Luleå och Piteå rankas som 3:a respektive 8:a i SVT Sportens lista "Sveriges bästa idrottsstad", klart före många betydligt större städer.
Motiveringarna lyder:
- Piteå: En enorm vinter för Piteåklubbarnas längd- och skidskyttestjärnor. Hanna Öberg blev VM-drottning och under längd-VM tog Piteå Elits Jonna Sundling och Ebba Andersson två guld var. Piteå IF topplag i damallsvenskan.
- Luleå: Bara 80 000 invånare men i Norrbotten har två dynastier byggts. Luleå Hockeys damer tog sjunde guldet av åtta senaste. Luleå Basket dam tog åttonde guldet av tio senaste. Båda herrlagen till kvartsfinal.
Det är ett mycket bra betyg för idrottsrörelsen i norr. Aktiva föreningar och engagerade ledare har skapat fina möjligheter för barn och ungdomar att idrotta, vilket gett både stor bredd och vass spets.
Det gör att Norrbotten – med bara 2,5 procent av rikets befolkning – kan hålla sig väl framme och nå stora framgångar på såväl nationella som internationella idrottsarenor.
Viktigt är också att klubbarna har goda kontakter och öppenhet mot omvärlden. Det är inte isolationism och protektionism som lagt grunden till framgångarna. Guldlagen LHF/MSSK och Luleå Basket bygger inte sina lag bara på egna produkter utan också på smarta värvningar och importspelare.
Så behöver det fungera också i andra delar av samhällslivet under många år framåt. Det kommer att krävas massor av folk utifrån för att klara behoven hos H2 Green Steel, Hybrit, LKAB, Kaunis Iron och annat som växer och frodas. Plus all samhällsservice.
Det är ett helt annat läge än i början av 1980-talet när jag själv tog klivet ut på arbetsmarknaden i Kalix. Då präglades regionen av skyhög arbetslöshet och stor utflyttning.
Men nu talas det om att Norrbotten och Västerbotten kommer att växa med mellan 50 000 och 100 000 invånare under kommande decennier. Till exempel har Luleå ställt in siktet på att bli 100 000 invånare, alltså att bli 20 000 fler.
Det är en hög men realistisk ambition. Minns bara Kirunas kraftiga expansion under 1950-talet. 1950 bodde det bara 12 537 invånare i Malmfältskommunen. 15 år senare uppgick befolkningssiffran i Kiruna till hela 21 572 invånare!
Nu finns alla förutsättningar för norra Sverige att göra ett liknande språng in i framtiden. Näringslivet investerar för fulla muggar och arbetsmarknaden formligen kokar.
Det ökar dock kraven på kommun- och regionpolitiker. Det behöver investeras i skolor, kultur, fritidsliv, bostäder, service, sjukvård och annat som människor behöver.
Dessutom behövs – precis som i de framgångsrika idrottsklubbarna i Norrbotten – ett aktivt värvningsarbete utanför regionen. Fler måste få upp ögonen för det som sker och upptäcka möjligheterna med att bo, jobba och skapa sig en framtid i norra Sverige.