Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Hultqvist regerar


Försvarsminister Peter Hultqvist vid ett JAS 39 Gripen på Visby militära flygstation. FOTO: TT

 

Under måndagen åker försvarsminister Peter Hultqvist (S) till Visby för att delta i invigningen av regementet P18.

”Att inrätta ett regemente på Gotland är en tydlig säkerhetspolitisk signal om hur viktigt vi från regeringens och Sveriges sida anser att Gotland är”, säger Hultqvist i en TT-intervju.

Det är dessutom ett bra exempel på trendbrottet och kursomläggningen i försvars- och säkerhetspolitiken under den S-ledda regeringen.

Med rätta har den liberala debattören Per T Ohlsson beskrivit Peter Hultqvist som ”den stadigaste försvarsministern sedan Per-Edvin Sköld”.

Han och regeringen har inte bara medverkat till att Gotland fått fast militär närvaro utan också till en kraftig höjning av försvarsanslaget, återinförd värnplikt, utökad övningsverksamhet (exempelvis storövningen Aurora) och utvecklade militära samarbeten med omvärlden.

Till skillnad från sina borgerliga företrädare har Hultqvist även ansträngt sig för att skapa bred politisk enighet. Bakom den senaste försvarsuppgörelsen står S, MP, C och M – det vill säga även stora delar av den borgerliga alliansen.

Det ska jämföras med hur det var under de borgerliga regeringsåren. En borgerlig försvarsminister drev igenom riksdagsbeslutet att avskaffa värnplikten 2009 med bara tre rösters marginal - och så sent som våren 2014 sa alliansen nej till en bred försvarsöverenskommelse.

Med Hultqvist har Sverige försvarspolitiken fått en bredare förankring i riksdagen, vilket är välkommet. Frågor som rör rikets säkerhet bör inte användas som brickor i det politiska spelet eller för att plocka billiga partipolitiska poänger.

Det är ett styrkebesked att kunna säga att det finns bred politisk samling kring huvuddragen i försvars- och säkerhetspolitiken. Förhoppningsvis kommer det att fortsätta på det sättet även i framtiden, oavsett vem som blir chef för försvarsdepartementet efter höstens val. 

Nu börjar det svåra

 

Tisdagens statsministeromröstning i riksdagen innebar, som väntat, att en majoritet röstade nej till Stefan Löfven (S). Nu börjar emellertid det svåra ­– att vaska fram ny regeringsbildare.  Nye talmannen Andreas Norlén (M) kommer att sättas på ordentliga prov.

NSD-reportern Jonas Andersson har gjort en webb-TV-intervju med mig om vad som nu är att vänta. Kolla gärna på inslaget!

Dessutom har jag skrivit en ledare om det politiska läget efter statsministeromröstningen. Jag påminner om att socialdemokrater, centerpartister och liberaler har samarbetat förr och att de borde kunna göra det igen. Läs gärna texten i sin helhet!

Resultat eller plakat?


Per Gahrton är både bitter och förbannad. FOTO: TT

 

I ett inlägg i tidningen ETC läser Per Gahrton, en av Miljöpartiets grundare, lusen av den grönalternativa rörelsen. 

”När hela MP stämplas som ett maktkorrumperat gäng som struntar i den gröna drömmen, har det gått för långt”, konstaterar han.

”Ett svårslaget rekord var när Naturskyddsföreningen jämförde oppositionspartiet V:s riksdagsmotioner med regeringsbeslut av S-MP-regeringen och därav drog slutsatsen att V är mer miljövänligt än MP. Hur skulle det ha sett ut om V också, vilket partiet önskade, hade ingått i regeringen? Att på detta sätt hylla den verbala protestradikalismen framför grön reformpolitik, vittnar om brist på verklighetssinne”, skriver Gahrton.

Det är en befogad slutsats. Den som ger sig in i den parlamentariska leken kan aldrig räkna med att få igenom allt som hen kräver och önskar. Men den som står utanför och bara viftar med plakat kan aldrig räkna med att påverka något.

Miljöpartiets fyra år i regeringen med S har med alla rimliga mått mätt också varit framgångsrika. En sammanställning i Dagens Nyheter 22 augusti visar att de gröna helt eller delvis fått igenom 197 av sina 231 vallöften från 2014.

Det handlar bland annat om tunga frågor som ett nytt klimatpolitiskt ramverk, energiöverenskommelsen som ställer in siktet på 100 procent förnybar elproduktion 2040 och det statliga stödet till lokala klimatinvesteringar.

Det betyder verkligen inte att regeringstillvaron bara varit Hawaii för MP. Turerna runt Åsa Romson och Mehmet Kaplan var starkt negativa för partiet. Kompromisserna om migrationspolitiken med S och allianspartierna har frestat på.

Men grön pragmatism och kompromissvilja har lönat sig. För att vara ett litet parti har det fått stort genomslag för sin sakpolitik. Miljö- och klimatpolitiken har tagit rejäla kliv framåt tack vare språkrörens slit i den rödgröna regeringen.

Det är sorgligt att det inte belönas med mer än 4,4 procent i årets riksdagsval - en tillbakagång med nästan 2,5 procentenheter sedan 2014.

Det är inte undra på att Per Gahrton är både bitter och förbannad på ”grönvänstern” som inte givit partiet någon draghjälp i valrörelsen.

”Det är tyvärr inte tack vare den grönalternativa rörelsen som MP fortfarande är ett riksdagsparti, utan trots den”, som Gahrton konstaterar.

Vad får vi för pengarna?


Varje elev i grundskolan får utbildning för ungefär 108 000 kr varje år. FOTO: TT

 

”Vad fan får jag för pengarna”, utbrast Leif Östling, numera före detta ordförande i Svenskt Näringsliv, i en beryktad SVT-intervju 2017.

Svaret är att han och alla andra svenskar får ett utbildningssystem som är tillgängligt för alla barn, oavsett hur rika eller fattiga deras föräldrar är.

En rykande färsk rapport från Skolverket visar att det skulle kosta skjortan om den enskilde själv skulle betala för sin skolgång.

Notan för den största skolformen, grundskolan, landar på nära 115 miljarder kronor. Det innebär att varje elev får resurser för i genomsnitt 108 000 kronor per år.

I dessa kostnader ingår själva undervisningen i form av lärarlöner (som är den största posten), lokalhyra, skolmåltider, läromedel, elevhälsa, studie- och yrkesvägledning och administration. För den som behöver skolskjuts blir summan ytterligare några tusenlappar per år.

För förskolan får varje elev utbildning för 148 500 kr per år och för varje gymnasieelev är summan 120 5600 kr per år.

Till utbildningssystemet ska läggas allting annat som finansieras över skattsedeln och är till glädje för oss alla. Några exempel på vad det kostar:

  • En polisexamen 470 000 kr
  • Ett planerat kejsarsnitt 48 000 kr
  • En förlossning utan akutåtgärder 30 000 kr
  • Ett akut kejsarsnitt: 60 000 kr
  • En akut höftprotesoperation: 107 000 kr

Sådana siffror är värda att påminna om i samhällsdebatten. Svaret till skattekverulanterna är att de får ett fantastiskt välfärdssamhälle för pengarna.

Inte bara höginkomsttagarna utan också vanliga LO- och TCO-medlemmar får tillgång till god utbildning, högklassig sjukvård, hemtjänst, äldreboenden och annat som finansieras av skatterna.

Mörtvik visar vägen



I skuggan av valrörelsen hände en massa viktiga saker som inte fick några stora rubriker men definitivt förtjänar uppmärksamhet. 2 september presenterade till exempel statliga utredaren Roger Mörtvik (bilden) en tjock lunta med förslag för att utveckla Komvux. 

Det är ett betänkande som – oavsett vilken regeringschef som så småningom tillträder – måste  tas på största allvar av hela det politiska systemet. Kunskap och utbildning är helt avgörande faktorer för att både enskilda individer och Sverige som nation ska klara av att hantera alla samhällsförändringar.

Oavsett om vi talar om robotisering, digitalisering, teknikutveckling, globalisering eller integration så landar det i behovet av ökad kompetens. Därför gäller det att alla delar av utbildningssystemet, inklusive vuxenutbildningen, håller yppersta klass och hänger med i utvecklingen.

Den som av något skäl saknar rätt kompetens eller saknar fullständiga betyg måste ha möjlighet att skaffa sig sig kunskap och kunna göra sig anställningsbar även som vuxen. Det är ett bättre alternativ än att många hamnar i utanförskap och permanent arbetslöshet.

Mörtvik föreslår bland annat att personer som tidigare haft problem att komma in på komvux ska få större chanser. Detta genom att urvalsreglerna ändras så att det inte är den med minst utbildning som har förtur, utan den med störst behov.

Ofta går minst utbildning och störst behov hand i hand, men inte alltid, understryker han:

”Det kan till exempel gälla en nyanländ från Syrien som läst litteraturvetenskap i hemlandet, men nu tänkt söka en vårdutbildning. Det kan också gälla en arbetslös som behöver skola om sig.”

Andra förslag i betänkandet handlar om att gymnasieskolans sex studieförberedande program slås ihop inom komvux till tre bredare studieområden och att en del lärosäten bör profilera sig för att utbilda lärare till komvux.

Rimligen är det åtgärder som borde kunna få stöd från både de rödgröna partierna och hela eller delar av alliansen.

Mörtvik har visat en väg till hur Komvux kan bli ett bättre och mer effektivt verktyg för att utveckla både arbetsmarknads-, integrations- och näringspolitik i Sverige.

Minns Anna Lindh!


15 år har gått sedan utrikesminister Anna Lindh mördades. Här lägger partikollegorna Stefan Löfven och Margot Wallström en krans vid hennes grav på Katarina kyrkas kyrkogård i Stockholm på årsdagen 2014. Bild: Yvonne Åsell/TT

 

Idag har det gått 15 år sedan Anna Lindh (Sveriges utrikesminister 1998-2003 och SSU:s ordförande 1984-1990) avled till följd av skadorna hon fick efter en knivattack dagen före.

Det finns skäl att ägna en del av denna dag åt att minnas hennes liv och politiska gärning.

Under de senaste åren har Sveriges feministiska utrikespolitik och utrikesminister Margot Wallström fått många erkännanden runtom i världen. Men det var Anna Lindh som röjde väg och tog de första stegen för att utveckla den svenska utrikespolitiken i en feministisk riktning. Som utrikesminister lyfte hon ständigt demokrati, jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Även politiska motståndare såg Annas kvaliteter. 11 september 2013 skrev Birgitta Ohlsson (L) fint om Anna. 

”Hon var exemplet på att det går att kombinera karriär, självförverkligande och familjeliv. Att kunna få allt – utan att behöva välja bort något. Kort sagt det liv som män oftast har kunnat leva. Hon hymlade dock inte om kraven, svårigheterna och det ständiga skuldbeläggandet. Som feministisk förebild var hon ovärderlig”, framhöll Ohlsson i ett inlägg hos SVT Opinion

Vi är många som, i likhet med Birgitta Ohlsson, saknar Anna och minns henne som en stor inspirationskälla.

Tisdag 11 september kl 16.10 sänder SVT1 ett minnesprogram om Anna Lindh. Programmet finns även på SVT Play.

 

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar