Logga in
Logga ut

Peter Lindvall

Basketbloggen

Centern som svensk basket väntat på

Centerpositionen har länge varit en av svensk baskets svagaste.

När det vankats internationellt genom åren har Sverige oftast blivit ganska mörbultat under korgarna. 

Kanske på grund av basketens status i landet. Kanske har vi inte haft kunskapen som krävs för att utveckla framgångsrika insidespelare.

Jag vet helt ärligt talat inte varför. Men nu är den tiden förbi.

Enter, Simon Birgander.

Att vara center i den moderna basketen är inte helt enkelt. Det är en position som innan 2010-talet varit instrumental för ett basketlag. Att ha en stor, stark kropp i tresekundersområdet att skicka in bollen till var högst nödvändigt för att kunna tävla med de bästa lagen.

Dessutom har arbetsbeskrivningen varit ganska solklar.

Hen skulle vara duktig med ryggen mot korgen och sitta på en arsenal av insidemoves och hookar. Men helst inte röra sig långt utanför tresekundersområdet.

I dag ser det helt annorlunda ut. De allra bästa lagen i NBA bygger inte sina trupper runt deras insidebjässar. I många lag, där spelaren i fråga inte kan skjuta treor, har centern tre uppgifter: Skydda ringen, sätta screens fånga lobbpassningar. Och för att spela det spelet krävs en otrolig atletisk förmåga.

Simon Birgander är inte en sådan center. Han är mycket mer än så. Och Sveriges U20-herrar vågar låta hela sin spelidé kretsa kring honom.

Efter tre matcher i U20-EM har Sverige vunnit två av dem (mot Tyskland och Tjeckien) och blivit grupptvåa. Birgander ÄR den självklara stjärnan och snittar hittills 18 poäng samt 14 returer.

Det jag har sett hittills av honom är otroligt imponerande.

Simon Birgander spelar bra med både ryggen och magen mot korgen. Han kan ta emot bollen på top of key och slå sin spelare från dribbling lika väl som han släpper iväg en baby hook från blocket eller skjuter från halvdistans.

Hans blotta närvaro tvingar motståndarförsvaret att kollapsa. När han sedan väl får bollen är han en fullt godkänd passningsspelare också. Vilket gör livet mycket, mycket lättare för hans lagkamrater.

Men det som fångat mitt intresse allra mest är hans rörlighet i kombination med bollkontroll. Visst, det kanske inte alltid är det klokaste beslutet. Men vid flera tillfällen har jag sett Birgander ta retur på egen planhalva och pusha bollen hela vägen upp till offensiv trepoängslinje.

Under slutet av matchen mot Tjeckien tog han till och med bollen coast to coast och la i en layup med kontakt.

Och den killen är 212 centimeter lång.

För någon vecka sedan blev det klart att Birgander dessutom skrivit på för Juventut Badalona i den spanska högstaligan. Det är en erkänd talangfabrik som jag är övertygad om kommer förädla hans basketgåva på bästa möjliga sätt.

Om han fortsätter att utvecklas i samma takt kan jag bara säga en sak: Grattis, svensk basket.

Simon Birgander är centern vi har väntat på.

//Wiik

Med ryggen mot väggen

För bra precis ett år sedan seglade BC Luleå, på ett nästan generande enkelt sätt, genom SM-slutspelet och vann guldet på ett både enkelt och förkrossande.

3-0 mot Umeå. 4-1 mot Uppsala. 4-1 mot Södertälje. Inte en enda gång ställdes laget inför ett läge där allt stod på spel. Där ryggen var pressad ryggen.

Men nu står Luleå där. Efter den nästan osannolika förlusten mot Södertälje i den fjärde semin måste laget i Luleå energi arena i morgon söndag vinna match fem. Annars är det nog slut på festen i Täljehallen kommande vecka. Så är i alla fall känslan.

Det finns några frågor att ställa.

Hur kommer BC Luleås spelare och tränarparet Peter Öqvist/Håkan Larsson hantera den mentala biten. Kommer tankarna finnas kvar i Täljehallen där matchen i princip var vunnen med fem minuter kvar att spela? Kommer de snudda vid Tom Lidens tekniska foul med 100 sekunder kvar att spela och som gav Kings chansen att vända.

Kommer minnesbilderna av Auston Barnes tveksamma poäng i slutsekunden att flimra förbi? Samme Barnes som lika gärna hade kunnat vara avstängd och inte spelat mer efter Södertäljes administrativa blunder tidigare under säsongen.

Det är svårt att veta. Pendeln kan förstås svänga över åt andra hållet. Att BC Luleås spelare kommer ut som retade tigrar och gör en match på toppen av sin förmåga. Ingen har en aning.

Jag skulle dock vilja se några detaljförändringar i match fem:

1) Nu när Södertälje Toni Bizaca hittat sitt spel - testa att i perioder att spela Quinton Upshur på honom.

2) Brandon Rozzell har visserligen inte spelat på sama nivå som för ett år sedan men nog tusan borde en matchvinnare av hans dignitet få fler minuter under i den fjärde perioden än han hittills erbjudits.

//Lindvall

Har Udominate hittat nyckeln?

Undrar ni om det finns någon anledning till oro efter Luleå Baskets storförlust i den andra finalmatchen och inför den tredje?
Jajjamensan.

Trots att Luleå vann den första finalmatchen lämnade nog många Luleå energi arena med en konstig eftersmak i munnen sedan laget mer eller mindre rasat ihop under de sista tio minuterna. Känslan var i alla fall hos mig att Udominate hittat en nyckel till framgång.
En känsla som nu förstärkts efter eländiga 73-98 i Umeå.

Sedan är det faktiskt så att det finns flera spelare i Luleå Basket som i finalserien tappat både form och självförtroende när det gäller som mest.
Allis Nyström har visserligen aldrig varit en poängmakare men nu har hon tappat all tro på sitt offensiva spel.

Chioma Nnamaka som under hela säsongen varit en av lagets mest pålitliga spelare har plötsligt åkt rakt ned i källaren. Nervig, lågprocentig och turnoverbenägen.

Och sist men inte minst stora Jennifer Hamson tydligt visar att hon inte gillar någon form av fysisk kontakt.

Den stora frågan är om det handlar om en tillfällig svacka för den här trion? Så kan det förstås vara. Men tiden börjar bli knapp.
//Lindvall

Tre uppenbara förlustfaktorer

När BC Luleå vann den tredje semifinalen mot Södertälje i Luleå energi arena handlade det om små detaljer som avgjorde.

När Södertälje rysarvann den fjärde i slutsekunderna med 89-87 var de ännu mindre - men desto tydligare.

Vi börjar med det uppenbara:

1) Kings veteran Toni Bizaca, som nu efter skadetrubbel är tillbaka på de allra högsta av höjder, levererande 30 poäng på 24 minuter. Mot honom hade Luleå inget att komma med försvarsmässigt.

2) Returtagningsststatistiken talade sitt tydliga språk. Där körde hemmalaget över Peter Öqvists lag med 40-23 och det är alldeles för tydliga siffror för att vara sunt.

3) BC Luleås Tom Lidén kommer inte sova gott i natt - den saken är klar. Med bara 1.41 kvar att spela drog han på sig en teknisk foul vilket gav Södertälje och Bizaca fem raka poäng - från 80-83 till 85-83. Det är förstås helt oacceptabelt och med facit i hand gick matchen där. Och kanske, när vi summerar hela matchserien, finalplatsen. Så små är marginalerna.

2-2 - nytt drama på söndag i Luleå och något säger mig att segraren där kommer spela SM-final.

//Lindvall

Ordkriget i semifinalserien

Jäklar vad roligt. Nu höjs äntligen temperaturen i semifinalserien mellan BC Luleå och Södertälje Kings - de två klubbar i basketsverige som gillar varandra allra minst.

För en vecka sedan slog Luleå Adam Rönnqvist fast att han skulle agera "golvtorkare" i Täljehallen om laget inte gick till final. I dagens NSD stack veterancentern Brice Massamba ut hakan och sa: "Vi hatar dem, de hatar oss. Så är det bara. Vi har många SM-guld, de har många SM-guld. Det är hat-hat. Det är ingen hatkärlek där".

Men det här är två uttalanden som iKings klubbdirektör Robert Andersson inte gillar någonstans och på Facebook torgför han det klart och tydligt:

"Regerande mästarklass? Inte i min bok", skriver han.

Uppkast 18.04 i kväll i Täljehallen. Dags för semi 4.

//Lindvall

En match med två ansikten

Det är lite svårt att bestämma sig för vilken fot man ska stå på efter 89-82-seger på hemmaplan mot Udominate i den första finalmatchen.

Å ena sidan: En fanastisk första halvlek där laget spelade säsongens bästa 20 minuter för säsongen. Anfört av en magisk Jessica Thomas hade faktiskt lekstuga med utmanaren från Västerbotten.

Å andra sidan: Minigenomklappningen under de sista tio minuterna där stressen, felbesluten och de mentala misstagen hade kunnat stå laget dyrt - även om förlustfaran aldrig påtaglig.

Men skit samma.

Båda lagen har utvecklingspotential till match två på fredag. Udominate har hur mycket som helst att plocka ut av stjärnan Tiffany Brown och att hon gör en plattmatch till är förstås helt omöjligt.

I Luleå lär inte veteranen Chioma Nnamaka stapla misstag på varandra ännu en gång.

Och det som till sist talar för Luleå i långa loppet är lagets lite högre lägstakapacitet. David Visschers spelare sjunker aldrig så djupt som Janne Enjebos dito gör då och då.

//Lindvall

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru och mina fem söner.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

Bloggar