Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

SD är inget arbetarparti


LO-ekonomen Åsa Pia Järliden Bergström har gått igenom SD:s budgetmotion och räknat på konsekvenserna. FOTO: TT

 

I flera opinionsmätningar har Sverigedemokraterna varit det näst största partiet bland LO-medlemmarna. I SCB:s stora majmätning fick partiet 21,3 procent (Socialdemokraterna är fortfarande överlägset störst med 44,7 procent).

Men LO-medlemmarna har inget att vinna på ett ökat SD-inflytande. LO-ekonomen Åsa Pia Järliden Bergström har gått igenom SD:s budgetmotion och räknat på konsekvenserna. 

LO-utredarnas blogg konstaterar hon att LO-grupperna kommer att få betala ett högt pris genom en omfattande nedskärning på resurserna till välfärdstjänsterna i kommuner och landsting.

”Inget av de borgerliga partierna är i närheten av att föreslå neddragningar på kommunsektorn i denna storleksordning”, summerar Järliden Bergström. 

Det är givetvis illavarslande när vi vet att det finns många eftersatta behov i sjukvård, skolor och omsorg, liksom en växande andel barn och äldre som behöver en fungerande välfärdspolitik.  

I tidningen Arbetet går politiska redaktören Martin Klepke så långt att han beskriver SD-politiken som ”en katastrof för landets arbetare”.

"Detta är det största slaget mot LO-medlemmarna vi ser just nu", säger LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson till Aktuellt i Politiken.

För mig kommer dock LO-granskningen inte som en överraskning. Redan före valet 2014 hjälpte SD den dåvarande alliansregeringen att få igenom jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar. Det var inte tal om att prioritera större välfärdssatsningar före sänkta skatter. 

Strategin har inte förändrats sedan dess. Jimmie Åkesson, en gång i tiden medlem i Moderat Skolungdom, sviker inte sina gamla kompisar på högerkanten.

SD är och förblir ett högerparti i välfärds- och skattefrågor.

Tungt FN-uppdrag för Löfven


På bilden syns Stefan Löfven, ILO:s generalsekreterare Guy Ryder och Bangladeshs premiärminister Sheikh Hasina under högnivåmötet i FN-högkvarteret i New York. FOTO: Pontus Lundahl/TT

 

I måndags blev det klart att statsminister Stefan Löfven (S) får axla ett tungt FN-uppdrag.  Tillsammans med Mauritius president Ameenah Gurib-Fakim ska han leda en FN-kommission med uppdraget att analysera utvecklingen på den globala arbetsmarknaden.

Det är en uppgift som passar som hand i handske för Löfven. Under sin tid i IF Metall var han starkt engagerad i globaliseringsdiskussionen. I hans CV märks centrala roller i Nordiska Metall, Europeiska Metallarbetarfederationen, Olof Palmes Internationella Center och Exportrådet.

Det är erfarenheter som nu kommer till nytta i regeringsarbetet. Löfven har redan initierat ”Global Deal”, en satsning för social dialog och bättre villkor på arbetsmarknaden i hela världen, och 17 november kommer han att stå som värd för ett EU-toppmöte i Göteborg om sociala frågor.

Det är initiativ som är viktiga i världen och Europa just nu. Diskussionen har alltför länge kretsat kring hur marknaden ska kunna pressa fram lägsta möjliga pris, för lägsta möjliga arbetskostnad. Arbetsvillkor, sociala frågor och medbestämmande har satts på undantag.

Därför är det bra att Sverige och Stefan Löfven lyfter behovet av mer rättvisa arbetsvillkor, bättre fungerande arbetsmarknader och behovet av en social dialog.

Den svenska partsmodellen må ha sina brister, men den har levererat både utveckling för löntagarna, goda konkurrensvillkor för företagen och stabilitet till samhällsekonomin.

Mot den bakgrunden finns all anledning för Stefan Löfven att tala om vikten av goda relationer mellan fack och arbetsgivare i den internationella debatten. Något rätt gör vi ändå i Sverige.

Ny krönikör i NSD

Ida Harju Håkansson, verksam vid kommunikationsbyrån Great Beyond, är ny krönikör på sidan 2 i NSD.

Harju Håkansson, som är 21 år och bor i Uppsala, deltog i Aftonbladets och Bommersviks utbildning för unga opinionsbildare i vintras. Hon gjorde sin utbildningspraktik på NSD:s ledarredaktion i våras.

I dagens text sågar Harju Håkansson alliansens förslag om inträdesjobb.

Backa Hultqvist!

Att försvarsminister Peter Hultqvist har starkt stöd i de egna leden förvånar ingen. Men det finns även många borgerliga opinionsbildare som ifrågasätter Alliansens misstroendeförklaring mot honom.

”Misstroendehotet är felriktat”, konstaterar Tobias Wikström, ledarskribent i näringslivstidningen Dagens Industri.

”Hultqvist förtjänar bättre än att utses till syndabock”, menar Sydsvenskan (lib).

Expressens Anna Dahlberg anser att ”alliansen borde ta ansvar och släppa misstroendeförklaringen” medan tidigare försvarsministern Mikael Odenberg (M) tycker att alliansen visar ”oskicklighet”.

I en ledare i Hudiksvalls Tidning (C) listar politiske redaktören Patrik Oksanen dessutom en lång rad försvars- och säkerhetspolitiska debattörer som kritiserar alliansens agerande. Han nämner bland andra örlogskapten Niklas Wiklund, ledamoten i KKRVA Karlis Neretnieks, överstelöjtnant Carl Bergqvist, författaren David Bergman och försvarsjournalisten Daisy Balking.

Det är ett välförtjänt stöd för försvarsministern. Peter Hultqvist har sedan tillträdet 2014 börjat en viktig reformering av det svenska försvaret. I dag är försvarsanslagen väsentligt högre, Gotland har fast militär personal, värnplikten är återaktiverad och i höst genomförs flera viktiga övningar.

Så sent som i onsdags gjorde även C och M upp med Peter Hultqvist (den minister som de säger sig sakna förtroende för!) om ytterligare satsningar på försvaret med drygt åtta miljarder på tre år.

Med rätta har den liberala debattören Per T Ohlsson beskrivit Hultqvist som den ”stadigaste försvarsministern sedan Per-Edvin Sköld”.

­Mot den bakgrunden är det sorgligt att denne skicklige minister förvandlats till en simpel bricka i ett politiskt maktspel och riskerar att få lämna regeringen på grund av missgrepp i en myndighet som sorterar under helt annat departement.

Som statssekreteraren och flyggeneralen Jan Salestrand påpekade efter torsdagens KU-förhör agerade även Försvarsdepartementet direkt när det fick kännedom om problemen vid Tranportstyrelsen i början av 2016. Även chefen för MUST, Gunnar Karlsson, instämmer med försvarsdepartementet om att åtgärder vidtagits i ett tidigt stadium.  

Alliansen + SD har majoritet i riksdagen och kan så klart göra i princip vad de vill. Men attacken mot Peter Hultqvist vilar på politiskt gungfly – inte sakliga grunder eller konstitutionella skäl.

                                                 * * *

I en artikel i Svenska Dagbladet 18 augusti redogör Peter Hultqvist själv för sitt agerande i frågan. 

 

Ett bra parti för kvinnorna


Carina Ohlsson fortsätter att leda S-kvinnor, Socialdemokraternas kvinnoförbund. Men det blir en del andra förändringar i förbundsstyrelsen. FOTO: TT

 

I måndags avslutade SSU (Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund) sin kongress i Älvsjö. Men redan kommande helg är det dags för en ny stor S-samling - S-kvinnor kongressar i Karlstad.

100 ombud samlas för att lägga fast kursen inför framtiden och välja ny förbundsstyrelse.

Jag ser i valberedningens förslag att det blir en del förändringar i förbundstoppen. Bland annat lämnar mångåriga förbundsstyrelseledamot Birgitta Ahlqvist, Sunderbyn. Istället föreslås Marita Meetz, kommunfullmäktiges ordförande i Luleå, som ersättare.

S-kvinnor har haft en positiv utveckling under de senaste åren. Under 2016 ökade medlemsantalet med 5,1 procent. I dag har förbundet noga räknat 7783 medlemmar.

Politiskt har förbundet också fått genomslag för en rad av sina gamla stridsfrågor. S-kvinnors gamla krav om rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, en mer jämställd föräldraförsäkring och fler heltidsjobb i offentlig sektor är numera även det socialdemokratiska partiets politik. Som första land i världen bedriver Sverige dessutom en klart uttalad feministisk utrikespolitik.

Detta starka engagemang för jämställdhetspolitiken belönas även av väljarna.  I valet 2014 nästan två miljoner svenskar på Socialdemokraterna ­­­- majoriteten av alla dessa väljare utgjordes av kvinnor.

Stefan Löfven är ett bra parti för kvinnorna.

Så festade SSU


Statsminister Stefan Löfven (SSU-aktiv i Ångermanland på 1970-talet) var en av talarna på SSU:s jubileumsfest.

 

I söndags hade jag förmånen att få delta på SSU-förbundets jubileumsfest i Älvsjö. Det blev ett tillfälle att möta både nya och gamla SSU-kamrater.

I minglet före kongressfesten hann jag morsa på bland andra Lars Ericsson (SSU:s förbundssekreterare 1990-94, nu vd för Konsumentföreningen i Stockholm), Pontus Boström (som ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-90, nu regionchef för Elektrikerförbundet), Leif Linde (förbundssekreterare 1984-90,  sedan 2012 vd för Riksbyggen), Bo Bernhardsson (förbundssekreterare 1981-84, senare mångårig riksdagsledamot) och Anders Ygeman (vice ordförande i SSU-förbundet 1995-97, nu gruppledare för S i riksdagen).

Vid middagsbordet hamnade jag sedan i sällskap med ett gäng yngre SSU:are från Västmanland och Södra Älvsborg – bland andra distriktsordföranden Adam Löberg som ingår i mitt Twitterflöde ­– samt några andra representanter för tidigare SSU-generationer – däribland Lena Hallengren (förbundssekreterare i SSU 1999-2002, idag mäktig ordförande i riksdagens utbildningsutskott).

Middagen följde SSU:s vegetariska norm och var mycket god - särskilt den bakade sötpotatisen med rotsellericréme, höstkantareller och syrad pumpa. För dem som önskade specialkost fanns dessutom gårdskyckling. (Hela menyn finns nedan.)

Det blev förstås också en massa högtidstal. Starkast intryck på mig gjorde hedersmannen Ingvar Carlsson. 82-årige Ingvar (SSU-ordförande 1961-67) påminde om vikten av att SSU behåller förankringen i svensk verklighet och lever upp till det gamla epitetet som ”verklighetssynens ungdom”.

Viktigt var också Luciano Astudillos och Laila Naraghis budskap. De konstaterade att det inte bara varit solidaritet, glädje och sammanhållning i SSU:s historia. Det finns också stunder när SSU varit nere i skiten.

Astudillo och Naraghi var själva inblandade i de bittra fajterna om ordförandeskapet i SSU 1999 respektive 2007 - två händelser som skapade djupa sår i organisationen. SSU:are från olika distrikt började titta snett på varandra och odla interna motsättningar.

Även detta är en lärdom från SSU-historien. Självklart ska SSU ha högt i tak. Men det är en sak att ha ett levande politiskt samtal och något helt annat att försöka ta heder och ära av den som tycker annorlunda eller har en annan ordförandekandidat.


Menyn vid SSU:s 100-årsfest i Älvsjö.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Var ordförande i Norrbottens SSU-distrikt 1984-87.


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar