Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Månadens fluga

Kuhkak-dagsländenymf från Kaitum.

Kaitumälven har alltid varit min våtaste dröm gällande harrfisket med fluga i det här landet. Med rätta kan jag nog påstå att älven på många sätt är alla nordliga vattendrags urmoder. Dels var älven, tillsammans med Lainioälven, de två första som dök fram under inlandsisens tillbakadragande i Norrbotten, dels har den aldrig varit industriellt utnyttjad. 

Tyvärr har älven varit på tapeten nä det gäller utbyggnad, framför allt överledad från trakterna kring fiskecampen i Tjuonajokk ner till Luleälven, där vattnet från Kaitum skulle få bättre fart kraftverken efter Luleälven. En dålig motivering till detta var ”att vi tänker bara överleda vårens högvatten från Kaitum”.

Jag har fiskat i Kaitumälven, från Tjirtjam och nedströms i snart trettio år. Strömmar som Tjirtjam, Tajvek och Kuhkak, ger mig varma kårar efter ryggen.

Kuhkak var namnet på en same som så tragiskt förolyckades efter en brand där fru och barn innebrändes i en kåta. Kuhkak själv lär ligga begravd på en ö nederst i Kuhkakselet. Jag har själv sett kvarlevorna.

Under ett i och för sig intressant fiske i Kuhkakströmmen innan Kuhkakselet, gick vi bet på fisket. Harrarna ville inte alls ta, men vi såg att de åt och vakade häftigt. När vi äntligen fick kläm på vad de käkade, visade det sig att de inte tog dagsländorna (forssländor) utan förstadiet, dvs nymfen just i kläckningsögonblicket. Här kommer därför min ”räddningsfluga” när ingenting annat fungerar.

 

KUHKAK. (Dagsländenymf eller kläckande dagsländenymf).

Gunnar Westrin.

 

Krok;           Gärna en något böjd krok i storlekarna 12-18.

Bildtråd;      Svart eller grått bindsilke.

Stjärt;           Både med eller utan strån; gråa hackelstrån.

Kropp;         Den bakre delen av kroppen består av koppartråd. Den främre delen hot huvudet dubbas med gråbrunt harhår eller Fly-Rite #43 Camel. Viktigt är att kamma håret bakåt, så att det överlappar en del av koppartråden. Kroppen kraftigare framtill, en del som kallas thorax, dvs vingsäckarna.

Huvudet;      Lackas efter behov med klarlack.

Tips;             Flugan fiskar bäst som halvt sjunkande, just under ytfilmen, där av koppartråden.

Fiskepodden

Råneå Fiskepodden.

Sedan några år tillbaka finns den trevliga och informativa fiskepodden FISKEKOMPISEN med profilerna Fredrik Löwgren och Johan Malm, bägge boende i Umeå. Under den senaste veckan har Fredrik och Johan gästat Råneälven, för både lax- och harrfiske. Laxfisket uppe på laxsträckorna och harr nere i Råneå. Tyvärr är vattenståndet det lägsta på länge den här tiden på året, vilket oroar något.

Podden FISKEKOMPISEN är idag Sveriges största fiskepodd och finns på Youtube (Fiskekompisen), Instagram (fiskekompisen.se) hemsidan (fiskekompisen.se). Kontakt och email; fiskekompisen@gmail.com

Har du en bra idé kring sportfiske och natur så tveka inte att kontakta FISKEKOMPISEN:

 

Bilden; Fredrik Löwgren till vänster och Johan Malm.    

Harrflugan

Råneå MÅNADENS FLUGA JUNI 2018.

MW-Stekel – måstefluga för harrfisket.

När min grabb var i 15-årsåldern konstruerade han en fluga som skulle visa sig oumbärlig för flugfiske efter harr. Huvudmomentet ligger på att den ska imitera ngn form av stekel, kanske en nyra. Som grundrecent hade han vår vän Sveneric Loodhs odödliga SL-Stekel men i hela andra färger. Genom åren har det visat sig att just harren är och förblir förtjust i olika typer av steklar. Myror absolut en specialitet.

Då kan man naturligtvis fråga sig hur harren kan vara förtjust i en landinsekt som stackmyran? Det finns även en hel del andra landbaserade insekter (terrestrials) som är attraktiva för fiskar. Efter storm och blåst kommer lugnare dagar och då har en hel del av dessa landinsekter blåst ut på vattnet, myror framför allt. Då kan det bli riktig fart på fiskar som harren.

Många av de myror som har blåst ut från land är inte längre levande och oftast halvsjunkande. De är minst lika attraktiva för harren som de som fortfarande lever.

Det lustiga i kråksången med min sons mönster är att den funkar lika bra på fjället, där kanske inga myror finns. Vi har räknat ut att flugan därför också kan imitera en dag- eller en nattslända eller varför inte en annan insekt, som en humla eller en broms.  Den funkar också alldeles utmärkt som halvt sjunkande, då den kan tas som en död myra eller slända.

 

MW-stekel.

Martin Westrin.

Krok;            Valfri krok; storlekar 10-16.

Bindtråd;      Svart eller grått bindsilke.

Kropp;          Stekelformad kropp med midja i mitten. Bakkroppen dubbas med Fly-Rite #27 Speckled Dun Light Hendrickson. Därefter binds ett brunt kragformat hackel in i midjan. Framkroppen dubbas med Fly-Rite #21 Light Grey eller #26 Adams Grey. Detta är originalfärgerna. Här kan du experimentera hur du vill.   

Huvud.          Kan lackas med klarlack, dock inte nödvändigt.

Tillägg;         Den bästa flugbindarboken heter ”Flugbindning på mitt sätt”, med och av Lennart Bergqvist. Den finns också i min bok ”Westrins fjällflugor”. Se mer om flugbindning på www.settern.se

Heligt vatten.

Råneå Vattnet är gåvan vi fått.

Vi säger ibland att vattnet är Guds gåva till mänskligheten. Jag säger att vatten är ekologins skänk till livet. Vatten är själva drivkraften för allt liv på jorden och det skändar vi å det grövsta. I många länder får barn dricka det vatten som kreaturen dricker av och skiter i. Själv har jag nyss stått vid stranden av Råneälven och njutit av en av de vackraste vårflödena på länge. Där uti strömmarna finns urkraften, förlåtandet och framtiden.

Jag brukar tänka på hur orättvis världen kan vara, vi har vatten nästan till ett överflöd, trots ibland svaga grundvattennivåerer. Det finns länder där det inte har regnat på fem år? Tycker han däruppe borde ha varit lite mer uträknande och balanserad gällande balansen.

För några år sedan kom jag vandrande efter en underskön jokk i Lappland. På håll hörde jag röster och förstod att jag inte var ensam. När jag smög mig fram i buskarna såg jag en fiskare som drack ur en burk och kastade den i jokken, i ett vattendrag med det friskaste av alla vatten. Det är också att skända moder jord.  Tänk då om min gamla tanke om ekologi hade slagit igenom i skolorna, den att vi borde ha en timme ekologi i veckan från ettan till nian, då kanske den burken aldrig hade hamnat i vildmarksvattnet?

Vårflödena har med åren blivit allt mer förödande med allvarliga översvämningar till följd. Då måste vi samtidigt backa några steg och fundera över vad det eventuellt kan bero på. Vi vet men vi döljer och blundar. Problemet ligger hos oss, på mänskligheten. Vi har inte längre förmågan att ta våra strider, eller som jag har uttryckt saken i snart en livstid, den att så länge som ekonomin går före ekologin har naturen ingen chans. Egoismen är tydligen den drivkraft som för oss allt längre ner i en ekologisk misär. Money, money, money.

Därför blir jag extra lycklig varje vår när jag får uppleva hur sötvattnet fullkomligt forsar genom dalgångarna. Livets vatten kommer från fjällen och hamnar i havet. Vattnets eviga kretslopp är livlinan, ett system vi har oförståndet att kränka.         

Gunnar Westrin gunnar@westrin.se       

Bilden; Råneälven går hög men fri och frisk.    

Oxford-demonflugan

Råneå. MÅNADENS FLUGA FÖR MAJ 2018.

Oxford- en våtflugeklassiker från förr.

Det fanns en tid då min kompis Thord från Jämtland och jag verkligen experimenterade med olika flugor, under en tid då vi fortfarande fiskade fluga med spinnspö och kula. Jag hade den turen att jag hade nära till fjälltjärnarna, i vars vatten det för det mesta simmade omkring öringar, undantag också en och annan röding. Det var under den viktiga perioden som vi upptäckte att tjärnens öringar gillade våtflugor som hade färgerna rött, silver och svart, som den klassiska Bloody Butcher, Butcher, Peter Ross och den leggendariska våtflugan Priset.

På den iden hade vi vårt flugbindarnäste ute i ladugården, då det fanns gott om flugbindarmaterial från kor, hästen, hönsen, fåren och grisen. Därtill samlade vi på oss alla fjädrar vi hittade och på garner och trådar i alla möjliga färger.

En afton tänkte vi oss en helt ny fluga, kreerad utifrån helt andra färger än de mest populära. Så föddes den odödliga våtflugan Oxford, kreerad och bunden i den jämtländska byn Valsjöbyn i slutet på sextiotalet.  Så här många år efter experimentet kan konstateras att den flugan blev någon av de bästa imitationer som gjorts gällande våtflugor, fortfarande oumbärlig.

 

Oxford.

Thord Stattin.

Krok;            Varfri krok i storlekarna 8-14.

Bindtråd;      Svart bindsilke.

Kropp;          Ett varv med flat guldtinsel som ribbas med gildribbing. Lite extra guldribbing formar frampartiet.

Stjärt;           Några strån från svart tupphackel.

Vinge;           Svart. Gärna segment från skata som samtidigt ger en vackert blå lyster,

Hackel;         Svaret tupphackel som placeras i en tunn bunt under kroppen. Traditionellt fäst strax bakom huvudet.

Huvud;          Ett väl format huvud av klassisk våtflugemodell. Lackas med klarlack.

Tips;             Tinsel är platt, ribbing är runt.

Gunnar Westrin gunnar@westrin.se 

Fiskets etik

Råneå Fiskets etik och moral.

Fiskets etik har moral har diskuterats i det här landet i snart generationer. Problemen fortgår med nedskräpning i naturen, där ingen någonsin har tagit på sig ansvaret. Fortfarande finns i eldstäderna kraschade flaskor, plast och annat som inte är brännbart. För nga år sedan förnöjde en polare och jag oss med att gräva ur en hel eldstad. Där fanns en hel sopsäck med icke brännbart material. Överfisket är ett annat stort problem, som bilden här visar. Ett femtiotal småharrar som har samlats i en sopsäck och sedan lämnats på isen vid pimpelfiske. Rovfisket uppdagades härom veckan inom Girjas sameby. Man måste fråga sig varför. Om tron finns att man har velat decimera småharrbestånden så tror man fel. Eftersom jag känner till sjön mycket väl, och vet att där finns kanske landets största harrar, blir jag ännu mer beklämd. Människan har inte mandat att ”reglera” naturen på detta vidriga sätt.

För några år sedan vandrade polarn och jag efter Kaitumälven och hamnande till slut vid den klassiska strömmen Tjirtjam mellan Mellersta och Nedre Kaitumsjön. När vi skulle göra upp en liten eld i en befintlig eldstad, baxnade vi. Någon hade skitit i eldstanden? Det skitaktiga beteendet har också upplevts på kända pimpelisar som på Rostujávri mf pimpelsjöar. Mer än en gång har jag borrat upp gamla hål och vad kommer upp om inte människoskit??? Det är då man vill dubbelspy. Jag tror att en del av oss har glömt bort att naturen är ett njutningens tempel.     Gunnar Westrin    gunnar@westrin.se

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar