Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Arjeplog visar vägen


Mercedes nya varumärke EQ, som testas i Arjeplog i vinter, kommer att lanseras 2019. FOTO: Pressbild

 

Norrbottens Affärer läser jag om Mercedes nya varumärke, som testas under tuffa vinterförhållanden i Arjeplog. Artikeln är en påminnelse om den stora betydelse som lilla Arjeplog och Norrbottens inland fått för världens fordonsindustri.

På Arjeplogs kommuns hemsida läser jag att cirka 4 500 personer från Europas och Asiens fordons- och komponenttillverkare testar sina produkter i stabil vinterkyla på de frusna vintersjöarna. Det vill inte säga lite i en kommun som har bara 2 800 invånare. Vi kan verkligen tala om en verksamhet som är både basnäring och livsnerv för det lokala samhällslivet.

Fascinerande är också berättelsen om hur det började på 1970-talet. Tre tyska ingenjörer kom till Arjeplog för att testa en teknisk innovation, ABS-bromsen för bilar. De fick hjälp av arjeplogsborna Per-Axel Andersson och David Sundström som lånade ut en flyglandningsbana som de hade plogat upp på sjöisen. Där kunde tyskarna testa sina bromssystem och idéer under ostörda förhållanden.

1978 kunde också Bosch lansera det första helt elektroniska ABS-systemet. Arbetet på sjöisen i Arjeplog hade utvecklats till en världsprodukt.

Det innebar också att fler och fler fordons- och komponenttillverkare upptäckte testmöjligheterna i Arjeplog. Under årens lopp har globala varumärken som BMW, Daimler, Audi, Bosch, GM, Aston Martin och Lotus lyst med sin närvaro i den norrländska glesbygden.

Kylan, snön, mörkret, den glesa bebyggelsen och de långa vintrarna visade sig vara tillgångar som kunde användas för att skapa nya jobb och utveckling i Norrbottens inland.

Det är ett tydligt besked till Stockholmsekonomen Kjell A Nordström som snackar om att de enda som kommer att bo i glesbygden i framtiden är ”tre alkoholister, några barn och ett par knäppgökar”.

All tillväxt sker inte i och runt storstäderna. Det finns driftiga entreprenörer och idérika personer som utvecklar nya spännande verksamheter även i andra delar av Sverige. Testverksamheten i Arjeplog är ett lysande exempel.

Hårt arbete ger resultat


Linus Sköld, Fredrik Lundh Sammeli, Hannah Bergstedt, Emilia Töyrä, Leif Pettersson och Ida Karkiainen berättade om sitt arbete i riksdagen.

 

Under torsdagsförmiddagen hamnade jag på en pressträff på Södra Hamnplan i Luleå. De socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Norrbotten redogjorde för sina insatser under mandatperioden.

Ida Karkiainen, Haparanda, och Fredrik Lundh Sammeli, Luleå, framhöll att det gör skillnad vem som styr och att det skett en tydlig kursomläggning efter regeringsskiftet 2014. Investeringar i samhällsbygget går numera före stora skattesänkningar.

Linus Sköld, Älvsbyn, pekade på vad som gjorts för att stärka skolan, sjukvården, äldreomsorgen, tandvårdsstödet och socialförsäkringarna.  

Hanna Bergstedt, Piteå, berättade om sitt arbete för nedsättningen av energiskatten för den digitala industrin (något som bidrog till att Facebook nu gör en ny stor investering i regionen).

Leif Pettersson, Boden, redogjorde för hur han och övriga S-gänget arbetat för att få med Norrbotniabanan, muddringen av Luleå hamn, bygget av E4-bron över Kalix älv och andra regionala projekt i den nationella infrastrukturplanen.

Emilia Töyrä, Kiruna, beskrev hur länets S-företrädare samarbetat med sina kamrater från de övriga skogslänen och i riksdagsgruppen för att få genomslag för sina hjärtefrågor.

Det sistnämnda tål att understrykas med rödpennan både en och två gånger. Norrbotten är en fjärdedel av Sveriges yta men länet har bara 2,5 procent av rikets befolkning (och följaktligen bara 2,5 procent av representanterna i riksdagen).

Därför gäller det att nätverka, samverka, samtala, argumentera och vinna andra för de norrbottniska kraven och synpunkterna.

En riksdagsledamot kan gapa och skrika hur mycket som helst. Men i slutändan är det förmågan att vinna en riksdagsmajoritet för sina krav som betyder något.

Den här mandatperioden kan den norrbottniska S-riksdagsbänken också redovisa ovanligt många sådana framgångar. Jag skrev om flera exempel på NSD:s ledarsida 12 juni.

Socialdemokratin har sett och uppmärksammat behoven i norr på ett sätt som inte skedde under alliansregeringen 2006-2014.

Något borde det betyda i höstens val.

Stål utan kol

 

Under alliansregeringen 2006-2014 behandlades de statliga företagen som simpla privatiseringsobjekt.  

Borgarna sålde ut hela eller delar av aktieinnehavet i Teliasonera, OMX, Vin&Sprit, Vasakronan, Nordea, Arbetslivsresurs och Vectura för att finansiera sina skattesänkningar.

Sedan Mikael Damberg (S) blev chef för Näringsdepartementet 2014 har det emellertid skett en kursomläggning. Nu har de statliga företagen istället blivit viktiga verktyg i arbetet för ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart samhälle.

En konkret framtidssatsning är Hybrit – statliga Vattenfalls och LKAB:s samarbete med ståljätten SSAB för utveckla en stålproduktion utan koldioxidutsläpp (i Youtube-klippet finns en kortfattad och pedagogisk genomgång av projektet).

Nu tas det första spadtaget för pilotanläggningen för Hybrit i Luleå. På plats under onsdagen finns tungviktare från både politik och näringsliv - däribland statsminister Stefan Löfven, vice statsminister Isabella Lövin, SSAB:s vd Martin Lindqvist, Vattenfalls vd Magnus Hall, LKAB:s vd Jan Moström och Mårten Görnerup, vd för Hybrit.

Statliga Energimyndigheten bidrar med totalt 528 miljoner kr och siktet är inställt på att ha en lösning på plats för fossilfritt stål 2035. Om det blir framgångsrikt innebär det att Sverige kan sänka sin koldioxidutsläpp med tio procent och Finland med sju procent.

Hybrit är ett lysande exempel på att det går att förena högt ställda ambitioner för både industri- och klimatpolitik. Istället för att hålla fast vid gammal teknik går svensk industri i bräschen för att utveckla nya moderna lösningar och ta bort klimatpåverkan.

Det framstår som en betydligt smartare och mer framtidsinriktad politik än president Donald Trumps attacker mot amerikanska miljölagar som begränsar koldioxidutsläppen och uppmuntrar grön energiproduktion.

Minns Anna Lindh!


Anna Lindh var SSU:s förbundsordförande 1984-1990. NSD:s Olov Abrahamsson var ordförande för SSU Norrbotten 1984-1987 och ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990. På bilden syns de tillsammas i ett klassrum på gamla Midskogsskolan i Luleå 1985. FOTO: NSD Arkiv

 

I dag, tisdag 19 juni 2018, skulle Anna Lindh ha fyllt 61 år om hon fått leva. Det uppmärksammas av Anna Lindhs minnesfond och Olof Palmes Internationella Center som arrangerar ett seminarium i Kulturhuset i Stockholm med rubriken ”Praktisk feminism i en globaliserad värld”.

Det är ett tema som ligger helt i linje med Anna Lindhs liv och politiska gärning. Dagens utrikesminister Margot Wallström prisas med all rätt för Sveriges feministiska utrikespolitik av FN-organet UN Women. Men det var Anna som röjde väg och tog de första stegen för att vässa den feministiska profilen i Sveriges internationella arbete.

Som utrikesminister 1998-2003 lyfte Anna ständigt demokrati, jämställdhet och kvinnors rättigheter, vilket väckte respekt även bland politiska motståndare.

”Som feministisk förebild var Anna Lindh ovärderlig”, framhöll till exempel liberalen Birgitta Ohlsson i ett inlägg hos SVT Opinion 2013.

Under dagens seminarium kommer årets Anna Lindh-pris att delas ut till Eren Keskin, turkisk människorättsadvokat som leder organisationen The Association of Legal Aid Against Sexual Violence. Hon arbetar med att hjälpa våldsutsatta flickor och kvinnor liksom HBTQ-personer och syriska skyddsbehövande i Turkiet.

Det känns helt i överensstämmelse med Anna Lindhs eget engagemang för att stärka och stötta utsatta grupper i världen. Keskin är en värdig mottagare av Anna Lindh-priset.

Nödvändig manifestation


Robin Rydehäll, Elias Sundberg och Nils Harnesk välkomnar människor till LO:s och Socialdemokraternas monter i Stadsparken i Luleå.

 

Under hela helgen pågår Luleå Pride i Stadsparken. Även LO och Socialdemokraterna finns på plats.

Det är en markering om att Prides budskap om allas lika rätt och värde även är arbetarrörelsens paroll. Även LO och Socialdemokraterna motsätter sig alla former av diskriminering i arbets- och samhällslivet oavsett om det handlar om sexuell läggning, könstillhörighet, etnicitet eller något annat.

Sverige hör till de länder som nått långt i arbetet för sexuellt likaberättigande. Men det betyder inte att tillvaron är problemfri.

Ett exempel: 2016 skedde 6145 hatbrottsanmälningar i Sverige. Liksom tidigare år var de främlingsfientliga/rasistiska motiven vanligast, följt av hatbrott på grund av sexuell läggning. 553 av hatbrottsanmälningarna handlade om sexuell läggning.

Därför finns det sannerligen behov av att fortsätta manifestera och demonstrera för människors likaberättigande.

Vi har fortfarande en lång väg att vandra innan alla människor kan leva som de vill utan att behöva bli utsatta för hat, fördomar och kränkningar. Prides budskap är angeläget även 2018.

Tid för självrannsakan

 

Den sociala bostadspolitiken har länge stått i fokus för Socialdemokraterna. Den första riktigt stora reformen var Barnrikehussatsningen som tillkom efter ett riksdagsbeslut 1935. Den bidrog till att radikalt förbättra bostadssituationen för barnrika och ”mindre bemedlade” arbetarfamiljer under 1930- och 1940-talen.

Idag är bostadssituationen en annan än då. Men det betyder verkligen inte att det saknas problem i dagens Sverige.

De senaste decennierna har Sverige fått en allt mer tudelad och ojämlik bostadsmarknad där unga, ekonomiskt svaga och äldre med låga pensioner tillhör förlorarna. Något som ger anledning till självkritik och självrannsakan för såväl Socialdemokraterna som de borgerliga partier som styrt Sverige under denna period. De sociala ambitionerna har urholkats.

"Unga kan inte köpa bostad även om de sparar. Ny statistik visar att de flesta tjänar för lite för att köpa bostadsrätt i landets 20 största kommuner", konstaterade till exempel Svenska Dagbladet på nyhetsplats häromdagen.

Därför är det välkommet att en socialdemokratisk expertgrupp nu presenterar ett förslag till en ny social bostadspolitik. Alla ska ha råd att bo till en rimlig kostnad.

Bland gruppens idéer märks inrättandet av ett barnbobidrag, startlån för unga förstagångsköpare samt sänkt reavinstskatt på bostadsförsäljning. Vidare vill gruppen ha statliga stöd för byggande av både hyresrätter och bostadsrätter.

”Sverige och Estland är de enda länder vi sett som inte på något sätt stöttar unga förstagångsköpare”, säger gruppens ordförande Lennart Weiss, kommersiell direktör vid bygg-, anläggnings- och bostadsutvecklingsföretaget Veidekke, i en DN-intervju.

Jag hoppas att gruppens förslag leder fram till konstruktiva samtal mellan Socialdemokraterna och allianspartierna efter höstens val. 

Sverige behöver en genomgripande bygg- och bostadspolitisk reform. Men inget av de politiska partierna är i närheten av ett styrkeförhållande för att genomdriva en sådan på egen hand.

Det behövs ett handslag över den gamla blockgränsen för att Sverige ska få en bostadspolitik värd namnet.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Medverkar ibland i P1:s veckomagasin "God morgon, världen!".


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar