Pelle Johansson

K-märkt

Två hötappar, en åsna

Luleå Jag vill på en gång poängtera att åsnan från rubriken inte är Niklas Olausson.

Det är jag.

Jag vet nämligen inte riktigt vilket ben jag ska stå på kring den här värvningen.

 

Å ena sidan: En hel, fulltränad Niklas Olausson tillför saker som precis samtliga SHL-lag kan ha nytta av, eftertraktar.

Å andra sidan: Men hur står det egentligen till med Olaussons fysiska status?

 

Dels har jag fått intrycket, genom att prata med människor i hockeybranschen, att han inte tränat ihjäl sig under sejouren nere i Schweiz. Dels har han varit långtidsskadad under senaste säsongen i Finland - och jag får inte intrycket att Olausson, vid skador, är spelaren som låser in isg i gymmet och inte kommer ut igen förrän han är hel. Vi vet att han inte var allsvenskans bäst tränade spelare när han kom till Luleå första gången, vi vet att han jobbade hårt för att rätta till det då - men har han kvar det brinnet?

Där har ni min invändning mot värvningen.

I övrigt är den felfri.

 

Olausson vet vad "Bulan" (vi antar väl fortfarande att det är han som tränar Luleå nästa säsong, va?) vill ha av honom och vad spelsystemet kräver av honom. Olausson är, så länge han är skadefri, en spelare som kan lösa de svåraste powerplayknutar nästan oavsett fysisk status. Olausson har ett briljant spelsinne och fantastiska handleder. Det finns alltså gott om anledningar till varför Luleå skulle hugga på den här värvningen.

Den största är dock den här: Även om Olausson är något av en chansning så är han en billig sådan.

 

"Skuggan" och Engman har fått en före detta och möjligtvis framtida landslagscenter till kraftigt rabatterat pris. Det kommer att kosta dem - nästa säsong, ifall han gör succé. Men gör han inte det så är det inget större vågspel, Olausson kan fortfarande spela powerplay och offensiva fasta situationer utan några problem, nästan oavsett träningsgrad. Nyckeln ligger i att värva rätt centrar framöver.

 

Med Falk, Olausson och - låt oss säga, enbart för att namnet nämnts och det är ungefär den spelartyp som Luleås lagbygge behöver - Chris Abbott skulle Luleå Hockey ha tre centrar som i praktiken kan spela allt från första till fjärde kedjan utan att på något sätt skämma ut sig. Då borde "Skuggan" och Engman verkligen ha pengar kvar för att kunna jaga en spetscenter till förstakedjan. Dessutom finns redan en hyfsad kompetens i truppen, med flera potentiella akutersättare i Forsberg, Harju, Emanuelsson och Lundeström, som kan täcka upp för skador eller ifall spetsvärvningen skiter sig och duon måste ge sig ut på transferfönstershopping.

 

Kort sagt: Jag gillar värvningen av spelaren Olausson mer än vad jag trodde att jag skulle göra förra veckan - egentligen endast beroende på priset. Jag tror inte att han kommer att vara förstacenter - men om "Skuggan" och Engman sköter sina lagbyggeskort rätt ska han i praktiken bara behöva spela fem-tio minuter fem mot fem per match och sedan koncentrera sig på powerplay.

Personen Olausson? Det finns inte ett omklädningsrum i världen som inte mår bättre av den sköningen.

Lag 12: Timrå

Luleå Utropstecknet: Roland Rutin! Timrå har med sina uvar faktiskt den mest elitseriemeriterade truppen i årets liga.

Frågetecknet: Men kommer det att hjälpa? Nej. Ungtupparna måste få en monstruös utveckling för att rädda Timrå.

 

Nyförvärv: Robin Persson (b), Linköping, Nils Bäckström (b), Ilves, Robin Sterner (f) Färjestad, Joachim Rohdin (f), Brynäs, Jonathan Carlsson (b), Brynäs, Daniel Belissimo (mv), Karlskoga, Christian Söderström (f) Skellefteå, Sebastian Erixon (b) Syracruse Crunch, Niklas Nordgren (f), Kloten.

Förluster: Nichlas Torp (b), Modo, Antti Halonen (b), Kalpa, Stefan Ridderwall (mv), Örebro, Fredrik Bremberg (f), Djurgården, Johan Motin (b), Örebro, Johan P. Andersson (f), Södertälje, Timo Pärssinen (f), Pelicans, Matt Murley (f), klubb ej klar, Damien Fleury (f), Södertälje, Elias Granath (b), Djurgården, Martin Röymark (f), Färjestad.

 

Snittålder: 24.67 år.

Snittlängd: 182.52 cm.

Snittvikt: 85.96 kg.

NHL-/VM-/elitseriematcher i truppen: 141/55/4 924.

 

Förra säsongen: Sist i elitserien, vann kvalserien.

Stjärnan: Say what? Tja, Niklas Nordgren är en kvalitetscenter och firma Friberg/Boyce kan väl snurra lite, men stjärna... nej, inte i Timrå.

Hemmaarena: Eon Arena, 6 000 personer.

 

Kommentar: Ett billigt tips, jag vet, men vad ska man göra. Det här är seriens sämsta trupp och han Montén är oprövad.

Kanske har han redan vunnit elitserien ett par gånger, men det har i såna fall skett med hjälp av X-boxet hemma på pojkrummet.

På upptaktsträffen jämförde Timråkaptenen Per Hallin sitt lag med OS-skeetskytten Håkan Dahlby. Jämförelsen är intressant, men egentligen ovidkommande.

I Dahlbys fall visste vi att kunnandet fanns, däremot tvivlade vi på hans mentala styrkor. Timrå? Säg så här: Ingen tvivlar på deras mentala kapacitet. Enda hoppet för Timrå är fjolårets halmstrå, då laget var klart för kvalserien tillräckligt tidigt för att hinna förbereda sig.

 

/Johansson

Som man tippar får man ligga

Luleå Medan kollega Folkesson svettas här bredvid mig på redaktionen ("Rögle-Oskarshamn 1-4 efter två, det kan fan bli 0-12 i premiären...") och bröderna Blåmärke svettas på pressläktaren i Coop arena (brandövning, utrymd hall, försenad match och tre texter att skriva innan 22.00) sitter jag och filar på årets hockeybilaga.

 

Vilket fick mig att tänka på en sak.

 

Kanske vill ni bloggläsare veta hur jag tror att elitserien i ishockey slutar - och varför?

 

Så det är väl lika att leverera. Med i dag är det åtta dagar tills serien börjar nere i Ängelholm. Det är sex dagar kvar tills jag reser söderut. Två lag om dagen, va?

 

Jag matar på och fyller på med lite andra inlägg mellan. Ni får skrolla bäst ni vill.

 

/Johansson

Värdorganismen

Luleå NHL-lockouten har ju skapat flera intressanta debatter.

 

Framför allt det som hänt efter att både elitserien och allsvenskan bestämde sig för att inte tillåta korttidskontrakt till lockoutade NHL-spelare som gärna skrivit på för ett par månader här hemma i Svedala för att sedan sticka tillbaka när ligan i väst drar igång igen.

 

Från ena hållet: Vad skönt att vi slipper NHL-parasiterna i elitserien och allsvenskan. Aldrig har hockey-Sverige varit så enat. Heja, heja. Låna in några slovaker till.

 

Från andra hållet: Vi måste värna om våra egna spelare, framför allt när vi inte vet hur lång en lockout blir. Jag tycker inte vi ska vara en sopstation för NHL när de har problem.

 

Och jag är, som vanligt, som åsnan mellan två hötappar.

 

Hockeygalningen i mig hade gärna sett NHL-invasion i elitserien, jag hade gärna sett Mattias Öhlund stå framför Luleås mål och crosschecka Henrik Zetterberg i ryggslutet.

 

Samtidigt vet jag hur fruktansvärt kostsamt det hade kunnat bli.

 

NHL-spelarna kommer inte gratis. Eller ens billigt. Tyvärr. Även om de - i vissa fall, långt ifrån i alla - hade spelat gratis skulle deras eventuella försäkringar täckas upp. Hur många potentiella NHL-stjärnor skulle betala hundratusentals kronor för ynnesten att spela i elitserien?

 

Inte många.

 

Men sponsorerna, då?

Jo, det finns säkert sponsorer som skulle kunna tänka sig att skjuta in stora pengar för att höra att "Erik Karlsson presenteras av Räkspad AB" i ishallens högtalarsystem. Men nästa säsong? Då är det långt ifrån osannolikt att Räkspad AB säger att nej, vi sänker vår spons med det där beloppet som vi bjussade på i fjol.

 

Men om man inte har råd behöver man ju inte värva?

Sant. Och är det någonting som hockeyklubbarna i det här landet visat genom årens lopp är det ju att man kan det där med fiskalt ansvar.

Ärligt talat: För att inte åka ur kan man bli tvungen att värva tungt. Då får vi en situation där de långsiktiga omständigheterna förändrats i praktiken över en natt och klubbarna tvingas in i en pengakarusell som i slutänden kan visa sig ödesdiger.

 

Förra lockoutsäsongen sportade Luleå - förutom hushållsnamnen Wallin, Holmström och Öhlund - också Justin Williams och Manny Fernandez. Även Branko Radivojevic och Steve Staios gjorde ett tiotal matcher var.

Ingen av utespelarna från NHL kom topp tre i interna poängligan (Ledin, Rönnqvist, Nordquist) så även om de var bra stod de inte för fantastiska insatser. Manny Fernandez? Han var väl sådär, va..?

 

Det intressanta är att de där lite halvsunkiga spelarna, tillsammans med hemvändarna, kostade Luleå Hockey skjortan och sjuttifem. Detta alltså för att komma sjua i serien och åka ut rätt snabbt ur slutspelet.

 

Den notan - som Luleå Hockey på den tiden ansåg sig vara tvungna att pröjsa - betalade föreningen av på hela vägen fram till för ett par år sedan.

 

I år? Med 15 miljoner i kassakistan hade Luleå varit en klubb som stått i alla fall hyfsat rustad för att betala NHL-spelare. Men, och här kommer min socialistiska ådra fram i öppen dager:

 

Är man väldigt stark måste man också vara väldigt snäll. 

 

I en organisation, vilken som helst, handlar det ju om att göra det som är bäst för gruppen - inte att de starkaste i gruppen ska göra sitt bästa för att sko sig på de svagaste.

 

Det där har Hockeyligan inte alltid anammat, men när man för en gångs skull gör det så måste jag ställa mig bakom det beslutet.

 

Vad hade hänt om man gjort annorlunda? Vi hade fått se fantastisk hockey, kanske rent av under en hel säsong, men sedan då?

 

De fattigaste klubbarna hade rykt åt helvete, men det kommer de troligtvis att göra ändå. Det verkligt intressanta är vad som hänt resten av lagen.

 

En liga med ekonomiskt utarmade lag som skulle möta hotet från öst genom att satsa i Europa. Jomen tjenare...

 

/Johansson

Fantomen är död - länge leve Fantomen

Luleå Fyra år, ett par tusen inlägg, några strider och noll (repeterar: noll, nada, zip) misstag.

 

Min tid som hockeybloggare på Rödgul röra är över.

 

Röran går i graven, här på slutet har den inte varit vad den skulle vara och jag är inte säker på att det jag och Johan Håkansson ville göra var det som ni efterfrågade.

 

I stället ska nu mina vänner och kolleger Henrik Danielsson och Jimmy Stålnacke försöka göra något vettigt, något mer nyhetsbaserat, något mer passionerat av NSDs hockeyblogg. Ni hittar deras nya alster, Hockeysnack, här.

 

Jag vågar påstå att det kommer att bli den mest heltäckande, den mest allvetande och den mest aktuella hockeybloggen i tidnings-Sverige.

 

Vad som ska hända här? Jag ska bara spåra ur.

 

Jag har längtat efter K-märkt länge, jag har längtat efter att ha en blogg där jag kan skriva om annat än Luleå Hockey. K:et står för Krönikör - och, om man ska tro unge herr Danielsson, för att jag är gammal. Det här kommer att vara ett ständigt sammelsurium av betraktelser, tyckande, nyheter och lustigheter.

 

Jag kommer inte att vara först med någonting förutom mina egna åsikter och jag är, precis som i Röran, inte ens säker på att vara först med dem.

 

Min arbetssituation handlar för tillfället till stor del om NSDs årliga hockeybilaga. Om ni undrar varför jag knappt skriver något i tidningen nu för tiden, alltså. Den kommer - som vanligt - att blir bra så småningom även om den vid just den här tidpunkten - som vanligt - ser ut som en sämre trafikolycka.

 

Först som sist: Ingenting som jag gör här är någonting värt utan er. Jag vill ha ett utbyte med er, jag vill veta vad ni tänker och tycker, min arbetsbeskrivning är enkel.

 

Det läsarna undrar svarar jag på.

 

Kan vi jobba så?

Pelle Johansson bloggar om allt som händer i, utanför eller lite på sidan av den norrbottniska idrottsvärlden.

Fakta om Pelle
Född: 1978
Bor: Luleå
Yrke: Sportkrönikör
Gillar: Idrott, mat och skägg.

Kontakt: pelle.johansson@nsd.se
  • Twitter
  • K-märkt
  • Instagram

Bloggar