Jag ser fram emot att nya skivan äntligen ska släppas den 23 mars, med officiell releasefest i Luleå och turné genom landet. Vi vill komma ut och spela så mycket som möjligt. Jag är väldigt stolt över plattan. Alla inblandade musiker har blivit bättre. Det låter tyngre och hårdare, ett skitigare sound med andra referenser än på Äppelknyckarjazz. Swingen finns kvar men vi har tagit in 50-talsgrejer också. Organiskt men elektroniskt också, en orgel kan låta som en synth och basen är mycket fetare än tidigare.

Det finns inga genomgående teman i texterna, snarare är allting som en låda där jag har samlat tankar kring vad som har hänt mig de senaste åren, alla resor och upplevelser. En låt handlar om turnerandet i USA men vi har även en om varför ungdomarna flyttar från Norrbotten.


Från början fanns en viss prestationsångest, med tanke på att första skivan gick så bra. Vi gillar ju refränger, singlar och radiohits, jag har inga problem med att erkänna det. Och självklart hoppas man på en ny framgång. Jag är samtidigt nervös över mottagandet och recensionerna. Jag kan ta dålig kritik när man märker att skribenten verkligen har lyssnat på skivan. Det värsta är de som inte ger musiken en chans. Sen blir det tuff hiphop-konkurrens nästa år - Adam Tensta, Loop Troop och Timbuktu släpper skivor samtidigt som oss. Radion och tidningarna har inte hur mycket utrymme som helst. Men jag vet att vi kommer att sticka ut. Ingen skiva är i närheten av vår.

Artikelbild

| Johan Rensfeldt, frontfigur i Movits!, hoppas att gruppen får vara med i en amerikansk talkshow i vår. Dessutom är det inte omöjligt att han blir Luleåbo igen.foto: maria ekman

I slutet av mars släpps skivan i USA också och då blir det turné där, dessutom festivalspelningar till sommaren. Det vore grymt att få medverka i fler amerikanska talkshows. Om vi får vara med i exempelvis Letterman skulle allting bli så mycket enklare. Letterman är störst men jag skulle gärna spela hos Jimmie Fallon också. Han har ju The Roots (legendarisk hiphop-grupp, reds anm) som husband. Tänk att få kompas av dem.


På det privata planet räknar jag med att slippa bli sjuk och att kärleken håller i sig. Jag och min flickvän Klara har varit tillsammans många år. Inga barn planerade just nu, däremot är det många kompisar runtomkring som satsar på det. I juni nästa år förlorar vi tyvärr lägenheten i Bagarmossen, en riktig rysare. Kanske blir det Luleå nästa sommar.


Självmordsbombaren i Stockholm var otäck och jag hoppas att folk inte hamnar i någon pöbelmentalitet framöver. Tyvärr lär allt gagna Sverigedemokraterna. Sen tycker jag att det är tråkigt att borgarna fortsätter regera. Jag oroas över att så mycket privatiseras och förhoppningsvis finns några allmänna sjukhus och skolor kvar. Jag manar till lugn nästa år, som det så fint heter