För länge sedan, då jag tjänstgjorde i omsorgerna, bestämdes att människor med funktionsnedsättningar inte längre skulle hållas undan från samhällsgemenskapen. Då byggdes Björby upp i Sävast och därefter har acceptansen ute i samhället ökat. I dag är de en naturlig del av vårt samhälle och bor integrerat bland oss andra.

1995 hade jag förmånen att få vara med och synliggöra människor med psykiska funktionsnedsättningar i Boden. Institutionerna stängdes igen och varje människa skulle få bo i sin kommun och få det stöd som var och en av dem behövde. Sedan dess har den sociala psykiatrin byggts upp och utvecklats i samarbete med landstingets psykiatri, med olika organisationer, med intresseföreningar och med anhöriga.

Allt är inte så bra som det skulle behöva vara, men ändå långt mycket bättre än det var tidigare då funktionsnedsatta personer gömdes undan. Fortfarande diskrimineras och stigmatiseras personer med psykiska funktionsnedsättningar svårt i vårt samhälle, men mycket har hänt sedan psykiatrireformens genomförande 1995.

Under 1990-talet byggde vi upp Kamratboendet Höjden på Landstingsvägen. Ungefär 2010 flyttade Kamratboendet, då omsorgerna behövde gruppbostaden på Landstingsvägen. Ett boende att få åldras i etablerades då på Färgaregatan med löftet att nu skulle de inte behöva flytta mer.

Etableringen på Färgaregatan förde med sig annat positivt. De ofta sköra människorna kunde nu på ett enkelt och naturligt sätt ta del av det samhällsliv som man tidigare haft svårigheter att få delta i, nu bodde man ju mitt i stan.

Och så 2015 kommer någon på att nu splittrar vi upp den här gruppen och flyttar ut dem en bra bit utanför stan, till ett skogsbryne.

Jag trodde inte att vi åter skulle börja stöta ut våra sköraste medborgare, göra dem isolerade utanför samhället. Men så är det för människor med psykiska svårigheter, de har ofta inte kraften att protestera och i Boden är det inte första gången som dessa personer får stå tillbaka för andras behov.

Dock, den här gången tror jag att det är viktigt att lyssna till och respektera dessa människor. Konsekvenserna för dem, om den planerade flytten blir genomförd blir alltför kännbara. Risken är uppenbar att de åter isoleras från den samhällsgemenskap som alla medborgare borde ha rätt till.