Logga in
Logga ut

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Naturen tystnar

Råneå Naturen tystnar allt mer.

När jag kom till Råneå i början på 70-talet kokade det av lekande sikar på Norr- och Sörforsen i Råneälven mitt i Råneå. Det var verkligen ett skådespel som hette duga. Hundratals sikar av modellen storsikar sprätte, stångades och lekte, till mångas glädje. Älven tycktes leva upp det sista stora rycket innan vinterdvalan. Det kunde vara flera hundra på de två nackarna, en sik som kallades storsik med underavdelningen ”Råneälvssikar”. På den tiden hade vi minst fem arter av sik. Idag tror vi oss veta att vi enbart har en art av sik, även om vi på den tiden snackade om storsikar, älvsikar, aspsikar, blåsikar, planktonsikar och allt vad det nu var.

När det var dags för de stora skådespelen såg jag till att alla mina klasser fick njuta av detta. Många fiskar var ordentligt stora och exemplar upp mot fem kilo var inte särdeles ovanliga. Idag har älven tystnat å det betänkligaste. I år har jag/vi ännu inte sett en enda repa i vattenytan, ett tecken som tyder på att en lek kan vara i vardande.

Nu är det inte enbart Råneälven som har drabbats av fenomenet, utan det gäller de flesta vattendragen kring Bottenviken och Bottenhavet. En sak står nog helt klart, den at vattendragen är drabbade av övergödning med igenväxning av bl a hårslingan (en tilltrasslande vattenväxt) och alger.

 

Bilden; Norrforsen i Råneå var hot-spot för kärlekskranka sikar.   gunnar@westrin.se  

i Lidmans trakt.

Råneå En föreläsning att minnas.

Jag har genom alla åren haft mer än 600 föreläsningar i Sverige och i Norge. Rekordet är 39 föreläsningar under ett år. Över lag kan sägas att det har varit otroligt trevliga resor, med spänning, möte med nya människor, men också krångel med transporter, felkörningar, busväder. Intressant är att jag har antecknat ner de flesta av föreläsningarna, hur mkt folk som har kommit och vilken föreläsning jag har haft. Nu senast, torsdagen den 15 februari var jag i Edsbyn i Hälsingland.

Allt eftersom åren har gått har det också blivit allt fler åskådare och under exempelvis året 2011 hade jag ett medelsnitt på 98 personer/föredrag. Med tanke på att jag började redan i början på sjuttiotalet så kan jag säga att rekordet är fortfarande Västerås 1997 med nästan femhundra personer i gamla danspalatset Rotundan, numera rivet. Minst var ett möte där två personer kom?! Intressant är också att av de 607 antecknade föreläsningarna har 310 varit i Norrbottens län. 

Nu senast i Edsbyn var det speciellt eftersom byn var författaren och legenden Hans Lidmans hemort. Där finns en rotad känsla för ett författarskap som bygger på natur, fiske och nostalgi, en perfekt plats för mig.

Många gånger blir det resorna något speciellt. Den här gången blev det flyget från Kallax till Stockholm, för att snabbt byta till ett annat plan som tog mig till Sundsvall, en stad jag nyss flög över? Där mötte mig min goa fiskekompis Brolle, som inte enbart är en idog fiskare utan också en inbiten jägare. 1981 sköt han Europas största älg med en krona av kalibern en udda 30-taggare. Jag övernattade hos honom i Ilsbo i norra Hälsingland och dagen efter skjutsade han mig till Edsbyn.

Föreläsningen var på Hotell Edsbyn och förste roddare var Anders ”Bulan” Persson, en framstående musiker och fiskevårdare. Plats fanns för 90 personer. Det kom 120. Det är under sådana omständigheter det är som trevligast att ha en föreläsning. Vi började 19.00. och inte förrn 22.30 satte jag punkt. Den natten blev det en sen macka hos Brolle och Gullan. Tack alla som gjorde resan till Hälsingland till en oförglömlig händelse. 

 

Bild; Brolles rekordhorn från 1981.           gunnar@westrin.se

Störst är bäst

Råneå Har storleken med fiskelycka att göra?

När jag ögnar igenom dagens fisketidningar slår det mig att utsidesbilden oftast visar en glad fiskare med en stor fisk, och då menar jag en riktigt stor fisk.

Naturligtvis är det roligt när man får en stor fisk, men fångsten i sig behöver verkligen inte indikera den sanna fiskelyckan. För mig är fiskelycka något helt annat, exempelvis vackra trakter, outbyggda älvar och intakta skogar. Gärna några fiskar men det är heller inte riktigt nödvändigt.

För ett femtontal år sedan skickade jag in en riktigt snygg bild på en tjej som hade fått en vacker och stor gädda på fluga i Råneälven. Det var hennes första gädda tagen på fluga, en fisk på nio kilo. Efter några dagar fick jag meddelande från tidningen att den inte funkade? När jag frågade varför kom svaret som ett knockoutslag.

-Det funkar inte med en tjej på utsidan, hur stor fisken än är, blev svaret. Gör vi det säljer vi mindre med lösnummer i kioskerna runt om i landet. Jag blev lindrigt sagt chockad av svaret och kände mig både förbannad men också ytterst besviken.

Jag gav mig inte men väntade i tio år tills redaktionen var delvis utbytt. Då minsann sattes bilden in på stört och kontentan blev en alla tiders kioskvältare.

Min mission om det rätta fisket har alltså inte alls slagit igenom, framför allt inte gällande utsidesbilder i fisketidningarna. Fortfarande hänger storfiskarna med, alltjämt med samma anledning som förr. Tidningarna säljer tydligen helt enkelt bättre under sådana förhållanden.

Konstigt tycker jag.   

 

                                                                 -Gunnar Westrin- gunnar@westrin.se       

 

Bilden; Naturligtvis glömmer vi aldrig en storfisk, men storleken är inte den enda rätta lyckan.

En korkad fluga

Råneå Februari månads fluga - En korkad fluga.

Nu går vi in på det tredje året med ”Månadens fluga”, tydligen en uppskattad serie för er som gillar flugfiske och flugbindning. Den här gången tänkte jag ta mig an en variant på den världsberömda flugan Européa 12, en gång i tiden kreerad (uppfunnen) av fransmannen Tony Burnand. Flugan är känd för att vara en imitation av en nattslända, en fluga som jag anser vara en av världens bästa harrflugor. Den om någon kan sägas vara en klassisk fluga för fisket i norr och framför all där harren förekommer. Men även öringen och rödingen kan se den som ”matnyttig”. Därtill är den lättbunden.

För många år sedan kände jag en man som hette Åke Bodén och bodde i Piteå. Han blev berömd för sina flugor gjorda i kork, flugor som allmänt kallas ÅBO-sländorna och är idag mycket välkända. Under det här året kommer jag att ta upp dem i två olika omgångar, intressanta, spektakulära men omåttligt populära framfört allt för harren.

Med tanke på den klassiska Européa 12, även kallad E-12 och på Åke Bodéns korkflugor, snodde jag ihop en variant av detta i en ny Européa som naturligtvis kallades ”Européa 12 med korkkropp”. Bättre flytförmåga får man faktiskt leta efter.

 

Européa 12 med korkkropp.

Tony Burnand/Gunnar Westrin. 

 

Imitation;     En nattslända.

Krok;           Storlekarna 10-14.

Bindtråd;     Svart, gult eller brunt bindsilke. Original säger gult. 

Kropp;         Enligt Bodén en dextrinbehandlad kork, går bra med en utskuren platt bit från en vinkork. Form som en tändsticka. Limma gärna en droppe vattenfast lim under biten innan du binder in den på kroppen.  

Vinge;           Samma typ av vinge som den vanliga E-12, bröstfjäder från gräsandshona. Viktigt att vingen skall vara hustaksformad, som med alla nattsländeimitationer.

Hackel;         Som på en vanlig E-12, ljusbrunt tupphackel som lindas runt, se bild.      

Huvud;         Lackas efter behov med klarlack.

Tips;             Jag tycker att flugan får en helt perfekt gång på vattnet, något djupare går den än gängse modeller men flyter på korkvingen. Genialiskt i sig. Bra också med tanke på att de naturliga nattsländorna också flyter ganska djupt i ytfilmen, vilket är det motsatta mot dagsländorna, som flyter högt.  

Bilden;          Européa 12 med korkkropp.  Tight Lines!!!

Björnen och kniven

Råneå Björnen och kniven.

När jag var grabb och hade lärt mig att på riktigt meta bäckköring. Det var under den vevan som jag fick min första kniv. Det var beviset på att nu var man en riktig karl, en karl som kunde både meta de skygga öringarna och möta björnar i skogen. När jag mötte min första björn hemma i norra Jämtland hände något. Kort kan sägas att den där kniven förde sitt eget liv under många. Mer om detta kommer i min kommande krönika onsdagen den 14 februari.  gunnar@westrin.se

Insekter viktiga

Råneå Livsviktiga insekter.

Det har under den senaste tiden florerat både diskussioner och debattartiklar om faran med klimatförändringarna som förändrar insektslivet. Som flugfiskare och fjällvandrare har jag absolut märkt en stor förändring gällande just insektslivet, en vital del av en flugfiskares iakttagelser. Kanske inte så underligt eftersom vi fiskar meds konstgjorda flugor, så kallade imitationer.

Under i stort sett alla mina fiskeår, förutom de senaste 10-12 åren, har gamla schemat alltid fungerat, lika tydligt som att staren kom i mitten på april och att flugsnapparen kom kring den 20 maj. Så var det med insekterna också, kläckningarna höll oftast närapå klockslaget. Numera är det inte så. Under de senaste tio åren har naturens egen klocka hakat upp sig och redan i mitten av juli, under extremt varma dagar, har alla möjliga insekter redan kläckt ur sig, vilket har vållat stora problem för nyss komna flyttfåglar som lövsångare, flugsnappare och blåhakesångare. Mer om detta kommer i mon krönika onsdagen den 17 januari.

 

Mina krönikor kommer som vanligt en gång i månaden, med den förändringen att i år kommer de på onsdagar.                       gunnar@westrin.se

 

BILD; INSEKTSÄTARE. En grå flugsnappare med munnen full. Foto; GW

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar