skidor och att utveckla skidsporten. Så är det.

Inget är uteslutet alltså?

- Nu måste vi låta Rikard i godan ro fundera lite (skratt). Vi får se vad han landar i...

Jag försökte få tag på förbundskaptenen Rikard Grip, men han verkar inte vara så sugen på journalister för tillfället.

Däremot pratade jag med Calle Halfvarsson som säger att han hoppas att Joakim Abrahamsson får en förfrågan. Och han tror, precis som jag, att Abrahamsson är sugen på en comeback.

"Ja, det tror jag att han är. Han skulle nog säkert vilja ta sig an jobbet igen. Han brinner ju för skidåkning", säger Halfvarsson som har Abrahamsson som personlig tränare.

// Höjer

Det händer ju rätt mycket i svenska skidlandslaget just nu.

Först hoppade Lars Öberg och Robin Johansson av, sen tog Rickard Grip över som ny förbundskapten och i dag kom beskedet att Arild Monsen mest troligt lämnar jobbet som svensk herrtränare för - Norge.

Mycket kalabalik. Inte bra.

Plötsligt har chefen Johan Sares ännu en post att fylla.

Var ska han nu leta efterträdare?

Min uppstickarfavorit Calle Halfvarsson kommer med ett intressant förslag på expressen.se.

Halfvarsson tycker nämligen att Sares borde kontakta den förre förbundskaptenen Joakim Abrahamsson, som dessutom är hans personlige tränare.

Halfvarsson menar att Jocke borde vara nöjd med ett år hemma med familjen och redo att ge sig ut på nya skidäventyr.

"Det hade varit kul. För då får jag träffa honom lite mer. Och nu har han fått vara hemma i Kalix ett tag. Det är ju mycket resande som landslagstränare. Men samtidigt, nu har han ju fått vara hemma ett tag så då kanske han är sugen på att resa igen. Jag ska höra med honom, så får vi se vad han säger", säger Halfvarsson.

Jag håller med Halfvarsson. Kontakta Abris. Han är ju dessutom norrbottning.

// Höjer

Det blir alltså Rickard Grip som tar över Lasse Öbergs roll som förbundskapten för svenska skidlandslaget.

Inget överraskande. Även om måste erkänna att jag började tveka lite då det tog sån tid innan Grips namn presenterades.

Kanske tog förhandlingarna längre tid än väntat, vad vet jag.

Hursomhaver är det inga konstigheter att Grip tar över. Han är kunnig, framgångsrik, verbal, trevlig.

Det finns bara ett aber: Han är inte norrbottning.

Vi har ju skämts bort häruppe under många år med norrbottningar som högsta höns i skidlandslaget. Jocke Abrahamsson, Magnus Ingesson och Lasse Öberg har gjort mitt jobb, som lokaljournalist, rätt så tacksamt.

Men nog tror jag att det blir bra med Gripen.

Vi kan ju låtsas att han är från Kalix.

// Höjer

Precis som de flesta blev jag rätt chockad över Lasse Öbergs beslut att lämna skidlandslaget. 

Och jag väntar spänt på att få ett nytt namn levererat.

Rickard Grip, Arild Monsen, Magnus Ingesson, Lars Sellin, Sven-Erik Pajala... Vem tar egentligen över som förbundskapten?

Ringde Pajala nyss och han sa att han inget hade hört från förbundet.

Mitt tips går därför till Grip. Han verkar omtyckt bland åkarna, är bra med media och känns jäkligt kunnig.

En sak slår mig dock. Var är alla kvinnor i förbundskaptensdebatten?

Jag kan inte komma på en enda kvinna som kan tänkas ta över som förbundskapten? Varför är det så? Finns det inga? Har jag för dålig koll?

Faktum är att det knappt finns en enda kvinna i landslagsorganisationen.

Jag tycker att det är märkligt. Det är ju jämt fördelat mellan herrar och damer bland åkarna.

När jag kikar på längdlandslagets organisation hittar jag två kvinnor som är ute på fältet - fysioterapeuterna Magdalena Moström och Ann Appelberg.

Annars är det mansdominans för hela slanten.

Jag vet att det finns flera duktiga kvinnliga skidledare på lokal nivå. Frågan är varför de inte hänger med upp till landslagsnivå.

Nån som har koll? Nog borde det finnas massor av kvinnor runtom i landet som kan tillföra skidcirkusen nåt?  

Det hade varit välkommet, tycker jag.

// Höjer 

Falun gör sitt bästa för att få sämsta tänkbara reklam inför skid-VM 2015.

Nej vars, men nog är det pinsamt att Lugnets banor sågas så brutalt att världens alla åkare överväger bojkott under helgens världscupavslutning?

Det är inte okej, Falun. Gör om och gör rätt.

För det är inga snälla superlativ som kommer från åkare som Eldar Rönning, Marit Björgen, Justyna Kowalczyk, Kikkan Randall med flera, med flera.

Den norske gentlemannen Eldar Rönning säger såhär om banorna till NTB:

"Detta är en katastrof. Alla åkare är eniga. Vi sysslar med längdskidor. skicross är en annan sport."

Det är framför allt de branta backarna som upprör. Jag minns att det var snack redan under SM i Falun. Då tillhörde Charlotte Kalla en av de upprörda.

"Om det här är de banor som ska användas på VM om två år, då måste vi sätta ned foten. Masstart på de här banorna är farligt", säger Eldar Rönning enligt Expressen.

Även skiddrottningen Marit Björgen sågar banorna. Såhär säger hon i en intervju med Expressen:

"Om det är show de är ute efter så har de tänkt fel. Nu kommer i stället alla bara att ploga sig utför."

Är det rent farligt?

"Du är ju trött när när du klättrat upp på toppen av backen. Är det sen isigt utför är det fort gjort att du blir rädd."

Den polska superstjärnan Justyna Kowalczyk, som redan vunnit totalsegern, har till och med bestämt sig för att hoppa av tävlingarna. Enligt Aftonbladet skriver hon på sin Facebooksida att hon inte kommer till start:

"Banan är dåligt prepererad och farligt. Och vi har en skandal i slutet av säsongen”, skriver hon. 

Vad jag förstår har arrangörerna lovat att göra vissa ändringar inför helgens VC-avslutning. Hoppas att det blir så för nog vore det trist om tävlingarna bojkottas.

Om allt går enligt planerna väntar en kortare fristilsprolog i morgon. På lördag är det dags för 10/15 km klassiskt och på söndag avslutas hela VC-säsongen med en jaktstart i fristil.

Håller tummarna.

// Höjer

I morgon väntar Slottssprinten i Stockholm och till helgen (fre-sön) avgörs hela världscupsammandraget i Falun.

Nu kommer glädjande besked. De svenska åkare som dragits med skador och sjukdomar är tillbaka.

Det betyder bland annat femmilskungen Johan Olsson tävlar i Sverige, att Marcus Hellner repat sig från ryggbesvären och att Ida Ingemarsdotter är tillbaka efter förkylningen.

"Samtliga elva åkare är redo. Särskilt kul är det att VM-guldmedaljören Johan Olsson är frisk och fräsch igen, precis som Ida Ingemarsdotter, Anna Haag och Emma Wikén. Nu har vi alla våra bästa med", säger förbundskapten Öberg till skidor.com.

Kul med fullt manskap.

Vore ju väldigt gött om Sverige (helst Kalla och/eller Hellner) får avsluta säsongen på ett bra sätt.

Elva svenska åkare har kvalificerat sig till världscupavslutningen i Sverige. Här är dom (och deras respektive VC-placering).

Damer: 10)  Charlotte Kalla, 21) Emma Wikén, 32) Ida Ingemarsdotter, 33) Anna Haag, 48) Magdalena Pajala.

Herrar: 7) Emil Jönsson, 8) Marcus Hellner, 14) Johan Olsson, 15) Calle Halfvarsson, 32) Daniel Richardsson, 33) Teodor Peterson.

// Höjer

En vecka kvar.

Sen måste Charlotte Kalla sätta sig ner med sin tränare Magnus Ingesson och ta sig en rejäl funderare.

Ett år kvar till OS och något måste göras. Det är uppenbart.

I alla fall om Kalla ska ta sig tillbaka till den yttersta världstoppen där hon hör hemma.

Det går inte längre att skylla på norskornas revolution. Att åkare som Weng, Johaug, Steira och Björgen utvecklats så brutalt mycket och därmed dragit ifrån Kalla och de andra.

Det har de naturligtvis gjort. Men problemet är att det känns inte som att Kalla har utvecklats speciellt mycket sedan succésäsongerna för ett par år sedan.

Frågan är om hon inte tagit ett steg bakåt rentav?

Det är inte längre bara åkare från Norge (och Polen) som är bättre än Kalla.

De kommer även från Finland, Tyskland, Ryssland och USA.

Visst, i sina bästa stunder är Charlotte Kalla fortfarande en världsåkare. Framför allt i skejt. Problemet är att de där bästa stunderna visar sig alltmer sällan.

På dagens tremil i Holmenkollen såg det ganska bra ut till en början. Kalla drog på i den jagande klungan och såg ut att gå mot ett bra lopp. Sen fick hon ett svagt skidbyte, halkade efter – och loppet var kört.

Nu slutade hon sexa, ett helt okej resultat, men hon var nästan en minut och 20 sekunder efter Johaug. Det är på tok för mycket.

Som sagt, om en dryg vecka - efter avslutningen i Falun – måste Charlotte Kalla sätta sig med Magnus Ingesson och leta fel. Jag håller med SVT:s expert Anders Blomqvist. Det funkar inte längre att sticka huvudet i sanden och låtsas som att det inte finns brister i åkningen. 

Nej, det är dags att leta fel. Hitta fel. Rätta till fel.

Endast då har Charlotte Kalla möjligheten att få en rolig OS-säsong nästa vinter.

Till sist. Therese Johaug. Oj, oj, oj. Hon stack efter två minuter och körde i ensamt majestät hela långa vägen in i mål.

 Vilken kapacitet det bor i den där lilla kroppen. Nästa år är hon bäst av alla, det tror jag.

// Höjer

Sverige har revolutionerat skidsporten. Jag vill faktiskt påstå det.

Johan Olssons seger på VM-femmilen – och hela det svenska lagets stenhårda arbete som bäddade för den – tycks ha öppnat ögonen på många, många av skidvärldens bästa åkare.

Det Sverige visade i Val di Fiemme var att det går att rycka i en masstartsfemmil. Det går att spräcka fältet. Det går att slå Petter Northug.

I Holmenkollen fick vi visserligen inte se en lika markant körning som Olssons på VM. Men vi fick se flera ryck. Det började (som alltid) med Södergren, fortsatte med Perl och avslutades med Legkov, Sundby, Clara och ett helt gäng.

Petter Northug – den som alla fasar på just masstartsfemmilar – hamnade långt bak i fältet, slet hårt för att komma i kapp gång på gång men klarade till sist inte av att svara när motståndarna drog upp tempot på sista varvet. Det kördes för hårt loppet igenom och norrmannen kunde aldrig kriga om slutsegern på hemmaplan.

Det är två femmilar på raken som Northug manövrerats ut på ett effektivt och revolutionerande sätt.

Och jag tror verkligen att Johan Olssons – och Sveriges – uppvisning på VM har betytt massor.

Plötsligt är det väldigt mycket roligare att se en femmil.

Grattis också till Alexander Legkov som tog en välförtjänt seger i Holmenkollen.

Dessutom lär inte Petter Northug gråta alldeles för mycket. Han kom sexa och tog många välbehövliga VC-poäng i jakten på totalsegern i världscupen. Ledaren inför femmilen, Dario Cologna, kom nämligen bara på 19:e plats.

// Höjer

Men så tråkigt att inte Johan Olsson kör femmilen i Holmenkollen. Nu känns allt riktigt avslaget. Tyvärr.

Det hade varit oerhört intressant att få se honom möta Petter Northug i femmilarnas femmil - framför allt med tanke på den uppvisning han hade i Val di Fiemme.

Nåja. Är man förkyld så är man. Trist bara.

Jag kan inte låta bli att känna en svag mättnadskänsla inför avsutningstävlingarna i Norge och Sverige. Har svårt att hetsa upp mig.

Dels beror det på att svenskarna ligger så illa till i den totala världscupen. Dels beror det på den svaga form som framför allt Marcus Hellner och Charlotte Kalla visat upp i vinter.

Jag kan inte riktigt gå i gång på sjunde- och åttondeplatser.

Därför hade det varit så kul att se Sveriges i särklass största skidstjärna, Johan Olsson, i Holmenkollen.

Nu tror jag att den som bjuder på störst show av svenskarna i helgen blir - Calle Halfvarsson.

// Höjer

Men helvete vilken dag det blev.

Jag hade ju packat väskan och var mentalt redo att åka hem. Jag skulle bara ta mig igenom en långrandig femmil först. Jag visste ju redan att Petter Northug skulle vinna - och att Johan Olsson kanske, kanske skulle mäkta med en bronsmedalj.

Vad gör Olsson då? Han kör en individuell femmil - trots att det är masstart. Han förnyar sporten och visar att det går att rycka i från täten tidigt.

Dagens tävling är det häftigaste jag har bevittnat i idrottsväg. När Johan Olsson gled i mål applåderade nästan alla journalister i mixed zone.

Så stor var hans bragd, så imponerande.

Själv kan jag inte fatta att jag fått uppleva något så historiskt på så nära håll. Det är lycka.

Inför femmilen kändes VM lite avslaget. Sex svenska silver var väl bra, men ändå inga superminnen att ta med sig hem.

Vi var några som pratade om hur trist det var att vi inte fått uppleva nåt Hellnerryck eller nån Kallakross.

Vi fick något mycket bättre.

Att få se en svensk vinna en femmil är stort nog. Att få se en svensk vinna en VM-femmil ännu större. Att få se en svensk vinna en VM-femmil på det sätt Johan Olsson gjorde är helt sjukt.

Tusen tack för det minnet, Olsson.

Jag har fler minnen och intryck från Italien. Här är några av dem.

Världsmästerskapets...

…märkligaste intervju:

När jag pratade spyor med Ida Ingemarsdotter och hon ingående berättade om innehållet: Gröt, blåbärssoppa och bananer.

…löjligaste attack:

När Petter Northug valde att såga Emil Jönsson längs fotknölarna efter sprinten. Jag fattar inte grejen. Northug kom tvåa, Jönsson fyra. Varför sparka på den som redan ligger? Ovärdigt.

…största irritation:

Mediebussarna. Var tionde minut skulle de gå från skidstadion in till Cavalese där mediecentrat låg. Jag står fan och väntar fortfarande.

…märkligaste fråga:

När en italiensk journalist frågade Marit Björgen, efter att hon tagit sitt fjärde guld på tremilen, hur det känns att vara en sexsymbol.

…backe:

”The Brinkhill”. No question.

…mest användbara ord:

”Occupato” (upptaget). De är inte mycket för lås på toaletterna här.

…mäktigaste vägskylt:

”Tutte le direzioni”. Det vill säga ”alla riktningar”. Då vet man att man är på rätt väg.

…drottning:

Marit Björgen. Igen.

…kung:

Johan Olsson.

…prinsessa:

Estelle.

…största besvikelse 1:

Charlotte Kallas sjundeplats på tio kilometer fritt.

…största besvikelse 2:

Marcus Hellners 17:e-plats på 15 kilometer fritt.

…smeknamn:

Kapten Silver (Lars Öberg).

…mest efterlängtade seger:

Dario Colognas guld i skiathlon, superschweizarens första VM-titel.

…största intrång:

De italienska kameramän som envisades med att filma damåkarna som bytte om i målfållan.

 
…rysningar:

När Johan Olsson korsade mållinjen som segrare på femmilen.

…tupp 1:

Petter Northug.

…tupp 2:

Den som bodde utanför mitt hotell och väckte mig varje morgon klockan sex.

…återkomst:

Anna Haag. Hennes ryck på tredjesträckan i damstafetten blev beviset på att tjejen som vann två OS-silver i Vancouver är tillbaka.

…utsikt:

Den från min balkong.

…tårar:

Heidi Weng grät flera gånger på presskonferensen. Först för att hon tyckte det var jobbigt att prata, sen för att nån ställde en fråga om hennes mormor.

Tack för mig, Val di Fiemme!

Arriverderci!

// Höjer 

Marit Björgen. Vilken kvinna. Jag vill vara henne. (Om jag slipper träna lika hårt alltså...)

Jag trodde faktiskt att Justyna Kowalczyk skulle bli svårslagen på tremilen. Polskan hade inte vunnit nåt på VM och suget efter ett guld var nog stort. Kanske var det för stort.

Eller så är Marit Björgen helt enkelt för bra.

Jag tror på det sista.

Norskan gjorde ett perfekt lopp. Drog ingenting i onödan. Låg och bevakade, bidade sin tid. Hon visste ju att hon skulle ta Kowalczyk i en spurt. Polskan försökte sticka några gånger men Björgen satt som ett klistermärke i röven på henne.

Trots ett uselt skidbyte kändes det som att Björgen hade fullständig kontroll.

När hon gick i mål som segrare grät hon till och med en skvätt. Tydligen var det just det här guldet hon suktat mest efter. Hon kom ju tvåa på tremilen både i Vancouver och Holmenkollen.

Själv säger Björgen att hon känner sig starkare nu än i Holmenkollen och att det kan bero på att hon tvingades avstå Tour de Ski. Hon drabbades av av hjärtbekymmer i december och har därför tävlat väldigt sparsmakat i år. Något som uppenbarligen funkar.

Marit Björgen måste vara den bästa skidåkaren i världshistorien. Häftigt att ha fått uppleva hennes dominans på plats. Det är något jag tar med mig.

Till sist måste jag än en gång hylla Anna Haag. Sexa på tremilen och tillbaka med besked. Nu kan resten av VC-säsongen bli riktigt rolig för Mora-åkaren.

Charlotte Kalla hade en tyngre dag, slutade elva och såg ut att längta hen när hon mötte pressen efteråt.

Hon har en del att analysera nu.

// Höjer

Ledsen att det inte blev nåt blogginlägg efter stafetten igår. Börjar komma in i nån slags VM-koma nu. Huvudet är inte riktigt som det brukar och när jag slocknade hade klockan knappt slagit 22.

Hursomhaver.

Det var väl fantastiskt roligt med ett silver. Man kan aldrig få för många silver. Nu har vi sex stycken. Rena rama silveryran. Silver, silver, silver.

Nåja. Självklart är det bra med sex silver, men igår suktade jag verkligen efter ett guld. Och när Calle Halfvarsson fick en liten, liten lucka mot Petter Northug tillät jag mig själv att hoppas och drömma i några sekunder. Kanske skulle den mäktige falla, kanske skulle den kaxige uppstickaren lyckas.

Men icke.

I stället lekte Petter Northug med Calle Halfvarsson på upploppet och Norge tog sitt femtielfte guld på det här mästerskapet. Kul för dom. Ett stort fett grattis.

Dessvärre var herrstafetten vår sista guldchans.

I dag väntar damernas klassiska tremil - och om inte Justyna Kowalczyk, Therese Johaug och Marit Björgen (utan inbördes ordning) står på pallen efter loppet ska jag äta upp en rosa skjorta.

Och i morgon på herrarnas femmil kan det väl inte bli så mycket annat än Petter Northug högst upp på pallen...?

Johan Olsson kanske kan ta en medalj, men då behöver han betydligt bättre skidor än i går. Något svenskt guld blir det inte.

// Höjer

Tre tävlingsdagar återstår. Flera medaljchanser.

Men jag vet redan nu vilket minne jag främst kommer bära med mig från VM i Val di Fiemme.

Anna Haags återkomst.

Det hon visade upp på tredjesträckan i dag har vi inte sett henne göra på... ja, på tre år. Det var OS-klass rakt igenom.

Rycket hon gjorde i den sista backen är redan legendariskt. Riita-Liisa Roponen stod plötstligt still när Haag smällde till.

Det finns ingen jag unnar den här dagen mer än Anna Haag. Hon har kämpat och letat och undrat i så många år nu. Och hon har alltid gjort det med ett leende.

Det kanske är det som är hennes hemlighet. Den där optimismen som hon utstrålar. I bland kan man ju bli tokig på att hon ser positiva saker i allt - till och med när läget är som mörkast.

Men kanske det är just det som gjort att hon orkat fortsätta.

Efter stafetten i dag var hon glad. Inte hysteriskt sprudlande - men sugen på att få fortsätta säsongen med sin nyfunna form. Sugen på att vinna tävlingar igen.

Emma Wikén gjorde en kanonsträcka och Charlotte Kalla tog revansch från i tisdags.

Men det här silvret är helt och hållet Anna Haags.

// Höjer

Kul med Johan Olssons silver.

Mindre kul med Marcus Hellners prestation.

Han är över två minuter efter Petter Northug på 15 fritt - och han slutar på en 17:e plats. Det är en gigantisk tidsrymd och oerhört oroväckande. Hellner är uppenbarligen mil från VM-formen.

Visst, han har vunnit ett silver i teamsprint. Men jag tror inte han rankar det så där jättehögt om jag ska vara ärlig. Det var i dag kan skulle leverera.

Han har många frågor att grubbla över nu, Hellner. Tränar han rätt? Tränar han tillräckligt hårt? Vad gör de andra som inte han gör? 

Det är lite samma visa som med Charlotte Kalla. De tycks stå still i utvecklingen. Sen Vancouver har det inte hänt så mycket, däremot blir många konkurrenter bättre.

Den stora frågan nu är hur Sveriges stafettlag på herrsidan kommer att se ut.

Jag har grubblat lite på om man inte borde sätta Marcus Hellner på en klassisk sträcka - och sedan låta Johan Olsson och Calle Halfvarsson avsluta med fristilen. Halfvarsson kom sexa i går och har imponerat på mig under VM.

Hellners klassiska teknik har ju dessutom sett helt okej ut.

Men jag vet inte. Jag tror inte att landslagsledarna kommer göra några stora rockader. 

Dessutom slutade Daniel Richardsson tia i går, hans bästa resultat på länge. Och så finns ju Emil Jönsson redo för en eventuell förstasträcka. Halfvarsson kan även han köra en klassisk sträcka vid behov.

Jag slänger ut ett tips: Richardsson, Olsson, Halfvarsson, Hellner.

Låga odds där, tror jag.

// Höjer

Om ett par timmar drar herrarnas 15 kilometer skejt i gång.

Min magkänsla säger mig att det kan bli en rolig tillställning för Sverige.

Både Johan Olsson och Marcus Hellner är vråltaggade för distansen - och uppstickaren Calle Halfvarsson siktar på medalj.

Jag tror att Olsson når pallen. Men Hellner får det svårt. I alla fall baserat på hur han har sett ut under VM. Det har varit helt okej, men inte dunderbra.

Kanske slutar han sjua...

Jag tror för övrigt stenhårt på Dario Cologna. Med ett skiathlonguld i bagaget blir han livsfarlig.

Här är svenskarnas startnummer:

50. Daniel Richardsson.

63. Calle Halfvarsson.

77. Johan Olsson.

83. Marcus Hellner.

// Höjer

Jag lämnar skidåkningen för ett slag och fokuserar på nåt helt annat.

Nämligen Estelle.

I dag var hon på plats på skidstadion här i Val di Fiemme tillsammans med sina föräldrar och jag tillhörde de journalister som hjärtans gärna ville ha ett litet snack med mamma Victoria.

Efter prisutdelningen blev det till att spurta efter Vickan i en jävla fart (hon är sjukt fit alltså), Säpo sprang hela tiden bredvid. När vi plötsligt nådde en trappa ner mot parkeringen tog det stopp. Ingen fick passera förutom kungafamiljen och dess entourage.

Då såg jag en dam i 50-årsåldern i ena ändan av en barnvagn.

"Hon behöver hjälp nerför trappan", tänker jag, ser min chans och grabbar den andra delen av vagnen.

Plötsligt fick jag öppen gata ner mot kungabilen. Det var ju Estelles vagn jag bar.

Bara lugn, hon låg inte i den. Så dålig säkerhet är det inte kring kungabebben.

Hursomhaver kom jag hela vägen ner till bilen, en svart sak med tonade rutor typiskt nog. Både Vickan och Daniel hade hunnit in med Estelle och jag fick inget eget snack.

Men jag fick bära Estelles barnvagn.

Pontus Lundahl (scanpix) fixade dessutom bildbevis:

 // Höjer

En sjundeplats låter ju inte så illa. Egentligen.

Men när Charlotte Kalla kommer sjua på sin favoritdistans tio kilometer fritt så är det ett stort fiasko. Framför enligt henne själv.

Jag tycker synd om Kalla. Hon stod där i mixed zone och tvingade fram några kortfattade svar när vi allihopa ville ha både känslor och analyser.

Det såg ut som hon hade nära till tårarna hela tiden och helst ville hon bara långt, långt därifrån.

Samtidigt som jag tycker synd om henne så blir jag också irriterad över att hon bara kommer sjua. Det här är ju det enda hon har laddat för, det enda hon har fokuserat på innerst till hundrafemtio procent under en väldigt lång tid. Ja, ända sedan Vancouver.

Varför utvecklas hon inte?

Varför har norskorna blivit så mycket bättre?

Och var tog tävlingsdjävulen vägen? Den där som gjorde att hon växte två meter på mästerskap...

Jag antar att det är frågor som snurrar i Kallas huvud också. Och hon måste hitta svaren fortast möjligt, annars kommer OS i Sotji sluta på samma sätt.

Hoppas nu bara att hon får hjälp att släppa det här och ladda om inför stafetten på torsdag.

// Höjer