Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

En jordnära rymdpolitik


Rymdpolitiken bör ha fokus först och främst på vår egen planet. FOTO: Nasa/TT

 

Det finns en del svenska politiker som har väldigt högtflygande planer. Liberalen Mathias Sundin har argumenterat för att Sverige borde ha ambitionen att sätta en svensk på planeten Mars på 2030-talet.

Rymdminister Helene Hellmark Knutsson (S) har dock en mer jordnära – och i mina ögon mer realistisk – rymdstrategi för Sverige. 

Bland annat vill hon att Sverige har en god innovations- och forskningsförmåga när det gäller att ta tillvara satellitdata om tillståndet på jorden, i haven och atmosfären som ett led i arbetet för att hantera de globala miljö- och klimatutmaningarna. 

Det låter måhända inte lika häftigt som att skicka folk till Mars. Men det känns som en rimligare prioritering att försöka lösa våra miljöproblem här och nu - inte börja planera för att mänskligheten ska lämna Moder Jord.

Det är också ett av skälen till att regeringen nu ger Rymdstyrelsen och det statliga Rymdbolaget i uppdrag att se över de affärsmässiga förutsättningarna att använda rymdbasen Esrange i Kiruna för uppskjutning av mindre satelliter.

”Jag tycker att det är viktigt att vi utforskar potentialen inom detta område. Kan vi skjuta upp små satelliter från Esrange skulle Sverige bli ett av de drygt tiotal länder som har möjlighet att placera ut satelliter i bana", säger Hellmark Knutsson i ett pressmeddelande.

Enligt regeringens utredare Jan Nygren krävs en investering på ungefär 500 miljoner kr för att ge Esrange den kapacitet som behövs. 

Det är mycket pengar men ingen orimlig kostnad för en satsning med stor betydelse för miljö, klimat, säkerhet, forskning, industriellt kunnande och regional utveckling i norra Sverige.

Mörtvik visar vägen



I skuggan av valrörelsen hände en massa viktiga saker som inte fick några stora rubriker men definitivt förtjänar uppmärksamhet. 2 september presenterade till exempel statliga utredaren Roger Mörtvik (bilden) en tjock lunta med förslag för att utveckla Komvux. 

Det är ett betänkande som – oavsett vilken regeringschef som så småningom tillträder – måste  tas på största allvar av hela det politiska systemet. Kunskap och utbildning är helt avgörande faktorer för att både enskilda individer och Sverige som nation ska klara av att hantera alla samhällsförändringar.

Oavsett om vi talar om robotisering, digitalisering, teknikutveckling, globalisering eller integration så landar det i behovet av ökad kompetens. Därför gäller det att alla delar av utbildningssystemet, inklusive vuxenutbildningen, håller yppersta klass och hänger med i utvecklingen.

Den som av något skäl saknar rätt kompetens eller saknar fullständiga betyg måste ha möjlighet att skaffa sig sig kunskap och kunna göra sig anställningsbar även som vuxen. Det är ett bättre alternativ än att många hamnar i utanförskap och permanent arbetslöshet.

Mörtvik föreslår bland annat att personer som tidigare haft problem att komma in på komvux ska få större chanser. Detta genom att urvalsreglerna ändras så att det inte är den med minst utbildning som har förtur, utan den med störst behov.

Ofta går minst utbildning och störst behov hand i hand, men inte alltid, understryker han:

”Det kan till exempel gälla en nyanländ från Syrien som läst litteraturvetenskap i hemlandet, men nu tänkt söka en vårdutbildning. Det kan också gälla en arbetslös som behöver skola om sig.”

Andra förslag i betänkandet handlar om att gymnasieskolans sex studieförberedande program slås ihop inom komvux till tre bredare studieområden och att en del lärosäten bör profilera sig för att utbilda lärare till komvux.

Rimligen är det åtgärder som borde kunna få stöd från både de rödgröna partierna och hela eller delar av alliansen.

Mörtvik har visat en väg till hur Komvux kan bli ett bättre och mer effektivt verktyg för att utveckla både arbetsmarknads-, integrations- och näringspolitik i Sverige.

Minns Anna Lindh!


15 år har gått sedan utrikesminister Anna Lindh mördades. Här lägger partikollegorna Stefan Löfven och Margot Wallström en krans vid hennes grav på Katarina kyrkas kyrkogård i Stockholm på årsdagen 2014. Bild: Yvonne Åsell/TT

 

Idag har det gått 15 år sedan Anna Lindh (Sveriges utrikesminister 1998-2003 och SSU:s ordförande 1984-1990) avled till följd av skadorna hon fick efter en knivattack dagen före.

Det finns skäl att ägna en del av denna dag åt att minnas hennes liv och politiska gärning.

Under de senaste åren har Sveriges feministiska utrikespolitik och utrikesminister Margot Wallström fått många erkännanden runtom i världen. Men det var Anna Lindh som röjde väg och tog de första stegen för att utveckla den svenska utrikespolitiken i en feministisk riktning. Som utrikesminister lyfte hon ständigt demokrati, jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Även politiska motståndare såg Annas kvaliteter. 11 september 2013 skrev Birgitta Ohlsson (L) fint om Anna. 

”Hon var exemplet på att det går att kombinera karriär, självförverkligande och familjeliv. Att kunna få allt – utan att behöva välja bort något. Kort sagt det liv som män oftast har kunnat leva. Hon hymlade dock inte om kraven, svårigheterna och det ständiga skuldbeläggandet. Som feministisk förebild var hon ovärderlig”, framhöll Ohlsson i ett inlägg hos SVT Opinion

Vi är många som, i likhet med Birgitta Ohlsson, saknar Anna och minns henne som en stor inspirationskälla.

Tisdag 11 september kl 16.10 sänder SVT1 ett minnesprogram om Anna Lindh. Programmet finns även på SVT Play.

 

Ledarsidorna kommenterar valet


Måndagens tidningar är fyllda med åsikter och spekulationer om söndagens val. FOTO: TT

 

Ledarsidorna i de socialdemokratiska tidningarna är så klart fyllda av kommentarer till söndagens val.

Stefan Löfven har vunnit flest röster. Tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet samlar Socialdemokraterna fler röster och sannolikt fler riksdagsmandat än de så kallade allianspartierna. Moderaterna, däremot, har förlorat mest av alla partier. Det är magstarkt att det parti som har förlorat mest i ett val angå gör anspråk på statsministerposten”, skriver Daniel Swedin i Aftonbladet (ob S).

Peter AkinderÖstra Småland (S) konstaterar att Liberalerna och Centerpartiet har ett särskilt ansvar för att hålla Sverigedemokraterna borta från makt och inflytande.

”Det enda som skulle kunna föra Jimmie Åkessons parti närmare regeringsmakten är svek från antingen C eller L, vilket skulle vara en bedräglighet av samma kaliber som när Torbjörn Fälldin 1976 tog sig till statsministerposten på kärnkraftsfrågan. Mycket tyder på att det nu är Annie Lööf och Jan Björklund som håller i nycklarna för att låsa upp regeringsfrågan”, skriver Akinder.

Martin KlepkeLO-ägda tidningen Arbetet är inne på samma spår.

”Antingen är de med och formar en ny majoritet över blockgränsen eller också säger de aktivt ja till ett styre som inbegriper Sverigedemokraterna. Detta gäller vare sig de röstar ett aktivt ja till en sådan regering eller lägger ned sina röster och därmed aktivt skänker sina väljares röster till Sverigedemokraterna”, framhåller Klepke.

Tord AnderssonLänstidningen (ob S) i Östersund anser att det det kommer att bli en oviss tid framöver.

”Talmannen, vem det nu blir, kommer att få en historiskt viktig roll. Det kommer att ställas krav som till en början verkar orimliga för motparten, men med tiden kännas allt rimligare. Vallöften kommer att svikas, principer slängas överbord. Landet ska ju trots allt regeras”, skriver Andersson. 

Själv konstaterar jag att det är dags att lägga bort valplakaten och söka breda lösningar i politikens mittfält.

Lyssna på François Hollande!


François Hollande hyllar Stefan Löfven. Här syns de på trappan till Élyséepalatset  2015. FOTO: TT

 

I somras, noga bestämt 25 juni, intervjuades François Hollande (Frankrikes president 2012-2015) i Expressen.

Han hyllade Stefan Löfven och de svenska Socialdemokraternas fokus på skola, vård och välfärdsfrågor. Han pekade också på Löfvens betydelse i EU-sammanhang.

”Stefan är en ärlig och seriös man. Eftertänksam. Han var alltid den som fick folk att enas med varandra i EU-rådet. Med sin fackliga erfarenhet visste han att man måste kompromissa… och det är just det som är den socialdemokratiska modellen”, sa Hollande.

Det är ord som fångar personen och politikern Stefan Löfven väl. Löfven är inte den vassaste och repliksnabbaste debattören. Men han är klok, eftertänksam, samarbets- och resultatinriktad – och i mina ögon är det centrala egenskaper i dagens splittrade politiska landskap.

Inget parti, inte heller något block, är i närheten av en riksdagsmajoritet. Så var det efter valet 2014. Så är det inför valet 2018.

Därför behöver svensk politik män och kvinnor som kan skapa breda politiska lösningar – inte stridshingstar som bara är ute efter plocka billiga debattpoäng och kortsiktiga vinster för det egna partiet.

Under mandatperioden har Löfven dessutom visat prov på att han är en sådan politiker. På regeringens hemsida summeras totalt 26 överenskommelser mellan de rödgröna partierna och hela eller delar av alliansen.

Någon liknande samarbetsvilja fanns inte hos den gamla alliansregeringen. Istället genomdrev den tunga beslut med knappa majoriteter i riksdagen – exempelvis avskaffandet av värnplikten 2008, den nya kärnkraftslagen 2010 och uppgörelsen om migrationspolitiken med MP 2011.

I dag talar många borgerliga företrädare om hur de ångrar en del av dessa beslut. Sent ska syndaren vakna. När det verkligen gällde var det viktigare för de borgerliga partierna att hålla Socialdemokraterna borta från inflytande än att åstadkomma breda politiska lösningar.

Kanske har de gamla statsråden Jan Björklund (L), Annie Lööf (C) och Ulf Kristersson (M) blivit klokare sedan dess. Men deras egen regeringsperiod var i alla fall inget som bäddade för ett mer samarbets- och kompromissinriktat klimat i svensk politik. 

Arbetet med att bryta den gamla sterila blockpolitiken började när Stefan Löfven tog hand om styråran – och jag hoppas han får fortsätta med det även efter söndagens val.

Nyckeln till framtiden ligger inte i att bedriva ytterkantspolitik utan i samarbete i politikens mittfält.

Nära mat

 

Häromdagen fick jag en fin present från Jenny Karlsson, ordförande för LRF i Norrbotten, och Jenny Bucht, koordinator för projektet Nära Mat – en tygväska för att kunna bära hem maten i och samtidigt visa att jag stödjer arbetet för mer norrbottnisk mat på tallrikarna (bilden).

De vill på det sättet lyfta den regionala livsmedelsproduktionen i valdiskussionen 2018 – och det tycker jag är helt rätt.

Livsmedelssektorn kan bli en växande framtidsnäring i Norrbotten.

Nyhléns & Hugosson, Polarica, Polarbröd och Norrmejeriet är stora och kända aktörer. Men det finns även ett stort antal små och medelstora livsmedelsföretag. Totalt finns 129 arbetsställen och drygt 1 000 anställda inom livsmedelssektorn i Norrbotten.

Det visar att det finns traditioner, kompetens, innovationsförmåga och entreprenörsanda. Norrbotten har dessutom redan ett antal starka flaggskepp - Kalix löjrom, renkött, pitepalt, mandelpotatis, hjortron, tunnbröd, Kallax surströmming och annat som förknippas med regionen.

Med andra ord: Det borde finnas goda förutsättningar att stärka och utveckla den regionala livsmedelsproduktionen.

LRF, Region Norrbotten, Kommunförbundet och länsstyrelsen har lagt en grund genom att ta fram en regional livsmedelsstrategi. Men nu gäller det att alla är med på noterna.

Sverige är ingen planekonomi där landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) kan stå och kommendera fram en ökad livsmedelsprodution i norra Sverige. Istället handlar det om att en rad olika aktörer måste samverka och dra åt samma håll.

Som konsumenter kan vi köpa mer närproducerat. Kommunerna och regionen kan bidra till att stärka de lokala företagen när de handlar mat till skolor, sjukhus och äldreboenden. Branschen och enskilda näringsidkare måste utveckla, marknadsföra och synliggöra sina produkter.

Kort sagt: Lokala krafter, näringsliv och enskilda människor måste alla ta sitt ansvar för att förverkliga alla goda intentioner i den regionala livsmedelsstrategin. Då kan norrbottnisk livsmedelsindustri se framtiden an med tillförsikt.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar