Peter Lindvall

Basketbloggen

Jobbet gick från en passion - till en mardröm

Sedan jag var tio år gammal har jag älskat känslan av att se livebasket. Det är någonting alldeles, alldeles speciellt.

Förväntningarna ligger som en tät dimma i luften. Läktarna fylls på ett lemmeltågsaktigt vis med vänner, bekanta och främlingar från hela Norrbotten. Matchspeakern Micke Ruumensaari välkomnar publiken med ett karakteristiskt "Ja, hallå där basketvänner", rökmaskinen blåser rakt upp i ansiktet på en ivrig funktionär och det doftar nybryggt kaffe, hot snacks och nervositet.

Jag har åldrats tillsammans med Pontushallen. Från att ha varit en förväntansfull liten grabb som ville träffa sina idoler blev jag en yrkesman som befann mig i arenan för att bevaka matcher som journalist. Fast känslan var alltid densamma.

En enorm glädje.

Det gick från ett intresse till en passion. Från ett yrke till en livsstil. Jag jagade nyheter under arbetstid, efteråt, på kvällar, helger och, ja, till och med mitt under fester. Bara det hade med basket att göra.

Det gjorde mig inget. För jag tyckte hela tiden att det var så förbaskat roligt. Men så en dag vändes hela min värld plötsligt upp och ned.

Varenda gång jag satte mig på pressläktaren kände jag ett tryck över bröstet. Blicken blev suddig och huvudet snurrade som om jag druckit tolv starköl och lekt irländsk julafton. Ju fler personer som klev in genom Pontushallens foajé - desto värre blev det.

Till slut ville jag inte ens gå dit. Min passion i livet hade på en fingerknäppning förvandlats till min största mardröm. Blotta tanken av jubel, stora folksamlingar och offentliga sammanhang gjorde att pulsen steg.

Jag stod inte ut längre.

Jag skriver det här med anledning av Monica Wikström-Johanssons avhopp som klubbdirektör för Luleå Basket. 

Först vill jag erkänna att jag inte alls känner henne. Vi har knappt pratat med varandra och jag har inga detaljer kring hennes avslutade tjänst. Och det är ingenting som jag heller vill spekulera i exakt vad det beror på. Men av vad jag förstått så är hon en arbetsmyra. En person som tar sitt yrke på största allvar, har höga krav på sig själv och presterar därefter.

Jag känner igen mig i den beskrivningen. Och så fort jag läser att någon hoppat av ett jobb på grund av hälsoskäl berör det mig lite extra.

Ni kanske tycker att jag skriver för ofta om mina personliga bekymmer. Att jag är någon sorts form av självutnämnd ambassadör som alltid forcerar in ämnet psykisk ohälsa i mina texter.

Men då ska ni också veta att det här är min (nåja) blogg. Och att jag skriver om vad fan jag vill.

Varenda gång jag får chansen att uppmärksamma den här typen problem så kommer jag att ta den. Det är något som bara blir vanligare för varje sekund som går.

Därför måste det också diskuteras, stötas och blötas oftare. För att vi ska förstå vikten av det.

Men vi måste också förstå att en, säg, panikångestdiagnos INTE betyder att du aldrig kan leva ett vanligt liv igen. Att du aldrig kan jobba igen. Det tar däremot tid att återhämta sig. Precis som från vilken annan sjukdom som helst.

Hälsan kommer alltid först. Oavsett om det är ett brutet lårben eller en klinisk depression.

Kom ihåg det.

//Wiik

Många frågor att ställa

Vi börjar med att konstatera det jag redan skrivit flera gånger: Umeå 2017/2018 är något helt annat än Umeå 2016/17 och guarden Arik Smith kan vara årets fynd i ligan.
Visst: Västerbottenslaget är 0/4 så här långt med kommer bara spelarna på hur man avslutar matcher lär segrarna att rulla in då och då.

Nu över till BC Luleå som till sist lyckades krångla sig fram till en 80-77-seger men det finns flera frågor att ställa.
1) Inställningen. Där fanns det massor av önska och det största frågetecknet placerar vi bakom nyckelspelare som Brandon Rozzell och Tom Lidén som inte gjorde många glada. Veteranen Lidén har visat hittills den här säsongen inte hittat någon stabilitet i någonting och Rozzell har i två av fyra matcher varit rent dålig faktiskt. Insatsen mot Umeå var nog den svagaste han gjort sedan han kom till Luleå.

2) Offensiven. Laget blir alldeles för ofta i matcherna passivt, stillastående och långsamt. Frågan är om motståndarna lärt sig läxan från förra säsongen eller om det bara är upp till BC Luleå? Svårt att säga i dag.

Några bra grejer, då? Tyvärr, men jag hittar bara en och den stavas Adam Rönnqvist som efter den mörka kvällen Uppsala tvingades kliva fram när Rozzell var iskall och tog över offensivt med sina 22 poäng. Den stora gåtan är varför han inte begåvades med tre-fyra minuter till i speltid.

Nåväl. Nu ska vi inte vara alltför griniga och även en skitig seger är en seger - det kan vara lätt att glömma ibland.
//Lindvall

Omgångens tips

Tre matcher står på menyn i herrligan. Två i kväll och en på lördag. Då bjussar förstås Bloggen på ett tips.

 

Borås-Södertälje    1

Grymt svårtippad match mellan två obesegrade lag. Men känslan är att hemmaplan och en viss Nimrod Hilliard kommer bli en avgörande faktor för Borås i kväll. Men säker är jag inte. Kings har visat en grym förmåga att vända underlägen och vinna. Det måste man ha med sig.

 

BC Luleå-Umeå    1

Förra säsongens slagpåse Umeå har visserligen förlorat samtliga tre matcher hittills men hade lika gärna kunnat vinna två av dem. Så små har marginalerna varit. Guarden Arik Smith är ett fynd och veteranen Egal Saleman spelar sitt livs basket men det ska förstås inte räcka mot BC Luleå i Luleå energi. Där förlorar laget nästan aldrig.

 

Norrköping-Nässjö (lördag)   1

Allt talar för att Näsjö kommer få en tung säsong om klubben inte gör några personella förändringar under resans gång. Norrköping letar fortfarande efter et vinnande spel men lär inte behöva spela på topp den här gången för att vinna.

//Lindvall

 

Blytung seger för mästaren

En sak är säker: Oddsen var inte riktigt på Luleå Baskets sida inför hemmamötet med formstarka Telge. På personalsidan saknades pjäser som Anna Barthold, Silva Favento och Allis Nyström.
Det är liksom inte vilka spelare som helst.

Men laget hittade styrka någonstans och lyckades mala ned Telge som under de sista 15 minuterna av matchen tappade sitt offensiva spel helt.

Luleås importtrio Adrienne Motley, Jessica Thomas och Katie Frerking fattade allvaret och svarade tillsammans för 65 av lagets 89 poäng - tungt uppbackad av en urstark Chioma Nnamaka som slet ned 12 returer och en tung defensiv insats. Där var nyckeln.

Men det hade inte gått utan en viss Sofia Hägg som spelade hela 31 minuter, drog i en tung trea i slutet av matchen och jobbade ned ett par offensiva returer i viktiga lägen.

Segern var Luleås femte raka i ligan och en notering i sammanhanget är att laget sedan säsongen 2013/2014 vunnit 68 av 73 matcher på hemmaplan. En statistisk notering som Bloggen får tacka VK:s basketblogg för.

Luleås poäng mot Telge: Adrianne Motley 26, Jessica Thomas 22+7 returer, Katie Frerking 17+13 returer, Chioma Nnamaka 12+12 returer, Sofia Hägg 7+6 returer, Elin Lomgren 5.
//Lindvall

Supertalangen plockas in

Nu kommer det braskande uppgifter om Luleå Basket inför kvällens toppmatch mot Telge i Luleå energi arena som Bloggen tagit del av.

Laget har som bekant haft en del skadebeymmer den senaste tiden där nyckelspelarna Allis Nyström och Sylvia Favento inte kunnat spela på ett tag och är stora frågetecken i kväll. Samtidgt står det också klart att Anna Barthold missar kvällens match på grund av en Fiba-utbildning.

Därför kommer klubben att plocka in jättetalangen Sanna Ström, 15, från Luleå Stars. Den Gammelstadsfostrade forwarden snittar 15 poäng samt 10 returer i division I och räknas som en av de mest lovande spelarna som Norrbotten fått fram de senaste åren. Det ska bl oerhört intressant att se om Ström får speltid och vad hon i så fall gör av den.

Men det finns fler nyheter: I sjukskrivne tränaren David Visschers frånvaro kommer förre storspelaren Ulrika Hortlund att hjälpa Johanna Riihiaho med coachandet.

//Lindvall

Största utmaningen hittills

Okej, efter fyra "uppvärmningsmatcher" är det äntligen dags för regerande mästaren Luleå Basket att känna på lite kvalitativt motstånd i ligan - på onsdagskvällen i form av Telge på hemmaplan.

Och jag kan lova: Det blir en utmaning. Telge var bra förra säsongen och har inför den här vintern vässat laget ytterligare. I den förra ligaomgången besegrades Alvik och det imponerar.
Och det stora hotet mot Anna Barthold & Co kommer i form av ligans kanske två hetaste importer; Tayler Mingo och Taylor Wurtz.

Mingo var bra redan 2016/2017 och kan faktiskt vara damligans bästa spelare i dag. USA-guarden leder poängligan med ett snitt på 28 och kan skjuta bollen i korgen på alla möjliga sätt.

Wurtz handplockades från Östersund i somras och är även hon född till målgörare. Hon snittar 21 poäng.

Hur Luleå Basket ska ta hand om dem vette tusan men huvuduppgiften kan lika gärna bli att se till att ingen annan i Telge blir het offensivt och landar på tvåsiffrigt.

Hur som helst gäller det att hitta ett lagförsvar som fungerar - det har varit lite si och så med den saken hittills. 68 insläppta poäng i snitt är för mycket med tanke på vilka lag som stått för motståndet i säsongsinledningen.
//Lindvall

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru, mina fem söner och en vovve som heter Syrran.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

Bloggar