Logga in
Logga ut

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Världens bästa familjepolitik

 

I Dagens Nyheter den 27 februari i år läste jag en intervju med KD-ledaren Ebba Busch Thor som fick mig att höja på ögonbrynen.

”De svenska Socialdemokraterna har kommit att bli extremt familjefientliga i sin politik”, säger hon.

Verkligheten är emellertid fjärran från KD-ledarens förenklade valretorik.
I realiteten har svensk socialdemokrati byggt upp en familjepolitik i världsklass. Villkoren för barnfamiljerna har alltid stått i centrum för S.

- På 1930-talet satsades på barnrikehus för att förbättra bostadsförhållandena för ”mindre bemedlade” barnfamiljer.
- 1948 kom det första barnbidraget.
- 1974 omvandlades den gamla moderskapspenningen till en föräldraförsäkring för både mammor och pappor.
- Under 1970- och 1980-talen skedde en kraftig utbyggnad av dagis (det som utvecklats till dagens förskolor) samt fritids.
- 1 januari 2002 förverkligades beslutet om maxtaxa i barnomsorgen.
- Under decenniernas lopp har Sverige dessutom byggt upp en högklassig barn- och mödrahälsovård.

Många av dessa reformer har även backats upp av progressiva krafter på den borgerliga kanten. Till exempel var Liberalerna (eller Folkpartiet, som de hette förr) starkt engagerade för både utbyggnaden av barnomsorgen och en mer jämställd föräldraförsäkring.

Även i valrörelsen 2018 är familjepolitiken högprioriterad för Socialdemokraterna. När statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson presenterade partiets valmanifest under tisdagen var den stora nyheten att S föreslår en så kallad "familjevecka".

Föräldrar som arbetar ska få fem lediga dagar var som de kan ta ut när barnen inte kan vara i skolan på grund av lov, planeringsdagar eller liknande. Förslaget gäller för föräldrar till barn mellan 4 och 16 år.

Det är en reform med stor betydelse för många vanliga arbetarfamiljer.

"En extra vecka ledigt när barnen växer upp är ett smart förslag som skulle göra skillnad för många medlemmar som pusslar med tuffa scheman och inte kan ta ledigt hur som helst", konstaterar helt riktigt Kommunalarbetareförbundets ordförande Tobias Baudin.

Även bland tjänstemannaorganisationerna får förslaget ett positivt bemötande.

"Jag konstaterar att S-förslaget liknar TCO:s förslag om föräldratidsdagar. Det syftar till att förenkla för alla vårdnadshavare att få ihop livspusslet under barnets uppväxt och samtidigt öka jämställdheten", twittrar TCO-utredaren Åsa Forsell.

Hur långt S-förslaget kommer att bära i valrörelsen är för tidigt att säga. Men det är knappast till nackdel för partiet under valspurten. Helt klart skulle det underlätta livet för många stressade mammor och pappor.

Enbart i Norrbotten skulle 19 600 barnfamiljer ha glädje av S-reformen.

Resultat eller plakat?


Per Gahrton är både bitter och förbannad. FOTO: TT

 

I ett inlägg i tidningen ETC läser Per Gahrton, en av Miljöpartiets grundare, lusen av den grönalternativa rörelsen. 

”När hela MP stämplas som ett maktkorrumperat gäng som struntar i den gröna drömmen, har det gått för långt”, konstaterar han.

”Ett svårslaget rekord var när Naturskyddsföreningen jämförde oppositionspartiet V:s riksdagsmotioner med regeringsbeslut av S-MP-regeringen och därav drog slutsatsen att V är mer miljövänligt än MP. Hur skulle det ha sett ut om V också, vilket partiet önskade, hade ingått i regeringen? Att på detta sätt hylla den verbala protestradikalismen framför grön reformpolitik, vittnar om brist på verklighetssinne”, skriver Gahrton.

Det är en befogad slutsats. Den som ger sig in i den parlamentariska leken kan aldrig räkna med att få igenom allt som hen kräver och önskar. Men den som står utanför och bara viftar med plakat kan aldrig räkna med att påverka något.

Miljöpartiets fyra år i regeringen med S har med alla rimliga mått mätt också varit framgångsrika. En sammanställning i Dagens Nyheter 22 augusti visar att de gröna helt eller delvis fått igenom 197 av sina 231 vallöften från 2014.

Det handlar bland annat om tunga frågor som ett nytt klimatpolitiskt ramverk, energiöverenskommelsen som ställer in siktet på 100 procent förnybar elproduktion 2040 och det statliga stödet till lokala klimatinvesteringar.

Det betyder verkligen inte att regeringstillvaron bara varit Hawaii för MP. Turerna runt Åsa Romson och Mehmet Kaplan var starkt negativa för partiet. Kompromisserna om migrationspolitiken med S och allianspartierna har frestat på.

Men grön pragmatism och kompromissvilja har lönat sig. För att vara ett litet parti har det fått stort genomslag för sin sakpolitik. Miljö- och klimatpolitiken har tagit rejäla kliv framåt tack vare språkrörens slit i den rödgröna regeringen.

Det är sorgligt att det inte belönas med mer än 4,4 procent i årets riksdagsval - en tillbakagång med nästan 2,5 procentenheter sedan 2014.

Det är inte undra på att Per Gahrton är både bitter och förbannad på ”grönvänstern” som inte givit partiet någon draghjälp i valrörelsen.

”Det är tyvärr inte tack vare den grönalternativa rörelsen som MP fortfarande är ett riksdagsparti, utan trots den”, som Gahrton konstaterar.

Vad får vi för pengarna?


Varje elev i grundskolan får utbildning för ungefär 108 000 kr varje år. FOTO: TT

 

”Vad fan får jag för pengarna”, utbrast Leif Östling, numera före detta ordförande i Svenskt Näringsliv, i en beryktad SVT-intervju 2017.

Svaret är att han och alla andra svenskar får ett utbildningssystem som är tillgängligt för alla barn, oavsett hur rika eller fattiga deras föräldrar är.

En rykande färsk rapport från Skolverket visar att det skulle kosta skjortan om den enskilde själv skulle betala för sin skolgång.

Notan för den största skolformen, grundskolan, landar på nära 115 miljarder kronor. Det innebär att varje elev får resurser för i genomsnitt 108 000 kronor per år.

I dessa kostnader ingår själva undervisningen i form av lärarlöner (som är den största posten), lokalhyra, skolmåltider, läromedel, elevhälsa, studie- och yrkesvägledning och administration. För den som behöver skolskjuts blir summan ytterligare några tusenlappar per år.

För förskolan får varje elev utbildning för 148 500 kr per år och för varje gymnasieelev är summan 120 5600 kr per år.

Till utbildningssystemet ska läggas allting annat som finansieras över skattsedeln och är till glädje för oss alla. Några exempel på vad det kostar:

  • En polisexamen 470 000 kr
  • Ett planerat kejsarsnitt 48 000 kr
  • En förlossning utan akutåtgärder 30 000 kr
  • Ett akut kejsarsnitt: 60 000 kr
  • En akut höftprotesoperation: 107 000 kr

Sådana siffror är värda att påminna om i samhällsdebatten. Svaret till skattekverulanterna är att de får ett fantastiskt välfärdssamhälle för pengarna.

Inte bara höginkomsttagarna utan också vanliga LO- och TCO-medlemmar får tillgång till god utbildning, högklassig sjukvård, hemtjänst, äldreboenden och annat som finansieras av skatterna.

Mörtvik visar vägen



I skuggan av valrörelsen hände en massa viktiga saker som inte fick några stora rubriker men definitivt förtjänar uppmärksamhet. 2 september presenterade till exempel statliga utredaren Roger Mörtvik (bilden) en tjock lunta med förslag för att utveckla Komvux. 

Det är ett betänkande som – oavsett vilken regeringschef som så småningom tillträder – måste  tas på största allvar av hela det politiska systemet. Kunskap och utbildning är helt avgörande faktorer för att både enskilda individer och Sverige som nation ska klara av att hantera alla samhällsförändringar.

Oavsett om vi talar om robotisering, digitalisering, teknikutveckling, globalisering eller integration så landar det i behovet av ökad kompetens. Därför gäller det att alla delar av utbildningssystemet, inklusive vuxenutbildningen, håller yppersta klass och hänger med i utvecklingen.

Den som av något skäl saknar rätt kompetens eller saknar fullständiga betyg måste ha möjlighet att skaffa sig sig kunskap och kunna göra sig anställningsbar även som vuxen. Det är ett bättre alternativ än att många hamnar i utanförskap och permanent arbetslöshet.

Mörtvik föreslår bland annat att personer som tidigare haft problem att komma in på komvux ska få större chanser. Detta genom att urvalsreglerna ändras så att det inte är den med minst utbildning som har förtur, utan den med störst behov.

Ofta går minst utbildning och störst behov hand i hand, men inte alltid, understryker han:

”Det kan till exempel gälla en nyanländ från Syrien som läst litteraturvetenskap i hemlandet, men nu tänkt söka en vårdutbildning. Det kan också gälla en arbetslös som behöver skola om sig.”

Andra förslag i betänkandet handlar om att gymnasieskolans sex studieförberedande program slås ihop inom komvux till tre bredare studieområden och att en del lärosäten bör profilera sig för att utbilda lärare till komvux.

Rimligen är det åtgärder som borde kunna få stöd från både de rödgröna partierna och hela eller delar av alliansen.

Mörtvik har visat en väg till hur Komvux kan bli ett bättre och mer effektivt verktyg för att utveckla både arbetsmarknads-, integrations- och näringspolitik i Sverige.

Minns Anna Lindh!


15 år har gått sedan utrikesminister Anna Lindh mördades. Här lägger partikollegorna Stefan Löfven och Margot Wallström en krans vid hennes grav på Katarina kyrkas kyrkogård i Stockholm på årsdagen 2014. Bild: Yvonne Åsell/TT

 

Idag har det gått 15 år sedan Anna Lindh (Sveriges utrikesminister 1998-2003 och SSU:s ordförande 1984-1990) avled till följd av skadorna hon fick efter en knivattack dagen före.

Det finns skäl att ägna en del av denna dag åt att minnas hennes liv och politiska gärning.

Under de senaste åren har Sveriges feministiska utrikespolitik och utrikesminister Margot Wallström fått många erkännanden runtom i världen. Men det var Anna Lindh som röjde väg och tog de första stegen för att utveckla den svenska utrikespolitiken i en feministisk riktning. Som utrikesminister lyfte hon ständigt demokrati, jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Även politiska motståndare såg Annas kvaliteter. 11 september 2013 skrev Birgitta Ohlsson (L) fint om Anna. 

”Hon var exemplet på att det går att kombinera karriär, självförverkligande och familjeliv. Att kunna få allt – utan att behöva välja bort något. Kort sagt det liv som män oftast har kunnat leva. Hon hymlade dock inte om kraven, svårigheterna och det ständiga skuldbeläggandet. Som feministisk förebild var hon ovärderlig”, framhöll Ohlsson i ett inlägg hos SVT Opinion

Vi är många som, i likhet med Birgitta Ohlsson, saknar Anna och minns henne som en stor inspirationskälla.

Tisdag 11 september kl 16.10 sänder SVT1 ett minnesprogram om Anna Lindh. Programmet finns även på SVT Play.

 

Ledarsidorna kommenterar valet


Måndagens tidningar är fyllda med åsikter och spekulationer om söndagens val. FOTO: TT

 

Ledarsidorna i de socialdemokratiska tidningarna är så klart fyllda av kommentarer till söndagens val.

Stefan Löfven har vunnit flest röster. Tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet samlar Socialdemokraterna fler röster och sannolikt fler riksdagsmandat än de så kallade allianspartierna. Moderaterna, däremot, har förlorat mest av alla partier. Det är magstarkt att det parti som har förlorat mest i ett val angå gör anspråk på statsministerposten”, skriver Daniel Swedin i Aftonbladet (ob S).

Peter AkinderÖstra Småland (S) konstaterar att Liberalerna och Centerpartiet har ett särskilt ansvar för att hålla Sverigedemokraterna borta från makt och inflytande.

”Det enda som skulle kunna föra Jimmie Åkessons parti närmare regeringsmakten är svek från antingen C eller L, vilket skulle vara en bedräglighet av samma kaliber som när Torbjörn Fälldin 1976 tog sig till statsministerposten på kärnkraftsfrågan. Mycket tyder på att det nu är Annie Lööf och Jan Björklund som håller i nycklarna för att låsa upp regeringsfrågan”, skriver Akinder.

Martin KlepkeLO-ägda tidningen Arbetet är inne på samma spår.

”Antingen är de med och formar en ny majoritet över blockgränsen eller också säger de aktivt ja till ett styre som inbegriper Sverigedemokraterna. Detta gäller vare sig de röstar ett aktivt ja till en sådan regering eller lägger ned sina röster och därmed aktivt skänker sina väljares röster till Sverigedemokraterna”, framhåller Klepke.

Tord AnderssonLänstidningen (ob S) i Östersund anser att det det kommer att bli en oviss tid framöver.

”Talmannen, vem det nu blir, kommer att få en historiskt viktig roll. Det kommer att ställas krav som till en början verkar orimliga för motparten, men med tiden kännas allt rimligare. Vallöften kommer att svikas, principer slängas överbord. Landet ska ju trots allt regeras”, skriver Andersson. 

Själv konstaterar jag att det är dags att lägga bort valplakaten och söka breda lösningar i politikens mittfält.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990.

Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar