Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Kommande krönika

Råneå Kommande krönika.

I min kommande krönika för måndagen den 27 november kommer jag att avhandla fenomenet med fiskodlingar, om regnbågar som en invasiv art och om händelser som allmänt kan krascha ekologiska system. Ett huvudproblem med olika ingrepp i naturen kan vara att ”så länge som ekonomin går före ekologin har naturen ingen chans”. Det finns det många exempel på, som avverkningar av fjällnära skogar, fiskodlingar i känsliga vattensystem, fortsatta vattenkraftsbyggen eller gruvetableringar i samebyar, framför allt om där idkas aktiv renskötsel i väglösa system.

I den kommande krönikan har jag exemplifierat problemet med en del av ovan nämnda från min hemmasjö Ströms Vattudal i norra Jämtland. Men problematiken finns förankrad både nationellt och internationell.  gunnar@westrin.se

 

Bild; vild regnbåge från Kamchatka.  Regnbågen kallades förr för regnbågsöring, eller regnbågslax. Regnbågar som smiter från odlingarna blir invasiva, det vill säga de inkräktar på andra inhemska fiskarters liv och leverne. Enligt forskningen är regnbågen ingen nordamerikansk art utan kommer från östra Ryssland.  

Plasten dödar

Plasten äter upp oss.

Nu har vi snackat plast i det här landet i många år. Vi vet att plasten dödar. Vi vet att hela öar av plastavfall bildas i världshaven. Det gick fort med plasten. För femtio år sedan introducerades plasten i vårt land som ”husmors räddning”. Nu vet vi, plasten håller på att ”äta upp mänskligheten”. Men det går ju att elda upp plasten, då slipper vi skiten i haven, då behöver inte fiskarna dö av ”plastföda”. Problemet blir då att vi flyttar många giftiga gaser mm från marken till luften. Samma med oljan. Vi gräver upp den ur marken, eldar upp den i bilarna, men resterna, avgaser mm, korkar igen atmosfären med ökad växthuseffekt som följd. Ekologisk kunskap är viktig när vi diskuterar dylika spörsmål. Så lätt kommer mänskligheten inte undan. Varje år kastar vi bort cirka 450 kg avfall per person i det här landet, där det mesta tycks vara plast, husmors räddning. Multiplisera det med antalet människor i Sverige så vet vi resten. Inte underligt att plastöarna i haven växer. Eller ta siffran och lägg in den i antalet människor på hela klotet? Alla vet att plasten dödar, men sen då? Vi måste komma till skott till stora förändringar, annars barkar det åt skogen. Politikerna måste ta ett betydligt större ansvar. Teorier och praktiska handlingar går liksom inte ihop. Prata går alltid, men vidare?

Ser nu att snart nog alla varor i våra matvaruaffärer har någon form av plastemballage. När till och med bananerna ligger i plastpåsar börjar åtminstone jag att undra om det hela beror på ngn potentats bacillskräck? I min lilla värld är det mesta i plast, som linorna, betena, rullarna och spöna. För att nu inte säga allt klädesmaterial som vadare och vadarskor, flytringar, tält, sovsäckar mm. Kanske skulle man backa tiden till långspöet tillsnickrat av en björk eller al och en burk med mask?!  

 

Bilden föreställer tre dagars avfall från det westrinska huset Villa Franca i Råneå. Två kilo med nästan enbart plast? Det blir drygt fyra kilo i veckan, multiplisera det med cirka 6 miljoner hushåll i landet. Både siffran och beteendet skrämmer. Tyvärr har vi blivit plastberoende, oavsett om vi vill eller inte? Tragiskt.    gunnar@westrin.se

Föredrag Nattavaara

Råneå Föreläsning i Nattavaara.

Måndagen den 15 oktober kommer jag att vara i Nattavaara för en föreläsning. Detta på hembygdsgården klockan 18.30. Föreläsningen heter ”Mitt liv som flugfiskare” men innehåller också en hel del annat, framför allt inom ekologin och biologin. Det har blivit några föreläsningar genom alla åren och nyss randade jag det magiska strecket av 600 föredrag. I Sverige och i Norge. Det har varit fantastiska år med många dråpligheter, äventyr och intressanta möten med människor. Nu är det alltså dags för Nattavaara i vackra Råne älvdal. Senast jag hade en föreläsning i Nattavaara var den 4 maj 1995. Då var jag 49, nu 72. Så det kan bli. Föreläsningsplatserna är spridda över hela landet. Det har varit allt från fiskeklubbar, föreningar, landsting, länsstyrelser, sällskap till privata gig. Rekordet har gamla danspalatset Rotundan i Västerås (nu rivet) med ca 450 personer.

Väl mött i Nattavaara på måndag; Gällivare kommuns kulturfestival där bl a Nattavaara Hembygdsförening finns med. Arrangörer är Gällivare kommun och Nattavaara Hembygdsförening.gunnar@westrin.se

Visdom

Råneå Visdom som håller.

Jag hade den turen att få växa upp bland släktingar som var och blev experter på botanik, zoologi, biologi och ekologi. Inte underligt med tanke på de miljöer jag omgavs med, fjälltraktsskog, fjäll i fonden och sjöar fulla med fisk. Min morfar var bonde med sinne för ekologi och botanik. Han kunde sin flora på latin, bara det märkvärdigt, med tanke på det hårda jobb han hade. Mina morbröder var inte sämre och när en av de kom hem till gårdarna en sommar, efter studier i zoologi i Stockholm, drog han mig åt sidan för ett samtal. Naturligtvis visste han att jag var omåttligt intresserad av fiske. Då sa han så här;

- Du, lyssna här, sa han. Om du lär dig ett antal växter, hur de ser ut, om du lär dig ett trettiotal fåglar och hur de låter, blir det ännu roligare att fiska.

Där väcktes mitt intresse för artkunskap, inte enbart gällande fåglar och växter, utan också för insekter, en god förutsättning för det flugfiske jag skulle idka resten av mitt liv. När jag rannsakar mitt minne, eller läser valda delar ur mina dagböcker, ser och förstår jag att morbror hade gjort ett livslångt avtryck hos mig. Många gånger har det också varit så att möten med allehanda däggdjur, fåglar och växter har varit de fiskeresornas mest minnesvärda ögonblick. Som vargen på Råstojaure 1993, spännande björnmöten, eller sångsvanarnas susande flykt över hjortronblomsprunkande myrar på fjärran Sandåslandet. Då fiskefångsterna kom i andra hand. Jag tycker det är storartat… gunnar@westrin.se

Råneälvens status

Råneå. Hej.

Från att ha varit en skrämmande torrfåra under delar av sommaren har nu regnet gjort att Råneälven stiger, vilket är tur med tanke på den kommande vintern. För det första behöver vi allt vatten vi kan få tag på. Såg att vi ligger under medel i Norrbotten gällande grundvattnet. Viktigt också att den lekande fiskens ägg kommer till nytta fram mot våren och försommaren.  Risken finns alltid att äggen med en del föräldrafiskar annars fryser inne och dör på grund av bottenfrysning. Sen måste vi naturligtvis tänka på våra uttrar, djur som verkligen hör samman med just Råneälven. gunnar@westrin.se    

Randig månadsfluga

Råneå Randig nattslända. 

Som flugfiskare har jag alltid varit extra förtjust i nattsländor och dess imitationer. Som harrfiskare lärde jag mig ganska snabbt att just de sländorna kunde vara väldigt attraktiva för just den arten av fisk. På den tiden då klimat var att lita på ansåg vi spönötare att nattsländetiden kom efter midsommar, oftast en liten vecka in i juli. Så är det tyvärr inte längre, utan en del kläckningar kommer redan betydligt tidigare, på grund av klimatförändringarna.

Enkelt uttryckt kan sägas att nattsländorna har vingarna bakåtlutade, liggande mot kroppen och att dagsländorna har vingarna mer uppstående. De flesta nattsländorna har inga stjärtspröt, vilket dagsländorna har. Generellt är att nattsländorna lever längre än dagsländorna och att de kan finnas i luften så länge det är plusgrader, kanske långt in i oktober.

Den mest kända nattsländeflugan är utan dess tvekan den internationellt kända Européa 12, oftast kallad Europatolvan.  Min version av en nattslända har en mer profilerad kropp, därtill randig. Denna ”randighet” kallas för att man binder den segmenterad, precis som många insektskroppar ser ut i verkligheten.

Randig nattslända.

Gunnar Westrin

Krok;            Rak eller förlängd streamerkrok. Storlekar 8-12.

Bildtråd;       Gult bindsilke.

Kropp;          Dubbad kropp ,ed en blandning av Fly-Rite #19 Light Tan, #26 Adams Gray

                      och #27 Speckled Dun Light Hendrickson. (grågrön kropp med andra ord).

Ribbing;        Segmenteringen på kroppen, se bild. Gult bindsilke.

Vinge;           Spräckligt dun av teal. Jag brukar lacka nattsländevingarnas bakre del så att de

 håller ihop lite snyggare.

Hackel;         Originalet har jag valt som en Hoffmannacke i färgen Grizzly Dyes Olive Cape.

                      Låter väl så nördigt men är alltså en tuppnacke som är färgad i brungrönt.

Huvud;          Lackas efter behov med klarlack.

Tips;             Experimentara hej vilt. Du behöver inte alls följa färgerna. Tekniken och formen

är viktiga. Pröva dig fram, det är det som är kul.

gunnar@westrin.se  

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar