Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

SD är inget arbetarparti


LO-ekonomen Åsa Pia Järliden Bergström har gått igenom SD:s budgetmotion och räknat på konsekvenserna. FOTO: TT

 

I flera opinionsmätningar har Sverigedemokraterna varit det näst största partiet bland LO-medlemmarna. I SCB:s stora majmätning fick partiet 21,3 procent (Socialdemokraterna är fortfarande överlägset störst med 44,7 procent).

Men LO-medlemmarna har inget att vinna på ett ökat SD-inflytande. LO-ekonomen Åsa Pia Järliden Bergström har gått igenom SD:s budgetmotion och räknat på konsekvenserna. 

LO-utredarnas blogg konstaterar hon att LO-grupperna kommer att få betala ett högt pris genom en omfattande nedskärning på resurserna till välfärdstjänsterna i kommuner och landsting.

”Inget av de borgerliga partierna är i närheten av att föreslå neddragningar på kommunsektorn i denna storleksordning”, summerar Järliden Bergström. 

Det är givetvis illavarslande när vi vet att det finns många eftersatta behov i sjukvård, skolor och omsorg, liksom en växande andel barn och äldre som behöver en fungerande välfärdspolitik.  

I tidningen Arbetet går politiska redaktören Martin Klepke så långt att han beskriver SD-politiken som ”en katastrof för landets arbetare”.

"Detta är det största slaget mot LO-medlemmarna vi ser just nu", säger LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson till Aktuellt i Politiken.

För mig kommer dock LO-granskningen inte som en överraskning. Redan före valet 2014 hjälpte SD den dåvarande alliansregeringen att få igenom jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar. Det var inte tal om att prioritera större välfärdssatsningar före sänkta skatter. 

Strategin har inte förändrats sedan dess. Jimmie Åkesson, en gång i tiden medlem i Moderat Skolungdom, sviker inte sina gamla kompisar på högerkanten.

SD är och förblir ett högerparti i välfärds- och skattefrågor.

En nymoderat öken

 

 

I Expressen läser jag att Ulf Kristerssons vänner beskriver den nye M-ledaren som en ”popnörd” med särskild faiblesse för rockbandet Kent.

Det märktes när Kristersson valdes 1 oktober och på Moderaternas arbetsstämma i helgen. Vid bägge tillfällen introducerades Kristerssons tal med Kent-låtar.

Hittills har dock Moderaterna inte använt sig av låten ”Skogarna” som finns på plattan ”Tigerdrottningen” (som gavs ut valåret 2014 i det då högerstyrda Sverige där Ulf Kristersson fungerade som socialförsäkringsminister).

Den innehåller under alla omständigheter en tänkvärd liten strof.

”Den här stan är fördömd

du förlorar hur du än försöker

En garanterat solidaritetsfri nymoderat öken”

Skördetid för vanligt folk

Jag, som varit med ett tag, minns hur det lät i mitten och slutet av 1980-talet. LO-basen Stig Malm var starkt kritisk mot dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt (S). Kvällstidningarna hade ständigt rubriker om ”Rosornas krig”.

Under 1990-talet mullrade det också i de fackliga leden när den då nye S-ledaren Göran Persson beskrev LO som "ett särintresse".

Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna - och idag är relationerna mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar bättre än på mycket längre.

Det märks icke minst i de fackliga kommentarerna om den rödgröna statsbudgeten för 2018. Dagens LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson gör tummen upp.

”Nu är det skördetid för vanligt folk”, konstaterar han.

Det finns dessutom fog för beskrivningen. Finansdepartement har räknat på  förslagen i budgeten (se bilden ovan) och konstaterar att den innebär ett lyft för vanliga löntagare och pensionärer.

Det betyder inte att allt som behöver göras är gjort. I NSD:s ledare 12 oktober pekar jag (som ett exempel) på att det fortfarande finns stora brister i sjukförsäkringen. Men den rödgröna regeringen visar tydligt att den har helt andra fördelningspolitiska ambitioner än både alliansen och SD.

Det borde innebära att S och Stefan Löfven kan räkna med ordentlig uppbackning från den fackliga rörelsen under valkampen 2018.

Dessutom borde fackligt aktiva inte bara i LO-leden reagera mot de borgerliga alternativ som nu presenteras.

Nya alliansledaren Ulf Kristersson (M) hymlar inte med sina avsikter. Dagens Industri skriver att han överger Fredrik Reinfeldts linje och nu bäddar för en strid om både arbetsrätten och lönebildningen.

Det borde leda till viss eftertanke även inom TCO och Saco. Många fackliga landvinningar riskerar att omintetgöras, om Kristersson & Co får råda.

Det kommer i så fall att påverka inte bara villkoren för industriarbetare och undersköterskor utan också tjänstemän och akademiker.

Sverige har högst tillväxt i Skandinavien


Sysselsättningsdata för personer i åldern 20-64 år. Källa: Eurostat Q1 2017.

 

Sverige får en BNP-tillväxt på 3,0 procent i år och 2,5 procent nästa år, enligt en färsk Reutersenkät med analytiker och bedömare som citeras av börstjänsten Livesquawk. Det är under båda åren klart högre än den väntade tillväxten i våra skandinaviska grannländer Norge och Danmark.

Det är ett gott betyg åt den rödgröna regeringen i Sverige och finansminister Magdalena Andersson (S).

Inför valet 2014 hävdade de borgerliga att S och MP stod för en jobb- och tillväxtfientlig politik. Men ekonomin inte bara växer i Sverige; den växer betydligt mer än i våra borgerligt styrda grannländer.

De rödgrönas prioritering av offentliga investeringar före stora skattesänkningar verkar ge resultat.

Glädjande är också Eurostats siffror över sysselsättningsutvecklingen ­- se bilden längst upp. Det rödgrönt styrda i Sverige har den högsta sysselsättningsgraden av samtliga EU-länder.

Det är dessutom inte bara kurvorna på arbetsmarknaden och i ekonomin som pekar åt rätt håll. Sverige hamnar även på första plats när European Institute for Gender Equality, EIGE, rankar jämställdheten i EU.

Något rätt verkar ändå regeringen Löfven göra.

Oppositionens domedagsprofetior saknar förankring i verkligheten. Sverige är, trots sina fel och brister, ett väl fungerande land i norra Europa.

Rysk roulette?


Ulf Kristersson (M) gick till attack mot Stefan Löfven (S) och talade om "rysk roulette". FOTO: TT 

 

Nya M-ledaren Ulf Kristersson har stått i riksdagens talarstol många gånger - bland annat i rollen som socialförsäkringsminister i den tidigare alliansregeringen. Under onsdagen blev det emellertid debut för Kristersson i riksdagens partiledardebatt. 

För första gången fick han mäta krafterna med statsminister Stefan Löfven (S), Annie Lööf (C), Jan Björklund (L) och de övriga i partiledargänget.

Bland annat var intressant att se hur Kristersson skulle leva upp till sitt löfte om en mer vuxen debatton i svensk politik. Det gick väl så där.

Ganska snabbt slängde han ur sig att den rödgröna regeringen spelar ”rysk roulette” med de offentliga finanserna.

För det första är det en aning magstarkt påstående för att komma från en politiker som ingick i alliansregeringen, som sänkte skatterna med 138 miljarder kr och lämnade efter sig ett budgetunderskott på 60 miljarder kr.

För det andra står snacket om ”rysk roulette” i bjärt kontrast till vad IMF, OECD och andra internationella betraktare av svensk ekonomi faktiskt säger.

IMF slår fast att Sverige har en fortsatt sund finanspolitisk inriktning och konstaterar att budgetpropositionen ”stärker den svenska modellen och minskar klyftorna”.

”Ni har byggt upp en samhällsmodell som är en bra mix av produktivitet och sammanhållning. Det är nyckeln till framgång. Jag kan bara uppmana er att fortsätta”, sa OECD:s generalsekreterare Angel Gurría när han besökte Sverige i februari.

Till detta ska läggas att Sverige hör till de länder som har lägst statsskuld i EU-kretsen. Till exempel har jämförbara länder som Tyskland, Österrike och Nederländerna klart högre statsskuld än Sverige.

Fakta är också att den rödgröna regeringen, vid sidan av reformsatsningarna 2018, fortsätter att betala av på statsskulden. Den är nu nere samma nivå som 1977.

Därför kan ingen seriös bedömare säga att statsminister Stefan Löfven eller finansminister Magdalena Andersson leker ”rysk roulette” med svensk ekonomi.

Regeringen prioriterar välfärd och fördelningspolitik. Men i grund och botten finns en stram och ansvarsfull ekonomisk politik.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. De offentliga finanserna har gått med överskott varje år med Stefan Löfven och Magdalena Andersson i regeringen.

Partiledarna möts igen


Stefan Löfven (S) och Jan Björklund (L) möts igen under onsdagen. FOTO: TT

 

Under onsdagen är det dags för den första partiledardebatten under riksmötet 2017/18. Fördelen jämfört med söndagens SVT-debatt är att den ger möjligheter både till längre anföranden och repliker. Det ger chansen att fördjupa respektive partiers politiska budskap mer ordentligt.

Gissningsvis kommer debatten att kretsa kring ungefär samma frågor som söndagens debatt. Jobb, ekonomi, välfärd, kriminalpolitik, miljö och klimat blir av allt döma de stora frågorna inför riksdagsvalet 2018.

I och med höstens rödgröna budgetproposition och oppositionens skuggbudgetar har också de politiska skiljelinjerna blivit tydligare.

På ena kanten finns en rödgrön regering som prioriterar större investeringar i skolor, vård, omsorg, bostäder, miljöpolitik och infrastruktur. På andra sidan finns en grupp oppositionspartier som lägger tyngdpunkten på sänkta skatter.

Mycket talar därför att valdebatten kommer att löpa längs den traditionella höger-vänsterskalan.

Den så kallade GAL-TAN-skalan (där GAL står för grön, alternativ och libertarian medan TAN står för traditionell, auktoritär och nationalistisk) är i och för sig inte ointressant. Men den stora striden kommer sannolikt att stå mellan dem som prioriterar satsningar på generella välfärden och de partier som tycker att Sverige behöver lägre skatter.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990.


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar