Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Skogen glesnar

Råneå Hur har vi det med ekologin?

Om vi tittar lite närmare på den här bilden ser vi att vajan med kalven springer runt på en ny avverkningsyta. Bilden är tagen den 4 juni i de förr så prunkande skogarna av Råne älvdal. Var jag än vänder mig numera, hem till gamla Jämtland, eller norrut till byar som Mårdsel, Nattavarra eller varför inte Jokkmokk, glesnar betänkligt skogen. Kalytorna växer till sig med en rasande hastighet, vissa vill kalla de föryngringsytor, det gäller att hitta det mest positiva ordvalet för destruktionen.  På många ställen finns bara storstenig moränmark kvar. Det kanske inte är så underligt att allt fler vilda djur, men även renar drar sig ut på vägarna. Numera är det heller inte alldeles ovanligt att björnar letar sig in i samhällen. När skogen försvinner måste skogens djur förflytta sig. Det behöver man inter vara ett geni för att begripa.

Jag tänker på renen med den lilla kalven, naturligtvis ett av många offer för storskogsbrukets eller industriskogsbrukets härjningar. Hjulspåren efter processorerna är iögonfallande. Ett varmare klimat försvårar för jättemaskinerna att komma fram på allt svagare tjäle. Bäckar raseras och vill det sig riktigt illa tar den korsande bäcken en ny väg, ett onaturligt lopp efter något djupt hjulspår. Öringbestånden mår extra dåligt av att strandbårder raseras.

Det är synd om renen och synd om kalven som naturligtvis i förlängningen tar skada av kalhyggena. Laven försvinner, inte bara på marken utan också i träden. Läste en skrämmande artikel om storskogsbrukets härjningar, som tycks öka ju längre ut i det vi envisas med att kalla vildmarken, den trakt vi förr kallade riktig urskogstrakt. I artikeln kunde läsas att om vi fortsätter i samma takt med avverkningarna som nu, har vi ingen riktigt vild skog kvar om tjugo år, förutom i reservaten. Konstigt därför att vissa politiker går ut och predikar att vi måste ta ut mer skog än vad som redan görs idag? Jag lider med vajan och den lilla oskuldsfulla kalven. Så länge som ekonomin går före ekologin har naturen ingen chans.

gunnar@westrin.se

Svårfiskat

Råneå  

Som vanligt rasade sommaren iväg med en blixtens hastighet. Höga vattenflöden och instabilt väder har gjort sommarfisket till ett stundtals nagelbitande vågspel. Men som vanligt fanns det små glimtar av perfekt väder, vakande fisk och skrattande kompisar. Första fjällresdan blev en sådan eskapad, där de flesta fiskarna togs under den första dagen. Det var i början på juli som det mesta av det bästa hände, innan nya högvatten spolierade de drömmer vi bar med oss. En bild jag inte glömmer är när kompisen Halvor släppte tillbaka en gigantisk röding. Men som sagt, fiske är inte bara att fiska, det är så mycket annat. Fiskade man med de rätta polarna spelade det ingen roll om det tokregnade resten av veckan. Nu har Westrin hur som helst landat och bloggen kommer genast att få ett nytt liv.   

Rekordabborre

Råneå SVERIGES GENOM TIDERNA LÄNGSTA ABBORRE TOG NATTEN MOT DEN 14 JUNI AV FISKEGUIDEN EMANUEl SWÄRD. 61,5 CM!!!

http://www.fiskejournalen.se/sveriges-langsta-abborre/

Månadens fluga (juni)

Råneå SL-Stekel – myrgodis för harren.

Månadens fluga för juni 2017, exklusivt för NSD.

 

Ordet SL-stekel betyder ”Sveneric Loodhs Stekel” och kan sägas vara helt oumbärlig för framför allt harrfiskaren. Genom åren har det också visat sig att just imitationer av allehanda steklar har attraherat framför allt harren.

Forskningen har funderat på harrens egenartade doft under många år. Det finns ingen fisk som luktar/doftar som en harr, timjan har forskningen menat. Därför har arten alltid burit det latinska namnet Thymallus thymallus. Det fanns dock en tid då vi trodde oss har två arter av harr i Sverige, dels den som kallades Thymallus vulgaris (vanlig) och dels ovan nämnda med namnet Thymallus thymallus. Detta berodde förmodligen på att vi kallade dessa arter för blåharrar, respektive gråharrar. Gråharrar i norr, fjällen mm och blåharrar söderut i älvar och efter kusten. Sedermera kan konstaterats att vi har en art av harr hos oss, den europeiska arten, där av namnet Thymallus thymallus.

Sveneric Loodh var en synnerligen framgångsrik flugfiskare, flugbindare och framför allt en världsberömd knivslöjdare, boende i Hassela i Hälsingland. Har har varit upphovsmannen till många numera klassiska flugmönster, som Pastorn, Bradshaws Fancy variant och SL-stekeln.

Det finns en gren av forskningen som menar att harrens egenartade doft kan bero på intaget av myror, där den starka myrsyran har satt smaken/doften. Den teorin är förmodligen lite väl långsökt, eftersom harren har samma smak/doft på fjälltrakter där myror inte finns.  

Det viktigaste greppet man gör när man binder en stekelimitation är att midjan mellan bak- och mellankroppen är synlig, ett tecken som förmodligen kan trigga hugginstinkten.

Myror och andra steklar räknas in i gruppen ”terrestrials” det vill säga till de insekter som har fötts på land, det vill säga landbaserade insekter. Hur kommer de då ut på vattnet?

Efter ett kraftigare oväder med regn och blåst har en del av de mer strandnära myrorna helt enkelt blåst ut i vattnet. Sammaledes kan en drös med myror hamna i vattnet efter ett högre vattenstånd. Jag har genom åren märkt att harren är särskilt förtjust i döda och halvdränkta myror. Det är de tiderna som allehanda myrimitationer passar som bäst.

 

SL-stekel.

Upphovsmän; Sveneric Loodh.

Imitation;     Myra eller annan stekel. 

Krok;           Krok i storlekarna 12-18.

Bindtråd;     Svaret bindsilke.

Kropp;         I det här fallet kan vi säga att den aktuella bindkroppen, som egentligen är bak- och mellankroppen, består av bakkroppen, en midja och mellankroppen. Framkroppen är alltid huvudet. Man börjar alltid bindningen med bakkroppen som dubbas med svart dubbinggarn, kan vara allt från svart katthår till Poly 2 material. När detta är gjort, dvs en dubbing av halva bakkroppen avslutar man med att binda in ett lämpligt hackel i midjan, snurra runt nga varv och bind fast. Därefter dubbar du in ett brunt ullmaterial av kanske typen Fly-Rite eller annat lämpligt dubbingmaterial, fram till där du vill avsluta med ett huvud. Jag använder för det mesta Fly-Rite.  Bakkroppen svart Fly-Rite #2 Black och framkroppen Fly-Rite #28 Dark Reddish Brown.                 

Hackel;         Midjehacklet kan vara brunt, svart eller Grizzlyhackel (svart och vitt). 

Huvud;         Lackas efter behov med klarlack.       gunnar@westrin.se 

Ekologiska sanningar

Råneå Ingenting finns i en oändlighet.

Det finns händelser som jag absolut inte begriper mig på. I grunden för mina bryderier ligger ett ord som stavas roffarmentalitet. Min morfar var mitt livs meste mentor, han som visste det mesta om hur naturen lever, frodas och dör.

Han menade att alla organismer kunde utrotas, bara människan vill. Till och med myggen kunde förintas, något som många vill men som absolut skulle vara förödande för mänskligheten. Jag jobbade i många år som lärare på mellanstadiet i Råneå, där jag absolut lade stor vikt vid ekologisk kunskap. Vi måste helt enkelt förstå att allt hänger ihop, att alla levande varelser behövs för att livet skall förädlas, leva vidare och utvecklas. Mygg är en del av den sanningen.

I slutet på åttiotalet hade jag en klass som jag anmälde till en internationell tävling för mellanstadiebarn, där uppgiften hette ”Beskriv din närmiljö och kom med förslag på förbättringar”. Vi jobbade i en månad med arbetsuppgifterna där Råneälven naturligtvis fick en framskjuten placering. En stor arbetsuppgift lade jag på bordet för överkurs, på gränsen till svindlande tankar. Den löd ”Bevisa att myggen behövs för att människan skall överleva”. Det tog tre modiga veckor, men eleverna lyckades över hövan. Av detta gjorde vi en utställning på gamla bibblan i Råneå, en del som ingick i huvuduppgiften.

Med i tävlingen, som anordnades av Bokförlaget Liber och WWF (Världsnaturfonden) fanns över 2000 mellanstadieklasser i Skandinavien. Vi kom tvåa, en synnerligen hedersam placering. Priset var att magistern och en elev fick flyga till Stockholm för att få priset av kungen själv, detta på Drottningholms slott.

Avslutningsvis vill jag mena att roffartendenser som tjuvfiske, tjuvjakt, fiske med mängdfångande redskap, skoterjakter på renar och annat elände. Grunden bottnar i okunskap om våra liv, ekologiska fundament och framtid. ´Ämnet ekologi borde för länge sedan länge vara ett obligatoriskt ämne genom hela grundskolan.

gunnar@westrin.se  

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar