Konsten ska helst ge ett uttryck för något och det är ingen tvekan om vad Gállok Protest Art uttrycker. Det är en arg utställning som uttrycker ilska över det som sker i Sapmi när utländska profitörer, i svensk kostym, kommer och bryter in sig i samernas land. Det kallas för den stora gruvboomen.

Allt som nu ställs ut är skapat på platsen för protesterna, de barrikader som nu rivits för att ge fri väg för gruvexploatörerna. Slaget i skogen är nu över och nu tar kampen en ny form och tar sig till nya platser, säger Sara Lahtinen i sitt tal under vernissagen.

Anders Sunna är den mest kände av de samiska konstnärer som varit med och skapat konsten. Han har gjort sig känd med bilder av makten i Norrbotten, målningar av landshövdingen och med totalitära kännetecken hämtade från 1900-talets mörka historia. I denna utställning ger han fingret åt Sverige, en svartvit bild av en samekoltklädd man som håller upp långfingret.

Sunna har också en installation som visar ett antal lastfordon i sand. Bland fordonen finns två grisar och de får symbolisera den polismakt som röjde vägen för gruvexploatörerna.

På vernissagen säger han att det är viktigt att visa vardagen och inte förskönande bilder av det samiska, turistbilderna. Som konstnär använder Anders Sunna konsten i sin protest och anser att den har stor slagkraft och når spridning.

Den rättframhet som Sunna visar är han ensam om. Många av de andra inslagen är mera av plakattypen, skrivet budskap utan utmanande symbolik. Det ger inte samma spänning.

Gállok Protest Art är en utställning om det som pågår just nu där utanför Jokkmokk, men den har också inslag av allmän kolonialism och kolonialisters syn på ursprungsfolk. Där finns ett plakat undertecknat "Enjoy Colonialism" och som är en måltavla föreställande en koltklädd same. Skjut mig! uppmanar den och där finns poäng utsatta på träffbilden.

Gállok Protest Art är en samtidsutställning som inte kan bli mera samtid.

Den uttrycker starka känslor om en utveckling som vi just nu befinner oss i och det känns så rätt när konsten vågar.

Sara Lahtinens slutord när hon invigde utställningen var att "en ny kraft har ingjutits i den samiska konsten". Jo, detta är kraftfullt och denna konstnärliga kraft skulle behöva nå ut också till andra konstformer. När får vi se den samtida kolonialismen på teaterscenerna och inte bara ofarliga pjäser om gamla oförrätter, som skallmätande rasbiologer och tornedalskt språkförtryck.

Kanske kan Gállok Protest Art sätta fart på kultursverige, för utställningen drar vidare genom landet under hösten och nästa år.