Max Wiik & Peter Lindvall

Basketbloggen

Johnell Smith - en stofil i svensk basket

Den moderna basketen bygger mycket på trepoängare. Skottets betydelse och användandet av det tycks öka för varje år som går.

Och så har det sett ut i ett antal säsonger nu.

Helst ska alla spelare på planen kunna dra i skott från trepoängaren. Men framför allt så måste nästan dina guarder vara fantastiska skyttar för att ditt lag ska nå framgång.

Men mitt i allt detta hittar vi Norrköping Dolpins amerikan Johnell Smith. En guard som på fullaste allvar har skjutit sex trepoängare - på hela säsongen.

Under kvällens brottartunga bortaseger mot Södertälje Kings satte han sin allra första under 2016/2017. I slutet av mars.

Läs och begrunda: Johnell Smith är 188 centimeter lång, väger 85 kilo och är inte direkt någon Russell Westbrook-atlet. Och dessutom så skjuter han inte trepoängare heller.

Han är en bakåtsträvande gammal stofil i en sport som konstant utvecklas. Det känns otänkbart att en sådan spelare ska kunna ha ett existensberättigande i dagens basket.

Men visst fasen har han det.

Studera arabiska i tio år. Res sedan till Egypten. Hör dig för med lokalbefolkningen om var världens äldsta pyramid finns. Orientera dig med hjälp av en uråldrig karta med tillhörande kompass i timmar, dagar och veckor tills du hittar den.

Där någonstans. Under 300 ton sand på en nästan söndersmulad stenvägg går det att, om du kisar riktigt ordentligt, att tyda hieroglyfer. Det är bilder föreställandes Johnell Smith med budskapet att "trepoängare inte är så jäkla viktigt".

Ungefär så omodernt är det.

Trots detta så var Smith, i den ovan nämnda segern mot Södertälje, bäst på planen. 17 poäng, åtta returer, tre steals och en helgjuten insats som genomsyrades av smarta beslut.

Hur gör han? Hur får den här 36-årige mannen sitt spel att funka även 2017?

Jag tror att jag har en aning.

1. Han har ett fantastiskt skott från halvdistans. Det spelar ingen roll om han skjuter från dribbling eller curl-cuttar runt en screen tar och tar skott direkt. Johnell Smith måste vara en av seriens absoluta bästa skyttar från midrange-avstånd.

2. Hans förmåga att läsa spelet är något över det vanliga. Smith ser om försvararen är ett steg för sen in i en situation, noterar vilket av motståndarens ben som står längst fram i en mot en-situationer och vet exakt hur han ska röra sig utan boll. Det gör att han konstant tar sunda beslut offensivt - och är en ganska underskattad passningsspelare.

3. Johnell Smith är en av ligans bästa försvarsspelare. Han har aktiva händer och ligger som en igel på bollföraren. Defensivspecialister av hans kaliber älskas av tränare och har en roll i de flesta lagen.

En kombination av hans storhet som beslutsfattare och respekterade halvdistansskott gör att försvararen inte kan/hinner backa av honom. Annars känns det ganska solklart att kliva bort en halvmeter från en snubbe som skjuter sex treor per säsong.

Men det går inte. För då straffar han dig - på ett eller annat sätt.

Johnell Smith, 36, är långt ifrån sin prime. Hans offenisv har varit väldigt mycket mer fruktad genom åren.

Men det är imponerande att se hur smart han är. Och att han, mot alla odds, får sitt spel att funka även 2017.

//Wiik

Byggstart

Det är svårt att hitta de rätta orden efter Luleå Baskets osannolika guldbragd mot superlaget Udominate och ni som läst den här bloggen vet hur jag bedömt lagets chanser att vinna SM-guld den här säsongen.

Precis. Ungefär lika med noll.

Men den spelartrupp som Luleå Basket orkade ställa på benen efter en turbulent vår och sommar ska det inte bara gå.

 

Men det gick. Anna Barthold & Co visade återigen vad vinnarvana, hjärta och stenhårda psyken kan förmås göra när pressen är som störst, när allt ställs på sin spets.

Då kliver en rollspelare som Janis Ndiba fram och leder laget. Då skjuter Katie Bussey, efter en ganska risig match, i de två viktigaste skotten som får allt att tippa över. Då spelas Allis Nyström en av sina bästa matcher i karriären.

 

Men: Vi måste förstås vara en aning nyktra när det ska tittas framåt och byggas ett lag som går för SM-guld fem.

Vilka spelare ska stanna? Hur ska det värvas?

Vi börjar med tränaren David Visscher som redan direkt efter onsdagens guldmatch mer eller mindre sa rakt ut att han stannar kvar. Det är en nyckel.

Sedan är det upp till guldmakaren från USA att började jobba med laget och han vet förstås att där finns hål att fylla. ”Vi är inte perfekta”, sa Visscher mitt i guldfirandet och det säger att han har järnkoll på vad som behöver göras.

 

Vi börjar med det självklara: Jelena Antic, Katie Bussey, Allis Nyström och Anna Barthold och är en kvartett som Luleå Basket måste snacka förlängning av kontrakt med. De är hörnstenar. Jans Ndiba, beroende på prislapp, lär också finnas med i tankarna.

Men var finns då hålen?

Det vet egentligen alla. Luleå Basket måste få in skytte. Massor av skytte. En trepoängsglad guard bredvid Bussey är självklar och här snackar vi absolut toppklass.

En spelare på position tre som också kan skjuta i bollen från distans vore också att önska.

Sedan går det alltid att diskutera centerfrågan och vilken väg som ska gås där.

 

En inte alltför vågad gissning är att de förra Luleåspelarna Josefin Vesterberg och Martina Stålvant, som inte såg ut att ha speciellt kul i Udominate under finalspelet, kommer kontaktas ganska snabbt.

Vi stannar där.

//Lindvall

 

"Don't ever underestimate the heart of a champion"

Luleå Basket är svensk mästare för fjärde året i rad.

Det är den enskilt största bragden jag bevittnat under mina år som åskådare, sportjournalist och bloggare.

För lite drygt ett år sedan var det TOTALT otänkbart - i alla fall för mig. Tränaren Jens Tillman åkte fast för drograttfylla, stjärnduon Josefin Vesterberg och Martina Stålvant lämnade för värsta rivalen och klubben tvingades tänka om totalt inför säsongen 2016/2017.

Då trollade Luleå Basket fram guldtränaren David Visscher, som inte varit aktiv inom elitbasketen på nästan ett decennium, ur rockärmen.

Tillsammans med rutinerade vinnare som Katie Bussey, Anna Barthold och Allis Nyström formade han ett av de hårdast kämpande lagen som svensk basket har sett. Men långt ifrån den rent spelmässigt bästa laget.

I grannlänet Västerbotten var läget annorlunda.

Under hela säsongen har Udominate varit den stora guldfavoriten. Det har värvats landslagsspelare efter landslagsspelare, handplockats importstjärnor av hög Europa-klass och man har satt ihop en trupp som i princip haft två mästerskapsmässiga femmor.

Luleå å andra sidan har stött på patrull tidigt under grundserien. Lagbygget har kritiserats, inte minst av oss på bloggen, importspelare har kommit och gått och man förlorade alla fem matcher mot Udominate innan slutspelet.

Talangmässigt har Luleå Basket inte kunnat mäta sig med rivalen i Umeå. Inte ens nästan. Det står jag fast vid även nu.

Men att höja sig när det gäller som mest - och kämpa tills benen ger upp, svetten rinner och kroppen skriker "SLUTA! DET GÅR INTE LÄNGRE!" - är tamejfan också en form av talang.

Och det är precis vad Luleå Basket har. Kämparglöd. Inställning. Viljan att vinna.

Kalla det vad fasen ni vill. Jag bryr mig inte.

"Don't ever underestimate the heart of a champion!" - det sägs vara Houston Rockets-tränaren Rudy Tomjanovichs bevingade ord efter att hans lag säkrat sin andra raka NBA-titel.

Men jag är inte så säker längre. Det kan lika gärna vara en rödrosig David Visscher som ligger bakom det citatet.

För det är precis vad jag och bloggkollega Peter Lindvall gjorde. Och vi hade så sjukt fel.

Allis Nyströms insats under finalserien har varit något i hästväg. Om det är någon som personifeirar glödet, viljan och intensiteten som Luleå Basket stått för den här säsongen, ja, då är det Allis Nyström.

Katie Bussey ÄR den största matchvinnaren som satt sin fot i en svensk baskethall. Trots att hon gjorde en halvrisig guldmatch så klev hon in, satte dagens tuffaste skott och ger Luleå Basket ledningen för första gången under kvällen. När det behövdes som mest - och det vände hela matchen.

Skriv ett livstidskontrakt med henne. Helst nu.

Och Anna Barthold... Hon gjorde en offensivt dålig insats. MEN VAD SPELAR DET FÖR ROLL?

Hennes blotta närvaro inger en enorm respekt och sätter skräck i vilken motståndare som helst. För att inte tala om det sanslösa försvarsjobbet hon gjorde.

Hissa tröjan. Bygg en staty. Döp arenan efter henne. Den här hjälten är värd ALLT.

Jag vet inte om det här är det guld som skapat mest jubel i Luleå Energi Arena. Jag vet inte heller om det är den titeln som kommer att firas mest av Luleå Basket-stjärnorna.

Men det är den enskilt största sportsliga bragden som jag har bevittnat i norrbottnisk idrott.

Grattis, Luleå Basket. Det har varit så sjukt häftigt att följa.

//Wiik

Svensk anmäld till NBA-draften

22 juli kommer den årliga NBA-draften att arrangeras ännu en gång.

En magisk tillställning där några av världens största talanger samlas - och livslånga drömmar uppfylls.

Som ni vet är vi inte direkt bortskämda med svenskar som blivit draftade till NBA. Men i sommar kan alltså ytterligare en lirare från Sverige skriva in sig i historieböckerna.

Nämligen Simon Birgander från Helsingborg.

"Det känns roligt och spännande. Det har alltid varit en dröm så vi får se vad som händer", säger Simon Birgander till NSD:s basketblogg.

Har några NBA-klubbar visat intresse? Ska du på någon workout?
"Mina agenter sköter allt det där. Jag har ingen aning ännu".

Den 212 centimeter långe centern Simon Birgander, född 1997, är en så kallad "early entry" till årets NBA-draft.

Han har de senaste säsongerna spelat för det spanska LEB Gold-laget Clavijo. Där snittar Birgander just nu fyra poäng och fyra returer för sitt lag.

Här kan ni läsa en längre intervju med den svenske talangen.

//Wiik

Därför har den norrbottniska björnen vaknat

Senast BC Luleå/LF Basket/Plannja Basket spelade SM-final hade precis Apples iPad lanserats.

Senast BC Luleå/LF Basket/Plannja Basket spelade SM-final sportade Justin Bieber en klassisk pottfrilla och blev kallad "lillebror" av Selena Gomez.

Senast BC Luleå/LF Basket/Plannja Basket spelade SM-final gick Denzel Andersson, Joel Svensson och Andreas von Uthmann i sjunde klass på högstadiet.

Senast BC Luleå/LF Basket/Plannja Basket spelade SM-final hade Max Wiik nästan ambitioner om att spela högre upp än division II.

Ja, okej. Ni fattar vad jag far efter. 2010 var året klubben senast tog sig så här långt i basketligan herr.

Den har legat i ide under sju år. Men nu har den norrbottniska björnen vaknat igen. Och tillåt mig nu att bokstavera framgångsreceptet för er: K-O-N-T-I-N-U-I-T-E-T.

I samma stund som BC Luleå skrev ett treårskontrakt med Peter Öqvist sa man också indirekt att man var less på att förlora.

Lars Mosesson var less på att sitta och jämra på kontoret över kvartsfinalförluster. Eduardo Carrazana funderade på att lägga av efter den tunga säsongen ute i Arcushallen. Och publiken var på väg att överge klubben till förmån för blomstrande Luleå Basket.

Men Öqvist och BC Luleå ritade upp en treårsplan. Lite drygt 1000 dagar senare står vi här och klubben är tillbaka där den hör hemma - i svensk baskets finrum.

Man ville bygga upp en vinnarkultur. Man ville ha spelare från länet i rotationen. Och man ville att fansen skulle komma till hallen igen.

Klubben har steg för steg avancerat från kvartsfinal, semifinal och slutligen finalplats och serieseger. Adam Rönnqvist, Christopher Ryan (skadad förvisso) och Denzel Andersson (har bott i Luleå sedan ettan på gymnasiet) är hemvävda killar med nyckelroller i laget. BC Luleå har dessutom högst publiksnitt i serien med sina 1805 per match.

Ingen kommer ens i närheten av det.

Visst. Alla importspelare har bytts ut från den förra säsongen. Men det gör egentligen inte så mycket.

Peter Öqvist har en stomme av svenska spelare som skulle kunna utföra hans motion-anfall bakfulla, med förbundna ögon och en iller i kalsongerna.

Och det betyder ALLT för BC Luleå.

Klubben är tillbaka på sin rättmätiga plats i svensk basket. Det enda som återstår nu är att Peter Öqvist ska bli profet i sin egen hemstad.

Och det bästa av allt? Han har ytterligare tre år på sig.

//Wiik

En av Sveriges mest oskrivna stjärnor

I dag ska ni få läsa en intervju med en av svensk baskets mest oskrivna stjärnor.

Guard/forwarden Kalis Loyd, 28, har gjort ett namn för sig i den franska högstaligan de senaste säsongerna. Men hon har sällan fått de stora rubrikerna inom svensk basketmedia.

I en lång intervju med NSD:s basketblogg berättar hon om den mentala träningen som gjort henne starkare, att hon alltid äter choklad i halvtidspauser - och avslöjar att hon stannar i Frankrike även nästa säsong.

Tidigare intervjuer med svenska utlandsproffs hittar ni här.

JÄTTETALANGEN SOM FÅTT SITT GENOMBROTT - I SPANIEN.

ELIJAH CLARANCE: "JAG KAN BLI EN NBA ALL-STAR".

ELIAS DESPORT: "LATE BLOOMER ÄR DEFINITIONEN AV MITT LIV".

Du har missat nästan hela säsongen med franska Landes på grund av en skadad hälsena. Det måste vara skönt att vara tillbaka på basketplanen igen.
"Det är typ världens bästa känsla. Att börja skjuta, köra lite övningar och så vidare. Tidigare har man begränsat sig så pass mycket att man inte har kunnat njuta. Nu kan jag köra inte köra fullt ut fem mot fem-träningar men individuella pass kan jag köra i en timme ganska hårt. Det är kul att kunna svettas och känna sig trött efteråt".

Finns det någon tidsplan? När kan du börja gå för fullt igen?
"Normalt sett har jag min sista läkartid 5 maj. Så han ska 'cleara' mig och han var väldigt säker att jag skulle komma tillbaka efter sex månader. Hittills går det som det ska. Men det är inte så att jag tänker gå ut och köra fem mot fem direkt ändå".

Hur gick det till när du fick problem med hälsenan?
"Det var en försäsongsträning för några år sedan som jag fick lite ont i hälsenan. Jag tänkte inte så mycket på det men sen blev det bara mer och mer. Till slut gjorde det så pass ont att övriga livet funkade inte. Sen blev jag opererad, skrev kontrakt i Frankrike igen och då hände något i en match. De kunde inte konstatera vad det var så jag fick åka upp till en specialist i Umeå. Han fick titta på hälsenan och trodde att jag skulle göra en 100-procentig comeback".

Kalis Loyd fortsätter:

"Allt gick som det skulle, jag gjorde 100-procentig comeback och fick ett bra kontrakt i Frankrike igen. Jag hade en jättebra säsong, bra Eurocup-stats och sedan andra minuten i en match så gick hälsenan av. Det var verkligen en chock egentligen. För jag har inte varit i så bra form som jag var då sedan college. Det var en komplett chock att jag pajade hälsenan. Det var det sista jag trodde skulle hända".

Hur tufft har det varit för dig att sitta på sidan?
"Jag har varit skadad förut och det har gett mig styrka i den mentala delen. Förra året skaffade jag mig en mental tränare och jag tror det är därför som den här rehabiliteringen var lättare än de tidigare. Det har absolut gett mig en annan styrka i en annan del av mig. Samtidigt är det inte så roligt att inte alls kunna spela basket".

Vem är din mentala tränare?
"Det är en gammal spelare i Sverige. Han heter Jens Hofer och kommer från Malmö. Han coachar mental träning och har även hjälpt Elijah Clarance".

Och det har funkat bra för dig?
"Jag tror absolut inte att jag skulle vara här om det vore för honom. För jag var helt knäckt efter förra gången med hälsenan. Det tog ganska lång tid. Vi jobbade i fyra-fem månader på alla basics inom mental styrka. Acceptera saker du inte kan kontrollera, att fokusera på det bra istället för det dåliga - allt sånt. Det har hjälpt mig sjukt mycket. Denna gången har folk frågat mig om jag verkligen är ledsen. Absolut, jag är jätteledsen. Men samtidigt så behöver jag inte sitta och gråta. Jag kör på och försöker hitta andra grejer som gör mig glad. Man lär sig hantera det".

Vad har du hittat för andra grejer som gör dig glad?
"Jag har börjat plugga lite online, tagit min franska lite mer seriöst. Jag kan prata franska men inte på den perfekta nivån. Och sen bara göra det jag kan göra utanför basketen. Köra mycket bålträning och sådana saker. Det är många sådana saker istället för att sitta hemma och vara bitter".

Du kommer från en basketfamilj där pappa Otis Loyd bland annat var framgångsrik spelare och sedan varit tränare i många år. Hur har det varit?
"Det har inte varit det lättaste. Speciellt när man började satsa. Då var det inte jobbigt... Men tufft. Vi har nog haft en del argument på basketplanen jag och pappa. Nu när jag har lite perspektiv och tittar tillbaka på det så ser jag att pappa är en av de bästa coacherna jag haft. Det säger jag inte för att jag är 'bias' och han är min pappa. Han ser verkligen sådana små grejer och detaljer som ingen annan påpekat".

Hon fortsätter:

"Efteråt kan man absolut vara glad. Men under träningarna, även i dag, kan det vara lite att vi slår huvuden ihop. Jag tror att det är så eftersom båda är vinnarskallar. Vi vill så himla mycket. Efter att man tränat en hel sommar tillsammans så märker man verkligen att det har hjälpt".

Kalis Loyd, som är uppvuxen i Malmö, hade alltid drömt om collegespel i USA. Och efter att ha spelat i Danmark samt basketettan fick hon ett scholarship av Lamar University.

Där var hon inte 'clearad' för spel och missade därför hela första säsongen på grund av NCAA:s regler. Men när hon väl fick börja lira i USA - då gjorde hon stor succé.

Hon blev skolans all-time leader i poäng och var även den enda som tagit sig in på topp tio-litsan i poäng, returer, assist och steals någonsin.

"Mitt bästa minne är när vi spelade första rundan i NCCA tournament. Det var nog det coolaste. Man fattar inte hur stort March Madness är förrän man är där.  Det är typ varje collegespelares dröm att spela där", säger Loyd.

Hur skulle du sammanfatta dina collegeår?
"Det var något jag verkligen velat göra. Att inte spela första säsongen var väldigt jobbigt eftersom jag kom hela vägen dit för att spela basket. Men jag hade opererat knäet sommaren innan och fick istället jobba med rehabiliteringen noggrant i ett år. Sen hade jag mycket tid att plugga, få bra betyg och 'get in to the flow'. Sen spelade jag alla mina fyra år och hade en ganska bra collegekarriär".

Efter college inledde Kalis Loyd sin proffskarriär i Rumänien och laget BC Sepsi. Det blev en stor omställning att gå från proffsigheten på et stort amerikanskt college till proffsspel i ett relativt fattigt land.

"Det var jävligt tufft. Att gå från collegevärlden där träningskläderna tvättas, vattenflaskorna fylls åt en och man verkligen levt ett lyxliv till Rumänien där man fick göra allt själv. Det var tufft, ett ganska nedslitet land med långa, långa, långa bussresor. Även om jag inte behöver femstjärniga hotell så var det väldigt låg standard på hotellen. Till slut accepterar man situationen och gör det bästa av det".

Men det skulle bli bättre för Kalis Loyd. Efter sejouren i Rumänien skrev hon på för franska Tarbes. I dag, april 2017, har hon snart avslutat sin tredje raka säsong i Frankrike och hon har lyckats göra ett namn för sig i den slagkraftiga ligan.

För NSD:s basketblogg avslöjar hon dessutom att hon blir kvar i landet även över nästa säsong.

"Ja, det blir Frankrike nästa säsong också. Jag kan inte säga vilket lag det handlar om - men det är i norra Frankrike".

Till något heeeeeeeeeelt annat. Stämmer det att du alltid brukar äta choklad i halvtid av dina matcher?
"Ja, det gör jag. Mamma brukar skicka hit Marabou-choklad och jag brukar ha en eller två med mig i väskan under varje match".

Är det för att få snabb energi, eller?
"Jag tror det. Det är inte någon 'superstition' som gör att jag blir helt crazy om jag inte skulle äta choklad. Jag är väldigt glad i mat och blir hungrig under matcherna".

Hur länge har du gjort det?
"Länge, länge, länge. Jag brukade alltid skära upp frukt i halvlek förr i tiden. Men jag har stannat vid choklad för att det är enklast att ta med".

//Wiik

Max Wiik och Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru, mina fem söner och en vovve som heter Syrran.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se


Fakta om Max 
Född: 1991
Bor: Umeå
Yrke: Frilansjournalist (snälla anställ mig) 
Gillar: Mjölk, arraksbollar och min spinnmaskin till katt: Holger
Kontakt: maxwiik@hotmail.com 

  • Twitter

Bloggar