Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

De ska leda HRF


Malin Ackholt tackade för förtroendet efter att ha blivit omvald som ordförande för Hotell- och Restaurangfacket.

 

Under lördagen har Hotell- och restaurangfacket, som kongressar i Vasateatern i Stockholm, valt förbundsledning. Det blev förnyat förtroende för förbundsordföranden Malin Ackholt, vice ordförande Pim van Dorpel och avtalssekreteraren Per Persson.

När kongressen avslutas under måndagen väntar hårt arbete för dem och andra i HRF, liksom andra delar av fackföreningsrörelsen.

Facket är fortfarande vår största folkrörelse, som jag skrev i NSD:s ledarblogg 27 maj. Men den fackliga organisationsgraden behöver öka.

Bland de unga är situationen alarmerande. I mitten av 1990-talet var 77 procent av de unga arbetarna (16–24 år) med i facket. I dag är det bara 38 procent.

”De unga lär sig nu dagligen att facket inte är för dem. Det om något hotar den svenska modellen”, skrev Helle Klein nyligen i Dagens Arbete.

Det borde leda till både eftertanke och action i LO:s medlemsförbund men också inom TCO och Saco.

Arbetsgivarna har visat stor uppfinningsrikedom när det gäller att skapa nya osäkra anställningsformer, vilket försvårar det fackliga organiseringsarbetet. I det läget gäller det att även LO:s, TCO:s och Sacos medlemsförbund tänker och prövar nytt för att vinna de unga och nya generationer för de fackliga grundvärderingarna.

Den fackliga nyrekryteringen är lika viktig 2018 som när Hotell- och restaurangfacket grundades för 100 år sedan.

Panelen diskuterade asylläger

 


Under söndagsförmiddagen tog jag en promenad till Sveriges Radios lokaler på Nygatan 3 i Luleå för att delta i ett panelsamtal i P1-magasinet ”God morgon, världen!” med Sydsvenskans Heidi Avellan (som befann sig i en studio i Malmö), Flammans Anna Herdy och programledaren Sara Stenholm Pihl - de två sistnämnda var på plats i studio 15 i SR-huset i Stockholm. 

Det blev diskussion om EU-kommissionens förslag om att inrätta asylläger utanför EU:s gränser, gängkriminalitet samt en mätning från Novus/Ekot som visar att en klar majoritet av alliansväljarna hellre samarbetar med Socialdemokraterna än Sverigedemokraterna.

Lyssna gärna på inslaget i efterhand!

Hårt arbete ger resultat


Linus Sköld, Fredrik Lundh Sammeli, Hannah Bergstedt, Emilia Töyrä, Leif Pettersson och Ida Karkiainen berättade om sitt arbete i riksdagen.

 

Under torsdagsförmiddagen hamnade jag på en pressträff på Södra Hamnplan i Luleå. De socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Norrbotten redogjorde för sina insatser under mandatperioden.

Ida Karkiainen, Haparanda, och Fredrik Lundh Sammeli, Luleå, framhöll att det gör skillnad vem som styr och att det skett en tydlig kursomläggning efter regeringsskiftet 2014. Investeringar i samhällsbygget går numera före stora skattesänkningar.

Linus Sköld, Älvsbyn, pekade på vad som gjorts för att stärka skolan, sjukvården, äldreomsorgen, tandvårdsstödet och socialförsäkringarna.  

Hanna Bergstedt, Piteå, berättade om sitt arbete för nedsättningen av energiskatten för den digitala industrin (något som bidrog till att Facebook nu gör en ny stor investering i regionen).

Leif Pettersson, Boden, redogjorde för hur han och övriga S-gänget arbetat för att få med Norrbotniabanan, muddringen av Luleå hamn, bygget av E4-bron över Kalix älv och andra regionala projekt i den nationella infrastrukturplanen.

Emilia Töyrä, Kiruna, beskrev hur länets S-företrädare samarbetat med sina kamrater från de övriga skogslänen och i riksdagsgruppen för att få genomslag för sina hjärtefrågor.

Det sistnämnda tål att understrykas med rödpennan både en och två gånger. Norrbotten är en fjärdedel av Sveriges yta men länet har bara 2,5 procent av rikets befolkning (och följaktligen bara 2,5 procent av representanterna i riksdagen).

Därför gäller det att nätverka, samverka, samtala, argumentera och vinna andra för de norrbottniska kraven och synpunkterna.

En riksdagsledamot kan gapa och skrika hur mycket som helst. Men i slutändan är det förmågan att vinna en riksdagsmajoritet för sina krav som betyder något.

Den här mandatperioden kan den norrbottniska S-riksdagsbänken också redovisa ovanligt många sådana framgångar. Jag skrev om flera exempel på NSD:s ledarsida 12 juni.

Socialdemokratin har sett och uppmärksammat behoven i norr på ett sätt som inte skedde under alliansregeringen 2006-2014.

Något borde det betyda i höstens val.

Stål utan kol

 

Under alliansregeringen 2006-2014 behandlades de statliga företagen som simpla privatiseringsobjekt.  

Borgarna sålde ut hela eller delar av aktieinnehavet i Teliasonera, OMX, Vin&Sprit, Vasakronan, Nordea, Arbetslivsresurs och Vectura för att finansiera sina skattesänkningar.

Sedan Mikael Damberg (S) blev chef för Näringsdepartementet 2014 har det emellertid skett en kursomläggning. Nu har de statliga företagen istället blivit viktiga verktyg i arbetet för ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart samhälle.

En konkret framtidssatsning är Hybrit – statliga Vattenfalls och LKAB:s samarbete med ståljätten SSAB för utveckla en stålproduktion utan koldioxidutsläpp (i Youtube-klippet finns en kortfattad och pedagogisk genomgång av projektet).

Nu tas det första spadtaget för pilotanläggningen för Hybrit i Luleå. På plats under onsdagen finns tungviktare från både politik och näringsliv - däribland statsminister Stefan Löfven, vice statsminister Isabella Lövin, SSAB:s vd Martin Lindqvist, Vattenfalls vd Magnus Hall, LKAB:s vd Jan Moström och Mårten Görnerup, vd för Hybrit.

Statliga Energimyndigheten bidrar med totalt 528 miljoner kr och siktet är inställt på att ha en lösning på plats för fossilfritt stål 2035. Om det blir framgångsrikt innebär det att Sverige kan sänka sin koldioxidutsläpp med tio procent och Finland med sju procent.

Hybrit är ett lysande exempel på att det går att förena högt ställda ambitioner för både industri- och klimatpolitik. Istället för att hålla fast vid gammal teknik går svensk industri i bräschen för att utveckla nya moderna lösningar och ta bort klimatpåverkan.

Det framstår som en betydligt smartare och mer framtidsinriktad politik än president Donald Trumps attacker mot amerikanska miljölagar som begränsar koldioxidutsläppen och uppmuntrar grön energiproduktion.

Minns Anna Lindh!


Anna Lindh var SSU:s förbundsordförande 1984-1990. NSD:s Olov Abrahamsson var ordförande för SSU Norrbotten 1984-1987 och ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990. På bilden syns de tillsammas i ett klassrum på gamla Midskogsskolan i Luleå 1985. FOTO: NSD Arkiv

 

I dag, tisdag 19 juni 2018, skulle Anna Lindh ha fyllt 61 år om hon fått leva. Det uppmärksammas av Anna Lindhs minnesfond och Olof Palmes Internationella Center som arrangerar ett seminarium i Kulturhuset i Stockholm med rubriken ”Praktisk feminism i en globaliserad värld”.

Det är ett tema som ligger helt i linje med Anna Lindhs liv och politiska gärning. Dagens utrikesminister Margot Wallström prisas med all rätt för Sveriges feministiska utrikespolitik av FN-organet UN Women. Men det var Anna som röjde väg och tog de första stegen för att vässa den feministiska profilen i Sveriges internationella arbete.

Som utrikesminister 1998-2003 lyfte Anna ständigt demokrati, jämställdhet och kvinnors rättigheter, vilket väckte respekt även bland politiska motståndare.

”Som feministisk förebild var Anna Lindh ovärderlig”, framhöll till exempel liberalen Birgitta Ohlsson i ett inlägg hos SVT Opinion 2013.

Under dagens seminarium kommer årets Anna Lindh-pris att delas ut till Eren Keskin, turkisk människorättsadvokat som leder organisationen The Association of Legal Aid Against Sexual Violence. Hon arbetar med att hjälpa våldsutsatta flickor och kvinnor liksom HBTQ-personer och syriska skyddsbehövande i Turkiet.

Det känns helt i överensstämmelse med Anna Lindhs eget engagemang för att stärka och stötta utsatta grupper i världen. Keskin är en värdig mottagare av Anna Lindh-priset.

Nödvändig manifestation


Robin Rydehäll, Elias Sundberg och Nils Harnesk välkomnar människor till LO:s och Socialdemokraternas monter i Stadsparken i Luleå.

 

Under hela helgen pågår Luleå Pride i Stadsparken. Även LO och Socialdemokraterna finns på plats.

Det är en markering om att Prides budskap om allas lika rätt och värde även är arbetarrörelsens paroll. Även LO och Socialdemokraterna motsätter sig alla former av diskriminering i arbets- och samhällslivet oavsett om det handlar om sexuell läggning, könstillhörighet, etnicitet eller något annat.

Sverige hör till de länder som nått långt i arbetet för sexuellt likaberättigande. Men det betyder inte att tillvaron är problemfri.

Ett exempel: 2016 skedde 6145 hatbrottsanmälningar i Sverige. Liksom tidigare år var de främlingsfientliga/rasistiska motiven vanligast, följt av hatbrott på grund av sexuell läggning. 553 av hatbrottsanmälningarna handlade om sexuell läggning.

Därför finns det sannerligen behov av att fortsätta manifestera och demonstrera för människors likaberättigande.

Vi har fortfarande en lång väg att vandra innan alla människor kan leva som de vill utan att behöva bli utsatta för hat, fördomar och kränkningar. Prides budskap är angeläget även 2018.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Medverkar ibland i P1:s veckomagasin "God morgon, världen!".


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar