Ett skapande som kommer inifrån. Så beskriver Mats Wikström, curator, den folkliga konst som visas på Havremagasinet i sommar. Namnet på utställningen är ”Där kärlek är”. Ofta har konstverken blivit till av kärlek och för att ges till släktingar och vänner, står det i presentationen av utställningen.

– De har inte konstnärlig skolning. Utan de har fört upp en bild från sitt inre, säger han.

Tillsammans med den andra curatorn Birgitta Lindström har han rest många mil genom Norrbotten för att samla in verk till utställningen.

Artikelbild

| Tjädrar. Gideon Granberg från Bredträsk målade och gjorde skulpturer av djur och människor, gärna i arbete, efter att han gått i pension.

– Vi började med inventering, den höll vi på med i ett år. Sedan hämtade vi verken under våren, säger Birgitta Lindström.

Målandet och snidandet har pågått i små stugor och hem. Bakom konsten finns det livsberättelser och öden.

– Många som målat eller skulpterat är väldigt kända lokalt, säger Birgitta Lindström.

Att hitta all denna konst har inneburit ett detektivarbete. Efternamnet har kunnat hjälpa till, eller en kontakt som hänvisat till någon annan, som sedan resulterat i en lång kedja av människor.

Artikelbild

| Detaljrikt. Hjalmar Bergström, Töre, började måla på ålderns höst. Han målade bland annat med naturen som motiv.

– Nu är det tomma väggar hos en del, nu när vi har varit och hämtat tavlor, säger Mats Wikström.

Genom människor i olika byar, folk som känner någon och Facebook har de kunnat få fatt på flera verk av samma konstnär. Eller för att få veta vem som gjort det.

Artikelbild

| Gamla tråg. Tvillingarna Nils- Olov och Oskar Nilsson, föddes i Alvik- Långnäs. De målade båda två. Nederluleå kyrka i gammelstad var ett populärt motiv.

– Vi använder också Facebook när vi inte vet vem som är konstnären. Vi hoppas att någon känner igen dem, säger Birgitta Lindström.

Naturen, kyrkor och djur är återkommande teman bland de verk som ställs ut.

Artikelbild

| Färgsprakande. Sune Uusitalo, som bor i Luleå, har designat och låtit sy upp sina kläder.

Det är tydligt att det enbart är fantasin som sätter gränser. Gamla tråg har varit populärt att måla på, liksom på olika typer av skivor och papper. Eller som Vilho Ollikainen som tagit rätt på keramikdelen på elstolpar, som han målat och klistrat urklipp på.

Allkonstnären från Ullatti har fått ett helt rum. Här finns också målningar och olika skulpturer.

Artikelbild

| Träskulpturer. Einar Pettersson från Lannavaara, skulpterar i trä med motorsåg. Under en period gjorde han det inför publik på olika marknader.

– Och så spelar vi hans musik i högtalarna, säger Birgitta Lindström.

En del av Vilho Ollikainens verk har varit spridda över hela landet, för att de funnits hos några av hans barn som flyttat söderut.

– De fick skicka upp konstverken till oss, säger Birgitta Lindström.

I en avdelning finns familjen Nylund från Markusvinsa representerad. Två systrar och tre barn till en av dem har gjort färgstarka målningar, skulpturer och skulpturgrupper.

Helga Boström fyller en vägg med målningar, många med motiv från Haparanda, där hon växte upp.

– Hon hade problem med den psykiska hälsan och hamnade på ålderdomshem vid 30 års ålder för att vila upp sig. Sedan fick hon flytta in på mentalsjukhuset Furunäset.

Hon började måla och teckna. Efter 35 år blev hon utskriven och flyttade tillbaka till Haparanda.

Hennes bilder visar Haparanda kyrka, den gamla stadsparken, olika hus och blommor, bland annat.

Vifast Björklund, som växte upp i Lansjärv och är mest känd som en profil inom folkmusiken, målade en hel del tavlor också.

– Vi kände inte till dem, men de fanns på Vuxenskolan i Överkalix. Det fanns många, vi har inte alla här.

Totalt är det verk från 40 konstnärer som ställs ut.

– Jag skulle tro att ungefär hälften av dem fortfarande är i livet, säger Mats Wikström.

”Där kärlek är” är en uppföljning av en utställning som Mats Wikström stod bakom 2013 med namnet ”Carl Johan de Geer och norrbottniska uttryck”, då det också visades en del folklig konst.