Logga in
Logga ut

Peter Lindvall

Basketbloggen

BG-talang på väg till ligan

Mitt i all SM-finaldramatik kan Bloggen bjussa på en ett litet silly season-rykte som nått mina öron. Det handlar om Luleå BG talangen Alexander Yemane, 18, som den senaste säsongen snittade 13 poäng och fem returer i division I. 

Enligt mina källor kan tvåmetersforwarden vara på väg att skriva på för ligaklubben Jämtland.

Vi får avvakta och se om mina uppgifter visar sig stämma.

//Lindvall

Betygsdax

Okej, säsongen är över för BC Luleå och allt landade i ett silver för laget. Inte ett misslyckande på något sätt men däremot en klar missräkning. Det laget som Peter Öqvist och Håkan Larsson ställde på benen borde inte kunna torska i en SM-final mot ett brandskattat Norrköping men så blev det.
Med den bakgrunden är det dags att nagelfara spelarnas prestationer och stämpla dit säsongens slutbetyg enligt följande betygskriterier:
1: Underkänd.'
2: Godkänd.
3: Bra.
4: Utmärkt.
5: Lysande.

 

5 NSD-ROSOR
Quinton Upshur, guard/forward
Kommentar: BC Luleås själ och hjärta hela säsongen. Ligans största motor och ligans bästa försvarare gick till jobbet varje dag hela vintern och gjorde aldrig en dålig match. Utvecklade sitt offensiva spel markant

 

4 NSD-ROSOR
Denzel Andersson, forward.
Kommentar: Fick direkt en nyckelroll och ökad speltid. Tog den chansen och blev till sist helt ovärderlig på den defensiva planhalvan. Allroundforwarden kan dock fortfarande lägga till bitar i sitt offensiva spel.

 

3 NSD-ROSOR
Brandon Rozzell, guard. Yannick Anzuluni, forward.
Kommentar: Ingen av de två stjärnorna gjorde en dålig säsong men de hade behövt kliva upp en betygsskala för att ge BC Luleå det andra raka guldet. Pendlade för mycket i sina prestationer.

 

2 NSD-ROSOR
Adam Rönnqvist, guard. Tom Lidén, forward. Anton Saks, forward. Tim Kearney, forward. Daniel Hansson, guard. Brice Massamba, center.
Kommentar: Veteranen Lidén nådde sällan de höga höjderna och hans vingliga skytte blev till sist en belastning för laget. Rönnqvist upplevdes ofta som passiv offensivt och verkade långa stunder sakna en tro på sitt spel. Saks, Kearney fyllde sina roller och unge Hansson visade att det finns en framtid i ligan för honom.

 

BETYGSÄTTS EJ
Jonathan Arvidsson, guard. Anton Kobylak-Berglund, forward.
//Lindvall

Så måste Öqvist förändras


Så här några dagar efter BC Luleås finalfall på hemmaplan mot Norrköping kan det vara dags för lite eftertanke och reflektion kring varför det gick som det gick. Jag har tidigare varit inne på att tre-fyra nyckelspelare inte nådde samma höjder som guldsäsongen 2016/2017.
Men det är förstås inte hela förklaringen.

För någon vecka skrev jag ett inlägg om BC Luleås tränare Peter Öqvist. Min tes var att Öqvists förtjänster inte fick nog cred i Sverige. Jag pekade också på hans mod att våga sticka ut hakan, ta på sig pressen och vara tydligt med lagets målsättning att vinna guld.

Men självklart är han inte ofelbar och vem tusan är det? Det finns saker att finslipa i Öqvists tränargärning och det blev extra tydligt i finalserien och även under den här säsongen.

Som alla vet har Peter Öqvist en nästan religiös tro på sin basketfilosofi som handlar ett fritt rörligt anfallsspel med massor av spring, massor av skytte, ett stort ansvar på spelarna att läsa försvaret och skapa lägen.
Peter Öqvist övertygelse är bergfast och det handlar om att till varje pris vinna på sina egna styrkor - vad motståndaren än slänger fram som motdrag.

Men när vi i maj månad landar i en sjunde SM-final med mer press och stress är det knappast någon nyhet att spelet får en annan karaktär - det kunde vi se mot Norrköping. Spelet blir låst, det blir långsamt, det blir fem-fem och det blir schackspel.

Där och då fanns det inga synliga motdrag. Ingen plan B, varken offensivt eller defensivt, och detta måst tas lärdom av. Till nästa säsong skulle jag vilja se Peter Öqvists BC Luleå behålla det snabba spelet men addera ett mer varierat halvplansspel att ta till de dagar när "springet i benen" inte finns på plats eller insatserna är lite högre än en grundseriematch i januari mot Nässjö. Lite samma resa som Brad Dean gjorde i Plannja inför säsongen 98/99 när hans lag blev besegrat av SM-finalen - även då av Norrköping.

Nästa punkt som jag bara måste nämna är Peter Öqvists ledarstil. Alla vet att han är en engagerad känslomänniska som lever med basketen 24/7. Kavajen åker alltid i golvet, tonläget till spelarna är högt i omklädningsrummet, på träningsgolvet och inte minst under match. Alldeles för högt menar jag.
Det här är något som sliter och tär på relationen med spelarna.
Därför är det ganska naturligt att kommande säsongs lag kommer bytas ut i stora delar men det måste också vara en signal till Peter Öqvist ta ett steg tillbaka. Det kommer alla vinna på.
//Lindvall

Det här laget har nått vägs ände

I den sjunde och avgörande SM-finalen var till sist Norrköping det bättre laget och vann med 76-71 efter en formidabel första halvlek där segern grundlades. BC Luleå hade två lägen i den sista peridoen att gå ikapp men skotten missades av Yannick Anzuluni och Quinton Upshur. Sedan fanns ingen återvändo.

Så kan det vara men med facit i hand vet alla var den här finalserien förlorades och hur det gick till. Allt handlade till sist om 20-25 sekunder i den sjätte matchen i slutet av den tredje perioden när laget släppte in nio raka poäng och lät Norrköping få vittring.

Där och då förlorades guldet. Spelarna i BC kunde inför den sjunde matchen aldrig släppa det haveriet mentalt och det syntes så väl när guldet skulle spelas hem i Luleå energi arena inför nära 3 000 åskådare.

Ingen spelare i laget kunde sätta ihop en komplett match. Det var skottkramp, nerver, hjärnspöken och demoner när Adnan Chuks lag metodiskt nötte ned Luleå. 

Egentligen sammanfattar finalserien ganska väl hela säsongen för Peter Öqvist och Håkan Larssons lag. BC Luleå hittade aldrig den jämnhet och stabilitet som behövs. Prestationerna under säsongen var alldeles för ojämna. Stjärnor som Brandon Rozzell, Yannick Anzuluni och Tom Lidén nådde aldrig de höjder som vi såg förra säsongen. 

De enda spelare som visade utveckling under vintern var Denzel Andersson och Quinton Upshur men de hade behövt mer hjälp.

Vad händer då nu?

Vi kan vara helt säkra på att laget till stora delar kommer slås i spillror. Importtrion Rozzell, Anzuluni och Upshur kommer lämna, jag kan inte se något annat. Det samma gäller Tom Lidén och troligtvis Anton Saks. Och kanske är det lika bra att det ruskas om en aning. Det behövs nytt blod i laget och i och med finalförlusten hade detta lagbygge nått vägs ände.

Däremot blir det sjukt viktigt att behålla en svensk stomme i form av Adam Rönnqvist och Denzel Andersson. Det måste vara klubbens förstaprio. I Daniel Hansson kan man tydligt se en ligaspelare och redan kommande säsong kan han vara en rotationsspelare laget.

Det kommer bli en spännande silly season men först gäller det förstås slicka såren och analysera hur guldet, som redan för några dagar sedan borde ha varit i BC Luleås ägo. Men idrott är ofta oförutsägbart - det har aldrig setts tydligare än de senaste två veckorna.

//Lindvall 

Avslöjar: Hemligheten bakom ordkriget

SM-finalen i basket har som alla noterat utvecklat sig till magisk rysare som på fredagskvällen, i Luleå energi arena, kommer att avgöras i en sjunde och avgörande match.
Ju längre matchserien gått har det fysiska spelet höjts. De heta känslorna mellan spelarna blivit allt fler och inte minst har coachduellen mellan Peter Öqvist och Adnan Chuk landat på en helt ny nivå.
Ni läste säkert i Aftonbladet om presskonferensen efter match sex som slutade i ett öppet ordkrig mellan dessa två herrar och i botten ligger förstås det enkla faktum att de inte gillar varandra speciellt mycket. 

Frågan är varför? Den senaste tiden har en del basketmänniskor hört av sig till Bloggen och ställt frågan. Jag har grävt lite i ämnet under dagen och hittat ett svar. Om det är hela sanningen kan jag förstås inte lova men utan tvekan en stor del av den.

I grunden ligger förstås de två falanger som finns i svensk basket - något som i och för sig ingen vill bekräfta i offentligheten men som jag vet finns. Det har jag skrivit om flera gånger och fått bekräftat av flera basketmänniskor "off the record".

I ena ringhörnan: Förbundskaptenen Vedran Bosnic och hans lärjungar i form av Adnan Chuk, Uppsalas Kevin Gaines och i viss mån Henrik Svensson i Borås.
I den andra ringhörnan Peter Öqvist, Jämtlands Torbjörn Gehrke och Umeås Jesper Gustavsson.

Där har ni spelplanen.

Men var startade allt? Varför har det blivit så här? Vad triggade den konflikt som gör att svensk basket inte har förmågan att dra åt rätt, att stå samlat och istället ägna sig skyttegravskrig.

För att hitta en del av svaret får vi gå bakåt i tiden - ända till augusti 2014 när Sverige mötte Lettland i EM-kvalet i Luleå energi arena. Som vanligt tränade det svenska landslaget, med Vedran Bosnic som nybliven förbundskapten, i Luleå energi arena och en av de tränare som ville sitta ned och kika på det blågula lagets olika drillar var BC Luleås Peter Öqvist.
Då satte Vedran Bosnic ned foten, med landslagschefen Jonte Karlssons goda minne, och förbjöd Öqvist att närvara på lagets träningar.

Öqvist och Bosnic har aldrig någonsin funkat på ett personligt plan men sedan den dagen har dörrarna varit stängda från båda håll och de lär aldrig öppnas igen. Så infekterat är det.
I bakgrunden ligger förstås det faktum att det var just dessa två som tävlade om jobbet som svensk förbundskapten bara fem månader tidigare.

Sedan dess har Bosnic fullt naturligt valt att plocka in likasinnade vid sin sida i landslagsledningen. Uppsalas Kevin Gaines finns i dag med i herrlandslagets tränarkonstellation. Adnan Chuk skolades i Bosnics vinstrika regim i Södertälje, är en förespråkare av den basketfilosofi som han står för och det var förstås fullt naturligt att Dolphinstränaren landade som assisterande tränare i landslaget för något år sedan. I bakgrunden finns också Fredrik Joulamo, i dag landslagschef, som är en tydlig Bosnicanhängare

Sedan finns de förstås en mängd andra saker som lett fram till den situation som råder men där har ni bakgrunden till Adnan Chuks och Peter Öqvists verbala slagsmål i Stadium arena på onsdagskvällen.
Där finns hur mycket ont blod som helst, hur många bottnar som helst och det sätter förstås en extra krydda på fredagens sjunde finalmatch där en tränare vid 21.00-tiden kommer vara världens lyckligaste man.
Och den andre världens mest olyckliga. Av så många skäl.
//Lindvall

Veteran klar för Luleå BG

Då var det klart: Luleå BG har hittat sin ersättare efter Fredrik Joulamo som lämnat och tagit jobbet som landslagschef på Svenska Basketbollförbundet.

Det blir inte helt oväntat veteranen Christer Stjernborg, 55, som har en lång erfarenhet från både på liga- och landslagsnivå i olika tränarroller.

Stjernborg kommer närmast från Solna NIU.

//Lindvall

 

 

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru och mina fem söner.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

Bloggar