Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Insekter på dekis

Råneå Förr genljöd fjälltrakterna av en fantastisk serenad av nyss komna lövsångare och blåhakesångare kring fjällflodstiderna. Sedan dess har fjället blivit betydligt tystare. Myggen och knotten finns inte längre i den numerär som behövs för fisk- och fågelföda. Våren 2017 var det för kallt när flyttfåglarna kom. Flugsnapparna och de andra insektsätarna misslyckads totalt med kläckningen, eftersom maten inte fanns tillgänglig. Varmare klimat påverkar fiskars, insekters och fåglars liv.

Sommaren 2017 var osedvanligt kall. Trots detta var många fjällmyrar översållade med hjortronblommor, men av pollinerande insekter såg vi intet. 

Jordbrukets påverkan på insektslivet.

Det storskaliga jordbruket får ta på sig skulden för många fågelarters snabba tillbakagång. Det beror till delar på att ladugårdskulturen idag har byggts igen, inte ens korna får gå ut på beten längre. Gråsparvarna har minskat med upp mot 50-80% i Europa.

Kodyngen och det utspillda kornet finns inte längre. När kodyngan försvann, minskade också den vackra skalbaggen tordyveln sin livsmiljö. Den blandade kompott av höväxter från gammeldags hövallar finns knappast kvar. Framför allt saknar insekter som bin och humlor det varierande matbordet som fanns förr, bland annat rödklövern. Till detta kan läggas allvarliga klimatförändringar, utdikningar av åkrar och ängar och ett alltför enahanda/monotont hanterande av vissa grödor gällande jordbruket.

Neonikotinoider är en typ av växtskyddsmedel som används mot insekter. De används bland annat för utsädesbetning vid rapsodling, för att skydda de unga plantorna mot jordloppor. En rad forskare har visat att neonikotinoider kan vara en viktig faktor bakom den tilltagande bidöd som har observerats.

Rekommenderad läsning.    

När biologiprofessorn, engelsmannen Dave Goulson (finns på FB) vid universitetet i Sussex kom ut med sin bok ”A Sting in the Tale; My Adventures with Bumblebees” (Galen i humlor) på Bokförlaget Volante 2015, fick vi upp ögonen på hur allvarligt läget är för allehanda insekter, hur viktiga de är för alla andra organismer, även för människan. Rekommenderas å det varmaste.

                                                                 gunnar@westrin.se

Den heliga kon

Råneå Nu har det gått några dagar sedan jag hoppade av facebook. Och naturligtvis blev det en del kommentarer. Intressant hur som helst är att ”det var klokt gjort” och ”det ska jag också göra”-kommentarer var de vanligast förekommande. Vissa har skrivit att det ”det var tråkigt, men att du kanske kommer tillbaka”. Men intressant är att mina känslor har gungat en del, beroende på att jag liksom hamnade utanför livet? Den känslan är inte alls bekväm, eftersom att då skulle stora delar av mitt levda liv ha varit obekväm eller möjligtvis lite på sidan av stråken. Så kan inte vara fallet. Jag tror att vanan med FB har inpräntats så hårt och slentrianmässigt genom åren att ett stort svart hål har bildats. Ett mysko tomrum. Å andra sidan känner jag massor av folk som aldrig har varit med på FB och de är lika lyckliga i alla fall. Det finns också några som har surnat till. Där har jag rekommenderat att de följer mig här på NSD.  Facebook ger absolut ett beroende och nu väntar abstinensen. gunnar@westrin.se   

Goodbye Facebook

Råneå Facebook goodbye.

I dagarna har jag gått ur Facebook efter nästan tio år i ”branschen”. För mig blev fenomenet till slut en belastning och en hisklig tidstjuv. Undrar hur många timmars arbetskraft som går till spillo i det här landet per dag genom detta? Jag kommer att sakna mina vänner men inte fenomenet. Just nu känns det lite tomt men det löser sig. Till slut måste ju allt bli som förr, dvs innan FB fanns. Ni hittar mig hur som helst på emailen gunnar@westrin.se och över SMS. Plötsligt känner jag mig friare och inte lika uppbunden.  Mindre måsten med andra ord. I samma veva hoppade jag även Messenger.   

Höstfisket

Råneå Hösten ger själen lugnet.

Efter sommarens hetta och torka kan vi nu avnjuta lite svalare väder och en hel del regn. Trots allt intressant att hösten har segat och att det egentligen, i skrivande sund, på många ställen känns mer som sensommar. Fisket har verkligen inte varit något att skryta med och inte heller bärplockningen. Det lustiga är att jag redan tidigare lyckades hösta in två hinkar med blåbär, efter ett evinnerligt letande. Nu när jag har sökt mina lingon med ljus och lykta, tycks det finnas obegränsat med blåbär överallt.

Under den här tiden brukar jag förnöja mig med att fiska runt lite i olika inplanteringstjärnar, eftersom jag anser att ska jag fånga en regnbåge så nog är det nu. De har fått chansen att växa till sig under sommaren och är alltid som fräschast den här tiden. De brukar vara fullmatade och rundbukade, men knappast i år. Insektslivet har tagit skada av sommarklimatet, vilket i sin tur har gjort att normala kläckningar har antingen förskjutits eller kvaddats. Det vi nu får hoppas på är att höstregnen blir ymniga, annars finns risker att fiskars ägg kan bottenfrysas.

gunnar@westrin.se 

Månadens fluga

Kuhkak-dagsländenymf från Kaitum.

Kaitumälven har alltid varit min våtaste dröm gällande harrfisket med fluga i det här landet. Med rätta kan jag nog påstå att älven på många sätt är alla nordliga vattendrags urmoder. Dels var älven, tillsammans med Lainioälven, de två första som dök fram under inlandsisens tillbakadragande i Norrbotten, dels har den aldrig varit industriellt utnyttjad. 

Tyvärr har älven varit på tapeten nä det gäller utbyggnad, framför allt överledad från trakterna kring fiskecampen i Tjuonajokk ner till Luleälven, där vattnet från Kaitum skulle få bättre fart kraftverken efter Luleälven. En dålig motivering till detta var ”att vi tänker bara överleda vårens högvatten från Kaitum”.

Jag har fiskat i Kaitumälven, från Tjirtjam och nedströms i snart trettio år. Strömmar som Tjirtjam, Tajvek och Kuhkak, ger mig varma kårar efter ryggen.

Kuhkak var namnet på en same som så tragiskt förolyckades efter en brand där fru och barn innebrändes i en kåta. Kuhkak själv lär ligga begravd på en ö nederst i Kuhkakselet. Jag har själv sett kvarlevorna.

Under ett i och för sig intressant fiske i Kuhkakströmmen innan Kuhkakselet, gick vi bet på fisket. Harrarna ville inte alls ta, men vi såg att de åt och vakade häftigt. När vi äntligen fick kläm på vad de käkade, visade det sig att de inte tog dagsländorna (forssländor) utan förstadiet, dvs nymfen just i kläckningsögonblicket. Här kommer därför min ”räddningsfluga” när ingenting annat fungerar.

 

KUHKAK. (Dagsländenymf eller kläckande dagsländenymf).

Gunnar Westrin.

 

Krok;           Gärna en något böjd krok i storlekarna 12-18.

Bildtråd;      Svart eller grått bindsilke.

Stjärt;           Både med eller utan strån; gråa hackelstrån.

Kropp;         Den bakre delen av kroppen består av koppartråd. Den främre delen hot huvudet dubbas med gråbrunt harhår eller Fly-Rite #43 Camel. Viktigt är att kamma håret bakåt, så att det överlappar en del av koppartråden. Kroppen kraftigare framtill, en del som kallas thorax, dvs vingsäckarna.

Huvudet;      Lackas efter behov med klarlack.

Tips;             Flugan fiskar bäst som halvt sjunkande, just under ytfilmen, där av koppartråden.

Varför fiskevård?

Råneå Varför behöver vi fiskevård?

Hösten är på väg, ljuset har fått ge vika, i en tid då tankarna kommer. Jag grubblar på ordet fiskevård och vad som egentligen menas med uttrycket. Rakt av betyder det naturligtvis att vårda fisk, men hur och varför?

När jag var grabb fanns det ingen som snackade om fiskevård. Fiskarna och vattnen kunde klara sig själva och åsikten att naturen var självläkande var en vanlig uppfattning. Det närmasate jag kan erinra mig någon form av vård av fisk, var att morfar alltid släppte tillbaka fisk från näten som han ansåg vara för små för kommande middagar, om de levde. Det mest ihågkomna var dock den dagen då jag kom hem från bäcken med ett tiotal små bäcköringar på en klyka. Det var då som morfar klämde ur sig uttrycket ”man ska inte ta mer fisk än vad som ryms i stekpannan”. Kloka ord som fortfarande håller. I slutet på femtiotalet och i början på sextiotalet ansåg man att god fiskevård var att rotenonbehandla tjärnar för att ta död på det man kallade ”skräp- eller ogräsfiskar” för att sätta ur regnbåge och en del öring.

Det finns några viktiga hörpelare i vårt leverne som till slut satta fart på fiskevården. Det industriella skogsbruket, vattenkraftens expansion, försurningen och övergödningen kan vara de tyngsta argumenten för fiskevårdande åtgärder. Dagens fiskevård tycker jag på ett mycket smickrande sätt kan tillskrivas ex; fiskeenheten på länsstyrelsen i Luleå. Här har man kvoterat ett dussintal känsliga vatten i länet, infört fångstbegränsningar och oftast förordat catch and release, dvs tillbakasläpp av fisk. Den detaljen har diskuterats in absurdum, för mig en självklar handling. Morfars ord håller ännu.

Under de senaste åren kan konstateras att inbitna sportfiskare har blivit allt mer noga med att inte roffa, bara ta fisk för en vildmarksmiddag och resten får gå tillbaka. Debatterna om våra kvarvarande outbyggda älvar och ett alltför tärande skogsbruk, har accentuerats på ett helt annat sätt än för trettio år sedan.

En av de första böckerna om fiskevård kom ut så sent som 1985 och hette ”Fiskevårdens ABC”, skriven av Hans Runnström/Olle W Nilsson (118 sidor). Det senaste alstret heter ”Fiskevård-för friska fiskbestånd i friska vatten” (400 sidor), skriven av Ingemar Näslund och Erik Degerman. bägge utgivna av Sportfiskarna.                          gunnar@westrin.se 

                                                                                      

Bilden; Tillbakasläpp av fisk (catch and release) är en nödvändighet. Ingenting finns i en oändlighet.       

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar