Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Sptemberflugan

Råneå Den dykande flugan - Européa 12 med guldskalle.

Nattsländeimitationen Européa 12 ( E12) är förmodligen en av våra mest kända flugmönster. Den är framför allt en måstefluga för alla som gillar att fiska fluga på harr. Flugan kallas Européa 12, inte med tanke på krokstorleken utan, därför att den en gång it iden var den 12;e flugan i en serie som gjordes av fransmannen Tony Burnand.

När jag studerade insekter fann jag att det fanns en drös med olika typer/arter av nattsländor, som många hade lite olika strukturer på fortplantningen. Där fanns bland annat de mer vanliga äggläggande honorna, som doppade bakkroppen ner i vattnet och lade några ägg. Andra simmade omkring som små båtar, men det intressantaste var de dykande nattsländehonorna, de som fäste sina ägg på någon sten eller på någon undervattensväxt. Ovan nämnda exempel är lindrigt uttryckt livsfarliga för sländorna, eftersom fiskarna gärna tar de. Då bildas ett vak. Det var då jag undrade om man inte kunde binda en dykande nattslända, dvs en normal bunden Européa 12 med guldskalle, dvs där guldskallen skulle vara tyngden som fick ner den under vattenytan. Det går självklart lika bra att förtynga flugan med koppartråd, vilken lindas på kroken innan själva kroppen binds in.

Jag har haft rent orgiastiska fisken med denna den dykande nattsländan, framför allt när sländorna lägger sina ägg senare i juli.

 

Européa 12 med guldskalle.

Upphovsmän; Tony Burnand/Gunnar Westrin.

Imitation;      Äggläggande, dykande nattslända. 

Krok;            8-12.

Bindtråd;      Svaret, brunt eller gult bindsilke. Vinrött är också snyggt.

Kropp;          Innan kroppen binds trär du på en passande guldskallekula. Därefter påbörjas dubbingarbetet, dvs man binder in med hår eller ull som man formar mellan tummen och pekfingret. Själv föredrar jag en kropp i gult och brunt. Bra dubbingmaterial är Fly-Rite. Katt- eller hundhår går också bra. Vill man få ner flugan ännu snabbare kan man innan dubbingjobbet linda på några varv med koppartråd.

Vinge;           Gängse material för alla former av material, helst bröstfjäder från gräsandshona. Vingen ska vara hustaksformad och följa kroppen.                 

Hackel;         Ljusbrunt kraghackel som binds kragformat (se bilden). Bra är ett något längre och mjukare hackel, eftersom den ska dyka.   

Huvud;          Lackas efter behov med klarlack.

Info;              Den flytande Européa 12 fanns i NSD som månadens fluga för mars 2017

 

                                            gunnar@westrin.se                       -Gunnar Westrin-  

Insekter viktiga

Råneå Livsviktiga insekter.

Det har under den senaste tiden florerat både diskussioner och debattartiklar om faran med klimatförändringarna som förändrar insektslivet. Som flugfiskare och fjällvandrare har jag absolut märkt en stor förändring gällande just insektslivet, en vital del av en flugfiskares iakttagelser. Kanske inte så underligt eftersom vi fiskar meds konstgjorda flugor, så kallade imitationer.

Under i stort sett alla mina fiskeår, förutom de senaste 10-12 åren, har gamla schemat alltid fungerat, lika tydligt som att staren kom i mitten på april och att flugsnapparen kom kring den 20 maj. Så var det med insekterna också, kläckningarna höll oftast närapå klockslaget. Numera är det inte så. Under de senaste tio åren har naturens egen klocka hakat upp sig och redan i mitten av juli, under extremt varma dagar, har alla möjliga insekter redan kläckt ur sig, vilket har vållat stora problem för nyss komna flyttfåglar som lövsångare, flugsnappare och blåhakesångare. Mer om detta kommer i mon krönika onsdagen den 17 januari.

 

Mina krönikor kommer som vanligt en gång i månaden, med den förändringen att i år kommer de på onsdagar.                       gunnar@westrin.se

 

BILD; INSEKTSÄTARE. En grå flugsnappare med munnen full. Foto; GW

Entomologi

Råneå GOTT NYTT ÅR. Månadens fluga 2018..

Nu är det dags att ta tag i serien om Månadens fluga för 2018. Jag har kört serien under två år och nu sparkar vi igång det tredje året. Jag har försökt att generalisera bindandet, så till vida att jag från början lade mig på nybörjarstadiet. Efter några år är vi nu inne på ett mer finslipat bindande, både efter mönsterbeskrivningar och efter naturens regelverk som kallas entomologi (läran om insekterna).

Vi har lärt oss att binda dagsländor, nattsländor, nymfer, puppor, steklar (myror), streamers och vanliga flugor och knott. Det som fattas är naturligtvis lax- och havsöringsflugor, även om en och annan streamer säkert fungerar. Streamers fiskas under vattenytan och bör i möjligaste mån imitera kanske ett litet fiskyngel.

Eftersom några år som flugfiskare kommer du att märka att du har fått ett större intresse för de insekter som finns i, under och ovan vattenytan. Oftast är det den flygga insekten som tilldrar sig det största intresset. Därför är det viktigt att du kan skilja på en dag- och nattslända och även ha kunskapen om dag- och nattsländornas livscykler.  Den schematiska gången är lättare att lära ut med ritade bilder, även om jag nu skall försöka att återge detta med ord. Jag ger dig tipset att kolla upp detta på webben.

DAGSLÄNDANS LIVSCYKEL;

       1.ägg

       2.nymf.

       3.dun (subimago)

       4.spinner (imago).

       5. spent spinner.

Allt liv börjar med ett befruktat ägg. När ägget så småningom kläcks kryper en nymf ur skalet, Ett förstadium som kan leva på botten, i mellanlagret av vattnet, eller alldeles under ytan. Nymfen kan leva minst ett år i vattnet innan den stiger till ytan och kläcks som dun/subimago. Där kryper den ur sitt skal och en dagslända är kläckt, oftast blev till färgen. En del dagsländor kryper ur ännu ett skal och bildar då slutprodukten, en vacker dagslända med skarpare färger, kallad spinner/imago. Då lyfter den från vattenytan och parar sig med en annan av samma art. Detta kallas för en svärmning. Efter parningen dör hannarna, något som vi kallas spent spinner. Honan lägger sina ägg och i vattnet och dör därefter. Vi som har bundit länge binder alla stadierna utom äggen. Viktigt är att förstadiet kallas nymf och att de som flyger kallas spinner. När de fortfarande sitter på vattenytan och torkar vingarna kallas alltså dun och det är det stadiet som vi bindare oftast imiterar.

 

 

NATTSLÄNDANS LIVSCYKEL;

Nattsländans livscykel är något enklare, därtill lever nattsländan mycket längre än en dagslända.

1 Ägg.

2 Larv.

3 Puppa

4.Färdig insekt.

När ägget kläcks kryper det ut en krabat som kallas larv. Eftersom larven är mycket känslig och ömtålig försöker det att snabbt bygga ett bo kring kroppen. Där finns det mång exempel. Vanligt kan vara att den bygger ett bo av sandkorn runt kroppen, men att huvudet och frambenen sticker fram framtill. Då kan den gå runt botten och äta. Allt eftersom den växer måste den likt ek kräfta ömsa skalet av sand och bygga nytt. När larven har vuxit färdigt kryper du ur skalet och bildar en puppa. Puppan kan röra sig mer fritt, kan simma och jagar en del mindre djur för föda. Nästa sommar, när vattnet är nog varmt och inte för högt, börjar kläckningen. Då simmar de med raketfart upp till ytan där de kläcker, dvs kryper ur sitt skal. En ny nattslända har fötts.

DAGSLÄNDANS VIKTIGASTE FÖRSTADIUM KALLAS EN NYMF. NATTSLÄNDANS VIKTIGASTE FÖRSTADIUM KALLAS EN PUPPA. Här finns det massor av bindbeskrivningar på detta.  Dagsländans vingar står rakt upp, nattsländans vingar ligger mer platt eller hustaksformad efter kroppen.

Det här kan verka lite krångligt, men efter en del bindande och fiskande brukar alla pusselbitarna ramla på plats. Så väl mött här på bloggen. Den första i varje månad kommer en intressant fluga att binda, med start den 1 februari.

REKOMMENDERADE FLUGBINDARBÖCKER.

”Pedagogisk flugbindning”    Johan Klingberg.

”Torrflugefiske” Dagsländor. Johan Klingberg.

”Westrins fjällflugor”.                                 Gunnar Westrin.

 

Kan beställas på Bokförlaget Setterns hemsida; www.settern.se

 

                                                                                       Gunnar Westrin gunnar@westrin.se

 

 

BILDEN; Nattsländeflugor som kallas Européa 12 (E12).     

Mitt år.

Råneå Mitt år – ännu en tid.

Någon har någon gång sagt att tiden går fortare om man har kul. Om man sitter i kassan i någon matvaruaffär och det kommer tre personer under en dag, då brukar tiden gå väldigt sakta. Däremot om man har full huggning på jobbet då försvinner timmarna i ett huj. Andra påstår med bestämdhet att åren går fortare ju äldre man blir.

För oss sporfiskare blir det oftast väldigt uttalat, den att tiden går fort när man har kul. Vi lever tidvis i en helmysko värld, vi som gillar att fiska, men det gäller nog en hel del jägare också. För min del blir det oftast en evighets väntan och längtan genom vintern, innan man återigen står där vid fjälljokken. Eller som en polare från Sydsverige kläckte ur sig en sen afton efter Kaitumälven, ”Mitt liv består av 52 veckors längtan och en veckas fjällfiske”.

I skrivande stund har vi nyss passerat vintersolståndet. Nu går vi absolut mot ljusare tider, både själsligt och kroppsligt. Många ser året som en cirkel, vilket inte jag gör. Jag ser årets månader som en lång och plan kurva, som i december månad går rakt upp. Den översta punkten på diagrammet blir den 31 december. Natten mot den 1 januari går kurvan rakt ner, med andra ord en svindlande natt.

Nu börjar min längtan till de fjällresor jag redan har bokat. Inte nog med det. Har redan paxat in mig på en resa till Kolahalvön sommaren 2019, till älven Varzina med förehoppningsvis möten med den klassiska öringen, den storväxta. www.fishingnorth.com  

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT FISKEÅR 2018.

 

Bilden; Mitt år som jag ser det. Hur ser ditt år ut?  gunnar@westrin.se    

Hårresande

Råneå Magiska skeenden.

I min kommande krönika kommer en berättelse om det som till vardagslag kan kallas för övernaturliga händelser. Jag har ingen aning om varför just jag har varit ansatt av sådana tillfällen. Tur är i alla fall att två av dessa intermezzon har upplevts tillsammans med en god vän och fiskare. Det känns liksom tryggare med två galningar än en, om man säger så. Å andra sidan tror jag att de flesta av oss har upplevt något som kan vara oförklarligt.  

1967 hände något jag har kallat ”Skriet från vildmarken”, en berättelse som kommer nu till julen, förmodligen onsdagen den 27 december, eftersom måndagen den 25 december är röd dag.

1969, mitt i natten på nyårsdagen, kallt och snöigt, mötte jag en skepnad i svart rock och munkhätta utan ansikte mellan Skaulo och Puoltikasvaara, när jag var på väg med bil från Luleå till vårterminen på Jägarskolan i Kiruna.

1981 blev min kompis och jag ”förföljda” av märkbart små människospår under en fiskevecka på samma trakt i västra Jämtland som ovan nämnda 1967. Den historien kan du också lyssna på Creepypodden.

1997 i början på september i Tjuonajokk (fiskecampen) fick jag problem med en rullgardin som inte ville vara nerrullad. Den historien upplevdes av flera och finns berättad i fisketidningen Allt om flugfiske, nummer 4/2016.

                                                                 Gunnar Westrin gunnar@westrin.se

 

Ekologiskt förnuft?

Råneå. Miljödebatterna har blivit enformiga.

Jag har varit engagerad i miljödebatter under väldigt många år. Debatterna om Råneälven (1976-86) blev det verkliga elddopet, med intriger, politiska knep, gråt och tandagnisslan. Kontentan av detta var bland annat att fixa nya arbetstillfällen på naturens bekostad, en strategi som följt alla debatter genom alla tider, framför allt när det har gällt vissa mer känsliga skogsavverkningar, älvutbyggnader och gruvetableringar. Jag förstår naturligtvis att folk vill ha jobb, men frågan som kvarstår är hur länge vi kan locka med ”naturliga jobb”. Den naturliga naturen krymper för var dag! Det är bara att titta på hur det onaturliga industriella skogsbruket breder ut sig. 

Jag blir faktiskt lite konfunderad när politiker hela tiden hamnar i samma bakvatten, den att naturen alltid ska bjussa på nya arbetstillfällen. Om Vattenfall den gången hade fått som de ville med Råneälven hade den idag varit utbyggd med tre eller fyra kraftverk och en jättelik kraftverksdamm uppströms Mårdsel efter Aimosystemet. Enligt de uppgifter jag fick skulle själva dammen ha blivit ca 25km2. Inga kraftverk skulle ha byggts nedströms Mårdsel. Spegeldammar skulle däremot ha byggts nedströms Mårdsel med en minimivattenföring på 1-10m3/s. Där skulle det planteras ut ”ädelfiskar”, laxar hette det på den tiden, det vill säga regnbågslaxar, numera kallad regnbågar. Vattenfalls biolog skroderade med att locka med laxar i älven, vilket det var dåligt med (naturliga laxar) på den tiden och att vi på sätt skulle få byta bort alla skräp- och ogräsfiskar mot ädlare valörer. Landskapsarkitekten sa att få vi bara bygga ut älven så nog ska vi göra mycket snyggare stränder än det var som naturligt?

Idag vet vi att den gemensamma turismen drar in mer kosing till staten än vad som kommer in från skog, gruvor och vattenkraft. Enbart Swedish Lapland har haft en omsättning på drygt sex miljarder, enligt uppgift. Swedish Lapland gräver inte ut älvar, spränger inte berg och hugger inte ner för ekologin värdefull skog…men pengarna kommer in!!! Eller som en mindre eftertänksam gruvfogde vräkte ur sig; ”Det ska synas att riktiga arbetare har gjort ett riktigt jobb. ???   

Avslutningsvis; Ponera att älven hade blivit utbyggd. Vilka jobb skulle då ha blivit klar? Idag ringer unga familjebildare till mig och undrar hur man skulle kunna få köpa ett hus i någon by efter Råneälven. Pendelavstånd till både Luleå och Boden ligger helt perfekt. Fina och mycket framgångsrika natur- och guideföretag har vuxit upp efter älvdalen och laxen har kommit tillbaka. Bättre än så kan det väl knappast bli?      gunnar@westrin.se   

 

BILDEN; Ekologin bygger på balansen mellan olika biologiska system och organismer, komplicerade nätverk som redan har rubbats.

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar