Logga in
Logga ut

Peter Lindvall

Basketbloggen

Jobbet gick från en passion - till en mardröm

Sedan jag var tio år gammal har jag älskat känslan av att se livebasket. Det är någonting alldeles, alldeles speciellt.

Förväntningarna ligger som en tät dimma i luften. Läktarna fylls på ett lemmeltågsaktigt vis med vänner, bekanta och främlingar från hela Norrbotten. Matchspeakern Micke Ruumensaari välkomnar publiken med ett karakteristiskt "Ja, hallå där basketvänner", rökmaskinen blåser rakt upp i ansiktet på en ivrig funktionär och det doftar nybryggt kaffe, hot snacks och nervositet.

Jag har åldrats tillsammans med Pontushallen. Från att ha varit en förväntansfull liten grabb som ville träffa sina idoler blev jag en yrkesman som befann mig i arenan för att bevaka matcher som journalist. Fast känslan var alltid densamma.

En enorm glädje.

Det gick från ett intresse till en passion. Från ett yrke till en livsstil. Jag jagade nyheter under arbetstid, efteråt, på kvällar, helger och, ja, till och med mitt under fester. Bara det hade med basket att göra.

Det gjorde mig inget. För jag tyckte hela tiden att det var så förbaskat roligt. Men så en dag vändes hela min värld plötsligt upp och ned.

Varenda gång jag satte mig på pressläktaren kände jag ett tryck över bröstet. Blicken blev suddig och huvudet snurrade som om jag druckit tolv starköl och lekt irländsk julafton. Ju fler personer som klev in genom Pontushallens foajé - desto värre blev det.

Till slut ville jag inte ens gå dit. Min passion i livet hade på en fingerknäppning förvandlats till min största mardröm. Blotta tanken av jubel, stora folksamlingar och offentliga sammanhang gjorde att pulsen steg.

Jag stod inte ut längre.

Jag skriver det här med anledning av Monica Wikström-Johanssons avhopp som klubbdirektör för Luleå Basket. 

Först vill jag erkänna att jag inte alls känner henne. Vi har knappt pratat med varandra och jag har inga detaljer kring hennes avslutade tjänst. Och det är ingenting som jag heller vill spekulera i exakt vad det beror på. Men av vad jag förstått så är hon en arbetsmyra. En person som tar sitt yrke på största allvar, har höga krav på sig själv och presterar därefter.

Jag känner igen mig i den beskrivningen. Och så fort jag läser att någon hoppat av ett jobb på grund av hälsoskäl berör det mig lite extra.

Ni kanske tycker att jag skriver för ofta om mina personliga bekymmer. Att jag är någon sorts form av självutnämnd ambassadör som alltid forcerar in ämnet psykisk ohälsa i mina texter.

Men då ska ni också veta att det här är min (nåja) blogg. Och att jag skriver om vad fan jag vill.

Varenda gång jag får chansen att uppmärksamma den här typen problem så kommer jag att ta den. Det är något som bara blir vanligare för varje sekund som går.

Därför måste det också diskuteras, stötas och blötas oftare. För att vi ska förstå vikten av det.

Men vi måste också förstå att en, säg, panikångestdiagnos INTE betyder att du aldrig kan leva ett vanligt liv igen. Att du aldrig kan jobba igen. Det tar däremot tid att återhämta sig. Precis som från vilken annan sjukdom som helst.

Hälsan kommer alltid först. Oavsett om det är ett brutet lårben eller en klinisk depression.

Kom ihåg det.

//Wiik

Uppehållet kommer lägligt

Alla ni som trodde att BC Luleå var på väg upp ur sin svacka efter ett par segrar kan genast börja tänka om: Laget har fortfarande en bit kvar till att spela på den nivå som krävs för att vara nära något som liknar en guldform.

Okej, laget var nära att vända bortamötet mot Södertälje (förlust 83-86) men en seger i Täljehallen hade varit en gigantisk stöld.

Luleå grävade sig en enorm grop under den första halvleken och dessa 20 minuterna måste ha varit några av de mest geistlösa och menlösa som setts av laget på några år.

Försvaret läckte på alla håll och kanter. Anfallsmässigt handlade det bara om ett-ett-spel och noll bollrörelse. Ingen rytm. Ingen tajming. Inget flyt. Ingenting.

Men ska vi plocka fram syndabockar går det inte att blunda för stjärnan Brandon Rozzell som tappade hela sitt spel och lite till när Södertälje satte press på honom från minut ett. Insatsen var så svag att man undrar om karln var sjuk eller skadad. Annars går det knappt att förklara hemska statistikraden 21 spelminuter, 1 poäng, 0/8 från golvet och 6 horribla turnovers.

En sak är dock säker: Ett landslagsuppehåll har aldrig kommit mer lägligt för BC Luleå. Nu väntar två veckor utan spel innan det är dags för att möta Sveriges formstarkaste lag Norrköping på bortplan.

När väl den dagen är här måste massor ha hänt med BC Luleås spel, spelare och ledare. Den saken är klar.

//Lindvall

Mitt i prick

Då och då har Bloggen rätt i sina förutsägelser om en match och min fundering före toppmötet Luleå Basket och Alvik skrevs så här:

"Hamson, tillsammans med Allis Nyström, Anna Barthold, Silvia Favento och Chioma Nnamaka, borde vara en stor och stark kvartett som betydligt mindre Alvik inte ska kunna stå emot. Något annat kan jag inte se".

Och precis så blev det. Mästarlaget var så mycket större och starkare. I tresekundersområdet hade Allis Nyström & Co lekstuga och vann returtagningen med förkrossande 60-37. Det lade förstås grunden för den klara 83-61-segern.

Luleå var inte på något sätt högprocentigt i avsluten men det spelade föga roll när andrachanserna var hur många som helst.

Jessica Thomas visade återigen att hon är en högklassig spelfördelare med 15 poäng samt 8 assist. Allis Nyströms andra halvek imponerade och Jennifer Hamsons 12+13 såg okej ut trots att hon inte får så många bollkontakter som hon borde.

//Lindvall

Äntligen en värdematch

I svensk ligabasket är det nästan outhärdigt långt mellan matcherna den här säsongen och för klubbar med ambition, organisation och ekonomi är det lika outhärdligt långt mellan värdematcherna.

Men de dyker upp då och då. Som för Luleå Basket när laget i kväll tar emot topplaget Alvik som inför den här säsongen gjort ett rejält försök att utmana de bästa med kvalitativa värvningar som Elin Ljunggren, Ilaria Zanoni och Martina Stålvant att addera med landslagsspelare som Klara Lundqvist samt Paula Juhlin.

Klart är att Luleå Basket kommer få jobba hårt i Luleå energi arena i kväll. Det rapporteras lite sjukstuga i laget men det ska troligtvis reda upp sig innan matchstart. Mest intressant ska det dock bli att se hur tränaren David Visscher, efter ytterligare någon veckas lagträning, lyckats få in store centern Jennifer Hamson i lagspelet.

Hamson, tillsammans med Allis Nyström, Anna Barthold, Silvia Favento och Chioma Nnamaka, borde vara en stor och stark kvartett som betydligt mindre Alvik inte ska kunna stå emot. Något annat kan jag inte se.

//Lindvall 

Stjärnan missar resten av säsongen

Norrköping Dolphins värvade in den schweiziske tuffingen Jonathan Dubas mitt under säsongen för att putta ned BC Luleå från tronen och vinna SM-guldet. Bloggens kvalificerade gissning är att Dubas handplockades för att kunna matcha upp Luleå Yannick Anzuluni som under förra säsongens slutspel var en av lagets ledande spelare.

Men nu är det klar att det inte kommer bli någon duell mellan Dubas och Anzuluni.

Den knäskada som schweizaren drog på sig visade sig vara av det mer allvarliga slaget och nu tvingas Jonathan Dubas till operation. Därmed är säsongen över fö honom.

"Någonstans har vi varit förberedda. Man måste ha en plan. Man hoppas innerligt att det inte ska bli skador men när det sker gäller det att vara förberedd", säger Dolphins tränare Adnan Chuk till Norrköpings Tidningar.

//Lindvall 

Barthold visade vägen

Det skavde, gnisslade och var inte vackert någonstans. Men det svenska damlandslaget tog i alla fall på sig blåstället, grävde djupt och lyckades knäcka Kroatien, 63-55, i EM-kvalet inför storpublik på Johanneshov.

Och till sist förstod också förbundskaptenen Francois Gomez vad som krävdes rent rotationsmässigt för att hitta ett vinnande spel: In med Anna Barthold på planen.

Med hennes fysiska närvaro, ledaregenskaper och högprocentiga avslut, 5/5 och 11 poäng, blev landslaget en vinnare igen efter magplasket mot Italien i lördags. När Sverige gjorde rycket i slutet av den tredje perioden var Luleå Baskets veteran en av de som ledde laget.

Tyvärr visade förbundskapten Gomez risig fingertoppskänsla inför den fjärde perioden, bänkade Barthold och bjöd in Kroatien i matchen igen.

Men det löste sig till sist och nu kan vi nog anse att EM-biljetten är säkrad.

//Lindvall

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru och mina fem söner.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

Bloggar