I Afghanistans mest oroliga provins finns de danska trupperna från ISAF. Filmen "Armadillo" skildrar deras tillvaro. Foto: Pressbild

Stridspittar i perfekt ljus

Författaren och militärhistoriska experten Lars Gyllenhaal ser den omtalade dokumentärfilmen "Armadillo" och funderar kring vilka konsekvenser den kommer att få för framtidens insatser.
Armadillo, Danmarks mest omtalade och lovprisade dokumentärfilm genom tiderna, har nu kommit till Sverige. Det är en av de starkaste dokumentärer jag sett - men vad är det den inte visar och vilken effekt kommer filmen att få?
Varken Danmark eller Sverige är i krig i Afghanistan, i alla fall juridiskt sett. ISAF, som den multinationella styrkan i Afghanistan förkortas, har inte förklarat någon stat krig och ingen stat har förklarat krig mot ISAF. Att danskar - och mer sällan svenskar - hamnar i strid i Afghanistan är det dock ingen som förnekar.
I just Danmark är emellertid distinktionen mellan krig och strid nu rätt otydlig eftersom 33 danska soldater har dött under insats i Afghanistan. Den svenska siffran är "bara" fyra. Eftersom Danmark har drygt hälften av Sveriges befolkningsmängd är de danska förlusterna mer kännbara och lägg därtill alla "osynligt" - det vill säga psykiskt - skadade. Danskarna har och är involverade i en annan typ av strider än svenskarna - som finns i en lugnare del av landet.
Faktum är att danskarna finns i landets oroligaste provins, där talibanerna åtnjuter ett rätt stort folkligt stöd. Ett stöd som de saknar i det absoluta flertalet av Afghanistans 34 provinser. Den senaste rikstäckande undersökningen i Afghanistan som jag känner till visar på att bara sex procent av befolkningen skulle vilja återse talibanerna vid makten.

Det filmen Armadillo visar är därför inte samma Afghanistan som svenskarna finns i. Detta framgår på inget sätt av filmen och man kan väl inte heller kräva att det skulle ha gjort det. Å andra sidan, om man inte känner till ovan blir filmens effekt därefter; man lämnar säkert biosalongen med en känsla av att en insats i Afghanistan med västliga militärstyrkor verkar meningslös, rentav kontraproduktiv.
Lägg till detta att de soldater som filmen kretsar kring inte väcker någon sympati. Jag känner till en del om stridsreaktioner efter att ha intervjuat något hundratal krigsveteraner och läst mycket i ämnet. Icke desto mindre kan jag inte låta bli att tycka att de flesta av de skildrade personerna inte borde ha fått bli soldater i Afghanistan. Jag lever också i tron att denna typ av soldater, som alltså önskar komma i strid, oftast sållas bort i svenska uttagningar.
Filmens "hjältar" verkar mest kolla på porr och skjuta ihjäl på datorn för att i nästa stund patrullera i en miljö kusligt lik datorspelens. De kan inte kommunicera med lokalbefolkningen på annat sätt än genom tolk och verkar inte vilja ändra på den saken heller. Det mest tragiska med huvudrollsinnehavarna är ändå att de ger intrycket av att danska soldater i Afghanistan i regel vill komma i strid.
Varje eldstrid under en rutinpatrullering - även om den slutar med noll egna förluster - är dock ett minus för ISAF.
Kanske har filmens regissör, Janus Metz, bara fokuserat på en minoritet stridspittar, och därmed förvrängt verkligheten?
Det är dock svårt att komma ifrån intrycket att stridspittarna verkar vara representativa. Därmed förefaller det som att danska armén har låtit en stil växa fram som motverkar ISAF:s yttersta syfte.
Lägg till detta filmens mest omtalade episod, som många lär uppfatta som en dansk krigsförbrytelse. Det var det nog inte - inte ens filmens regissör anser att det var det. Men denna episod är, även om den var överensstämmande med krigets lagar, ändå riktigt skakande. Man ser inte stridens omdebatterade slut men upplever det ljudmässigt och genom flera stridsdeltagares ord.

Eftersom filmen är så stark, medryckande och inte förmedlar någon bild av landet i stort, där alltså talibanerna i regel starkt ogillas av lokalbefolkningen, blir effekten av filmen nog att många lär stärkas i sin tro att utländsk militär närvaro i Afghanistan är hopplös. Någon film som skulle kunna framgångsrikt motsäga Armadillo är också svår att tänka sig, för hur spännande är det med en film om skolor, val, kvinnors rättigheter och patruller som inte resulterar i strid?
Varför heter då filmen bältdjur? Armadillo betyder just det. Jo, det är namnet på den bas där i stort sett hela filmen utspelar sig. Jag är benägen att tro att filmen visar en sann bild av livet på Armadillo. Att en dansk filmregissör vill begränsa sig till att berätta om Armadillo är inte förvånande. Lika lite som att motståndarna till ISAF nu kommer att använda filmen som argument mot hela ISAF (som inkluderar fem muslimska stater). Den är ett starkt argument, till och med ett synnerligen snyggt argument - hur opassande "snyggt" än låter. Ta bara en sån sak som ljuset och färgtonen som präglar filmen. "Snyggare" kan krig inte bli.
  • Senaste nytt
  • Mest lästa
  • Senast kommenterade

Kultur