Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

SSU stödjer AUF


Under veckan har ett gäng norrbottniska SSU:are stöttat sina norska kamrater i valarbetet i Tromsö. ”Alle skal med”, lyder S-parollen även i Norge. FOTO: SSU

 

De historiska vänskapsbanden mellan svenska SSU och norska AUF är mycket starka. Under 100 år har de två socialdemokratiska ungdomsorganisationerna utvecklat ett nära samarbete.

Därför det inte konstigt att många svenska SSU:are finns på plats i Norge för att stötta den norska socialdemokratin inför stortingsvalet 11 september. I torsdags åkte ett gäng SSU:are till Oslo för att backa upp Arbeiderpartiet i valspurten.

Även i Nordnorge har SSU gett draghjälp. Häromdagen återvände ett gäng norrbottniska SSU:are till Luleå efter att ha kampanjat på gator, torg och skolor i Tromsö under en hel vecka.

Hur långt deras, AUF:s och Arbeiderpartiets ansträngningar räcker återstår att se. Opinionsmätningarna tyder på att valutgången är mycket oviss. Det politiska landskapet i Norge har, precis som i Sverige, blivit allt mer fragmentiserat.

Regeringsfrågan - om det blir fortsatt högerstyre eller en ny Arbeiderpartiledd regering - kan avgöras av vilket eller vilka av småpartierna som klarar fyraprocentsspärren till stortinget.

I en ledare i Värmlands Folkblad sammanfattar min kloka kollega Peter Franke läget: ”Luften är full av frågetecken och över 600 000 väljare hade inför helgen ännu inte bestämt sig. Det blir en rysare att följa rösträkningen på måndag kväll.”

Rysk roulette?


Ulf Kristersson (M) gick till attack mot Stefan Löfven (S) och talade om "rysk roulette". FOTO: TT 

 

Nya M-ledaren Ulf Kristersson har stått i riksdagens talarstol många gånger - bland annat i rollen som socialförsäkringsminister i den tidigare alliansregeringen. Under onsdagen blev det emellertid debut för Kristersson i riksdagens partiledardebatt. 

För första gången fick han mäta krafterna med statsminister Stefan Löfven (S), Annie Lööf (C), Jan Björklund (L) och de övriga i partiledargänget.

Bland annat var intressant att se hur Kristersson skulle leva upp till sitt löfte om en mer vuxen debatton i svensk politik. Det gick väl så där.

Ganska snabbt slängde han ur sig att den rödgröna regeringen spelar ”rysk roulette” med de offentliga finanserna.

För det första är det en aning magstarkt påstående för att komma från en politiker som ingick i alliansregeringen, som sänkte skatterna med 138 miljarder kr och lämnade efter sig ett budgetunderskott på 60 miljarder kr.

För det andra står snacket om ”rysk roulette” i bjärt kontrast till vad IMF, OECD och andra internationella betraktare av svensk ekonomi faktiskt säger.

IMF slår fast att Sverige har en fortsatt sund finanspolitisk inriktning och konstaterar att budgetpropositionen ”stärker den svenska modellen och minskar klyftorna”.

”Ni har byggt upp en samhällsmodell som är en bra mix av produktivitet och sammanhållning. Det är nyckeln till framgång. Jag kan bara uppmana er att fortsätta”, sa OECD:s generalsekreterare Angel Gurría när han besökte Sverige i februari.

Till detta ska läggas att Sverige hör till de länder som har lägst statsskuld i EU-kretsen. Till exempel har jämförbara länder som Tyskland, Österrike och Nederländerna klart högre statsskuld än Sverige.

Fakta är också att den rödgröna regeringen, vid sidan av reformsatsningarna 2018, fortsätter att betala av på statsskulden. Den är nu nere samma nivå som 1977.

Därför kan ingen seriös bedömare säga att statsminister Stefan Löfven eller finansminister Magdalena Andersson leker ”rysk roulette” med svensk ekonomi.

Regeringen prioriterar välfärd och fördelningspolitik. Men i grund och botten finns en stram och ansvarsfull ekonomisk politik.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. De offentliga finanserna har gått med överskott varje år med Stefan Löfven och Magdalena Andersson i regeringen.

Partiledarna möts igen


Stefan Löfven (S) och Jan Björklund (L) möts igen under onsdagen. FOTO: TT

 

Under onsdagen är det dags för den första partiledardebatten under riksmötet 2017/18. Fördelen jämfört med söndagens SVT-debatt är att den ger möjligheter både till längre anföranden och repliker. Det ger chansen att fördjupa respektive partiers politiska budskap mer ordentligt.

Gissningsvis kommer debatten att kretsa kring ungefär samma frågor som söndagens debatt. Jobb, ekonomi, välfärd, kriminalpolitik, miljö och klimat blir av allt döma de stora frågorna inför riksdagsvalet 2018.

I och med höstens rödgröna budgetproposition och oppositionens skuggbudgetar har också de politiska skiljelinjerna blivit tydligare.

På ena kanten finns en rödgrön regering som prioriterar större investeringar i skolor, vård, omsorg, bostäder, miljöpolitik och infrastruktur. På andra sidan finns en grupp oppositionspartier som lägger tyngdpunkten på sänkta skatter.

Mycket talar därför att valdebatten kommer att löpa längs den traditionella höger-vänsterskalan.

Den så kallade GAL-TAN-skalan (där GAL står för grön, alternativ och libertarian medan TAN står för traditionell, auktoritär och nationalistisk) är i och för sig inte ointressant. Men den stora striden kommer sannolikt att stå mellan dem som prioriterar satsningar på generella välfärden och de partier som tycker att Sverige behöver lägre skatter.

Fridolin pressade Lööf


Gustav Fridolin (MP) var på hugget i söndagens partiledardebatt i SVT. FOTO: TT

 

Det var intressant att se replikväxlingen om miljö- och klimatpolitiken i söndagens partiledardebatt i SVT. Annie Lööf (C) blev svaret skyldig på miljöpartisten Gustav Fridolins frågor om varför hon vill skrota Klimatklivet - regeringens stora satsning på lokala och regionala miljöinvesteringar.

Klimatklivet har gjort skillnad och medverkat till över tusen klimatsmarta projekt runtom i hela landet. Det handlar om elbilstorget i Mora, cykelgaraget för pendlare i Jönköping, biogasmacken i Ljungby, laddstationerna i Ronneby, supercykelvägen i Umeå och en rad andra konkreta satsningar i den svenska vardagen.

Till och med i borgerligt styrda Värnamo, Annie Lööfs hemkommun, bidrar Klimatklivet till viktiga förändringar - exempelvis laddstolpar för elbilar.

Klimatklivet har rentav skapat något av en folkrörelse för ett klimatsmartare samhälle. Enskilda människor, bostadsrättsföreningar, byagrupper, fack, företag och andra har engagerat sig och bidragit till att flytta fram positionerna.

Därför är det jättekonstigt att Centerpartiet, med sin stolta historia som folkrörelseparti och ambitionen att vara alliansens gröna röst, vill skrota Klimatklivet - bevisligen en väl fungerande del av svensk miljöpolitik.

Tyvärr skulle det leda till en sorglig backlash för det lokala miljöarbetet.

Skattesänkarna


Elisabeth Svantesson (M) och Ulf Kristersson (M) prioriterar stora skattesänkningar. FOTO: TT

 

”De är skattesänkarna. Vi är samhällsbyggarna.”

Så sammanfattade Stefan Löfven (S) de politiska skiljelinjerna under valrörelsen 2014.

Det är ett budskap som tål att upprepas även inför valet 2018. Höstens borgerliga budgetmotioner rymmer skattesänkningar på sammanlagt 100 miljarder kronor, enligt en sammanställning som finansminister Magdalena Andersson (S) och finansmarknadsminister Per Bolund (MP) presenterade i fredags.

De borgerliga partiernas skattesänkningar har i och för sig lite olika profil och inriktning. Men det är uppenbart att kravet på nya stora skattesänkningar är och förblir det sammanhållande kittet i den borgerliga alliansen. 

En sådan inriktning kommer också att få konsekvenser för finansieringen av välfärdssystemen. Ulf Kristersson & Co äger inget trollspö. En lägre skattekvot innebär mindre offentlig sektor.

Bakom borgarsnacket om skatter på genomsnittlig OECD-nivån, som jag skrev om på ledarsidan 3 oktober, döljer sig ett systemskifte. Det går inte att behålla dagens svenska välfärdsmodell med skatter på portugisisk eller spansk nivå.

Om detta bör vi också tala mycket om under det stundande valåret.

Sambanden i den klassiska valfilmen "Skattefria Andersson" gäller även i det moderna samhället. Den borgerliga lågskattepolitiken får konsekvenser för finansieringen av en massa nyttigheter i vår vardag. 

World day for decent work


Världsfackets årsrapport är ingen kul läsning.

 

Sedan 2008 uppmärksammas 7 oktober som ”World Day for decent work” av den internationella fackföreningsrörelsen.

Det är en manifestation för anständiga villkor för alla arbetare i världen. Tyvärr är sådana nödvändiga även 2017.

De flesta av världens länder står i och för sig bakom ILO-deklarationen om grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet, liksom FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Men verkligheten i många av världens länder är fjärran från de storstilade internationella proklamationerna.

Årsrapporten från världsfacket ITUC, som jag skrev om i NSD 28 september, visar att situationen för arbetstagarna tvärtom försämrats i stora delar av världen.

Det är bitvis deprimerande läsning men den får inte leda till uppgivenhet. En gång i tiden i tiden tog Hjalmar Branting och andra arbetarrörelsepionjärer strid och lyckades förbättra villkoren i Sverige ­– och detsamma är givetvis möjligt i länder som Colombia, Egypten och Filippinerna.

Kampen går vidare. En bättre värld är ingen utopi. 

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990.


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar