Peter Lindvall

Basketbloggen

Johnell Smith - en stofil i svensk basket

Den moderna basketen bygger mycket på trepoängare. Skottets betydelse och användandet av det tycks öka för varje år som går.

Och så har det sett ut i ett antal säsonger nu.

Helst ska alla spelare på planen kunna dra i skott från trepoängaren. Men framför allt så måste nästan dina guarder vara fantastiska skyttar för att ditt lag ska nå framgång.

Men mitt i allt detta hittar vi Norrköping Dolpins amerikan Johnell Smith. En guard som på fullaste allvar har skjutit sex trepoängare - på hela säsongen.

Under kvällens brottartunga bortaseger mot Södertälje Kings satte han sin allra första under 2016/2017. I slutet av mars.

Läs och begrunda: Johnell Smith är 188 centimeter lång, väger 85 kilo och är inte direkt någon Russell Westbrook-atlet. Och dessutom så skjuter han inte trepoängare heller.

Han är en bakåtsträvande gammal stofil i en sport som konstant utvecklas. Det känns otänkbart att en sådan spelare ska kunna ha ett existensberättigande i dagens basket.

Men visst fasen har han det.

Studera arabiska i tio år. Res sedan till Egypten. Hör dig för med lokalbefolkningen om var världens äldsta pyramid finns. Orientera dig med hjälp av en uråldrig karta med tillhörande kompass i timmar, dagar och veckor tills du hittar den.

Där någonstans. Under 300 ton sand på en nästan söndersmulad stenvägg går det att, om du kisar riktigt ordentligt, att tyda hieroglyfer. Det är bilder föreställandes Johnell Smith med budskapet att "trepoängare inte är så jäkla viktigt".

Ungefär så omodernt är det.

Trots detta så var Smith, i den ovan nämnda segern mot Södertälje, bäst på planen. 17 poäng, åtta returer, tre steals och en helgjuten insats som genomsyrades av smarta beslut.

Hur gör han? Hur får den här 36-årige mannen sitt spel att funka även 2017?

Jag tror att jag har en aning.

1. Han har ett fantastiskt skott från halvdistans. Det spelar ingen roll om han skjuter från dribbling eller curl-cuttar runt en screen tar och tar skott direkt. Johnell Smith måste vara en av seriens absoluta bästa skyttar från midrange-avstånd.

2. Hans förmåga att läsa spelet är något över det vanliga. Smith ser om försvararen är ett steg för sen in i en situation, noterar vilket av motståndarens ben som står längst fram i en mot en-situationer och vet exakt hur han ska röra sig utan boll. Det gör att han konstant tar sunda beslut offensivt - och är en ganska underskattad passningsspelare.

3. Johnell Smith är en av ligans bästa försvarsspelare. Han har aktiva händer och ligger som en igel på bollföraren. Defensivspecialister av hans kaliber älskas av tränare och har en roll i de flesta lagen.

En kombination av hans storhet som beslutsfattare och respekterade halvdistansskott gör att försvararen inte kan/hinner backa av honom. Annars känns det ganska solklart att kliva bort en halvmeter från en snubbe som skjuter sex treor per säsong.

Men det går inte. För då straffar han dig - på ett eller annat sätt.

Johnell Smith, 36, är långt ifrån sin prime. Hans offenisv har varit väldigt mycket mer fruktad genom åren.

Men det är imponerande att se hur smart han är. Och att han, mot alla odds, får sitt spel att funka även 2017.

//Wiik

En jämförelse 2.0

I går Luleå Basket. I dag synar vi BC Luleås lag från förra säsongen och den här vintern. Frågeställningen? Vilket lag är bättre? Egentligen...

 

Guarder, 2016/17: Rozzell, Rönnqvist, Jonathan Larsson och ibland Upshur var spelarna som ledde laget från bakplan. Fram till jul var Rönnqvist absurt formtoppad och en av ligans vassaste målgörare, efter nyår klev Rozzell fram som den störste stjärnan av alla. Larsson gjorde ett gott hantverk där bakom och kändes hela tiden som en perfekt backup.


Guarder, 2017/2018: Som ni vet har inte mycket hänt i Luleås trupp - det tydligaste är att Larsson ersatts av unge Daniel Hansson som tagit alla chanser han fått. Rozzell har ägnat spelfördelandet mer uppmärksamhet och Rönnqvist ser ut att hittat en jämnare nivå i det mesta han gör.

Slutsats: Status quo? Eller kanske ett litet plus för den vinterns bakplan. Nej, jag vet faktiskt inte. Hansson och Larsson tar ut varandra. Rozzell gör det han behöver. Kanske är det Rönnqvists rakare formkurva som gör att det känns lite mer stabilt just nu.


Forwards, 2016/2017: Yannick Anzuluni, tillsammans med Rozzell, var till sist spelarna som tog det där sista steget när det gällde som mest i SM-slutspelet och bar laget tll guld. Upshur, jo, jag räknar honom som en position-tre-spelare, var kuggen defensivt och tandemparet Lidén/Saks stod för det trygga defensiva beslutsfattandet och Denzel Andersson tog ytterligare ett steg i sin utveckling utan att helt hitta jämnheten.


Forwards, 2017/2018: Anton Kobylak-Berglund har kommit in istället för Andreas Uthman. Det är allt som hänt på forwardspositionen och egentligen ser allt ut precis som vanligt. Upshur är bara Upshur, Saks lite trögstartad, Lidén defensivt trygg, Massamba vet sin roll och Anzuluni har hittills varit lagets jämnaste spelare över alla elva grundseriematcher. Jo, förresten. Denzel Andersson har tagit ett steg till - något han och många andra efterlyst.

Slutsats: Nästan omöjligt att peka på några större skillnader mellan de två säsongernas forwardsbesättning men möjligtvis känns 17/18-upplagan av BC lite mer trygg. Anderssons utvecklingskurva är nog det bästa argumentet för att vinterns gäng ligger en lite pytteaning före.

//Lindvall

En jämförelse


Något jag gått och funderat på den senaste tiden är hur Luleås två elitlag den här säsongens håller i jämförelse med förre säsongens då allt slutade med två guld.

Analysen är tuff och facit landar först i när säsongen är över. Men vi gör ett försök och börjar med Luleå Basket.


Guarder, 2016/17: Här var det tunt värre och egentligen kunde bara Katie Bussey ge rejäl kvalité - vilket i och för sig nästan alltid räckte långt. Hennes guardpolare från USA, Candice Warthen, visade vara en flopp som och matchades sparsamt i slutspelet. Unga och försvarsinriktade Sofia Hägg hade en tydlig roll under hela säsongen men bänkades i finalspelet.


Guarder, 2017/2018: Den här guarduppsättningen är en tydlig uppgradering där både Jessica Thomas och Adrienne Motley som duo är vassare än Bussey/Warthen. Där finns både målgörande, returtagning och spelfördelarskills - sedan får vi se om de två är samma stora vinnare som Bussey. Det vet vi inte ännu.


Slutsats: Utan tvekan har den vinterns guardgäng en större bredd och mer skicklighet än förra säsongens. Det är nog de allra flesta överen. Motley/Thomas kompletterar varandra bra och Sofia Hägg har en given roll i rotationen. Men sedan ska det vinnas också...


Forwards, 2016/2017: Janis Ndiba, Allis Nyström, Anna Barthold och Jelena Antic var en forwardsuppställning som innehöll det mesta i form av tuffhet, returtagning, vinnarinstinkt och spelförståelse. I finalspelet var kvartetten en naturkraft som blåste bort Udominate från banan.


Forwards, 2017/2018: Anna Barthold mal på, Allis Nyström går mot sin bästa säsong någonsin, Favento ger bänkminuter och blir Chioma Nnamaka helt frisk kommer hon vara en nyckelspelare. Men klubben måste hitta rätt när den söker skadade Katie Frerkings ersättare. Med tanke på att storlek och returtagning varit ett litet problem hittills lär Luleå Basket värva in just detta.

Slutsats: Mycket hänger på hur bra den nya spelare som Luleå Basket plockar in är och hur väl hon passar in i lagets spel. Men just nu är det svårt att göra en annan bedömning än att 16/17-uppställningen är strået vassare där inte minst Antic tillförde en alldeles egen dimension.

//Lindvall

Dubbla segrar - som väntat

Dubbla matcher för Luleås två elitlag och lite som väntat gav den här fredagskvällen två vinster. Den ena lika lätt som väntat. Den andra klart lättare än väntat.

Vi startar i Umeå där jag hade bespetsat på mig ett krig i stora delar av matchen innan BC:s bredd, tyngd och kvalité till sist skulle fälla utslag. Men riktigt så blev det inte.

Förutom sex-sju risiga minuter period tre och i början av fjärde hade den regerande mästaren full koll och fick mycket av många - bland annat 20 poäng av Tom Lidén samt 19 pinnar och 10 assist av Brandon Rozzell. Men mest imponerade 24 assist att jämföra med futtiga 9 turnovers.

Summa summarum: Stabila 103-82.

I Luleå energi arena gjorde Luleå Basket processen kort med Visby och vann med 22 poäng. Vi kan konstatera att Allis Nyströms storspel bara fortsätter och 19 poäng+10 returer pekar återigen på att hon gör sin bästa ligasäsong i karriären.

Nu väntar vi bara på att Luleå Baskets ska hitta rätt i spelardjungeln och gör klart med Katie Frerkings ersättare. Den investeringen måste sitta klockrent - något annat finns inte.

//Lindvall

Efter skandalen - nu hjälper han Udominate

Dagens tunga basketavslöjande står i dag Sundsvalls Tidning för som kan avslöja att Sundsvall Dragons förre klubbdirektör Anders Jansson är tillbaka i svensk basketsport. Jansson hjälper bland annat hårdsatsande Udominate i damligan.

"Man kan väl säga att han är ett bollplank till oss, han är inte anställd eller så utan hjälper oss med idéer och utveckling", säger Joakim Genetay, general manager i Udominate till ST.

Anders Jansson är en av huvudpersonerna i den ekonomiska härva som tvingade Sundsvall Dragons i konkurs för något år sedan och enligt Sundsvalls Tidning kan snart åtal väckas mot honom.

Just detta tycker inte Joakim Genetay är ett problem när klubben nu använder Janssons tjänster.

"Anders har berättat i stora drag om det. Anders har en oerhörd kunskap och erfarenhet. Gällande Sundsvall Dragons så har det inget med oss att göra som jag ser det".

Udominate är en klubb som brottas med stora ekonomiska problem och för en dryg månad sedan var skulden uppe i 1,3 miljoner kronor.

//Lindvall

Det väntade beskedet

Okej. För några timmar sedan kom beskedet som vi nog anat lite till mans: Luleå Baskets forward Katie Frerking missar resten av säsongen efter den knäskada hon drog på sig Europspelet för en vecka sedan.

Ett personligt dråpslag för amerikanskan som på Twitter skrev så här efter beskedet:

"Även om jag känner mig nedbruten så känner jag mig också motiverad. Jag vet att hur man reser sig efter att ha ramlat alltid väger tyngre än smärtan att falla. Jag är förväntansfull på vad som komma skall och är oerhört tacksam för Luleå Basket och mina lagkamrater som gör den här säsongen så fruktansvärt mycket jobbigare att missa".

Tufft förstås men livet och liret går vidare för mästarklubben. Frerking blir förstås svår att ersätta. Bättre spelare går att hitta men hennes allroundkapacitet och förmåga att springa - både med och utan boll - växer inte på träd.

Om jag ska tolka signalerna från Luleå Basket verkar det som att man nu ser sin chans att lägga på några centimeter i sin insiderotation och jag skulle inte bli förvånad om Frerkings 183 centimeter ersätts med 186-188 centimeter. Det vore logiskt med tanke på att Luleå Baskets långsiktiga plan är en SM-final mot Udominate där det finns både tyngd och längd.

//Lindvall

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru, mina fem söner och en vovve som heter Syrran.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

Bloggar