Mattias Enn går in för knock direkt. Som det geni han är äger han scenen från första tonen tills det att Lillan i förtid sorgligt nog måste lämnas. Ihop med kvällens pianist Jan-Erik Sandvik, bjuder han på en musikalisk resa till svunna tider. Ett svunnet Europa med en doft av cigarrer och parfym. Där Zarah Leander var dåtidens Lady Gaga och Robert Gustavsson hette Karl Gerhard.

Enn är både sångare, skådespelare och imitatör
i ett. Han sjunger och pratar på både svenska, finlandsvenska, danska, ryska tyska, franska och engelska med den äran. Detta är en sorts varietéunderhållning som knappast görs i dag. Mossigt? Långt ifrån. Detta är en fullkomligt lysande historielektion som borde vara obligatorisk undervisning för alla skolbarn. Särskilt de antinazistiska kupletter som minner om en tid när pressfriheten inte var lika självklar som i dag.

Den sparsmakade dekoren och Enns oklanderliga klädsel bidrar till kvällens aura av en biosalong från förr. En extra eloge måste också ges till Luleå teaterförening som försett hela evenemanget med en retro-
inramning som gör kvällen än mer njutbar. Det fotats flitigt och provas antika hattar i pausen.

De tillfällen när Mattias Enn vill ha med publiken så är de helt med på noterna. Allsången kommer naturligt och blir en integrerad del av föreställningen. Det är lätt att föreställningar av den här typen blir pastischer där originalet lamt efterapas. Så är inte alls fallet här. Enn är en så driven entertainer att han tar dessa gamla slitstarka nummer och förvandlar dem till något helt eget. Han imiterar både Karl Gerhard, Ernst Rolf och Zarah Leander men når sådana höjder att han själv hamnar där bredvid dem.

Det finns få kvällar som showkvällar. Detta var definitivt en sådan kväll. En mästerlig magisk musikalisk resa signerad Mattias Enn.