Enligt skolverket ska inkludering vara en utgångspunkt för det svenska skolväsendet.

Inkludering innebär inte att elever med funktionsnedsättningar aldrig ska undervisas enskilt eller i mindre grupp.

Personal bör fundera över i vilka situationer eleven med funktionsnedsättning ska vara med andra och då utgå från principen att eleven ska vara i de situationer då han eller hon fungerar bäst.

Om eleven ska vara bland alla andra, i en mindre grupp eller helt själv, kan alltså vara olika i olika situationer.

Hur skolans arbetsmiljö är utformad kan i sig främja närvaro eller bidra till att frånvaro uppstår. En god lärandemiljö med undervisning som anpassas till den elevens behov, främjar motivationen att delta i utbildningen.

Enligt forskare handlar tillräckliga resurser såväl om ekonomiskt som tidsmässigt och materiellt utrymme.

Materiella resurser handlar till exempel om att det finns lokaler med lämplig utformning för elever som behöver arbeta avskilt, tillgång till lämpliga läromedel och utrustning.

Ledningen behöver ha förståelse för de problem som elever med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (till exempel Autismspektrumtillstånd och ADHD) kan ha, för att resurser ska kunna tillgodose behoven.

Skolinspektionen betonar att huvudmännen måste analysera skolans generella anpassningar av lokaler, läromedel och individuella anpassningar för elever med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Dessa elever behöver tillgång till mindre sammanhang.

En mindre skola är lättare än en stor skola. En mindre klass är lättare än en stor klass. Hemklassrum och tillgång till grupprum för arbete i mindre grupp eller enskilt är anpassningar som vi vet behövs för att dessa elever ska kunna få en fungerande skolgång.

Nedläggningar av mindre skolor, förtätningar av redan överfulla skolor för att få fler elever på bekostnad av nödvändiga ytor såsom grupprum innebär att Luleå kommun inte tar sitt ansvar för alla barns skolgång.