I dagens uppkopplade samhälle tillbringas större delen av den vakna tiden framför en skärm. Någon har levt sitt vuxna liv med en tjock-tv och fyra kanaler, men slår till och köper en magnifik papperstunn och hypermodern mördar-tv som är intelligentare än köparen själv och med 7 451 kanaler.

Resultatet blir inte ett lyft i levnadsstandarden, snarare att hen absorberas av det virtuella flödet. På ren svenska: slentrianmässigt zappande på 7 451 tv-kanaler.

Samma symptom när det gäller internet. Allt finns tillgängligt, allt är sett, ingenting känns kul eller intellektuellt utmanande. Allt är bara fis-humor eller något klipp på en gullig kattunge som ramlar från en byrå. Ett intellektuellt och kulturellt förfall.

Men för någon vecka sedan skrattade jag högt för mig själv. Jag hade klickat in på twitteranvändaren Muralgranskaren, som lägger upp bilder av gamla kristna muralmålningar och skriver en rolig text till dem.

Där fanns en bild på ett antal medeltida herrar och texten ”När Kors-Riddare släppa Wäder, hålle starke Män Andhan. Thetta beror möjlighen på alla Kik-Ärther de ätit i Österled.”

Obarmhärtigt roligt. Det enda som kan locka till skratt i denna uppkopplade samtid.

”Ni följer väl förresten Muralgranskaren här på twitter? Vansinnigt roligt!”, skriver Örebro läns museum.

Sociala medier, genmodifierat, virtuell verklighet, drönare. Oavsett tekniska framsteg är vi fortfarande ett gäng apor som skrattar när någon släpper väder. Någon babian står vid sidan av, iförd basker och låtsas vara mer kulturellt bevandrad än de andra. Men fiser och pruttar den med.

Sedan kommer Muralgranskaren och förklär fis-humorn i en mer intellektuell och kulturell skrud. Jag och Örebro läns museum skrattar. Baskern har åkt av. Vi har blivit en del av gemenskapen. Tack Muralgranskaren.