Jag hade en morfar som verkligen såg djupet och meningen med en levande natur. Så här många år efter hans bortgång har jag förstått att hans tankar om ekologiska funktioner var självklarheter, men tydligen inte för alla. För honom var vattnets eviga kretslopp den heligaste ”motorn” för allt levande, oavsett om det gällde träd, människor, däggdjur eller växter.

Det är just de grundsanningarna vi idag håller på att nagga på, oftast för en flyktig bunt med pengar.

För att bättre förstå innebörden av ett rinnanade vatten brukar jag tänka på fenomenet med den enorma inlandsis som en gång i tiden tyngde vårt land. Under avsmältningen, för ungefär 6000 år sedan, låg kustremsan i linje med Vuollerim. Det var då som våra första älvar började leta sig ut i friheten, som Kaitumälven och Lainioälven.

Artikelbild

| PRUNKANDE DAL. Kaitumdalen är intressant för gruvetableringar.

Intressant var att vattendragen rann ner till en enorm inlandssjö, som idag kan sägas vara Bottenviken, i forskarkretsar kallad ”Terminalhavet”. Eftersom vattnet hela tiden höjdes kom så småningom andra hav till, som Bottenhavet, Finska viken och Östersjön. I detta terminalhav fanns redan laxen, ett fenomen som tarvar en del tankeverksamhet. Hur kom de dit? En intressant teori är att laxen kom från Norra Ishavet, över ett flackt norra Finland som då låg under vatten. Det var dessa laxar som sedermera steg i de nya älvarna, hittade lekgrynnor och lät arten leva vidare.

Det finns en otroligt intressant tanke som ofta slår mig, den att många laxar fortfarande väljer Kaitumälven före Kalixälven intill Lappeasuando och att många av torneälvslaxarna lämnar Torneälven vid Huhtanen för vidare färder norrut efter Lainioälven. Enkelt uttryckt kan sägas att dåtidens terminallaxar satte ”spåret” som fortfarande gäller för dagens laxbestånd. Tanken är svindlande och allt bygger på vattnets eviga kretslopp.

Därför svider det oerhört i ett sargat fajtarhjärta när idéer hela tiden blommar upp om fortsatta kraftverksbyggen, eller som nu i form av allt för många gruvhysteriska etableringar i våra samebyar.

En sameby som under de senaste åren verkligen ha varit på tapetern är Girjas sameby, väster och nordväst från Kiruna. Enkelt uttryckt kan man placera byn/området mellan Kalixälvens källflödessjöar och söderöver till fortfarande orörda Kaitumälven.

Artikelbild

| KAITUMDALEN. VI är många som söker tystnaden och ensamheten på våra fiskeresor.

Jag har haft förmånen att vandra och fiska på områden som idag är starkt hotade av gruvnäringen. Några av dessa trakter är Ekströmsberg, Rateksjöarna, Tjáurek och Harrejaure söder om Laukkuluspa och Laukkujärvi, naturligtvis i fortfarande väglöst renskötarland.

Den senaste framstöten kommer från Boliden Mineral AB, som för någon månad sedan fick undersökningstillstånd på ett större område kring byn Neitisuando, mitt i Kaitumälvens flöde? Området heter ”Salmivaara 1002” och drabbar ett femtiotal markägare.

Artikelbild

| HARRAR. Kaitumälvens harrar lockar turisterna.

Återigen kan konstateras att lagstadgade skydd som bland annat Miljöbalken (art- och habitat direktivet) och Natura-2000 tydligen inte har någon juridisk tyngd gällande Bergsstatens statuter. Problemet med Natura-2000 är att det rekommenderade skyddet endast gäller själva vattnet. Det betyder i sin tur att skog kan avverkas efter stränderna, eftersom strandskyddet bara är en rekommendation. Om däremot en gruva skulle komma till, kommer stora krav att ställas på rening, eftersom den ekologiska skolan säger att föroreningar, grumlingar, försurnings- och gödningstendenser med mera till slut når det heliga vattnets eviga kretslopp, den här gången Kaitumälven.

För mig är Kaitumälven den gudomligaste av alla strömmande vatten, aldrig utnyttjad industriellt och inte heller påverkad av storskaligt skogsbruk. Laxarna drar samma repor nu som för 6000 år sedan. Därtill kan konstateras att harrpopulationerna håller absolut världsklass.

Jag blir betänkt när gruvindustrin närmar sig ett strömmande vatten. I Kaunisvaara märktes snart nog förändringar i Muonioälven efter utsläpp av kontaminerat gruvvatten. Rubbningar i vattenkvaliteten i Muonioälven kommer oåterkalleligen att påverka vattenkvaliteten även i Torneälven. Det behöver man inte vara professor i vare sig gruvteknik eller geologi för att begripa. Den vårdslösa åsikten att en gruva bara påverkar själva gruvområdet kan vi stryka, om det nu inte är så att hela Norrbottens län anses vara ett enda stort Klondyke?

Härmed önskar jag Er alla en trevlig fiskesommar. Glöm inte NSD-Fisket.