Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Veckans kommentarer

 
 

 

Jag har skrivit några ledarkommentarer på sidan 2 i Piteå-Tidningen även denna vecka. Läs gärna!

Piteå på rätt väg (om en röd föregångskommun i Norrbotten)

Staten och kapitalet (om en framgångsrik innovationspolitik)

Gnällbältet i svensk politik (om en 53-åring som blev en förgrämd oppositionspolitiker)

En kraft att räkna med (om fackförbundet IF Metall, som kongressar i Göteborg 19-22 maj)

Välfärdsmiljarderna gör skillnad


Reportern Jonas Andersson förevigade Linus Sköld, Emilia Töyrä, Ida Karkiainen och Fredrik Lundh Sammeli under onsdagens pressträff i Kulturens Hus.

 

Under onsdagen tog jag en promenad till Kulturens Hus i Luleå. Där bjöd fyra socialdemokratiska riksdagsledamöter från Norrbotten på en pressträff.

De vill berätta om vad regeringens välfärdsmiljarder och övriga reformer betyder för Norrbotten.

Det handlar om totalt 794 miljoner kronor för Region Norrbotten och kommunerna i länet enbart under 2017.

”Särskilt värt att nämna inom Region Norrbottens område är satsningarna på förlossningsvården och på barn och ungas psykiska hälsa”, sa Fredrik Lundh Sammeli, Luleå.

”Vi kan konstatera att det verkligen gör skillnad för kommunerna och Region Norrbotten vem det är som styr Sverige nationellt. Investeringar i det gemensamma samhällsbygget går före skattesänkningar. Så utvecklar vi den svenska modellen”, framhöll Ida Karkiainen, Haparanda.

I en kommentar på NSD:s ledarsida konstaterar jag att S-satsningarna på jobb, välfärd och service i hela landet även borde leda till viss eftertanke hos Centerpartiet. De visar att den rödgröna regeringen har högt ställda ambitioner i landsbygds- och regionalpolitiken. 

Därför borde vara mer naturligt för Annie Lööf att söka samarbete med S och MP än storstadsfixerade moderater som ser Norrbotniabanan som en ”krigsförklaring mot Stockholm” och beskriver Centerpartiets regionalpolitiska förslag som ”socialism”.

LO-folket laddar upp


LO-distriktets ordförande Krister Johansson välkomnade alla till konferensen på Medlefors folkhögskola i Skellefteå.

 

Under tisdagen åkte jag över länsgränsen mellan Norrbotten och Västerbotten för att medverka vid en mål- och verksamhetskonferens för LO-distriktet i norra Sverige. Ett 30-tal företrädare för LO-förbunden och LO-medlemmarna i norr hade samlats på Medlefors folkhögskola för att planera verksamheten under de kommande åren.

Jag föreläste om facklig-politisk opinionsbildning och uppmanade LO-folket att ta ordentlig plats i samhällsdebatten under de kommande åren.

Fem viktiga val väntar: Kyrkovalet 17 september 2017, riksdags-, kommun- och region/landstingsvalen 9 september 2018 samt valet till Europaparlamentet i juni 2019.

Utgången i dessa val kommer att påverka villkoren för undersköterskor, verkstadsarbetare, lastbilschaufförer och andra vanliga löntagare. Därför behövs Kommunal, IF Metall, Seko, Transport, Handels och andra fackliga röster i debatten om jobbpolitik, A-kassa, sjukförsäkring, skatter, välfärd, EU:s utstationeringsdirektiv, den sociala pelaren och annat.

Ibland sägs att facket inte ska bry sig om politiken. Men löntagarna och deras organisationer påverkas av politiska ställningstaganden. 

Tag bara kyrkovalet som närmar sig i rask takt. Svenska Kyrkan är en stor arbetsgivare. Kommunal har ungefär 6 000 medlemmar som är anställda av Svenska kyrkan. Det handlar om kyrkogårdsarbetare, krematoriearbetare, kyrkvaktmästare, lokalvårdare, barnskötare och andra.

Resultatet i kyrkovalet har betydelse för alla dessa kyrkoarbetare. Det är de förtroendevalda som beslutar om hur arbetet med arbetsmiljö och jämställdhet ska bedrivas på kyrkans arbetsplatser. Vidare bestämmer de vem som ska anställas som kyrkoherde, hur kyrkor och begravningsplatser ska skötas med mera.

Därför är det logiskt att även Kommunal och andra löntagarorganisationer engagerar sig och deltar i debatten inför kyrkovalet. Det behövs folk som står upp för en vettig personalpolitik och löntagarnas rättigheter även i kyrkopolitiken.

Historiskt riksdagsbeslut


Uppgörelsen om livsmedelspolitiken är en fin fjäder i hatten för landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

 

Det är många som blåser i den politiska stridstrumpeten just nu. Men det finns fortfarande riksdagsbeslut som tas i bred enighet.

I början av 2017 enades regerings- och allianspartierna plus V om en ny nationell livsmedelsstrategi – en historisk överenskommelse.

Uppgörelsen är en fin fjäder i hatten för landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) men framför allt är den en källa till glädje för hela livsmedelssektorn. Nu finns en stark uppbackning från hela det politiska systemet för att stärka svensk livsmedelsproduktion.

Idag, 20 juni, tas det formella riksdagsbeslutet om livsmedelsstrategin – och företrädarna för LRF (Lantbrukarnas riksförbund) är både glada och nöjda.

”Den nationella livsmedelsstrategin är bra och kan rätt genomförd bli det skifte som Sverige och svensk livsmedelsproduktion behöver. Men för att lyckas så måste myndigheter och företrädare på alla nivåer arbeta i linje med livsmedelsstrategins intentioner. Alla berörda myndigheter måste snarast få ett tydligt tillväxtuppdrag”, säger Palle Borgström, förbundsordförande i LRF.

Så är det. Det räcker inte med ett klubbslag i riksdagen. Nu gäller även att alla aktörer – statliga myndigheter, kommuner, regioner, lantbrukare, livsmedelsproducenter, handel och andra – ser till att driva på för att förverkliga alla goda tankar i livsmedelsstrategin.

Till exempel går det att göra mycket inom ramen för den offentliga upphandlingen.  Varje år upphandlar det offentliga Sverige varor och tjänster för drygt 600 miljarder kronor ­– en enorm summa.

Många kloka kommunpolitiker använder redan i dag upphandlingarna för att exempelvis gynna närproducerad mat i skolan eller schysst djurhållning. Men det går att göra ännu mer.

Nyligen visade branschorganisationen Svenskt Kött att hälften av det färska köttet och 60 procent av korven och köttbullarna som kommunerna köper in kommer från andra länder än Sverige! Ofta handlar det om produkter från länder som kan hålla låga priser på grund av att de har svagare miljökrav och sämre djurskydd än Sverige.

Därför kan kommuner, landsting och regioner inte bara stirra på prislappen. I fortsättningen måste de ta betydligt större hänsyn till djurskydd, miljö och kvalitet när det ska upphandlas mat till sjukhus, äldreboenden och skolor.

Till minne av Anna Lindh

 
Anna Lindh var mitt i livet. Hon besökte Luleå och Norrbotten bara några veckor före sin död 11 september 2003. FOTO: Göran Ström

 

I dag, måndag 19 juni 2017, skulle Anna Lindh ha fyllt 60 år om hon fått leva ­– och det finns skäl att ägna en del av denna dag åt att minnas hennes liv och politiska gärning.

De senaste åren har Sveriges feministiska utrikespolitik och utrikesminister Margot Wallström fått många erkännanden runtom i världen. 2015 utsågs Wallström till en av årets främsta globala politiska tänkare i den ansedda amerikanska tidskriften Foreign Policy och 1 januari 2017 tog Sverige klivet in i FN:s säkerhetsråd.

Det är ett gott betyg åt svensk utrikespolitik och Wallström personligen. Men det var Anna Lindh som röjde väg och tog de första stegen för att utveckla den svenska utrikespolitiken i en feministisk riktning.

Som utrikesminister 1998-2003 lyfte Anna Lindh ständigt demokrati, jämställdhet och kvinnors rättigheter.

Även politiska motståndare såg Annas kvaliteter. 11 september 2013 skrev Birgitta Ohlsson (L) fint om Anna. 

”Hon var exemplet på att det går att kombinera karriär, självförverkligande och familjeliv. Att kunna få allt – utan att behöva välja bort något. Kort sagt det liv som män oftast har kunnat leva. Hon hymlade dock inte om kraven, svårigheterna och det ständiga skuldbeläggandet. Som feministisk förebild var hon ovärderlig”, framhöll Ohlsson i ett inlägg hos SVT Opinion

Vi är många som, i likhet med Birgitta Ohlsson, saknar Anna och minns henne som en fantastisk inspirationskälla.

För mig förblir hon den bästa SSU-ordföranden och skickligaste utrikesministern som vi har haft. Det är en djup sorg att hon inte fick leva längre.

 

                                                        * * *

För den som vill fördjupa sig i Annas tankar och idéer har Mats Engström, medarbetare till henne 1994-2001, samlat en del av hennes större tal och artiklar på sin webbplats.

Mänskligheten har utvecklats


Luleå Pride anordnades för första gången år 2012 och har utvecklats till en årlig folkfest i hjärtat av Luleå. FOTO: Göran Ström

 

I dag inleds Luleå Pride i Stadsparken. 

Även arbetarrörelsen finns på plats. Socialdemokraterna och LO har ett gemensamt tält på festivalområdet. Flera fackliga och politiska tungviktare kommer att närvara.

Under fredagen medverkar Berit Müllerström, LO:s andra vice ordförande, och under lördagen deltar Sören Juvas, ordförande för HBT (S) i Sverige, riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli samt regionrådet Anders Öberg. Dessutom blir det sång och musik med Patrik Öhlund.

För dagens LO-företrädare är det en självklarhet att backa upp Pride. De talar engagerat om alla människors lika värde och att facket har en viktig roll för att motverka alla former av diskriminering på arbetsplatserna.

Men det är inte länge sedan andra attityder dominerade i samhället, inklusive arbetarrörelsen. 

Till exempel minns jag själv hur det tisslades och tasslade om Kent Carlsson som var påtänkt SSU-ordförande efter Anna Lindh 1990 men tvingades dra tillbaka sin kandidatur sedan han blivit allvarligt sjuk. (Han gick bort 7 november 1993, bara 31 år gammal.)

”Kent är ju homosexuell”, påpekade vissa mellan skål och vägg. Underförstått: Hur skulle det gå? Hur skulle en homosexuell SSU-ordförande uppfattas av den breda allmänheten?

Själv gick Kent inte ut med att han var homosexuell förrän 1991. Då blev han den första riksdagsledamoten i Sverige som öppet deklarerade att han var homosexuell!

Det känns som stenåldern och ett annat land. Men det är Sverige för bara 26 år sedan.

Vissa saker har utan tvekan förändrats till det bättre. Både lagar och attityder är annorlunda i dag. 

2017 är till exempel Luleå Pride inget nytt eller uppseendeväckande utan en självklar del av sommaren i Norrbotten. Mänskligheten har utvecklats.

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Var lagledare för Lira BK:s damlag 2006-2009.


Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se
Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar