Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Sptemberflugan

Råneå Den dykande flugan - Européa 12 med guldskalle.

Nattsländeimitationen Européa 12 ( E12) är förmodligen en av våra mest kända flugmönster. Den är framför allt en måstefluga för alla som gillar att fiska fluga på harr. Flugan kallas Européa 12, inte med tanke på krokstorleken utan, därför att den en gång it iden var den 12;e flugan i en serie som gjordes av fransmannen Tony Burnand.

När jag studerade insekter fann jag att det fanns en drös med olika typer/arter av nattsländor, som många hade lite olika strukturer på fortplantningen. Där fanns bland annat de mer vanliga äggläggande honorna, som doppade bakkroppen ner i vattnet och lade några ägg. Andra simmade omkring som små båtar, men det intressantaste var de dykande nattsländehonorna, de som fäste sina ägg på någon sten eller på någon undervattensväxt. Ovan nämnda exempel är lindrigt uttryckt livsfarliga för sländorna, eftersom fiskarna gärna tar de. Då bildas ett vak. Det var då jag undrade om man inte kunde binda en dykande nattslända, dvs en normal bunden Européa 12 med guldskalle, dvs där guldskallen skulle vara tyngden som fick ner den under vattenytan. Det går självklart lika bra att förtynga flugan med koppartråd, vilken lindas på kroken innan själva kroppen binds in.

Jag har haft rent orgiastiska fisken med denna den dykande nattsländan, framför allt när sländorna lägger sina ägg senare i juli.

 

Européa 12 med guldskalle.

Upphovsmän; Tony Burnand/Gunnar Westrin.

Imitation;      Äggläggande, dykande nattslända. 

Krok;            8-12.

Bindtråd;      Svaret, brunt eller gult bindsilke. Vinrött är också snyggt.

Kropp;          Innan kroppen binds trär du på en passande guldskallekula. Därefter påbörjas dubbingarbetet, dvs man binder in med hår eller ull som man formar mellan tummen och pekfingret. Själv föredrar jag en kropp i gult och brunt. Bra dubbingmaterial är Fly-Rite. Katt- eller hundhår går också bra. Vill man få ner flugan ännu snabbare kan man innan dubbingjobbet linda på några varv med koppartråd.

Vinge;           Gängse material för alla former av material, helst bröstfjäder från gräsandshona. Vingen ska vara hustaksformad och följa kroppen.                 

Hackel;         Ljusbrunt kraghackel som binds kragformat (se bilden). Bra är ett något längre och mjukare hackel, eftersom den ska dyka.   

Huvud;          Lackas efter behov med klarlack.

Info;              Den flytande Européa 12 fanns i NSD som månadens fluga för mars 2017

 

                                            gunnar@westrin.se                       -Gunnar Westrin-  

Samiska namn.

Råneå

Ser att debatten om samiska namn florerar i press, radio och TV plus naturligtvis på Facebook. Huvudattraktionen tycks vara Lapporten som på nordsamiska heter Cuonjávággi (Tjuonavagge). Riktigt hur namnet översätts vet jag inte mer än att namnet Tjuonajokk (fiskecampen i Kaitumdalen) betyder Gåsbäcken.

När jag gick på lärarhögskolan i Luleå, mellan åren 1969-1972, började jag mina resor på den trakt norr om Kiruna som idag kallas Sandåslandet. Jag köpte alla kartor som fanns, lärde mig jokkars och bergs namn, benämningar som fortfarande sitter. Det är många år sedan jag fastnade för trakten, kanske landets finaste harrområde.

Intressant är det här med namn, framför allt på jokkarna. I början på sjuttiotalet hette favoritjokken Tavvaäno, sedermera ändrad till Tavvaätno för att slutligen, i de nyare kartorna kallas Davvaeatnu. Förändringens vindar har alltså skett, där alla namnbyten har kollrat till det lite i skallen. För mig känns det ändå helt normalt att många namn till slut fick sitt rätta nordsamiska namn inpräntat.

Här några andra exempel på jokkar med namnändringar.

Ittetjuolmajokk - Ittetjuolmajåkkå - Ittetjuolmajohka – Ittejohka.

Harrejokk – Harrejåkkå – Harrejohka.

Skitsekallajokk – Skitsekallajohka – Skitsejohka

Råstojaure – Råstojavri – Rostujávri.

Råstoäno – Råstoätno – Rostueatnu.  

Kårvejaure – Kårvejaure – Gorvvejavri.

Kiepanjokk – Kiepanjohka – Giephanjohka (övre delen idag Bekkejohka. 

 

Det är i första hand ordet LAPP som har ställt till det i dagens debatt. Om rätt ska vara rätt borde naturligtvis svenska namn i Sápmi ändras till samiska, som har skett med många andra geografiska namn. Jag känner många samer och visst, det finns olika åsikter. En del tycker att ordet lapp kan vara helt ok, där andra tycker illa vara. Det finns naturligtvis ord som ex; fattiglapp, som kan vara stötande. Personligen tycker jag att det geografiska namnet LAPPLAND är fint, ger känslor av drömmar, fiske och evighet. Om det ordet skall ändras blir det naturligt med SÁPMI. Inte mig emot.

gunnar@westrin.se  

 

BILDEN; Sircam eller Tjirtjam mellan Mellersta- och Nedre Kaitumsjöarna.    

Naturen tystnar

Råneå Naturen tystnar allt mer.

När jag kom till Råneå i början på 70-talet kokade det av lekande sikar på Norr- och Sörforsen i Råneälven mitt i Råneå. Det var verkligen ett skådespel som hette duga. Hundratals sikar av modellen storsikar sprätte, stångades och lekte, till mångas glädje. Älven tycktes leva upp det sista stora rycket innan vinterdvalan. Det kunde vara flera hundra på de två nackarna, en sik som kallades storsik med underavdelningen ”Råneälvssikar”. På den tiden hade vi minst fem arter av sik. Idag tror vi oss veta att vi enbart har en art av sik, även om vi på den tiden snackade om storsikar, älvsikar, aspsikar, blåsikar, planktonsikar och allt vad det nu var.

När det var dags för de stora skådespelen såg jag till att alla mina klasser fick njuta av detta. Många fiskar var ordentligt stora och exemplar upp mot fem kilo var inte särdeles ovanliga. Idag har älven tystnat å det betänkligaste. I år har jag/vi ännu inte sett en enda repa i vattenytan, ett tecken som tyder på att en lek kan vara i vardande.

Nu är det inte enbart Råneälven som har drabbats av fenomenet, utan det gäller de flesta vattendragen kring Bottenviken och Bottenhavet. En sak står nog helt klart, den at vattendragen är drabbade av övergödning med igenväxning av bl a hårslingan (en tilltrasslande vattenväxt) och alger.

 

Bilden; Norrforsen i Råneå var hot-spot för kärlekskranka sikar.   gunnar@westrin.se  

Livets vatten

Råneå Livets vatten.

Det har under en tid debatterats Råneås vattenkvalitet och det finns många anledningar till detta. Eftersom vattentäkten är Andträsket har det alltid funnits tider på året då vattnet har smakat dy. Det förekommer nästan alltid i snösmältningstiderna och kan därför anses vara normalt. Däremot är det aldrig bra om vattnet också luktar illa.

Under året fick vi också problem med vattenförsörjningen från Andträsket, eftersom en algblomning förekom. Här måste nog konstateras att Andträsket har blommat även förr, även om vissa vill påstå det motsatta.

Nu i höst/förvintern har vattnet smak av dy och lukten hos en del påminner om mögel eller förruttnelse. Då måste myndigheterna kolla upp det noga, för bl a förekomst av ecoliebakterier. Ecoli (Escherichia coli) Bakterierna kan frodas i avloppsläckage, från naturgödsel men också från eller att ytvatten från bl a dagvatten har läckt in i det drickbara vattensystemet. Om du får i dig koliforma bakterier kan tarmsystemet påverkas negativt och i värsta fall kan eländet spridas till urinvägarna.

Jag ser problemet i Råneå som mer komplext än så. Naturligtvis behöver vi nytt fräscht vatten, vilket nu diskuteras. Det andra är att vi måste ta till oss övergödningsproblemen i Råneälven. Enligt mitt sätt att se det måste reningsverket nedströms byn, som ligger kloss mot älven? restaureras. I anslutning till verket håller älven på att totalt växa igen. Under en tid tillbaka ät det inte bara dricksvattnet som luktat illa, utan även i allra högsta grad själva reningsverket.

Algblomning beror oftast på ngn form av övergödning, vilket i alla högsta grad också har drabbat Råneälven, framför allt kring och nedströms reningasverket. Om så är fallet blir oftast vattnet missfärgat, där man också kan känna skitlukt mm. En del alger kan bilda toxiner, framför allt de blågröna algerna. Man kan få sjukdomstecken som mag- och tarmproblem, men också andningsproblem. Sådant vatten ska man inte dricka och inte heller tvätta sig i.

 

BILD; Övergödning; Råneälven intill reningsverket nedströms Råneå håller på att växa igen.

gunnar@westrin.se   

Novemberflugan

Råneå Teal and Green – en våtfluga med klass.

Vi som har ägnat stora delar av vårt fiskeliv åt allehanda flugor, känner väl till de klassiska amerikanska- och engelska våtflugorna. Då minns vi sådana tjusiga saker som Alexandra, Bloody Butcher, Cardinal. Silver Doctor, Greenwells Glory med flera. Dessa flugor och många andra våtflugor fiskade vi oftast med spinnspö och plastkula eller plastcigarr.

Det finns en hel serie med våtflugor som bands in med krickandens fjädrar som vingar på flugan. Jag blev redan från början av min karriär, det vill säga någon gång i mitten på sextiotalet, intresserad av dessa flugor, som Teal and Red, Teal and Green, Teal and Black, Teal and Claret och naturligtvis Teal and Yellow. Alla dessa fanns bara i våtflugemodell, helt ok, till den dagen kom då jag hamnade invid en ström i västra Jämtland där rödingarna vakade. Naturligtvis ville inte fiskarna ta en sjunkande våtfluga och absolut inte släpandes efter en plaskande plastkula.

I det historiska perspektivet fanns inte en enda bok om flugbindning på svenska, så vi fick hitta på olika fasoner själva. Den första flugbindarboken på vårt språk, skriven av svenskar, var ”Den fulländade flugbindaren” med herrarna Rolf Smedman/Bill Sjöström, vilken kom ut 1972.

Eftersom jag alltid har gillat just Teal and Green, som blev det så att jag en afton helt enkelt konverterade ovan nämnda mönster till en torrfluga, det vill säga med vingarna uppåtstående, längre stjärt och tunnare kropp utan förtyngd ribbing. Rödingarna? Jo de steg och tog flugan med den äran. Här nedan hittar du bindbeskrivningen på den klassiska våtflugan Teal and Green, en skönhet.

 

Teal and Green.

Upphovsman; Traditionell

Imitation;     Litet fiskyngel eller puppa. 

Krok;           Krok i storlekarna 10-12. En klassisk våtfluga brukar ha en krok

                      med öglan böjd neråt. 

Bindtråd;     Svaret bindsilke.

Stjärt;           Orange och svart tippet. 6-8 strån räcker.

Kropp;         Grön bindtråd eller chenille. Går också att dubba med grönt Fly-Rite.

Ribbing;       Tunn silvertråd eller silverribbing över kroppen.                  

Vinge;           Teal från krickanden, eller annat lämpligt grått dun med svart inslag.

                      Vingen skall ligga på krokens översida och vara starkt lutad bakåt.

Hackel;         Svart hackel som skall ligga under kroken, ner mot krokböjen.     

Huvud;         Lackas gärna med klarlack.  

BILDEN;     Teal and Yellow (vänster) och Teal and Green som våtflugor…

Insekter på dekis

Råneå Förr genljöd fjälltrakterna av en fantastisk serenad av nyss komna lövsångare och blåhakesångare kring fjällflodstiderna. Sedan dess har fjället blivit betydligt tystare. Myggen och knotten finns inte längre i den numerär som behövs för fisk- och fågelföda. Våren 2017 var det för kallt när flyttfåglarna kom. Flugsnapparna och de andra insektsätarna misslyckads totalt med kläckningen, eftersom maten inte fanns tillgänglig. Varmare klimat påverkar fiskars, insekters och fåglars liv.

Sommaren 2017 var osedvanligt kall. Trots detta var många fjällmyrar översållade med hjortronblommor, men av pollinerande insekter såg vi intet. 

Jordbrukets påverkan på insektslivet.

Det storskaliga jordbruket får ta på sig skulden för många fågelarters snabba tillbakagång. Det beror till delar på att ladugårdskulturen idag har byggts igen, inte ens korna får gå ut på beten längre. Gråsparvarna har minskat med upp mot 50-80% i Europa.

Kodyngen och det utspillda kornet finns inte längre. När kodyngan försvann, minskade också den vackra skalbaggen tordyveln sin livsmiljö. Den blandade kompott av höväxter från gammeldags hövallar finns knappast kvar. Framför allt saknar insekter som bin och humlor det varierande matbordet som fanns förr, bland annat rödklövern. Till detta kan läggas allvarliga klimatförändringar, utdikningar av åkrar och ängar och ett alltför enahanda/monotont hanterande av vissa grödor gällande jordbruket.

Neonikotinoider är en typ av växtskyddsmedel som används mot insekter. De används bland annat för utsädesbetning vid rapsodling, för att skydda de unga plantorna mot jordloppor. En rad forskare har visat att neonikotinoider kan vara en viktig faktor bakom den tilltagande bidöd som har observerats.

Rekommenderad läsning.    

När biologiprofessorn, engelsmannen Dave Goulson (finns på FB) vid universitetet i Sussex kom ut med sin bok ”A Sting in the Tale; My Adventures with Bumblebees” (Galen i humlor) på Bokförlaget Volante 2015, fick vi upp ögonen på hur allvarligt läget är för allehanda insekter, hur viktiga de är för alla andra organismer, även för människan. Rekommenderas å det varmaste.

                                                                 gunnar@westrin.se

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar