Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Insekter viktiga

Råneå Livsviktiga insekter.

Det har under den senaste tiden florerat både diskussioner och debattartiklar om faran med klimatförändringarna som förändrar insektslivet. Som flugfiskare och fjällvandrare har jag absolut märkt en stor förändring gällande just insektslivet, en vital del av en flugfiskares iakttagelser. Kanske inte så underligt eftersom vi fiskar meds konstgjorda flugor, så kallade imitationer.

Under i stort sett alla mina fiskeår, förutom de senaste 10-12 åren, har gamla schemat alltid fungerat, lika tydligt som att staren kom i mitten på april och att flugsnapparen kom kring den 20 maj. Så var det med insekterna också, kläckningarna höll oftast närapå klockslaget. Numera är det inte så. Under de senaste tio åren har naturens egen klocka hakat upp sig och redan i mitten av juli, under extremt varma dagar, har alla möjliga insekter redan kläckt ur sig, vilket har vållat stora problem för nyss komna flyttfåglar som lövsångare, flugsnappare och blåhakesångare. Mer om detta kommer i mon krönika onsdagen den 17 januari.

 

Mina krönikor kommer som vanligt en gång i månaden, med den förändringen att i år kommer de på onsdagar.                       gunnar@westrin.se

 

BILD; INSEKTSÄTARE. En grå flugsnappare med munnen full. Foto; GW

Fjällvår

Råneå Vårvinterfjället.

Polare Peter och jag drog som vanligt till Kirunafjällen veckan efter påsk. Vi brukar kalla trippen för sov- och rekreationsresan, där pimpelfiske efter röding är huvudattraktionen. Nu blev det som vanligt, lite si och så med fångsten, även om det högg på en och annan. Däremot var det väldigt mycket vinter och det enda som eventuellt kunde påminna oss om kommande vår var att istappar hade bildats på stugtakets kanter.

I fjol i samma tid såg vi kungsörnar, en hel del högugglor, strömstarar och rätt skapligt med dalripor. Därtill hörde vi hur riporna rapade i backarna, ett fint tecken på att våren var på väg. Det enda vi såg av fågelliv i år var en kråka och en talgoxe. Till råga på allt bråkade de med varandra, precis som att livsutrymmet var får trångt?

Jag tyckte mig också se att snödjupet inte var riktigt lika ymnigt som efter kusten, men att isarna var mer än metern tjocka. Hur som helst, resan är värdefull för oss, en chans att byta miljöer, att möta ljuset och att lyssna på tystnaden.

Vi lever i ett fantastiskt län med hav och kust, med tajgaskogar och med fjäll. Det är bara vi och Västerbottens län som kan ståta med tre stora ekologiska sfärer; dvs hav, tajgaskog och fjäll.

gunnar@westrin.se                 

Tommy Nilsson

Råneå Tommy Nilsson –fiskekonsulenten med de gröna fingrarna.

I dagens NSD (11/4) hade jag min krönika som har kallats ”Fiskekonsulenten med de ekologiska händerna”. En man som verkligen har satt fiskevården i Norrbottens på fiskekartan, även internationellt. Någon ny konsulenttjänst kommer tyvärr inte att etableras, synd tycker jag, synd tycker många. Det som däremot inte framkom i texten var att en del av Tommys verksamheter kommer att flyttas över till annan avdelning på kommunen. Jag menar att det är synd att inte en sådan fritidskommun som Gällivare inte tillsätter en ny fiskekonsulenttjänst. Det skulle vara mkt värt i en sådan aktiv vildmarks- och sportfiskekommun.

Gunnar@westrin.se   

Trekroken förbjuds

Råneå http://www.fiskejournalen.se/trekroken-forbjuds-i-sverige/

Rödinggodis

Råneå Månadens fluga/april.

Jassid – rödinggodis.

Vet du om att den största gruppen (ordningen) inom insektslivet heter Diptera, där bland annat fjädermygg, mygg, knott och fjädermygg finns representerade. Kanske inte så underligt att vi flugfiskare måste ha dem representerade i våra flugaskar. När vi nu i alla fall diskuterar Diptera, så ser vi ganska så snart att rödingen är en av våra favoritfiskar som föredrar dem. Efter att de sista isarna har gått brukar det finnas massor av fjädermygg, absolut favoritgodis den tiden. Där finna det massor av olika imitationer att binda upp.

En fluga för rödingen som jag redan tidigt anammade var Jassid, framtagen av den kände flugbindaren/flugfiskaren Vincent C. Marinaro. Den föreställer en ”kuse”, ett mindre kryp som kan inlemmas i begreppet Diptera. Naturligtvis kan flugan även föreställa en vanlig husfluga, en liten broms, ett kryp helt enkelt.

Rödingen är ingen fisk man bara drar upp, framför allt inte på fjället. Jag brukar kalla henne för ”Fjällets Greta Garbo”, skygg, oövervinnerlig, men vacker och efterlängtad. Rödingen kan under stundom vara ohyggligt skygg, men kan snabbt ändra beteende till det motsatta. För mig är just en Jassid den rätta melodin, framför allt när fisken verkar skygg och sparsmakad.

Originalreceptet säger att vi skall använda oss av material till vingen från djungeltuppen. Numera har vi annat material till vingen, oftast plastsubstitut, efter djungeltuppen numera är fridlyst. Ibland kan man köpa äkta vara från någon odling, men surrogat duger perfekt. Flugan bör fiskas med tunna tafsspetsar eftersom många dipteror är små.

Jassid.

Vincent C. Marinaro.

Krok;            Små storlekar 16-22

Bindtråd;      Svart bindsilke.

Kropp;          Svart hackel som jag lindar upp till ett kroppshackel. En variation är att bara göra kroppen svartklädd med bindtråden.

Vinge;           Djungeltupp var originalet. Numera använder vi annat material som två gula eller två vita hackelspetsar. De bör läggas så platt mot kroppen som det går.

Huvud.          Kan lackas med klarlack, dock inte nödvändigt.

Tillägg;         Den bästa flugbindarboken heter ”Flugbindning på mitt sätt”, av Lennart Bergqvist.

Björnen Elsa

Råneå Björnen Elsa förändrade mitt liv.

Min senaste krönika i NSD, onsdagen den 14 mars handlade om björnen Elsa i Alaska. Jag är tacksam för alla glada tillrop och positiva inställningar till den texten, som ni läsare har gett mig. Jo, det var ett äventyr (1980) som till stora delar förändrade min inställning till både björnar och alla andra djur. För att ta en liknelse; När jag var tonåring och fiskade som en besatt i min Bäverån i norra Jämtland kom stora stormen. Många tallar rasade till marken och förödelsen blev omtumlande. Träden rasade och rotvältorna gapade illavarslande mot mig. Jag berättade detta för morfar och tyckte synd om tallarna, som liksom hade ”tappat fötterna”. Då sa den vise mannen; En sak ska du ha klart för dig och det är att tallar är också människor”.  Jag har med andra ord fått en helt annan inre respekt för djuren och för alla växterna, insekterna…allt liv.

Efter mötet med Elsa flög vi tillbaka till Lake Iliamna i de centrala delarna av södra Alaska.  Dagen efter träffade jag min indiankompis. Han berättade att deras tro, och även eskimåernas, var att där ute någonstans i vildmarkerna finns en björnkyrkogård, ungefär som vi pratar om elefantkyrkogårdar. Skillnaden var att en björnkyrkogård oftast var en klippskreva eller en djupare grotta. Dit gick Elsa samma höst som vi åkte hem igen. Hur visste då människorna det. Jo, de har oftast stenkoll på björnarna och Elsa var speciell. Ingen har sett henne sedan dess. Tungt!

                                                                                       Gunnar Westrin   gunnar@westrin.se    

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar