Med visiret nedfällt

och de flamsäkra kläderna

som våtvarma omslag

stålex-stövlarna stadigt i betonggolvet

stiger han fram

masugnsarbetaren

ingen vardag eller helg

ingen årstid

är honom helig

han är fjärran från de lättvunna

framgångarna

han drömmer om gemensam

ordning i kaos

Under trötta men vakande

ögons kontroll

rinner miljonvärdena förbi

snuddar ibland våra kroppar

i form av stingsligt heta

närmanden

utan kärlek eller uppskattning

utan varma känslor men

med taggarna utåt

malande allt löst till rök

krossande orden till brutala

svordomar i täta följder

vi vill behärska det vitvarma flödets

rörelse och visa vägen

styra den motspänstiga

ibland barnsligt revolterande floden

därför tvingas vi dra in

dess giftiga andedräkt

i våra skrovliga lungor

i våra rosslande strupar

alltid rids vi av tiden

klockan mäter upp

portioner av åtta timmar

här är tid utan rörelse

verkligen pengar men mest skräck

kallgången skymtar som en mara

när inte ugnen obevekligt

mal ingredienserna till den

väldiga smältan

tapparen tränger som i kontrollerat ursinne

som en lätt darrning

i fingerspetsarna

eldkvasten är som miljoner nålar

som mäter vårt revir

och vi erfar ett oroligt lugn

i varandra

ibland jämför vi vår situation

med de hegemoniska tillgodosedda

ledande grupperingarnas ställning

i relation till nedlagt arbete

till brinnande konkret strävan

till offret på flammande bål

då står det mesta klart för oss

då tänds brasor i murken mossa

som flämtar efter syre

ännu är utgången oviss

ännu är sången blyg och betryckt

men orden formas famlande

och grupperar sig till

en övertygande akt av kraft

det är då

vi som i moln av rök och damm

ska träda fram

ta de rätta greppen.