Piteå på 90-talet. Jösses.
Ronny Eriksson dominerade i "Släng dig i brunnen", Liza Marklund släppte sin första bok, Mikael Renberg drog till Philadelphia Flyers, Popsicle och Bo Kaspers orkester bildades, Anna-Lotta Larsson tog över "Har du hört den förut?", Bosse Lundkvist var tillbaka i stan.
Drygt 30 år senare är det dags för tv-serien om en av dessa hjältar och efter "Spelskandalen" bleknar stjärnorna på Walk of fame i jämförelse. Den här produktionen kommer bli en framtida Piteå-klassiker och hade det varit 1990 nu så hade VHS:en landat i varenda Piteåbos filmhylla.
Handlingen, som inspirerats av verkliga händelser, kretsar kring kompisgänget ("Pitepojkarna") som spelar på trav och fotboll ihop.
Det är Josh, bartendern från Valvet som lever lite snabbare, flirtar lite oftare och hamnar i lite fräsigare sällskap. Det är Lars-Erik, hockeyspelaren som hamnat i rullstol efter en olycklig tackling och kämpar med livsglöden. Och det är Bosse.
Det börjar som en hobby, sedan flyttar de ner till Stockholm och kommer i kontakt med de stora fula fiskarna och kommer i kontakt med läggmatcher, stora pengar och ljusskygga personer. Då blir det allvar.
Det blir en soppa av "lånepengar" från Tipstjänst, grävande kvällstidningsreportrar och rättegång. En värld långt borta från Gunnars kiosk och Ekbergs konditori.
Förväntningarna på SVT:s dramaserie i sex delar har varit stora (främst i Pite älvdal) och det finns anledning att känna stolthet över den här serien, som på många sätt är banbrytande inom svensk tv.
Mitt bland alla trygga miljöer, text-tv och analoga räknemaskiner bjuds tittarna på snabba Guy Ritchie-klipp ("Snatch", "Lock, stock and two smoking barrels") och humoristiska blinkningar där huvudrollen riktar sig mot kameran för att föra handlingen framåt. Väldigt mycket 90-tal även det.
Allt detta lyfter serien, som i ärlighetens namn inte har en särskild actionfylld grundhandling, efter två avsnitt sniffar fortfarande bara Pitepojkarna på det som seriens titel syftar på.
Och varför har 90-talet fått så mycket skit? Det är ju otroligt snyggt i sin fula plåtbeklädda beigea värld. Public service-arkivet bjuder på mängder av ögongodis i väderleksrapporter, Tipsextra-vinjetter och tidsmarkörer som "Gäster med gester".
De snygga detaljerna i spelkuponger, kioskinteriörer och mode får ett 80-talshjärta att längta hem till mamma. Och alla vet vart man kommer när man kommer hem.