Thomas Ennefors är uppvuxen i Gammelstad och har bott i Norrbotten hela sitt liv, förutom under studieåren.

I snart 30 år har han arbetat med juridik. Efter examen från juristlinjen fick han jobb på åklagarmyndigheten i Luleå, men det första året var han tjänstledig för att undervisa på Luleå tekniska universitet.

– Det var så roligt att jag sa upp mig från ”åklageriet” och jobbade tre år på universitetet. Sedan sökte jag mig tillbaka till åklagarmyndigheten där jag har arbetat sedan dess.

Thomas Ennefors har alltid skrivit, både privat och i sitt yrke. Redan som tonåring skrev han dikter:

– Bruno K. Öijer fanns med redan när jag gick på gymnasiet, och jag drömde om att utveckla mitt eget språk. Att det blev juridiken var mer en slump.

Genom åren har intresset för ord och formuleringar bestått, och han har skrivit sporadiskt, men inte alltid satt det på pränt:

– Mycket skrivs i mitt huvud. Jag tycker om att tänka, och när jag grubblar gör jag det i meningar och på ett kärnfullt sätt.

Att formulera poesi ser han som ren avkoppling, som en kontrast till det strikta språk som han använder i sitt jobb:

– Som jurist, och särskilt som åklagare, ska man vara objektiv och saklig, så det är ganska befriande att få vara osaklig och subjektiv, och inte behöva vara tydlig.

För ett par år sedan pratade han om sitt skrivande med vännen och NSD-journalisten Tommy Lundqvist:

– Jag hade några spridda tankar och funderingar i min mobil som jag läste upp. Tommy tyckte att det var bra och kontaktade bokförläggaren Peo Rask som ville ge ut mina dikter.

Thomas Ennefors tog sig en rejäl funderare innan han gav sig in i projektet:

– ”Vill jag det här?” tänkte jag. Det blir ju något helt annat när man ska skriva för att andra ska läsa. Att bli publicerad har aldrig funnits på kartan. Den drömmen jag hade som tonåring hade jag skrinlagt tills det här dök upp.

Nu ligger diktsamlingen ”Än flyger jag i drömmarna” tryckt och klar för lansering. Den består av 49 dikter – långt ifrån juridikens värld:

– Det är tankar och funderingar. Det kan vara en känsla, en förnimmelse av något slag som jag vill försöka ta fram och formulera. Den kan komma när som helst och gälla vad som helst.

– Om man lyckas formulera något på pricken, då blir det inte poesi, bara ett uttalande. Men något som inte är möjligt att formulera, som inte når hela vägen fram, blir något annat. När man närmar sig något och det öppnar sig åt olika håll – då kan det blir poesi.

Thomas Ennefors ser ut att känna en lätt skräckblandad förtjusning inför bokutgivningen:

– Det är en utmaning. Väldigt stimulerande och roligt – och lite otäckt, medger han.

Men resultatet har gett mer-smak. Han ser nöjd ut när han förklarar att han gärna vill ge ut fler diktsamlingar:

– Jo, det är vad jag har tänkt, jag vill absolut göra ett försök.

Själv läser han helst modern poesi och nämner Kjell Espmark och Tomas Tranströmer.

– Jag gillar korta dikter, inte långrandiga. Det är nog en yrkesskada.