Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Till minne av Anna Lindh

 
Anna Lindh var mitt i livet. Hon besökte Luleå och Norrbotten bara några veckor före sin död 11 september 2003. FOTO: Göran Ström

 

I dag, måndag 19 juni 2017, skulle Anna Lindh ha fyllt 60 år om hon fått leva ­– och det finns skäl att ägna en del av denna dag åt att minnas hennes liv och politiska gärning.

De senaste åren har Sveriges feministiska utrikespolitik och utrikesminister Margot Wallström fått många erkännanden runtom i världen. 2015 utsågs Wallström till en av årets främsta globala politiska tänkare i den ansedda amerikanska tidskriften Foreign Policy och 1 januari 2017 tog Sverige klivet in i FN:s säkerhetsråd.

Det är ett gott betyg åt svensk utrikespolitik och Wallström personligen. Men det var Anna Lindh som röjde väg och tog de första stegen för att utveckla den svenska utrikespolitiken i en feministisk riktning.

Som utrikesminister 1998-2003 lyfte Anna Lindh ständigt demokrati, jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Även politiska motståndare såg Annas kvaliteter. 11 september 2013 skrev Birgitta Ohlsson (L) fint om Anna. 

”Hon var exemplet på att det går att kombinera karriär, självförverkligande och familjeliv. Att kunna få allt – utan att behöva välja bort något. Kort sagt det liv som män oftast har kunnat leva. Hon hymlade dock inte om kraven, svårigheterna och det ständiga skuldbeläggandet. Som feministisk förebild var hon ovärderlig”, framhöll Ohlsson i ett inlägg hos SVT Opinion

Vi är många som, i likhet med Birgitta Ohlsson, saknar Anna och minns henne som en fantastisk inspirationskälla.

För mig förblir hon den bästa SSU-ordföranden och skickligaste utrikesministern som vi har haft. Det är en djup sorg att hon inte fick leva längre.

 

                                                        * * *

För den som vill fördjupa sig i Annas tankar och idéer har Mats Engström, medarbetare till henne 1994-2001, samlat en del av hennes större tal och artiklar på sin webbplats.

Hultqvist regerar


Försvarsminister Peter Hultqvist vid ett JAS 39 Gripen på Visby militära flygstation. FOTO: TT

 

Under måndagen åker försvarsminister Peter Hultqvist (S) till Visby för att delta i invigningen av regementet P18.

”Att inrätta ett regemente på Gotland är en tydlig säkerhetspolitisk signal om hur viktigt vi från regeringens och Sveriges sida anser att Gotland är”, säger Hultqvist i en TT-intervju.

Det är dessutom ett bra exempel på trendbrottet och kursomläggningen i försvars- och säkerhetspolitiken under den S-ledda regeringen.

Med rätta har den liberala debattören Per T Ohlsson beskrivit Peter Hultqvist som ”den stadigaste försvarsministern sedan Per-Edvin Sköld”.

Han och regeringen har inte bara medverkat till att Gotland fått fast militär närvaro utan också till en kraftig höjning av försvarsanslaget, återinförd värnplikt, utökad övningsverksamhet (exempelvis storövningen Aurora) och utvecklade militära samarbeten med omvärlden.

Till skillnad från sina borgerliga företrädare har Hultqvist även ansträngt sig för att skapa bred politisk enighet. Bakom den senaste försvarsuppgörelsen står S, MP, C och M – det vill säga även de stora delar av den borgerliga alliansen.

Det ska jämföras med hur det var under de borgerliga regeringsåren. En borgerlig försvarsminister drev igenom riksdagsbeslutet att avskaffa värnplikten 2009 med bara tre rösters marginal - och så sent som våren 2014 sa alliansen nej till en bred försvarsöverenskommelse.

Med Hultqvist har Sverige försvarspolitiken fått en bredare förankring i riksdagen, vilket är välkommet. Frågor som rör rikets säkerhet bör inte användas som brickor i det politiska spelet eller för att plocka billiga partipolitiska poänger.

Det är ett styrkebesked att kunna säga att det finns bred politisk samling kring huvuddragen i försvars- och säkerhetspolitiken. Förhoppningsvis kommer det att fortsätta på det sättet även i framtiden, oavsett vem som blir chef för försvarsdepartementet efter höstens val. 

Sveriges gröna guld


Sven-Erik Bucht och Stefan Löfven trivs i skogen. FOTO: TT

 

en ledare 5 maj skrev jag om att Sveaskog ger klirr i statskassan. Vid bolagsstämman beslutades om en utdelning på 900 miljoner kr till ägaren svenska staten.

Totalt har företaget delat ut nästan åtta miljarder kr till staten under de senaste sex åren, vilket är fina tillskott för utbildning, polis, försvar och andra delar av den offentliga sektorn. 

Det säger också en del om skogsnäringens betydelse för Sverige. Skogsbruket är ingen utdöende verksamhet. Det fortsätter att skapa jobb, inkomster och utveckling även i det moderna samhället.

Branschorganisationen Skogsindustrierna har samlat ihop ett antal siffror som är tankeväckande. 

Mot den bakgrunden är det också bra att landsbygdsminister Sven-Erik Buchts och regeringen nu går på offensiven i skogspolitiken. Under fredagen presenterade Bucht ett nytt nationellt skogsprogram som knyter ihop Sveriges gamla traditioner och kunnande inom skogsområdet med den nya tidens miljökrav.

”Sverige behöver skog och skogsbruket i en omställning från ett oljebaserat till ett fossilfritt samhälle och till att skapa jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Ett långsiktigt skogsprogram är viktigt för att främja hållbara, konkurrenskraftiga och biobaserade näringar med skogen som bas, inom ramen för att de nationella miljömålen nås”, säger Bucht. 

Det är hoppingivande signaler oavsett om vi talar jobb-, regional- eller klimatpolitik. Som jag skrev på NSD:s ledarsida 22 november 2017 finns en god grund för att utveckla biobaserade innovationer i form av nya produkter, bränslen och bioenergi icke minst i Norrbotten.

Det luktar framtid runt skogsnäringen i norr. Skogen är och förblir Sveriges gröna guld.

Lantisarna samlas

 

Under fredagen samlas landsbygdsriksdagen för ett tre dagar långt möte i Örnsköldsvik. De flesta deltagarna kommer från byarörelsens cirka 5000 lokala utvecklingsorganisationer. Därutöver finns representanter från många delar av folkrörelse-Sverige, kommuner, regioner och myndigheter.

På plats under lördagen finns även samtliga partiledare för riksdagspartierna (utom KD-ledaren Ebba Busch Thor).

Det är en närvaro som visar landsbygdspolitikens växande betydelse. Fler och fler ledande politiker inser och talar om vikten av livskraft i hela landet.

Från regeringens sida är det dessutom inte bara snack. Landsbygds- och regionalpolitiken är en högt prioriterad fråga för statsminister Stefan Löfven och hans statsråd.

Statliga verksamheter omlokaliseras från Stockholm till andra delar av landet. Statsbidragen till kommuner och landsting höjs. Det blir fler utbildningsplatser för Komvux, Yrkesvux, yrkeshögskolan och folkhögskolor. Miljarder satsas på bredbandsutbyggnaden i hela Svea rike.  

Till detta ska läggas ”Hela Sverige”-satsningen i den senaste statsbudgeten ­- sammanlagt 1,2 miljarder kronor. Bland annat blev det mer pengar för Norrlandsfonden, en höjning av Norrlandsstödet för jordbruket, mer pengar till vägunderhåll, lokala lärcenter och extrapengar till särskilt utsatta småkommuner.

Det märks att Sverige har en regeringschef som är uppvuxen i lilla Sunnersta i Ångermanland. Löfven satsar på landsbygds- och regionalpolitiken på ett helt annat sätt än sin företrädare Fredrik Reinfeldt (M).

Något borde det betyda när människor runtom i Sverige ska göra sitt val i höst.

Många unga far illa


S-studenters Nasra Ali, SSU-basen Philip Botström, socialminister Annika Strandhäll och finansminister Magdalena Andersson presenterar ett åtgärdsprogram mot den psykiska ohälsan bland unga. FOTO: TT

 

På NSD:s ledarsida 30 april skrev Ida Harju Håkansson starkt och personligt om psykisk ohälsa.

”Enligt Folkhälsomyndigheten har den psykiska ohälsan bland ungdomar dubblerats i Sverige sedan 80-talet. Svenska ungdomar mår bara sämre och sämre, även jämfört med andra länders unga”, konstaterade hon.

Socialstyrelsens siffror pekar i samma riktning. Många femtonåriga tjejer känner sig nere varje vecka. Antalet självmord i åldern 16-24 år har ökat.

Det är förfärliga siffror. Mitt i välfärdssamhället Sverige är det många ungdomar som far illa. Ångest och depressioner drabbar unga människor som borde få vara glada och se framtiden an med tillförsikt.

Att vända utvecklingen blir ingen lätt uppgift. Det handlar om en massa faktorer som är svåra att påverka (sjuka skönhetsideal, nätmobbning, pressen att lyckas i skolan, med kärleken och allting annat i livet). 

Det är dock ett steg i rätt riktning att socialminister Annika Strandhäll, finansminister Magdalena Andersson, SSU-basen Philip Botström och S-studenters ordförande Nasra Ali nu lyfter frågan för diskussion i årets valrörelse.

”Att nästan 200 000 unga mår dåligt idag kan inte ses som ett individuellt problem, utan ett samhällsproblem som kräver politiska lösningar”, konstaterar helt riktigt Philip Botström. 

Under torsdagen presenterade S-kvartetten ett stort åtgärdspaket mot den psykiska ohälsan bland unga. Målet är att inga barn och unga ska må dåligt utan att snabbt få hjälp.

Förhoppningsvis kan SSU- och S-initiativet så småningom få bred uppslutning i riksdagen.

Det är svårt att se någon fråga som lika angelägen att diskutera i årets val. Ingen politisk uppgift kan vara viktigare än att ge alla barn och ungdomar en bra start i livet och bästa möjliga uppväxt.

Det kostar en slant men är en investering i en bättre framtid för oss alla.

Nordisk samling i Ö-vik


Den nordiska välfärdsmodellen förutsätter ett relativt högt skattetryck. FOTO: TT

 

22-23 maj genomförs ett nordiskt toppmöte i Örnsköldsvik.

Sverige basar för det nordiska samarbetet i år och statsminister Stefan Löfven tar chansen att visa upp sin hembygd för sina statsministerkollegor -­ Erna Solberg från Norge, Lars Løkke Rasmussen från Danmark, Juha Sipilä från Finland och Katrín Jakobsdóttir från Island.

De representerar olika partier men det finns en samsyn om ganska mycket i politiken. Till exempel är det noterbart att det borgerligt styrda Danmark har den högsta skattekvoten av alla OECD-länder (45,9 procent) och att Finland som leds av en centerpartist har samma skattekvot som det S-ledda Sverige (44,1 procent).

Det visar att de borgerliga partierna i Finland och Danmark förstått något som deras partikollegor i Sverige inte vill tala så högt om just nu.

Den nordiska välfärdsmodellen förutsätter relativt höga skatter. Den som vill ha fungerande infrastruktur, bra skolor och högklassig sjukvård för alla (i hela landet) får acceptera att det kostar en slant.

Om man sänker skatterna till genomsnittet för OECD-nivå (34,3 procent), som vissa borgerliga politiker i Sverige talar om, kommer att vi få en radikalt annorlunda samhällsmodell. Då styr vi bort från jämlikhetsidealen som präglar välfärdspolitiken i Norden.

Med lågskattepolitik blir det inte en välfärd ”lika för alla” - ett mål som till och med Moderaterna numera påstår sig eftersträva.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Fick utmärkelsen "Stor grabb" i Munksund/Skuthamn SK 2006.


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar