Hon har utstrålning och karisma. Tror på att ge av sig själv, på att dela med sig av sina erfarenheter och sina kontakter för att skapa goda cirklar i livet.
Det kallas för karma " visst låter det flummigt", säger hon och ler stort. Helena Jönsson skrattar ofta, pratar mycket. Hon har rest jorden runt och flyttat omkring i Sverige. Nu roddar Helena över fyra barn, höns, katter, villa i renoveringsfas, gymnastikgrupp, stor trädgård och kvinnliga nätverket Magma. Hon lagar mat från grunden, syltar och saftar. Helena Jönsson är kvinnan som tycks vara perfekt och leva ett inspirerande glädjefyllt liv på landet - breddat med kärlek och roliga projekt.
Hon skrattar när man för det på tal.
- Nja, som för alla andra är det svårt att få ihop familjepusslet och visst är det lite duktiga flicka syndromet över mig. Men jag lever min dröm, så är det.
När fem-åriga dottern Ida-Elvira cyklar över till grannkompisen berättar Helena Jönsson att hennes liv också varit fullt av mörker. När hon bara var 13 år blev hon våldtagen av sin dåvarande pojkvän. En chockartad upplevelse som Helena inte vågade berätta om för någon. Inte ens familjen som stod henne nära.
- Man skäms och tror att man är ensam i hela världen, säger hon med sex-månaders gamla sonen Elmer i famnen.
För att på något sätt kompensera skuldkänslorna började Helena driva sig själv mycket hårt. Hon skulle vara perfekt.
- Min mamma frågade varför jag var så sträng mot mig själv, men jag kunde inte förklara.
När Helena var 18 år jobbade hon extra som modell och dansare i Helsingborg. Hon rörde sig i artistkretsar och blev våldtagen av en känd producent. Inte heller den här gången vågade hon anmäla händelsen eller avslöja vad som hänt.
- Jag tänkte att det ju måste vara fel på mig, att det händer mig igen. Så jag höll tyst och kände skuld.
Helena fortsatte att leva i en ond cirkel som hon idag beskriver som ett stressigt ekorrhjul. Hon gjorde karriär som radiojournalist och jobbade "dygnet runt".
- Jag var på väg att bli utbränd.
Det var först när en radiolyssnare började förfölja henne som den mentala gränsen blev nådd. Helena fick en depression och gick till psykolog. Då kom alla spöken fram ur garderoben, ett efter ett.
- Nu när jag är öppen om det som hänt mig möter jag flera kvinnor som också börjar berätta att de också blivit våldtagna. Tyvärr verkar det vara mycket vanligare än vi vill tro. Men många skäms och anklagar sig själva.
När Helena var på väg upp ur depressionen började hon tänka igenom ordentligt vad hon ville med sitt liv.
- Jag ville ha en man, jag ville ha barn, jag ville bo i hus på landet och ha nära till vatten. Jag ville ha ett bra jobb, säger hon.
Hon nådde successivt sina drömmar, en efter en. Det gick inte lätt och smärtfritt alla gånger, utan vägarna har varit krokiga och inneburit en massa insatser från Helenas sida.
- Men det har varit värt allt. I dag känner jag mig väldigt lyckligt lottad, men det finns ingen jultomte här i livet. Man måste själv skapa det liv man vill ha, säger hon.
- Det är först när man vet vad man vill, som man kan få vad man vill. När man har ett mål börjar man jobba mot det.
På jobbet gör man ofta en projektplan, men nästan aldrig i sitt privatliv, det är synd egentligen.
Helena Jönsson tror alltså på att drömmar kan bli verklighet.
- Visst kan det vara provocerande att säga så. Men i det här landet, men de här förutsättningarna vi har, så kan man skapa sig ett bra liv och nå sina mål, säger hon.
- Naturligtvis kan man vara ett offer, ha olika förutsättningar här i livet och massa saker man inte rår över kan hända en. Men jag tror alla med rätt hjälp och stöd kan hitta sin livsglädje efter även svåra händelser och få verktygen att skapa det liv man vill leva.