Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Fackligt aktiva lever farligt

 

Under våren har de fackliga kongresserna i Sverige avlöst varandra. Företrädare för lastbilschaufförer, industriarbetare, livsmedelsarbetare, kundtjänstpersonal och andra har varit samlade. Det är kongresser som avlöpt lugnt och stilla, som en självklar del av vardagen i Sverige.

I många länder är emellertid situationen för fackligt aktiva en helt annan. Världsfacket ITUC visar att facklig verksamhet är förknippad med direkt livsfara i många länder.

Antal länder där arbetare dödats för att de är med i facket har ökat från tio till elva mellan 2016 och 2017. Antalet länder där arbetare utsatts för våld har ökat från 52 till 59 under samma period.

  • 60 procent av världens länder undantar många arbetstagare från rätten att organisera sig.
  • 32 procent av länderna arresterar fackligt aktiva.
  • 82 procent av länderna förnekar vissa arbetstagare rätten att förhandla kollektivt.

De flesta av världens länder har ställt sig bakom både ILO-deklarationen om grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (som inbegriper rätten till facklig organisering och att bedriva kollektiva förhandlingar).  Men ITUC visar att verkligheten i världen är fjärran från de stolta proklamationerna.

Värst, enligt ITUC, är situationen i Qatar, Förenade Arabemiraten, Egypten, Filippinerna, Colombia, Kazaktstan, Sydkorea, Turkiet, Bangladesh och Guatemala. I elva länder är dessutom inga rättigheter garanterade alls eftersom rättssystemen är slagna i spillor ­- Burundi, Centralafrikanska republiken, Eritrea, Irak, Jemen, Libyen, Palestina, Somalia, Sudan, Sydsudan och Syrien.

Det visar vikten av LO:s, TCO:s och Sacos internationella solidaritetsarbete och stöd till facket i andra länder. 

Starkare fackliga organisationer är en av nycklarna till en bättre och mer anständig värld oss alla. 

Sharan Burrow, generalsekreterare för ITUC, säger helt riktigt i ett uttalande: ”Vi vet att ju mer de fackliga rättigheterna respekteras av stater och arbetsgivare, desto mer rättvist och jämlikt blir samhället.”

 

En grönare politik   

Miljöpartiet, som under fredagen inleder sin kongress i Västerås, har haft det motigt i vårens opinionsmätningar. I den senaste väljarbarometern från Novus landar partiet på 4,3 procent – det vill säga bara strax över fyraprocentsspärren till riksdagen och långt under valresultatet 2014 (6,9 procent).

Det borde dock finnas förutsättningar för Miljöpartiet att hämta igen en del förlorade röster innan valet. Klimatpolitiken är en fråga som rankas högst av de unga väljarna inför årets val och det borde gynna det gröna regeringspartiet.

Miljöpartiet kan dessutom peka på ett antal framgångar under mandatperioden. Till exempel har den statliga miljöbudgeten mer än fördubblats under mandatperioden (se bilden).

En annan fin fjäder i hatten är den energipolitiska överenskommelsen. En bred riksdagsmajoritet (S, MP, M, C och KD) står nu bakom övergången till ett helt förnybart elsystem och målet om 100 procent förnybar elproduktion år 2040.

Det överensstämmer helt med de idéer som Miljöpartiet har varit engagerat för ända sedan sitt bildande 1981.

Till detta ska läggas de historiska uppgörelserna om ett nytt klimatpolitiskt ramverk och en ny klimatlag. Glädjande är också de omfattande initiativen för att skydda havsmiljön.

Både borgerliga och vänsterpartistiska debattörer talar gärna om hur mycket Miljöpartiet fått kompromissa med sina höga ideal i exempelvis migrationspolitiken. Men Miljöpartiet har också gjort avtryck och satt spår i verkligheten. Regeringspolitiken har de facto blivit grönare.

Det borde spela roll när alla miljöengagerade väljare ska göra sitt val 9 september i år. S- och MP-regeringen har lyft klimatpolitiken på ett sätt som inte skedde under de borgerliga regeringsåren 2006-2014.

Skogslänen är en maktfaktor


2016 genomförde Socialdemokraterna i skogslänen ett regionforum i riksdagshuset (bilden). I dag samlas de sex S-distrikten på nytt i ABF-huset i Stockholm.

 

Under onsdagen arrangerar Socialdemokraterna i skogslänen (Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Dalarna och Gävleborg) ett regionforum i ABF-huset i Stockholm. Från regeringen medverkar finansminister Magdalena Andersson, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, civilminister Ardalan Shekarabi och försvarsminister Peter Hultqvist.

Det är en socialdemokratisk maktfaktor som strålar samman. Tillsammans har de sex S-distrikten 85 av de totalt 350 ombuden på den socialdemokratiska partikongressen, vilket innebär att de är en stark och inflytelserik konstellation.

På S-kongressen 2017 drev skogslänen med framgång en rad krav. Bland annat fick de stöd för sina motioner om bättre infrastruktur, för att utveckla besöksnäringen och för att stärka den statliga närvaron på lokal nivå.

Detta inflytande ger också tydliga avtryck i statsbudgeten och regeringspolitiken. Både Norrlandsfonden och det särskilda stödet till Norrlandsjordbruket har fått ordentliga extratillskott. Igångsättandet av Norrbotniabanan är högprioriterat för Stefan Löfvens regering och hela socialdemokratin. Statliga verksamheter har omlokaliserats från Stockholm till Luleå, Skellefteå, Gävle och Östersund. Den nya myndigheten för digitalisering har lokaliserats till Sundsvall.

Till detta ska läggas att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht tagit fram både ett nationellt skogsprogram och en nationell livsmedelsstrategi, vilket har stor betydelse för de gröna näringarna i landets nordligaste län.

Det säger också massor om skillnaderna mellan regeringsalternativen. Alliansregeringen 2006-2014 var inte i närheten av samma regional- och landsbygdspolitiska engagemang.

Den S-ledda regeringen har levererat och gjort skillnad för skogslänen. Om detta bör vi också tala inför valet den 9 september i år.

Hultqvist regerar


Försvarsminister Peter Hultqvist vid ett JAS 39 Gripen på Visby militära flygstation. FOTO: TT

 

Under måndagen åker försvarsminister Peter Hultqvist (S) till Visby för att delta i invigningen av regementet P18.

”Att inrätta ett regemente på Gotland är en tydlig säkerhetspolitisk signal om hur viktigt vi från regeringens och Sveriges sida anser att Gotland är”, säger Hultqvist i en TT-intervju.

Det är dessutom ett bra exempel på trendbrottet och kursomläggningen i försvars- och säkerhetspolitiken under den S-ledda regeringen.

Med rätta har den liberala debattören Per T Ohlsson beskrivit Peter Hultqvist som ”den stadigaste försvarsministern sedan Per-Edvin Sköld”.

Han och regeringen har inte bara medverkat till att Gotland fått fast militär närvaro utan också till en kraftig höjning av försvarsanslaget, återinförd värnplikt, utökad övningsverksamhet (exempelvis storövningen Aurora) och utvecklade militära samarbeten med omvärlden.

Till skillnad från sina borgerliga företrädare har Hultqvist även ansträngt sig för att skapa bred politisk enighet. Bakom den senaste försvarsuppgörelsen står S, MP, C och M – det vill säga även stora delar av den borgerliga alliansen.

Det ska jämföras med hur det var under de borgerliga regeringsåren. En borgerlig försvarsminister drev igenom riksdagsbeslutet att avskaffa värnplikten 2009 med bara tre rösters marginal - och så sent som våren 2014 sa alliansen nej till en bred försvarsöverenskommelse.

Med Hultqvist har Sverige försvarspolitiken fått en bredare förankring i riksdagen, vilket är välkommet. Frågor som rör rikets säkerhet bör inte användas som brickor i det politiska spelet eller för att plocka billiga partipolitiska poänger.

Det är ett styrkebesked att kunna säga att det finns bred politisk samling kring huvuddragen i försvars- och säkerhetspolitiken. Förhoppningsvis kommer det att fortsätta på det sättet även i framtiden, oavsett vem som blir chef för försvarsdepartementet efter höstens val. 

Sveriges gröna guld


Sven-Erik Bucht och Stefan Löfven trivs i skogen. FOTO: TT

 

en ledare 5 maj skrev jag om att Sveaskog ger klirr i statskassan. Vid bolagsstämman beslutades om en utdelning på 900 miljoner kr till ägaren svenska staten.

Totalt har företaget delat ut nästan åtta miljarder kr till staten under de senaste sex åren, vilket är fina tillskott för utbildning, polis, försvar och andra delar av den offentliga sektorn. 

Det säger också en del om skogsnäringens betydelse för Sverige. Skogsbruket är ingen utdöende verksamhet. Det fortsätter att skapa jobb, inkomster och utveckling även i det moderna samhället.

Branschorganisationen Skogsindustrierna har samlat ihop ett antal siffror som är tankeväckande. 

Mot den bakgrunden är det också bra att landsbygdsminister Sven-Erik Buchts och regeringen nu går på offensiven i skogspolitiken. Under fredagen presenterade Bucht ett nytt nationellt skogsprogram som knyter ihop Sveriges gamla traditioner och kunnande inom skogsområdet med den nya tidens miljökrav.

”Sverige behöver skog och skogsbruket i en omställning från ett oljebaserat till ett fossilfritt samhälle och till att skapa jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Ett långsiktigt skogsprogram är viktigt för att främja hållbara, konkurrenskraftiga och biobaserade näringar med skogen som bas, inom ramen för att de nationella miljömålen nås”, säger Bucht. 

Det är hoppingivande signaler oavsett om vi talar jobb-, regional- eller klimatpolitik. Som jag skrev på NSD:s ledarsida 22 november 2017 finns en god grund för att utveckla biobaserade innovationer i form av nya produkter, bränslen och bioenergi icke minst i Norrbotten.

Det luktar framtid runt skogsnäringen i norr. Skogen är och förblir Sveriges gröna guld.

Lantisarna samlas

 

Under fredagen samlas landsbygdsriksdagen för ett tre dagar långt möte i Örnsköldsvik. De flesta deltagarna kommer från byarörelsens cirka 5000 lokala utvecklingsorganisationer. Därutöver finns representanter från många delar av folkrörelse-Sverige, kommuner, regioner och myndigheter.

På plats under lördagen finns även samtliga partiledare för riksdagspartierna (utom KD-ledaren Ebba Busch Thor).

Det är en närvaro som visar landsbygdspolitikens växande betydelse. Fler och fler ledande politiker inser och talar om vikten av livskraft i hela landet.

Från regeringens sida är det dessutom inte bara snack. Landsbygds- och regionalpolitiken är en högt prioriterad fråga för statsminister Stefan Löfven och hans statsråd.

Statliga verksamheter omlokaliseras från Stockholm till andra delar av landet. Statsbidragen till kommuner och landsting höjs. Det blir fler utbildningsplatser för Komvux, Yrkesvux, yrkeshögskolan och folkhögskolor. Miljarder satsas på bredbandsutbyggnaden i hela Svea rike.  

Till detta ska läggas ”Hela Sverige”-satsningen i den senaste statsbudgeten ­- sammanlagt 1,2 miljarder kronor. Bland annat blev det mer pengar för Norrlandsfonden, en höjning av Norrlandsstödet för jordbruket, mer pengar till vägunderhåll, lokala lärcenter och extrapengar till särskilt utsatta småkommuner.

Det märks att Sverige har en regeringschef som är uppvuxen i lilla Sunnersta i Ångermanland. Löfven satsar på landsbygds- och regionalpolitiken på ett helt annat sätt än sin företrädare Fredrik Reinfeldt (M).

Något borde det betyda när människor runtom i Sverige ska göra sitt val i höst.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Fick utmärkelsen "Stor grabb" i Munksund/Skuthamn SK 2006.


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar