Som meddelats har tidigare undervisningsrådet
Margareta Rönnbäck, Uppsala, avlidit efter en tids sjukdom vid en ålder av 70 år. Hon sörjs närmast av sonen Magnus med familj. Margaretas yrkesliv kretsade helt kring skola och utbildning. Hon föddes och växte upp i Övermorjärv i Norrbotten som enda barn i skogshemmanet Vallen. I bygden förväntades hon som arvtagerska gifta sig och ta över jordbruket. Fadern Artur, i decennier kommunfullmäktig i Kalix och en lokalt ledande man, var både en stor förebild för Margareta och den som uppmuntrade henne att gå sin egen väg. Framgångarna i skolan inspirerade Margareta att läsa vidare och söka till folkskollärarseminariet i Piteå. Många av hennes gymnasiekamrater har i efterhand berättat att det var tack vare hennes läxhjälp de klarade sin examen.

Som ung lärare fick Margareta Rönnbäck vara med om att de långt äldre mödrarna till barnen neg för henne vid skolstarten. Skolans vardag skulle på alla sätt komma att ändras under hennes liv. Hennes lärarbana började i Luleå och från slutet av 1960-talet var hon högstadielärare vid S:t Olofs skola i Sigtuna. Margareta anställdes 1988 vid Skolöverstyrelsen. Hon var från 1991 och fram till sin pensionering 2006 undervisningsråd vid Skolverket. Som lärare och central skoltjänsteman var hon med om genomgripande förändringar av skolan och statens styrning av skolan, erfarenheter hon visste att ta till vara. Vid Skolverket ansvarade hon för utvecklingsfrågor, senare för bl.a. nya program- och kursplaner. Hon deltog i en rad utredningar och skaffade sig också ett stort internationellt nätverk. Margareta vann uppskattning och respekt för sin konstruktiva förmåga, noggrannhet och allmänna beläsenhet och var inte rädd för att ompröva ståndpunkter. Hon hade en ovanligt vacker handstil men mest imponerade var förmågan till strukturering. Hennes smidiga sätt att 2004-2006 leda arbetet med nya program- och kursplaner för gymnasieskolans samhällsprogram var utomordentligt.

Margareta Rönnbäck flyttade 1991 till Uppsala, en stad som hon kom att älska, inte minst för dess kulturutbud. Kulturnatten var en årlig höjdpunkt. Hon var mycket engagerad i frågor som rörde handikapprörelsen, framförallt Svenska Celiakiförbundet, vars Upplandsavdelning hon i flera år var ordförande för.

Margareta Rönnbäck var en både allmänintresserad och lättsam person, känd för att kunna diskutera de flesta frågor. I Uppsaladebatten gisslade hon nepotism inom föreningsliv och bostadsorganisationer. Vänkretsen var mycket stor. Hon visade vännerna en obrottslig lojalitet och hade en imponerande förmåga att hålla koll också på deras anhöriga, inklusive barn och barnbarn. De fem sista åren var barnbarnen Veronika och Gustaf hennes största glädje och högsta prioritet. Margareta var en helgjuten människa. Hon lät sig aldrig nedslås av hälsoproblem utan såg alltid framåt, förvissad om att allt skulle bli bättre. Det blir det inte utan Margareta men hon kommer att bli ihågkommen med glädje av alla som fick förmånen att lära känna henne.

Hans Albin Larsson