Musiker!? Pappa Samuel ogillade starkt sonens yrkesval och försökte avstyra planerna.

När han många år senare blev påmind om hur avog och upprörd han varit, svarade han:

”Men hur skulle jag kunna veta att min son skulle bli Leonard Bernstein!?”

Artikelbild

| Leonard Bernsteins expressiva stil både inspirerade och irriterade.

Firandet av denne Bernstein kulminerar den 25 augusti, dagen då han skulle ha fyllt hundra år.

Namnet Leonard Bernstein kommer alltid att stå för multitalang och en enormt produktiv konstnär: Driven pianist, författare, karismatisk tv-personlighet, hängiven spridare av musikkunskap – samt dynamisk dirigent och personlig kompositör.

”En av de mest fenomenalt begåvade och framgångsrika musikerna i USA:s historia”, menade musikkritikern Donal Henahan.

I Bernsteins dödsruna i New York Times citerade Henahan Bernsteins egna ord om vad som varit hans mångsidiga motivation:

”Jag vill inte ägna livet, som Toscanini gjorde, åt att studera och omstudera samma 50 musikstycken. Det skulle tråka mig till döds. Jag vill dirigera. Jag vill spela piano. Jag vill skriva för Hollywood. Jag vill skriva symfonier. Jag vill ständigt försöka vara, i den fulla betydelsen av det underbara ordet, musiker. Jag vill också undervisa. Jag vill skriva böcker och poesi. Och jag tror jag kan göra rättvisa åt dem alla.”

Allt gjorde han med briljans, men främst var han ändå dirigent och kompositör.

Som dirigent ledde han New York Philharmonic 1958-1969. Han gästade också åtskilliga andra orkestrar runt om i världen – oftast återkommande Wiens filharmoniker, Bayerska radions symfoniorkester och Israels filharmoniker i Tel Aviv.

Hans energi och extremt expressiva stil både inspirerade och irriterade och skapade ibland problem. Vid en repetition med St Louis symfoniker blev musikerna så häpna att de tystnade och i Houston och Chicago föll Bernstein av podiet när han gav sig hän. ”Man måste förlora sig i musiken”, säger han i Georg Wübbolts dokumentär, visad i SVT i juli.

Som kompositör blandade han det klassiska med populäramusik. Han skrev operor som ”Trouble in Tahiti” och ”Candide”, liksom musikaler som ”On the Town”, ”Wonderful Town” och – framför allt – ”West Side Story”.

Dessutom komponerade han symfonier, orkesterverk, baletter, kammarmusik, pianostycken och film- och teatermusik. Som hans mästerverk ser många hans ”Mass”, en blandning av musikstilar och olika religioners traditioner i ett verk för sångare, skådespelare och dansare.

Sin tredje symfoni ”Kaddish” tillägnade han den mördade president John F Kennedy. Dagen efter mordet hade han på minnestuunden dirigerat New York-filarmonikerna i Gustav Mahlers andra symfoni, ”Uppståndelsesymfonin”. Sedan dess är musik av Mahler en del av standardrepertoaren i samband med nationella tragedier i USA.

Bernstein ville ständigt ge den amerikanska publiken musik av Mahler, som han starkt beundrade. Det hände att han föll i tårar när han dirigerade hans verk.

Bernsteins storhet som klassisk kompositör har ibland diskuterats. Oenigheten har gällt om han skapade egen, ny musik eller bara skickligt lånade och omformade tidigare tonsättarens.

Som person engagerade han sig mot kärnvapen och för mänskliga rättigheter. Han sågs som vänsteraktivist och blev svartlisrad och kritiserad som ”radical chic”, men följde i allt sin övertygelse.

Den evige storrökaren dog 1990 i sviterna av mångåriga lungbesvär. Han begravdes i Brooklyn, med en kopia av noterna till Mahlers femte symfoni på bröstet.