Vi som jobbar i stöd- och omsorgsboendena samt äldreomsorgen i Luleå kommun har under en lång tid blivit påverkade av den enorma brist av vikarier som finns.

Influensatider, långtidssjuka och vabbande tröttar ut befintlig personal så att även den blir sjuk.

Det är en ständig oro att komma på jobbet och inte veta om det finns personal som kan jobba eftersom vi inte kan lita på att det finns vikarier.

På min arbetsplats har det i cirka en veckas tid varit en personal för kort och inte en enda vikarie har funnits.

Var finns vikarierna?

Detta är inte bara ett resultat av influensatider utan har pågått länge, där man räknar med att ordinarie personal fixar arbetet underbemannat.

Vikarieförmedlingen/bemanningenheten/rekryteringen byter ständigt namn – men går inte att få tag på.

Det senaste i deras förändringsorganisation är att hänvisa samtal till kommunens servicecenter.

Om man vill få tag på dem är man hänvisad att göra det via datorn och svaren som kommer via sms lyder oftast Avslag.

Det är tal om att man behöver mer folk till vård och omsorg – men vad vill man locka dem med?

Scheman är inte världens bästa, korta kvällsturer nästan alla kvällar eller jättelånga helgpass.

Det går inte att planera in aktiviteter på kvällstid eftersom arbetet äter upp det mesta av ens tid och när familjen är ledig på helgen kan man få jobba från morgon till kväll.

Exempel på det är de nya åtta till åtta-turerna istället för delade turer.

Vilket är egentligen värst?

Kort sagt: Vi får – underbemannade och med en ständigt oro – jobba då de allra flesta är lediga.

Vid klagomål får man ofta höra: ”Sök ett annat jobb om du inte trivs”.

De här villkoren påverkar även de som behöver omsorg. De får inte den tid och omvårdad de behöver.

Det är inte bara en personalfråga. De har inte heller ingen egen röst att göra sig hörd med.

Luleå kommun är huvudman över vården av dessa personer. Om inte kommunen erbjuder de som jobbar bättre arbetsvillkor söker sig inte heller människor till vården.

Det innebär att Luleå kommun, som huvudman, sviker sitt uppdrag som omsorgsgivare och lika fullt som arbetsgivare.

Kommunens värdegrund engagemang, ansvar och kompetens har på något sätt förlorat sin glans när man inte kan förbättra sina arbetsvillkor så att man faktiskt har personal.