Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Till minne av Anna Lindh

 
Anna Lindh var mitt i livet. Hon besökte Luleå och Norrbotten bara några veckor före sin död 11 september 2003. FOTO: Göran Ström

 

I dag, måndag 19 juni 2017, skulle Anna Lindh ha fyllt 60 år om hon fått leva ­– och det finns skäl att ägna en del av denna dag åt att minnas hennes liv och politiska gärning.

De senaste åren har Sveriges feministiska utrikespolitik och utrikesminister Margot Wallström fått många erkännanden runtom i världen. 2015 utsågs Wallström till en av årets främsta globala politiska tänkare i den ansedda amerikanska tidskriften Foreign Policy och 1 januari 2017 tog Sverige klivet in i FN:s säkerhetsråd.

Det är ett gott betyg åt svensk utrikespolitik och Wallström personligen. Men det var Anna Lindh som röjde väg och tog de första stegen för att utveckla den svenska utrikespolitiken i en feministisk riktning.

Som utrikesminister 1998-2003 lyfte Anna Lindh ständigt demokrati, jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Även politiska motståndare såg Annas kvaliteter. 11 september 2013 skrev Birgitta Ohlsson (L) fint om Anna. 

”Hon var exemplet på att det går att kombinera karriär, självförverkligande och familjeliv. Att kunna få allt – utan att behöva välja bort något. Kort sagt det liv som män oftast har kunnat leva. Hon hymlade dock inte om kraven, svårigheterna och det ständiga skuldbeläggandet. Som feministisk förebild var hon ovärderlig”, framhöll Ohlsson i ett inlägg hos SVT Opinion

Vi är många som, i likhet med Birgitta Ohlsson, saknar Anna och minns henne som en fantastisk inspirationskälla.

För mig förblir hon den bästa SSU-ordföranden och skickligaste utrikesministern som vi har haft. Det är en djup sorg att hon inte fick leva längre.

 

                                                        * * *

För den som vill fördjupa sig i Annas tankar och idéer har Mats Engström, medarbetare till henne 1994-2001, samlat en del av hennes större tal och artiklar på sin webbplats.

Tungt FN-uppdrag för Löfven


På bilden syns Stefan Löfven, ILO:s generalsekreterare Guy Ryder och Bangladeshs premiärminister Sheikh Hasina under högnivåmötet i FN-högkvarteret i New York. FOTO: Pontus Lundahl/TT

 

I måndags blev det klart att statsminister Stefan Löfven (S) får axla ett tungt FN-uppdrag.  Tillsammans med Mauritius president Ameenah Gurib-Fakim ska han leda en FN-kommission med uppdraget att analysera utvecklingen på den globala arbetsmarknaden.

Det är en uppgift som passar som hand i handske för Löfven. Under sin tid i IF Metall var han starkt engagerad i globaliseringsdiskussionen. I hans CV märks centrala roller i Nordiska Metall, Europeiska Metallarbetarfederationen, Olof Palmes Internationella Center och Exportrådet.

Det är erfarenheter som nu kommer till nytta i regeringsarbetet. Löfven har redan initierat ”Global Deal”, en satsning för social dialog och bättre villkor på arbetsmarknaden i hela världen, och 17 november kommer han att stå som värd för ett EU-toppmöte i Göteborg om sociala frågor.

Det är initiativ som är viktiga i världen och Europa just nu. Diskussionen har alltför länge kretsat kring hur marknaden ska kunna pressa fram lägsta möjliga pris, för lägsta möjliga arbetskostnad. Arbetsvillkor, sociala frågor och medbestämmande har satts på undantag.

Därför är det bra att Sverige och Stefan Löfven lyfter behovet av mer rättvisa arbetsvillkor, bättre fungerande arbetsmarknader och behovet av en social dialog.

Den svenska partsmodellen må ha sina brister, men den har levererat både utveckling för löntagarna, goda konkurrensvillkor för företagen och stabilitet till samhällsekonomin.

Mot den bakgrunden finns all anledning för Stefan Löfven att tala om vikten av goda relationer mellan fack och arbetsgivare i den internationella debatten. Något rätt gör vi ändå i Sverige.

Ny krönikör i NSD

Ida Harju Håkansson, verksam vid kommunikationsbyrån Great Beyond, är ny krönikör på sidan 2 i NSD.

Harju Håkansson, som är 21 år och bor i Uppsala, deltog i Aftonbladets och Bommersviks utbildning för unga opinionsbildare i vintras. Hon gjorde sin utbildningspraktik på NSD:s ledarredaktion i våras.

I dagens text sågar Harju Håkansson alliansens förslag om inträdesjobb.

Backa Hultqvist!

Att försvarsminister Peter Hultqvist har starkt stöd i de egna leden förvånar ingen. Men det finns även många borgerliga opinionsbildare som ifrågasätter Alliansens misstroendeförklaring mot honom.

”Misstroendehotet är felriktat”, konstaterar Tobias Wikström, ledarskribent i näringslivstidningen Dagens Industri.

”Hultqvist förtjänar bättre än att utses till syndabock”, menar Sydsvenskan (lib).

Expressens Anna Dahlberg anser att ”alliansen borde ta ansvar och släppa misstroendeförklaringen” medan tidigare försvarsministern Mikael Odenberg (M) tycker att alliansen visar ”oskicklighet”.

I en ledare i Hudiksvalls Tidning (C) listar politiske redaktören Patrik Oksanen dessutom en lång rad försvars- och säkerhetspolitiska debattörer som kritiserar alliansens agerande. Han nämner bland andra örlogskapten Niklas Wiklund, ledamoten i KKRVA Karlis Neretnieks, överstelöjtnant Carl Bergqvist, författaren David Bergman och försvarsjournalisten Daisy Balking.

Det är ett välförtjänt stöd för försvarsministern. Peter Hultqvist har sedan tillträdet 2014 börjat en viktig reformering av det svenska försvaret. I dag är försvarsanslagen väsentligt högre, Gotland har fast militär personal, värnplikten är återaktiverad och i höst genomförs flera viktiga övningar.

Så sent som i onsdags gjorde även C och M upp med Peter Hultqvist (den minister som de säger sig sakna förtroende för!) om ytterligare satsningar på försvaret med drygt åtta miljarder på tre år.

Med rätta har den liberala debattören Per T Ohlsson beskrivit Hultqvist som den ”stadigaste försvarsministern sedan Per-Edvin Sköld”.

­Mot den bakgrunden är det sorgligt att denne skicklige minister förvandlats till en simpel bricka i ett politiskt maktspel och riskerar att få lämna regeringen på grund av missgrepp i en myndighet som sorterar under helt annat departement.

Som statssekreteraren och flyggeneralen Jan Salestrand påpekade efter torsdagens KU-förhör agerade även Försvarsdepartementet direkt när det fick kännedom om problemen vid Tranportstyrelsen i början av 2016. Även chefen för MUST, Gunnar Karlsson, instämmer med försvarsdepartementet om att åtgärder vidtagits i ett tidigt stadium.  

Alliansen + SD har majoritet i riksdagen och kan så klart göra i princip vad de vill. Men attacken mot Peter Hultqvist vilar på politiskt gungfly – inte sakliga grunder eller konstitutionella skäl.

                                                 * * *

I en artikel i Svenska Dagbladet 18 augusti redogör Peter Hultqvist själv för sitt agerande i frågan. 

 

Ett bra parti för kvinnorna


Carina Ohlsson fortsätter att leda S-kvinnor, Socialdemokraternas kvinnoförbund. Men det blir en del andra förändringar i förbundsstyrelsen. FOTO: TT

 

I måndags avslutade SSU (Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund) sin kongress i Älvsjö. Men redan kommande helg är det dags för en ny stor S-samling - S-kvinnor kongressar i Karlstad.

100 ombud samlas för att lägga fast kursen inför framtiden och välja ny förbundsstyrelse.

Jag ser i valberedningens förslag att det blir en del förändringar i förbundstoppen. Bland annat lämnar mångåriga förbundsstyrelseledamot Birgitta Ahlqvist, Sunderbyn. Istället föreslås Marita Meetz, kommunfullmäktiges ordförande i Luleå, som ersättare.

S-kvinnor har haft en positiv utveckling under de senaste åren. Under 2016 ökade medlemsantalet med 5,1 procent. I dag har förbundet noga räknat 7783 medlemmar.

Politiskt har förbundet också fått genomslag för en rad av sina gamla stridsfrågor. S-kvinnors gamla krav om rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, en mer jämställd föräldraförsäkring och fler heltidsjobb i offentlig sektor är numera även det socialdemokratiska partiets politik. Som första land i världen bedriver Sverige dessutom en klart uttalad feministisk utrikespolitik.

Detta starka engagemang för jämställdhetspolitiken belönas även av väljarna.  I valet 2014 nästan två miljoner svenskar på Socialdemokraterna ­­­- majoriteten av alla dessa väljare utgjordes av kvinnor.

Stefan Löfven är ett bra parti för kvinnorna.

Så festade SSU


Statsminister Stefan Löfven (SSU-aktiv i Ångermanland på 1970-talet) var en av talarna på SSU:s jubileumsfest.

 

I söndags hade jag förmånen att få delta på SSU-förbundets jubileumsfest i Älvsjö. Det blev ett tillfälle att möta både nya och gamla SSU-kamrater.

I minglet före kongressfesten hann jag morsa på bland andra Lars Ericsson (SSU:s förbundssekreterare 1990-94, nu vd för Konsumentföreningen i Stockholm), Pontus Boström (som ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-90, nu regionchef för Elektrikerförbundet), Leif Linde (förbundssekreterare 1984-90,  sedan 2012 vd för Riksbyggen), Bo Bernhardsson (förbundssekreterare 1981-84, senare mångårig riksdagsledamot) och Anders Ygeman (vice ordförande i SSU-förbundet 1995-97, nu gruppledare för S i riksdagen).

Vid middagsbordet hamnade jag sedan i sällskap med ett gäng yngre SSU:are från Västmanland och Södra Älvsborg – bland andra distriktsordföranden Adam Löberg som ingår i mitt Twitterflöde ­– samt några andra representanter för tidigare SSU-generationer – däribland Lena Hallengren (förbundssekreterare i SSU 1999-2002, idag mäktig ordförande i riksdagens utbildningsutskott).

Middagen följde SSU:s vegetariska norm och var mycket god - särskilt den bakade sötpotatisen med rotsellericréme, höstkantareller och syrad pumpa. För dem som önskade specialkost fanns dessutom gårdskyckling. (Hela menyn finns nedan.)

Det blev förstås också en massa högtidstal. Starkast intryck på mig gjorde hedersmannen Ingvar Carlsson. 82-årige Ingvar (SSU-ordförande 1961-67) påminde om vikten av att SSU behåller förankringen i svensk verklighet och lever upp till det gamla epitetet som ”verklighetssynens ungdom”.

Viktigt var också Luciano Astudillos och Laila Naraghis budskap. De konstaterade att det inte bara varit solidaritet, glädje och sammanhållning i SSU:s historia. Det finns också stunder när SSU varit nere i skiten.

Astudillo och Naraghi var själva inblandade i de bittra fajterna om ordförandeskapet i SSU 1999 respektive 2007 - två händelser som skapade djupa sår i organisationen. SSU:are från olika distrikt började titta snett på varandra och odla interna motsättningar.

Även detta är en lärdom från SSU-historien. Självklart ska SSU ha högt i tak. Men det är en sak att ha ett levande politiskt samtal och något helt annat att försöka ta heder och ära av den som tycker annorlunda eller har en annan ordförandekandidat.


Menyn vid SSU:s 100-årsfest i Älvsjö.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Var ordförande i Norrbottens SSU-distrikt 1984-87.


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar