Luleås största problem

Ansvarskännande partier och politiker kan inte uppträda som alla goda gåvors givare.

Luleås problem är inte en kommunledning som försöker få balans i ekonomin. Det stora problemet är de politiker som undviker att röra i den känsliga materian och bara sjunger med änglarna.

Luleås problem är inte en kommunledning som försöker få balans i ekonomin. Det stora problemet är de politiker som undviker att röra i den känsliga materian och bara sjunger med änglarna.

Foto: Anna Isaksson

Ledare2020-11-12 06:03
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

8 april 2019 tog tre självkritiska S-veteraner bladet från mun på debattplats i NSD

Luleås tidigare kommunalråd Kjell Mickelsson och Yvonne Stålnacke samt mångåriga riksdagsledamoten Birgitta Ahlqvist konstaterade att många av de problem som dagens kommunpolitiker brottas med är konsekvenser av tidigare beslut i historien (eller rättare sagt: icke-beslut).

I artikeln pekade de på att Luleå kommun låtit lokalkostnaderna skena, att investeringarna länge legat på nivåer som inte är långsiktigt hållbara samt att underhållet av fastigheter, vägar och gator varit eftersatt under lång tid.

Det har byggt upp ett antal problem som måste hanteras – oavsett hur man väljer att tolka söndagens folkomröstning.

• Luleå kommun har numera skollokaler för 9 300 grundskoleelever men i verkligheten finns bara 7 500 elever. 

• Samtidigt har skapats en stor underhållsskuld. Underhållet av skolor, förskolor, äldreboenden och andra fastigheter beräknas behöva 500 miljoner kr. För vägar och gator är siffran lika stor. Totalt handlar det alltså om en miljard kr – tusen miljoner kronor!

Vid ett seminarium samma höst redovisade dessutom avgående ekonomichefen Jan Öström ett antal alarmerande siffror.

"Luleå kommun använder mer än 100 procent av skatteintäkterna till drift. Kommunen använder tillfälliga pengar för att bedriva permanent verksamhet", konstaterade han.

Sådana siffror borde väcka såväl eftertanke som besinning hos dem som nu pekar finger åt de styrande. 

Det funkar inte för ansvarskännande partier att uppträda som alla goda gåvors givare. I längden blir det ohållbart att låna för att klara den löpande driften. Då är det något som inte stämmer i kalkylerna.

Man måste ha pengar i näven för att kunna handla, som Göran Persson sa en gång i tiden.

Men om dessa bistra ekonomiska realiteter talar sällan oppositionen i Luleås kommunfullmäktige – en brokig skara som rymmer hela skalan från Rättvisepartiet Socialisterna till Sverigedemokraterna. Istället vänder de sig emot alla svåra och obekväma beslut.

Sådant kan ge en del partipolitiska poäng på kort sikt. Men det löser inte de grundläggande ekonomiska problemen och är att bädda illa inför framtiden.

"Vi kan inte klaga på dagens politiker som tar ansvar för en svår situation", skrev helt riktigt S-veteranerna i NSD 8 april 2019.

Annorlunda uttryckt: Luleås största politiska problem är inte socialdemokrater som tar sig an de ekonomiska och demografiska utmaningarna. 

Det verkligt stora bekymret är de partier som undviker att röra i den känsliga materian och bara sjunger med änglarna.